torsdag 31 juli 2014

Och så blev det sommar


/Elin

onsdag 30 juli 2014

Vänner alltså, det är ju grejen

Jag var hemma hos barndomsvännen och hennes man igår och inspekterade deras nya lägenhet söder om stan. De har rombformade rutor på köksgolvet och balkong och trädkronor utanför fönstren och det behövdes att jag fick höra exakt hur mycket de hade betalat för den för att jag skulle sluta vara avundsjuk.

Vi pratade om vänskap och hur den kan förändras. Jag berättade om den osannolika resan jag var på i juni, med en otippad reskamrat som jag fungerade hur bra som helst med. De hade vandrat i fjällen med två vänner från studietidens fyra år sedan, och känt av den omärkbara förändring som tiden och olika vägval kan utlösa.

Jag förstod deras känsla, kände igen den från bröllop och andra gånger man träffat gamla vänner som man inte sett på länge. Det är jättekul att träffas och man förväntar sig att allt ska vara som förut, men så inser man efter ett tag att det bara... flyter inte. Man har inget att prata om, och det man säger blir som en trögflytande massa som hänger kvar i luften för särskådning.

Jämfört med barndomsvännen, som kom och mötte mig på väg från tunnelbanan. Vi hann knappt hälsa på varandra förrän vi var djupt inne i en diskussion om de böcker man läste när man var liten och barnets brist på kritiskt tänkande, allt utlöst av att jag hade en tygkasse med ett Kitty-omslag på. Jag satt kvar i deras soffa med balkongdörren öppen till sent på kvällen och bara njöt av att umgås med människor som jag verkligen tycker om. Och vaknade i morse med samma varma känsla i magen.

/Elin

måndag 28 juli 2014

Tretton!

Det känns helt rätt att fira bröllopsdagen med att (nästan) måla färdigt alla fönster till Nyberget!


Plus att vi förskottsfirade i helgen när vi lajvade herrskapsfolk på Bäcka Herrgård i Orsa under ett dygn.


Tja, vad ska man säga om det? DET VAR LÖJLIGT PERFEKT!


Rätt mycket frid och fröjd och solskensblickar och sånt.


Vi kör väl tretton till, helt enkelt.

/Anna

söndag 27 juli 2014

Fläktar slut hos alla leverantörer

Jobbar jobbar jobbar under årets varmaste vecka, men det är inte så mycket klag. Det händer att jag längtar lite till AC:n i butiken när jag vaknar i den 30-gradiga lägenheten...

Däremot hoppas jag på fint skåneväder till nästa veckas skaparresa, så att jag kan ta igen lite badande. Och snart börjar Låtskrivarmånad! Borde jag värma upp i förväg, eller i stället inte göra något alls och "spara" kreativiteten? Äsch, jag gör som jag brukar. Skriver när jag har lust. Och slukar alla avsnitt av "Hemlock Grove" så länge.

/Elin

fredag 25 juli 2014

Skaparhelg coming up!

Vi planerar skaparhelg för fullt, Strumpan och jag tillsammans med Vilse och hennes syster. Förra årets helg i Skåne var episk. Jag har minst lika stora förväntningar för i år. Men först ska alla detaljer klaffa, till exempel ledigt från jobb (som nästan är löst) och huruvida man ska ta tåget eller bilen. Sådana saker. Därefter kommer förstås packningsmomentet när den slimmade weekendväskan provpackas efter noggranna analyser av väderprognosen för att minimera släpande på tunga grejer och optimera det utrymme man har. Och så ska maten planeras och handlas. Under en skaparhelg är det nämligen skitviktigt vad man stoppar i sig för att hålla kroppen glad trots att man mest bara sitter ner. Samtidigt är frukost, lunch och middag de tillfällen då samtliga deltagare sitter ner vid samma bord och därmed kan föra ett gemensamt samtal kring viktiga saker.

Men.

