fredag 30 november 2012

Sen ska vi sova som prinsessor på ärtor

"Nu ska jag skynda mig hem och ha helg i några timmar innan det är dags att jobba", sa jag till mina klasskamrater när jag gick från skolan idag. Nu sitter jag hemma hos Syster Yster och OM vi tar helg på allvar!

Pubkväll är temat och vi har gått ut starkt med manlig köttgryta och punköl framför "Actors studio" på nian. Vi får se hur macho fortsättningen blir efter dusch och pyjamas, då det blir tårta till "Moulin Rouge". Himla tur att vi inte är så petiga med formerna här.

/Elin

Preseritum

Det här med att skriva nästa version av bokmanuset i presens, är i stora drag en mycket god idé. Det blir fina övergångar mellan de delar i berättelsen som utspelar sig då och nu. I stora drag, alltså. För när jag missar övergångarna och glömmer bort presens och tror att jag skriver i preteritum igen, blir det ett himla jobb med att få texten att fungera i presens igen. Det bästa resultatet kommer när jag tänker presens från början, inte när jag i efterhand ska ändra alla -ade till -ar och så vidare. Det ligger så mycket mer språkliga finesser i tempus än bara verbändelser och jag riskerar att tappa dem när jag förlorar mig i preteritum. Det suger lite.

För övrigt har jag dammsugit halva hemmet och nästan diskat klart. Hepp!

/Anna

torsdag 29 november 2012

Då var det bara disken kvar

En lyckad middag senare är jag som klubbad. Mätt, glad och sådär nöjd som man bara är när man nyss tagit sig igenom en födelsedag man planerat åt någon annan utan att råka försäga sig en enda gång. Seger!

Fattar ju att allt detta är sjuuukt intressant, så här kommer mer bilder:

Fördrink.
Barnsligt middagsbord.
Fina paket. (Det är utsidan som räknas. Alltid.)
Prinsesstårta! (Hemmagjord.)
Lillstrumpan och Syster Yster kickar ass i köket. Så är det bara. Plus att det hänger ballonger överallt när vi har kalas. Festligt värre.

/Anna

Födelsedagslunch och fina saker

Egentligen hade jag nog tänkt att vi skulle smälla till med crepes till efterrätt, men vi var så mätta efter galetterna att vi inte ens orkade fika en macaron till kaffet. Istället strosade vi hemåt och tittade in i varenda liten butik på vägen som säljer fina saker. Vi försökte dokumentera allt så gott det gick, men jag tycker ändå att det saknas bilder i min telefon. (Elin kanske har fler bilder i ett eget inlägg senare, men för tillfället sover hon middag som värsta födelsedagsprinsessan.)



Vid Karlbergs slott var det så fint att vi var tvungna att knäppa extra många bilder för att fånga... ehum... ljuset.



Det är bara så ROLIGT att vi bor i samma stad i år och kan ses på stan på en halvtimme om vi kan och vill. LYXIGT! Dessutom blir det födelsedagsmiddag hemma hos mig eftersom Strumpans hem är fullt av folk som inte är där för hennes skull. Det blir så bra!

/Anna

Vad är det för dag idag...?!

Fotografen sjunger nyvaket en liten trudelutt till Elins ära. Här på bloggen tar jag hjälp av Kremlins kammarorkester för alla tänkbara versioner av "Happy Birthday":


/Anna

Jaa, måå hon leeeva...!

Grattis på födelsedagen Elin!

Idag är det din dag och jag önskar dig en hejdundrans fin en. Jag kan inte lova perfekt väder, inte trolla fram glatt humör och inte garantera att dagen blir stressfri. Men jag kan lova det här:






GOOOD MOOOORGON!

/Anna

onsdag 28 november 2012

Den magiska platsen

Häromdagen bloggade Pernilla om hur man får en bok skriven. Egentligen. Och det är så väldigt enkelt. Egentligen.

Själv har jag testat att placera datorn på lite olika ställen. Här hemma har den till exempel stått på köksbordet och skrivbordet. Sedan fick den en tjusig plats på kontoret, med externt tangentbord och allt. Alla platser mer eller mindre ergonomiska. Alla med olika förutsättningar. Ingen egentligen perfekt.

Men nu så. Nu verkar datorn ha kommit till ro, för den vägrar flytta på sig.

"Ska vi inte vara lite crazy och sätta oss på ett café?" frågar jag ibland, men den skakar envist på huvudet.

Nä. För det är här den trivs bäst och det blir nog inte bättre än så här. Här är det lugn och ro, mjukt och skönt. Vi kan spela musik på stereon och tända ljus. Det är här det händer.


/Anna

Pepparkakor för alla!

Och kanske särskilt till oss som gärna vill ha hembakt, men inte vill lägga två dygn på att göra uppkok, låta svalna, knåda, kavla, ta ut festliga former, svära när de trasas sönder på väg till plåten, göra om, bränna bockens fötter... ni vet.

Hos Linnéas skafferi finns receptet för julefriden, bara att röra ihop, skära och äta! Då kan jag ta att det inte blev någon bock i år. Eller dalahäst.

Så fick jag visa upp mina älskade burkar också.
Anna, jag tar med en bit hem till dig!

/Elin

tisdag 27 november 2012

En inte särskilt upplysande kommentar rörande sångteknik

Jag besparade er uttråkningen av att läsa om min dag igår. Det var en sådan dag. Men nu! Up and running, lasagne och pepparkakor står på köksbänken och svalnar och jag känner mig inte svimfärdig av trötthet.