Själva förutsättningen för att åka på skaparhelg är förstås att man skapar något. I vår grupp är vi två som skriver bok, en som skriver musik och en som syr kläder och det är alltid lika spännande att höra vad de andra tänkt åstadkomma under dagarna tillsammans. Men jag hänger liksom och dinglar lite för tillfället. Jag längtar efter att grotta ner mig vidare i Urmakaren, men vet inte om jag är redo för det än. Å andra sidan kan jag inte skriva något annat, det är på tok för tidigt. Det är som om jag precis lärt känna mina figurer i Urmakaren och jag kan verkligen inte släppa in en annan historia förrän den första är färdig. Ett alternativ är att skriva en novell som utspelar sig på samma plats (hjälp vad många sidospår jag kapade inför den här senaste versionen som skulle kunna utvecklas till egna små historier!) eller bara flödesskriva de scener jag inte riktigt är nöjd med, utforska nya sätt att uttrycka det jag vill.

Det mest surrealistiska är att det verkar kunna bli ett slags bokcirkel kring mitt manus då jag tror att samtliga skaparhelgsdeltagare kommer att ha hunnit läsa Urmakaren tills vi åker. Eventuellt tvingar jag dem att dra ett snabbreferat redan i bilen på väg dit så jag vet vad jag ska arbeta med.

För övrigt är det lika varmt i år som vi hade det under Skånehelgen förra året. Himla tur att det är ett stenhus vi stänger in oss i.

Bokskrivarhörnan förra året.
/Anna

torsdag 24 juli 2014

Grönare på andra sidan och allt det där

Saker jag inte gör den här sommaren och som jag då och då kommer på mig själv med att sakna lite:

1. Bada och därefter torka i solen på varm handduk (detta sedan det blev tropiskt väder, that is)

2. Gå promenader och plocka bär

3. Flanera på stan och spontanshoppa i sommarrean



Vad jag däremot gör mest hela tiden:

1. Tar snabba dopp för att kyla ner mig alternativt badar mig ren om kvällarna innan det är dags att lägga sig eftersom det inte finns tillräckligt med vatten i huset för att tvätta bort jobbsvetten.

2. Jobbar mig trött

3. Beställer specialmaterial till fönstertillverkning och –målning hos lokala färg– och järnhandlare som jag åker specifikt för att hämta så snart det finns i butik



Och det händer även att jag:

1. Äter grillat

2. Äter glass

3. Sover i husvagn mitt i skogen och lever dagarna i världens bästa byggprojekt


Dessutom! I går kväll blev det strömavbrott i hela regionen och det var ju väldigt spännande när vi just satt igång kvällspasset med att måla fönster. Det var bara att ta fram stearinljus och så sa vi att "såhär gick det säkert till när de byggde huset för hundra år sedan utan elbelysning." Ha! Hela huset har för sjutton varit fyllt av eltransformatorer så vette sjutton om det någonsin varit ellöst här.

För övrigt kittade och glasades det sista fönstret idag (allt som allt finns det 52 fönsterramar i detta hus), så nu är det en sista strykning linoljefärg kvar som gäller i det här momentet som går under namnet "Fönsterfabriken".

Färgen kallas "Kromoxidgrön 83". Grönare än så blir det inte.



/Anna

onsdag 23 juli 2014

Picknick!


/Elin

tisdag 22 juli 2014

Det är väl så min hjärna funkar, antar jag

Jag undrar hur "ta en springtur" helt obemärkt förvandlades till "äta glass framför TV:n"?

/Elin

måndag 21 juli 2014

En måndagskväll i förorten

Kassörskan på Coop hälsar kort, börjar blippa mina middagsingredienser. Tittar upp igen, utbrister:

- Du har klippt håret! Jag kände inte igen dig.

Det var fint.

/Elin

söndag 20 juli 2014

En liten notis om Låtskrivarmånad

Ni vet, det årliga eventet då ni får följa min dagliga kamp att skriva en låt om dagen i en månad?