Hade en så inspirerande sånglektion idag, ni vet när man får den där aha-upplevelsen som gör att allt känns tio gånger enklare med hjälp av ett magiskt litet trick. I det här fallet: lyft gommen. Att jag inte tänkt på det tidigare? Nu ska jag gå runt och öva på mitt inre leende resten av veckan.

/Elin

Inget nytt i motvinden

Nä.
Det är fortfarande obehagligt trögt.
Fingrarna slår ner tangenter så gott det går. Vilka som helst egentligen, bara tecken och ord kommer fram på skärmen.
Regnet slår mot rutan, det är så mörkt, så mörkt.
Ska snart dra på stövlarna och gå och handla morötter (är ovanligt sugen på morötter).
Först skriva lite till.

Plågan.

/Anna

måndag 26 november 2012

Men skriv då, fingrarna! Bara skriv!

Det går mer än lovligt segt idag. Trots att jag haft årets skönaste helg, har det konstant kliat i fingrarna. Jag har verkligen längtat efter att skriva. Och så idag, när jag äntligen kan sitta i lugn och ro blir det: ingenting. Skrivflödet är utom räckhåll, berättelsen fladdrar i utkanten av mitt medvetande. Hemskt irriterande.

Sofia skriver annars utomordentligt inspirerande om berättarstruktur på Debutantbloggen idag och det kickade igång mig en aning. Vilse hakar på med ett intressant inlägg om alternativ berättarstruktur. Ändå halkar fingrarna mest runt på tangenterna. Typiskt, är vad det är. TYPISKT!

Och nu har jag ett åtagande att dra iväg på, så måste avbryta just när jag känner mig som mest ofärdig. BLÄ!

/Anna

Let the julbords-season begin!

I brist på snö och minusgrader får man göra vad man kan för att hissa julkänslorna till grantopparna. Till exempel bjudas på hemma-julbord hos kompisar. Det blev vi igår och det var mycket lyckat. Glömde helt knäppa bilder på kalaset, men min kompis är ungefär lika julgalen som min man. Hon hade till exempel redan pyntat granen. Riktigt så långt har vi inte kommit än, men till helgen ska det nog vara avklarat.

Grej jag upptäckte igår: Måste verkligen skaffa fler strumpbyxor nu.

/Anna

söndag 25 november 2012

Själv har jag lärt mig om olika slags väggfästen idag

Hej bloggen! Är mycket mycket trött. Repade hela veckan inför konsert, hade konsert i fredags med efterhäng. Gäster över helgen, jobbade båda dagarna.

Syster Yster julpysslar som en annan Underbaraclara. Bra det.

Mina två kollektivare som varit i Florida den senaste tiden är tillbaka, så nu är ordningen återställd här i Solna.

Är mycket mycket trött.

/Elin

Skön söndag

Ute är det kallt och grått, inne lyser kandelabern, visar TCM gamla filmer i bakgrunden och pågår adventsbak.


För tillfället är jag in charge of russin. Mäktigt.


/Anna

Hyacinterna

De gör sig rätt bra intill pundaren i fönstret. Himla trist att de för så dåliga minnen med sig bara.


/Anna

Rapport från ett biobesök

Kommentar på förra inlägget: Haha!

Det jag egentligen skulle säga var att Lillstrumpa har sett Skyfall (Bond ni vet). Hon myste gott åt all välgjord action och skrattade rått när Bond sparkade en skurk i huvudet i ett sällsynt välkoreograferad hopp.

Vad säger det om mig, egentligen?

/Elin

Sedan ägnade jag en stund av lördagskvällen på huk framför toalettstolen

Här följer en kort uppdatering av en ledig lördag:
Vi sov ganska länge. Det var rätt skönt.
Sedan var idéen med att äntligen gå på Hallwylska muséet inte så originell som vi kanske förställt oss. Efter fyrtio minuter eller så i kö kom vi äntligen in, fick en rundtur av något stressad guide, klämde oss fram mellan människorna för att studera resten av huset på egen hand och – naturligtvis, dräkterna från Downton Abbey. Allt som allt helt underbart.


Inte heller var vi särskilt ensamma att kika på NK:s julskyltning, eller att ta en rundtur inne i själva varuhuset.
Det blev sen pizza-lunch innan vi åkte och handlade mat. Fast mest blev vi alldeles berusade av julpapper och julbak och hyacinder.
Hyacinterna, ja...
Det sägs att man kan spola bort jorden och sätta dem i vaser istället. Och visst blev det himla vackert. Men idéen med att spola ner jorden i toaletten istället för i trädgården (eftersom man bor i lägenhet på andra våningen) var mindre smart. Tips: gör det inte. Det är så förnedrande att sitta med plastpåsar på händerna och skopa upp alla småstenar som vägrar spolas ner i rören.

/Anna

fredag 23 november 2012

En bild på manushögen? Hörde jag något om en bild på manushögen?

Den stackars boken lämnades ensam hemma när jag huxflux inställde mig till butiken som behövde backup några timmar. Men innan jag stack hann jag knäppa en bild på den där den låg på köksbänken, i morgonljuset, i motljus. Mmm... Manus i motljus...


/Anna

torsdag 22 november 2012

Femhundrafyrtioen är sjukt mycket i vissa avseenden

Viktig detalj på försättsblad. Anar avrundning.
Tur att jag bestämde mig för att skriva ut EN kopia först. Istället för att skriva ut två på en gång, liksom. En är tillräckligt. (För tillfället i alla fall.)