Augusti är det nya juli i år.

Fast tro inte att jag ligger på latsidan för det, å nej herrn. Idag skrev jag till exempel en rad. Som rimmade med föregående rad (som skrevs i mars, ungefär). Jojomen! I den här takten är jag rik om... 130 år, sisådär.

Slut på meddelande.

/Elin

lördag 19 juli 2014

Mitt liv i testläsares händer

Veckan har varvats mellan husbygge och lönearbete. Plus läsande av eget bokmanus, Urmakaren. Den härliga upptäckten att jag inte blir uttråkad eller måste dra fram skämskudden vid varannan mening, att jag kan stå för den senaste versionen trots att berättelsen långt ifrån är färdig, är fenomenal. Några snabba småändringar har jag ändå gjort.

Men så igår, när jag som vanligt gick upp i tid för att hinna äta långsam frukost i lugn och ro innan arbete, läste jag färdigt hela boken.

Det var dags att göra ett distribuerbart dokument av det hela. Så jag och Scrivener slog våra kloka ihop varpå en dragkamp om huruvida bokmanuset i pdf-form skulle bestå av den ena eller andra informationen tog fart. Scrivener är väldigt knöligt på det viset, ska erkännas. Inte bjuder snåljåpen på förhandstitt heller. I alla fall, till slut fick jag till en version där texten var läsbar och fin och så skrev jag ihop ett mail till en liten grupp testläsare, bifogade pdf-manuset och vips hade Urmakaren hamnat i fyra personers inkorgar. Tre personer han aldrig träffat förut, en fjärde som han ska bekanta dig med på nytt.

Jag är hyfsat lugn.

Det pickar bara en aning i bröstet.

Men tomheten som uppstod nu på morgonen när jag gick upp och gjorde frukost, är surrealistisk. Jag liksom stannade upp och bara: VAD SJUTTON SKA JAG LÄSA NU?!

Är således en lite avis på mina testläsare.

Och väldigt väldigt glad över att ha tusen miljoner fönster att måla.


/Anna

fredag 18 juli 2014

Nackdelen med att bo på första våningen i ett villaområde:

Alla envisas med att sitta ute och prata och föra oväsen, som att det vore nån himla fredagskväll. Det är det  i n t e. Jag jobbar i morgon.

Schsch!


/Elin

torsdag 17 juli 2014

Personalen på Coop är ju i och för sig ganska trevliga

Jag har varit ledig i två dagar. Två somriga dagar i Stockholm - och alla är bortresta. För att vara en person i behov av mycket ensamtid är jag faktiskt ganska dålig på att vara ensam, har jag upptäckt. Det var kul ett tag, att ligga på soffan och läsa och baka citronkaka. Men sen blev jag liksom trött på det. Låg på sängen och hoppades att någon skulle komma in och säga åt mig att rycka upp mig. Tvättade inte. Städade inte (förutom badrummet). Gjorde inte någon kul utflykt, förutom för att handla mat. Jo förresten, jag klippte mig igår. Hos fina Hillevi på Novo. Nu är håret kort och fluffigt. Ska nog ge det en omgång med plattången i morgon.

Och så ringde någon och upplyste mig om att jag är finalist i en tävling om en resa till Mauritius, plus 10 000:- i fickpengar. Kul, sa jag. Har inget minne av att ha gått med i tävlingen, men kul. I och för sig handlade samtalet mest om brun utan sol-piller som hon försökte kränga, så hon kanske bara sa det där med tävlingen för att få mig på gott humör. Hon blev lite kränkt när jag inte tyckte det var värt att betala 49:- i frakt för att få gratis piller.

Såatte... jobba i morgon. Det blir bra. Jag tar med citronkaka och försöker att inte klänga på arbetskamraterna.

/Elin

måndag 14 juli 2014

Tillbaka till verkligheten. Fast inte.

De senaste veckorna har jag jobbat med filminspelning och det har varit hur kul som helst! Kreatörerna har haft visioner jag inte riktigt hänger med på, arbetssätt som jag aldrig varit med om tidigare och ett så proffsig och generös attityd att jag ville vara med det där gänget för evigt. Så ganska bra att det var dags att ta farväl, med andra ord (sentimentalitet är inte min stil). Detta gjordes med en hejdundrans fest i lördagskväll.

De allra sista scenerna den allra sista inspelningsdagen var också manusets allra sista sidor. Mer meta än så blir det inte. Vi hade kul teknik där i slutet också. En lyftkran till exempel. När allt var klart och teamet firade med glass och jordgubbar, uppstod ett ögonblick då ljussättaren och jag fick ögonkontakt och därefter rusade till kranen där jag fick åka upp! 22 meter låter lite på papper och ser inte så märkvärdigt ut från marken. Men när man står högst upp i en liten korg som rymmer exakt två personer och som balanserar i änden på en fullt uppsträckt arm, då skakar benen. Underbart!

Lyftkranen såsom den var tänkt att användas – hänga lampa i. 
Högt uppe i korgen, som en liten fluga i änden på ett snöre!
Taken i Midsommarkransen. Gillar tak! Och lyftkranar.
I söndags morse var jag lagom mosig när jag tryckte ner allt jag kunde hitta i en liten resväska och drog till tåget. Där bredde jag ogenerat ut mig på två säten i ett desperat försök att tvinga undan min servicegen som ryckte till varenda gång någon gick ombord och jag fick för mig att jag måste hjälpa till med andras resväskor (det är tydligen vad fyra veckors inspelning där jag ständigt varit "pass på" gör med mig). Upptäckt: jag kan vara arrogant också. Skönt.

Jag blev hämtad från tåget av Fotografen (o, vad härligt att äntligen ses igen!) och sedan hoppade han av i bygget på Nyberget och jag tog bilen till Grängesberg för att fira Vilses födelsedag med en guidad tur till mina allra bästa ställen i trakten. Så sjukt orealistiskt att befinna sig vid världens ände (aka "dagbrottet") med den här tjejen på hennes födelsedag!

Jag och min bästis författaren/förläggaren.
Sedan åkte vi till svärmors café som var stängt för dagen och dukade upp ett födelsedagsfikabord med tända ljus och åt tårta! Och ja, jag fick klappa på provtrycket av Ljus som varit dolt.

Och nu? Nu är det dags att styra upp fyra veckors frånvaro från det riktiga jobbet i fotostudion. Fast från Ludvika, distansjobb rockar. Först ut: bokföring.

/Anna

söndag 13 juli 2014

På väg hem, helt ospännande


Vi sitter och sover i baksätet, regnet slår mot vindrutan och Bob Dylan spelar i stereon. Det är en helt behaglig dagen efter.

/Elin

lördag 12 juli 2014

Lureena på Nääsville


Hittills har vi roadtripat genom sommarsverige, checkat in på mysigt vandrarhem, repat vid en sjö med trevliga gubbar som spelade med, kört ett gig framför en väldans trevlig publik och ätit grillat utomhus. Nu regnar det så smått och vi sitter i rotundan och lyssnar på ett riktigt svängigt band. Nääsville levererar!

/Elin

Oväntad semester (i två timmar)

Såhär fint hade jag det igår:


Alldeles oväntat, också! Jag åkte till Stora Essingen för att repa med Lureena. Kom fram precis klockan fyra, skyndade mig uppför trappan och ringde på dörren. ... Som ingen öppnade. Tittade på klockan igen och insåg: Repet började inte förrän sex! Ni vet, 6, 16, lätt att blanda ihop. Händer mig oftare än man kan tro (och jag vill erkänna). Anyhowders, jag tog mig en tvåtimmars semester på ön, hittade en iskaffe och ett träd vid strandkanten där jag kunde sitta och läsa min bok. Oväntad semester är den bästa!