Tror jag har hållit på med att skriva ut i två-tre timmar, men nu är det klart! Hela manuset finns på papper så nu är det bara att sätta igång och stryka, anteckna... och vaddetnuärmangör med irl-manus. Jag vet faktiskt inte. Tänker mig att det om inte annat blir lättare för Strumpan att läsa. Eller lätt, förresten. Lätt är den faktiskt inte, manusbunten på 541 sidor. Enkelutskrift, ska tilläggas. Jag vill ju kunna lägga ut avsnitt för avsnitt bredvid varandra och titta på dem... eller alltså... vaddetnuärmangör...

541 sidor. Så här ser det tydligen ut.
Såatte... jag hoppas ju att det ska visa sig vara värt alla små träd. Men det är det säkert.

Sidan 180. Men det var den enda fadäsen.
Känns lite som att jag kommer att fira genom att skriva vidare på nästa version. Kan ärligt talat inte komma på något roligare just nu. Men först: Kul att träffas, Födelsedagen04.scriv. Så det är så här du ser ut.

/Anna


onsdag 21 november 2012

Pappan in da house

Det blev kväll och middagsplanering och efterrättsbakning och lite dammsugning och inte särskilt mycket mer bokskrivning.

Pappan är i stan för något slags möte (han pratar om frukost på Sheraton, jag smider långsökta planer för hur man smiter med) och då vill man ju gärna visa sig från sin bästa sida. Plus att man gillar äppelpaj och vanligtvis inte har någon att äta äppelpaj med eftersom Fotografen inte är så förtjust i varma äpplen.


Strumpan bjöd också in sig och var väldigt nöjd med mat och fika. Så nöjd att jag tänkte slänga på henne texten jag skrivit idag för att få ett kort utlåtande om hur den fungerar (i PRESENS, remember?). Men se det hade hon ingen ork till alls. Snopet för mig. Istället fixade jag pdf:er och mailade henne och bifogade ett diskret hot. Hoppas, hoppas att hon har något att säga i morgon istället. Or else...

/Anna

En studie i presens

Jovars, det här med presens har nog sina klara fördelar, men jag är inte helt övertygad än. Eventuellt ska jag tvinga Strumpan att läsa både avsnittet jag skrivit idag samt det motsvarande gamla avsnittet skrivet i preteritum. Antagligen redan ikväll medan jag matar henne med soppa och äppelpaj. Så får vi se vad hon tycker.

För övrigt älskar jag att äntligen vara på det klara med VAD min berättelse handlar om och därmed grotta ner mig i detaljnivå kring HUR den bäst bör berättas.

Mmm... detaljer...

/Anna

tisdag 20 november 2012

Genomläsning i väntan på bläck

Förra veckan påbörjade jag genomläsningen av hela bokmanuset för att hitta trådar att binda ihop i slutscenerna och därmed få till själva slutet. Jag hann som bekant bara läsa halva boken och var inte supernöjd med slutet men bestämde att jag klarade deadline ändå och yada-yada-yada, det där är alltigenom gamla nyheter.

Idag har jag fortsatt läsningen och under tiden har jag på mig de ofrånkomliga "nu-ska-vi-se-vad-som-ska-förbättras-i-nästa-version"-glasögonen.

Så här långt har jag hittat följande saker:

  1. Språket är bättre i slutet än i början. Knapp märkbart, men dock. Bättre.
  2. Några idéer om hur strukturen ska förbättras har uppstått. Struktur är bra.
  3. Eventuellt börjar jag luta mot att skriva om hela skiten i presens. Texten är distanserad (vilket lektören även påpekade, att jag skriver sagoaktigt och aningen distanserat) och jag vet att jag aldrig kommer att kunna skriva i första person (har provat), men genom att ändra preteritum till presens uppnår man lite samma sak, tänker jag. Man kommer lite närmare texten. Närmare är bättre.
  4. Jag velar fram och tillbaka, men kanske ska en av karaktärerna få ta plats som berättare. Skulle i så fall bidra till en personligare ton, tänker jag. Personligt är bra.
  5. Berättelsens kärlekspar ska absolut få mer utrymme genom egna kapitel. Det är tydligt att det måste bli så. Kärlek är bra.
  6. Och slutligen: Hotet mot huvudkaraktären måste bli större, klyftan att överbrygga djupare och jag tror jag vet hur. Farligt är nödvändigt.
Typ så. I morgon ska jag läsa de sista kapitlen och därefter rulla tummarna tills InkClub levererar toner till skrivaren.

/Anna

måndag 19 november 2012

Stödskärper mig väl lite dårå

När man åker hem från en heldag hos skrivarkompis och blivit bjuden på hemlagad soppa med nybakat bröd och så kallade misslyckade kakor till efterrätt, allt för att man läst ett härligt historiskt romanmanus och ställt upp på att prata om det under ungefär hela besöket, då tänker man att man skulle kunna ha det så här för jämnan.

Vi har pratat struktur och tempo och perspektiv så jag är alldeles taggad att ta tag i mitt eget manus. Dessutom känner jag mig snart mogen att kasta ut det till några fler än Strumpan att provläsa. Jag menar, om man får lika kloka, snälla men ändå raka kommentarer från sina läsare som min kompis fick av mig idag, är det ju ingenting att vara rädd för (yeah, yeah, jag kan väl få inbilla mig i alla fall)?

Ja just det, jag har lagat mat och gjort matlådor och skickat några jobbmail och betalat räkningar i god tid också.

Nu borde jag välja en bok från den långa raden i sovrummet och lägga mig. Jag har bara ingen aning om vilken slags bok jag behöver just nu.


Glömde att jag har ytterligare några spännande titlar på annan hyllla. Men det lutar nog mot en tidig Vallgren som jag köpte för länge sedan och ännu inte funnit sin plats i läskön.

/Anna

Operation: skärpning

Efter ett antal veckor av slackande ska jag återigen försöka ta tag i mitt liv och fortsätta göra det bästa jag bara kan av det här året som givits mig.

Dagens ansträngning:

  • Gick till skolan, skolkade inte från den enda lektionen
  • Påbörjade skrivuppgiften som ska lämnas in den här veckan (skrev minst tio rader)
  • Handlade mat.
Samt har övat på sångläxa i stället för att titta på TV. Bra, Elin! *klapp på axeln*

/Elin

söndag 18 november 2012

Lillstrumpa och Syster Yster har sett "En oväntad vänskap" (2011)


Vad skönt det är med intelligenta filmer som har något att säga men inte behöver skriva folk på näsan utan litar på att publiken kan göra sin egen tolkning och i stället fokuserar på att berätta om riktiga människor på ett trovärdigt sätt, eller hur?

Det är ungefär så mycket jag behöver säga om den här filmen, förutom att jag skrattade så att hela söndagströttheten bara singlade ner över biofåtöljen och ner på golvet. Vi konstaterade efteråt att mamman och pappan verkligen borde se den här filmen, vilket säger allt om hur allmängiltig den är: alla borde se den.

Se den!

/Elin

lördag 17 november 2012

Jag är ju ingen talare, men jag känner att tillfället kräver att...

Mina damer och herrar!

Ni kanske har märkt att min syster skriver en bok (hon flaggar lite för det ibland här på bloggen). Ibland går det bra för henne och hon sitter och myser åt sin egen vältalighet, ibland recenserar hon TV-serier istället. Men var så säkra, damer och herrar, på att den här boken kommer att bli klar (och förbaskat bra dessutom), för att:

Min syster har fantasi. Hon hittar på saker i sitt huvud, ibland hittar de på sig själva också, och sätter ihop dem till spännande berättelser och världar som man vill veta mer om. Hon tar allt hon tycker om, sätter in det i en glittrig snökula och skakar om.

Min syster kan skriva. Ibland skriver hon så att hon skrämmer sig själv och ibland så att jag skrattar högt. Hon hittar på sitt eget språk och struntar i hur böcker "ska" skrivas.

Men det är inte allt, högst ärade damer och herrar. Fantasi och förmågan att sätta ihop ord kommer man långt på, men de är inte de drivande orsakerna. Nej, den allra största anledningen till att den här boken kommer att bli skriven är att min syster är så in bängen

ENVIS.

Har hon satt en deadline, så har hon. Då jobbar hon ARSLET av sig för att bli klar, vad som än händer i omvärlden. Och DÄRFÖR kommer den här boken att bli klar, helt enkelt för att hon har bestämt sig för det.

Grattis, kära, kära syster, DU KLARADE DIN DEADLINE!!!

Så vad säger du, inlämning till förlag i vår?

/Elin

Jobba, äta, sova

Alltså, de här veckorna. Visst går de på droger? Så måste det vara. Tycker bara att jag hinner pusta ut så är det helg igen. Och ja, jag jobbar fortfarande i butiken alla helger.

Det är kul nästan jämt. Riktigt kul. Men idag kändes det segt att gå dit. Tankarna var någon annanstans, kroppen trött. Jag vet inte, någonting var det. Fast som vanligt flög dagen fram och vips var det dags att åka hem igen. Bara det att vi inte åkte hem. Vi ställde oss i entimmeskön till Flippin' Burger för ett bord och en burgare. Helt klart värt! Sedan kollade vi på Downton Abbey. Också värt. Nu håller vi oss mest vakna med diverse program på Discovery. Lär mig en massa saker jag inte behöver veta. Klart ovärt.

Påminner mig om att man faktiskt får lägga sig nu. Ska för sjutton jobba i morgon också!


/Anna

fredag 16 november 2012

Deadline: dag 5/5

Sanningens stund är kommen.

Och låt mig säga såhär: Det är mina regler och jag är jury.

Uppskattningsvis har manuset vuxit med ca 10.000 ord under de senaste veckorna. Varav jag var paralyserad under nästan hälften av den tiden. Jag är sjukt nöjd. Jag har skrivit mig ända fram till slutscenen. Nåväl, NÄSTAN ända fram till slutscenen. Storyn fungerar och det finns en koppling mellan alla avsnitt. Sedan är det mycket möjligt att det behövs mer information i slutet ändå. Information som bara kan komma av att jag får till resten av manuset, från början.

Det som eventuellt talar emot ett lyckat mål är avsaknaden av jubelkänslor i magen och finurligt ihopknutna karaktärsöden. Jag säger: Nähä, då tar vi det nästa gång i stället.

Med det sagt vill jag härmed förklara dokumentet Födelsedagen04 för att ha nått sin fulla potential och min deadline avklarad. GRATTIS MIG!


På måndag börjar jobbet med ett alldeles nytt dokument. Jag tror jag ska kalla det Födelsedagen05. Men den som lever får se. Stay tuned!

/Anna

Hon vet då alltid vad hon ska säga

Har jag läst mitt manus idag? Jorå.
Har jag hunnit läsa hela mitt manus idag? Nä, det kan jag inte påstå. Drygt hälften.
Fick jag några idéer om slutet då? Jomen faktiskt.

Men slutet är fortfarande inte helt klart. Vilket förstås grämer mig.

Så jag gjorde det enda rimliga. Messade Strumpan och beklagade.
"Nu tror jag en viss författare får skärpa till sig lite!" skrev hon tillbaka. Himla trevlig den där lillasystern.
"Det som inte funkar ryker i nästa omgång!" skrev hon också. Precis exakt på pricken vad jag behövde höra.
Ska lyxa till den här fredagen med att duscha och klä på mig nu. Eventuellt får jag en sista-sekunden-aha-upplevelse. Lever alltid på hoppet, etcetera-etcetera.

/Anna

Medan vissa jobbar slackar andra

Var det någon mer än jag som kollade på "Roswell"? En av alla ungdomsserier på 90-talet, som råkar ligga på Netflix. Lite "Twilight", samma high school-romans mellan alldaglig flicka och stilig, mystisk hjälte fast med utomjordingar istället för vampyrer. Jag klämde två avsnitt eftersom jag tydligen inte klarar något annat idag.

Det är tubtoppar, glittrig ögonskugga, grunge-mode och trikåkjolar och Dido sjunger ledmotivet. Gotta love it!

Notera Katherine Heigl i 90-talslook!
/Elin

Okej, dags för lite taktiksnack

Efter det nedslående resultatet av gårdagen (då jag visserligen skrev ett kort kapitel, men alldeles förlorade meningen/målet/innehållet), tar jag till mig Vilses råd i kommentarerna.

Sitter således med bakbundna händer vid datorn för att göra en snabbgenomläsning av hela manuset, från början.

(Haha, den meningen innehåller minst två galenskaper: 1; jag ska alltså lyckas med konststycket att läsa igenom hela rubbet UTAN att börja redigeringspilla samt 2; ska den här snigelläsaren verkligen lyckas läsa EN HEL BOK på mindre än en dag och därefter komponera slutet? Tillåt mig: Hahahahahahahahahahahahahahaha!)

*sansar mig*

– Sumo, slå i gong-gongen!

/Anna

Fredagslåt


Så här i deadlinetider!

/Elin

torsdag 15 november 2012

Deadline: dag 4/5

Nä.
Det tar tvärstopp i manuset precis när karaktärerna ska reda ut vem som är skyldig till vad och trots en långpromenad, en powernap, en snabb genomläsning av inledningen, ett avsnitt Sherlock samt tidigt sänggående kommer jag inte på vad felet är.

Men det är en dag kvar.
Mycket kan hända på en dag och jag ämnar starta den tidigt.

Nu är mitt enda hopp detta: den kan omöjligt vara sämre än den här.

Natti.

/Anna

Så nära, så nära

Det är verkligen varannan-dag-principen det här med att befinna sig i de absoluta slutscenerna i sitt manus. Jag blir lite galen. Det pendlar från fantastiskt till bedrövligt varannan timme ungefär. För tillfället är jag på botten. Förut när jag var på botten gick jag en lång promenad. Det hjälpte. Nu börjar jag tro att det enda som fungerar är att läsa igenom hela skiten från början. Men hela skiten från början måste också skrivas om. Och börjar jag läsa från början kan jag ge mig den på att jag börjar redigera. Det är liksom inte meningen. Än. Meningen är att få till slutet så att jag kan skriva om början så början matchar slutet. Inte tvärtom.

Dagens positiva grej: Man behöver tydligen inte betala över tusen spänn för manusutskrift. Det kan göras lika proffsigt för halva prislappen hos annan print-firma. Då var det bara att se till att de får ett manus att printa...

/Anna

Deadline: dag 3/5

Istället för att komma ihåg att skriva det här inlägget igår, skrev jag bok tills jag dånade och sedan tittade jag på Sherlock istället för Homeland eftersom vi tydligen kollade på det sista avsnittet av Homeland natten innan utan att vi ens fattade att det var slut.

I alla fall.

Det var en bra skrivdag igår. Trots allt. Lite ofokuserad, men produktiv.

Coachen aka Strumpan kom på eftermiddagsfika som blev middag och jag lyckades fortsätta skriva efter att hon kom. Lugn musik, tända ljus, Strumpan som läste bredvid i soffan. Mycket lyckat!

Det sista kapitlet är skrivet sedan länge, igår redigerade jag det lite. Mest för att personer som figurerade i det inte längre ska vara med där. Men jag har alltså skrivit och redigerat mig ända fram till detta sista kapitel och nu växer manuset en aning. Jag lägger till text för att väva ihop historien och landa i det där sista. Men när är man klar? Hur mycket ska förklaras? Vad kan lämnas öppet? Vad är tillräckligt? Tja, man får väl se. Än så länge saknas ett par saker. Och det är rätt härligt att befinna sig där i slutet, alldeles intill målet. Jag tror jag stannar så länge jag kan.

/Anna

onsdag 14 november 2012

Just när jag hade slutat skriva på engelska

"It smells like rain today", kan man säga så? Så heter i alla fall min nya låt, inspirerad (frambesvärjd?) av en kväll med tacos och Taylor.

Tack, Syster Yster!

/Elin

Jag är ett geni

Egentligen är affirmationer inte alls min grej, men idag behöver jag en.

Strumpan är ur fas och själv är jag i upploppet, utloppet, avloppet.

Tre saker jag tänker på:

  1. Ibland sparar jag stycken som inte längre är aktuella i en mapp i Scrivenerdokumentet som heter "Gamla scener". Där kan de ligga och förmultna och bli till jord som jag kan skopa över ny text som behöver gammal näring. Ibland är jag modig/dumdristig och stryker gamla oaktuella stycken och skriver över med ny text direkt. Living on the edge...
  2. Mitt hem är inte längre en sunkig författargrotta sedan jag äntligen dammsög och skaffade snittblommor igår. Renlighet är underskattat, det gör under för själen.
  3. Det är svindyrt att printa 500 manussidor.
Ni hör ju, den här onsdagen fullkomligen vibrerar av spänning!

Jag inreder med blommor
Fotografen inreder med gammalt skräp
/Anna

Ur fas

Jag behöver en konflikt på liv och död. Jag behöver en episk rocklåt.

Och mest av allt behöver jag sova.

/Elin

tisdag 13 november 2012

Deadline: dag 2/5

Hmm... Upp som en sol, ner som en... plattfisk, kändes det som idag.

Ungefär ett kapitel fick jag till i alla fall, men själen var inte riktigt med. Till exempel har jag funderat på jobb, städning, en namnsdagstårta och jobb igen istället för att skriva. Dåligt fokus, i morgon hoppas jag att det blir bättre feeling.

För att hålla kreativiteten igång min rastlöshet till trots, har jag hoppat mellan två avsnitt. Det ena blev platt och pratigt, det andra överdjupt och pretentiöst. Som det kan bli ibland.

Betyg: Är nöjd med dagen i stort och ligger nog fortfarande i deadline-fas, men kan bättre. Uppenbarligen. (Se gårdagen.)

Hej Homeland!

/Anna

Att bestämma namn på en bok

Ni som skriver på bokmanus, har ni namngett ert verk? Är det ett namn ni är skitnöjda med eller tänker ni att ni/förlaget får komma på något bättre framöver?

Själv blir jag inte klok på vad mitt manus ska heta. Jag vet inte ens vilken stil jag vill att titeln ska ha: drömsk, poetisk eller smart. Om den ska kännas som ett slag i nyllet eller vara som en lång, finurlig strof.

Manne Fagerlind har bloggat om hur Berg har inga rötter fick sitt namn. Mycket intressant läsning. Det är förstås bara ett exempel, men så kan det gå till. In och läs inlägget som jag snott titeln till det här inlägget från (ni ser, jag kan inte ens komma på en egen inläggsrubrik i ämnet!).


Jag har ett par förslag och så fort jag kommer på nya ord/strofer, spar jag dem med förhoppningen om att jag någon gång ska kunna konstruera en titel genom att hitta den ultimata kombinationen av ord.

Den som lever får se.

Scrivenerdokumentet har förstås ett namn och det är "Födelsedagen". Men titeln är helt ologisk på manuset, för det är ingen som fyller år i min berättelse. Som arbetsnamn, däremot, är det kort, koncist och låter lite spännande.

Nu ska jag skriva vidare på "Födelsedagen04.scriv".

/Anna

måndag 12 november 2012

Deadline: dag 1/5

Sista spurten mot deadline pågår i det tysta. Bara så alla är med på det.
För tillfället rusar jag på bra, men det kan ju hända att det behövs en slurk blåbärssoppa inför mållinjen, och med det får det vara nog med sportreferenser.

Det enda jag förstår mig på när det gäller sport är nämligen den där blåbärssoppan. Det är gott.

Så att alla är med på vad jag talar om tar vi en kort "previously at skrivandefronten":
Det gick dåligt för mig i oktober. Segt, segt, segt.
Sedan åkte jag på kurs i Falun och på väg dit fick jag en epiphany på tåget.
Idéerna för boken satte fart i ny riktning, jag bloggade om hela spektaklet.
Tette och Vilse var inte nöjda med det utan krävde att jag satte mål (läs deras sköna reaktioner i kommentarerna).
Målet blev att ha redigerat klart den sista delen av boken den 16 november, aka nu på fredag.

För kanske en vecka sedan lossnade saker och ting äntligen. Det började hända grejer.
De flesta stycken i den sista delen har strukits och bytts ut mot helt ny text.
Idag skrev jag om kapitlet som vi kan kalla "den sista striden". Ni fattar, efter den sista striden är berättelser typ slut. Det som är kvar är uppgörelser mellan karaktärerna och själva slutscenen (som i mitt fall är färdigskriven sedan ett år tillbaka eller mer).

Förstår ni vad jag säger?
Det är inte omöjligt att jag blir klar FÖRE deadline.
Men att boken kommer att vara klar på fredag råder det väldigt lite tvivel om.

Bara sådär.

/Anna

Var det någon som sa rockstjärneliv?

Visst minns alla att jag jobbade med en musikvideo en natt för ett par veckor sedan? Visst håller alla på att dö av nyfikenhet över hur resultatet blev (även om jag personligen inte har det minsta dugg med det att göra, min uppgift var att brygga kaffe och hålla folk vakna)?

Jamen vilken tur, för här är videon!


/Anna

Så blev det afton, och så blev det morgon på måndagen

Och i stället för att gå upp halv sju och ta en promenad i morgonsolen till dagens enda lektion stannade jag i sängen. Oops. Men vad skönt det är att plugga och kunna göra så ibland!

Till exempel när man har levt det hårda rockstjärnelivet hela helgen med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket... smågodis. Jag hängde med gänget i Nyköping och spelade med bandet, helt sjukt bra var vi också.

Nä, nu måste jag nog gå och lägga mig på sängen lite. Frukostkoma, ni vet.

/Elin

söndag 11 november 2012

Keep Cup - helgjobbarens bästa vän

Termosmuggar i all ära, men den här muggen är den bästa jag testat. Man springer från långlördagsfrukosten till jobbet och har inte hunnit dricka kaffe så man TAR MED sig. Man springer tvärsöver gatan på rasten från butiken till fiket och får den PÅFYLLD. Den håller värmen cirka som en pappersmugg, men är betydligt snällare mot miljön. Bonus: den finns i my little pony-färger.


Och alltså, för tydlighetens skull: det här är inte reklam. Det är info från en lycklig kaffedrickare. Det är skillnad det.

/Anna

Hejdå Helgen

Blev det helg den här veckan också säger ni?
Jobbade jag i butiken den här helgen också?
Jaha, då är det därför jag fortfarande har fredagsfeeling, I see.

I korthet har jag träffat ovanligt många arga/uppretade kunder, använt alldeles lagom mycket handsprit och firat butikens hundrafyrtiosjunde födelsedag alldeles för lite. Skulle gärna vilja veta vilka andra företag i stan som är lika gamla och still going stronger than ever.

Det enda jag får kryp i kroppen av nu (förutom allt lösgodis jag inte kunde hålla mig borta ifrån) är att jag inte har hunnit skriva ett enda ord.

I morgon får det bli ett måndagsrejs.
Och i december får det blir någon slags konflikthanteringskurs om kunderna aka gamla gubbar ska fortsätta vara lika otrevliga mot varandra under julhandeln. Är förvånad över hur lite gentlemanna-manners folk i allmänhet besitter. Uppenbart är det att de inte tittar på Downton Abbey. Det skulle råda bot på mycket.

/Anna

fredag 9 november 2012

En gnutta fredagsfeeling

Nuförtiden skriver jag, verkar det som.
Just idag skulle jag ha varit på inspelning men den har skjutits på framtiden och plötsligt hade jag ännu mer skrivtid. Det går bra nu.

Och efter att ha kollat på Skavlan var vi tvungna att köpa Taylor's senaste album. Exakt alla låtar är så här bra:


Den stora frågan nu är: kolla ett till avsnitt av Homeland eller sova? Sova eller Homeland? Äsch, who am I kidding.

/Anna

torsdag 8 november 2012

Bree och jag har skrivdejt som sagt

Jodå, det går bra det här.
Jag är alltså hemma hos Strumpan idag.
Hon har matat mig med linssoppegryta och hembakat bröd.
Jag har matat henne med kaffe och ostkaka.
Hon har spelat upp alla låtsnuttar hon har komponerat till musikalen.
Jag har beskrivit den nya vändning mitt bokmanus har tagit.
Vi har gillat vad vi har hört.

Dejten har dragit ut på tiden, vilket den lätt gör när man inte har något bättre för sig.
Det blir en middag av det här också, helt enkelt.
(Tapasrester, lyllos mig!)

Men innan dess är det meningen att jag ska skriva lite mer.
Under tiden bakar Strumpan chokladtårta till kompis som har bjudning i helgen.
Allt iklädd prydlig liten klänning med skärp.

Slicka bunken någon?
/Anna

Jag är snäll, duktig och väldigt trevlig också

Härmed förklarar jag alla positiva egenskapsord (eller adjektiv, som vi säger i branschen) som under allt för lång tid nerkletats av ironi, negativism och allmän underskattning för återupprättade. Jag orkar inte påpeka att jag inte är snäll längre. Jag orkar inte hävda att jag inte är duktig. Jag orkar inte hitta synonymer för sådant som är trevligt. Jag orkar inte bortförklara min snällhet, duktighet och trevlighet som en börda som lagts på mig under uppfostran bara för att jag är kvinna. So what, liksom? Det gör inte egenskaperna sämre.


Om ni ursäktar så ska jag gå och dansa över en äng, klappa ett rådjur och tindra med ögonen med huvudet på sned ett tag.

/Anna

Idag: skrivdejt

Det ska skrivas bok, det ska skrivas musikal och varför inte lite musik också? Och det ska drickas kaffe. Men först drar jag mig till skolan för att repa lite. Todilo!

/Elin

onsdag 7 november 2012

I afton tapas

Och tjejkväll med lindyhop i köket!


/Elin

Luften ur

Efter den här dagen vill jag helst gömma mig under ett täcke och aldrig mer komma fram. Men det ska jag inte. Jag har ju en bok att skriva. Och för att kompensera dåligheter har jag bokat in skrivdejt med Strumpan i morgon, är-lika-med-roligheter. Så jag har bara tid att gömma mig under det där täcket i cirka åtta timmar i natt. Vilket jag hade gjort oavsett kvalitet på dag, om man säger så.

Därmed är det en ypperlig dag för kladdkaka! (Å nej, nu sa jag det förbjudna i alla fall!)

Fast det ska jag inte äta. Nä.

/Anna

Det här med namn på huvudkaraktärer

Förslag önskas: Jag behöver killernamn till mina huvudkaraktärer i musikalen. Just nu heter tjejen (för det är en tjej och kille och de blir kära, what else?) Jenny, men det är lite för vanligt. Det ska vara vanligt men sticka ut lite mer, om ni förstår? Killen heter Jonas (AKA Snygg-Jonas) och han ska mest låta bra ihop med tjejen. Som Finn och Rachel, det är killernamn.

OK?

/Elin

tisdag 6 november 2012

Dagens framsteg i bokmakandet

Jag kontrar Elins inlägg med en uppdatering om att det faktiskt äntligen rör sig framåt i bokmanuset. Jag skriver om mitt favoritavsnitt i sista delen för kanske femte gången. Förhoppningsvis blir det bara bättre och bättre för varje gång.

Skulle helst vilja skriva hela natten nu.
Men kroppen säger åt mig att sova.
Hoppas jag vaknar skittidigt och skuttar ur sängen.
*as if...*

/Anna

Dagens framsteg i musikalmakandet

... Jag har bestämt att allt ska sluta i ett fiss. Dur. I know, keeping busy.

/Elin

måndag 5 november 2012

Man jobbar lite olika

Förra veckan hade jag en fantastisk dejt med min dramaturg (som jag kallar henne) och hon styrde upp min kortfilmsidé (den som tidigare hette BOKVIDEO-manuset eller något liknande). Så nu skriver jag om synopsis, funderar på de tre akterna, karaktärernas utveckling, meningen med livet och annat som ska rymmas inom de 2-3 minuter som är längden på den slutgiltiga filmen.

När det gäller bokmanuset är jag verkligen inte lika välplanerad. Där får berättelsen ta mig dit den vill och det är sannerligen ett oändligt arbeta att skriva på det viset. Korkat rentav, jag vet, men nu är det försent. Det har ju trots allt blivit nästan en hel bok och nu ska jag fortsätta med redigeringen av den enerverande sista sjättedelen.

Förra veckan: avslagen
Den här veckan: tar igen

/Anna

Back on track eller Måndagslåt


Att ligga på sängen, blunda och lyssna på bra musik i hörlurar = plugga. Jag läser världens bästa ämne!


(Passa på att lyssna på låten också, jag lovar att ni blir glada)
/Elin

Baksmälla

Kom hem alldeles för sent igår efter ännu en kväll av socker och high school-musikal (tänkte göra ett blogginlägg med Yotube-klipp med Zac Efron, men jag blev lite illamående av tanken så jag gick och la mig i stället).

Finns det kliniker för sånt här?

/Elin

söndag 4 november 2012

Bråda dagar

Vilken antiblogghelg! Syster Yster har finbesök, vi jobbar båda två och däremellan äter vi godis för en månad och tittar på serier. Och jag skriver musik!

Jag inser att jag kanske är skyldig våra trogna läsare en förklaring. Man hintar inte i förbifarten att man skriver på en musikal, det är ju inte helt okej. Men såhär: Min kära syster har ett tag närt en dröm  om en ungdomsmusikal. Efter en halv första säsong av Glee håller jag med henne om att är det något vi ska göra av våra liv, så är det det. (Okej, mina ord och inte hennes.)

Så, jag skriver lite. I förbifarten. Några ord här, några toner där. Ett synopsis, ett musikaliskt tema. En trumorkester, några dragspel. Och en massa kärlek, såklart.

Om det blir något?

Är det något jag lärt mig av två säsonger Glee så är det detta: Det viktiga är att man har drömmen. Don't stop believing. (Starta intro piano, lägg på elgitarr. Börja sjung!)


/Elin

fredag 2 november 2012

Mamman och pappan in da house

Våra föräldrar benämns i bestämd form, så är det bara. Nu när de är i stan lagas det plötsligt mat i våra kök. (Ja, Strumpan är duktig på att laga annars också, märk inte ord nu).

Inte mig emot.

Idag blev det favorit i repris på chiligryta och medan den puttrade drack vi kaffe i finporslinet.





Hej fredag. Nu blir det film.

/Anna

torsdag 1 november 2012

Min högra hjärnhalva och jag

Men Elin, klockan är ju halv tolv, varför är du fortfarande uppe? (Säger jag till mig själv alltså, har fortfarande inte förmånen att bo ihop med någon som noterar sånt.)
Jo (säger jag mig själv), det är för att jag verkligen vill ha ett tema till en låt till musikalen jag skriver på (by the way) och jag inbillar mig att jag är mer kreativ sent på kvällen.

So far: "Vem som helst" är ledorden. Låten handlar om en tjej som känner sig osynlig. Och ju längre jag stannar uppe, desto mer lik blir den "All by myself"... Det är nog dags att kalla det en dag.

Men jag säger bara det: de första två takterna är magiska!

/Elin

Grattis på första november!

Mamman och pappan har höstlov och kom till storstan på förmiddagen och fikade med mig. Mycket trevligt. Nu har de gett sig iväg in till city (fnissar alltid åt att det kallas "city") för att kolla in butiker och sånt. Jag ska skriva och sedan ta en promenad och möta upp dem. Så då gör jag väl det då. Skriver alltså.

Idag startar ju också National Novel Writing Month eller NaNoWriMo som det heter i branschen. Jag deltar inte (delvis för att jag är feg, men mest för att utmaningen går ut på att man skriver ett manus från början och jag vill vara kvar i den historia jag snart har skrivit klart), men blir extremt boostad över tanken på alla som sitter och skriver nu. Dessutom twittrade min författarfavorit Erin Morgenstern häromdagen att hennes debut The Night Circus började som ett NaNoWriMo-projekt. Det hela är ett underbart initiativ och jag önskar alla deltagare lycka till!

Skriva var det ja.

/Anna