Idag händer det spännande grejer, Lureena åker på roadtrip! Ner till ungefär Falkenberg och en festival som heter Nääsville. Vi går på i kväll vid sjutiden!

/Elin

fredag 4 juli 2014

...Och här omnämns vi i dagens DN! I en bisats och felstavat, men who's counting?

/Elin

Hej från en exhibitionistisk utmaningsjunkie. Och från en rutinälskande fegis.

Det var i slutet av dagen, någon av dagarna som passerat den här veckan, och vi hade förflyttat oss till dagens sista inspelningsplats. Kameravinklar och skådespelarinsatser tycktes givna och jag funderade nog mest över vädret eller parkeringsplatser för teambilarna (mina två absolut mest frekventa huvudbryn de senaste veckorna) när elektriker och fotograf steppar fram till mig med ett leende och pekar på femvåningshuset intill oss.

"Anna, vi skulle vilja filma från terassen där, högst upp?"

Så länge jag kan minnas har jag varit en sån där som slutför uppdrag, gör som jag blir tillsagd och aldrig tycks ha vett att dra mig undan från en utmaning. Paradoxalt nog kan jag även minnas ungefär när jag bestämde mig för att aldrig mer göra sånt som jag tycker är jobbigt. Jag var nitton år och tog körkort. Och aldrig mer skulle jag utsätta mig för den ångestladdade stress som uppkörningen innebar. Tills det var dags att försvara mitt examensarbete, jag minns tydligt hur tunnelbanefärden till universitetet kändes som den allra sista och den enorma lättnaden när det var över, samt det obligatoriska "jag ska aldrig mer..." I skenet av detta är det helt osannolikt att jag valt att jobba med filmproduktion, eller med projekt över huvudtaget. Mina arbetsdagar kryllar av obehagliga och oförutsägbara situationer, men det är också det fina med det hela: För varje ouppnåeligt mål jag lyckas övervinna, desto mindre svårt är det nästa gång. Mer eller mindre.

Jag bestämde mig för att skriva en bok. Men aldrig i livet att jag ville visa den för någon innan den var färdig. Den är inte färdig. Men nu är det i alla fall dags. Jag vill ogärna släppa berättelsen i från mig, men den sliter sig och kräver att bli fri. I helgen ska jag bara plita ner alla kapitelnumreringar korrekt så texten blir begriplig, sedan ska den skickas till ett par testläsare. Tre stycken, närmare bestämt. Fyra, om man räknar med Strumpan. Och hon har faktiskt inte läst den senaste versionen och rätt mycket har hänt. Jag får hjärtklappning och svettas, känner mig en aning yr. Det är inte den sista färden jag befinner mig på, långt ifrån, men kroppen reagerar på samma sätt ändå.

Jag tror att jag är smått beroende av de där utmaningarna, av att fixa det jag själv inte tror är möjligt, det är ett fix i sig. Ändå inbillar jag mig att jag strävar efter ordning och reda, rutiner och slentrian. Tänk att veta exakt hur veckan kommer att bli varje måndag, kan jag tänka. Jag trånar efter det och tråkar ut mig med samma tanke.

Det tog exakt ett telefonsamtal och två dörrknackningar (för att jag trodde att jag var högst upp i huset och knackade på och pratade med en vänlig dam som informerade mig om att det fanns ännu en våning ovanför hennes). Sedan var hela kamerateamet välkomna hem till den privatperson som bodde i lägenheten med den utpekade terassen. Och det bästa av allt är att fotografen såg lycklig ut över bilderna när de kom ner igen. Vilken kick.

Komradion och jag vid en annan inspelningsplats.
/Anna

torsdag 3 juli 2014

So sleeeeepy

Jag kanske måste vänja mig av med att skriva rubriker på engelska. Och så måste jag vänja mig vid att skriva på tangentbord, jag skriver fel på vartenda ord...

Senaste två dagarna har varit ganska lika: repa på förmiddagen, komma hem framåt femtiden och kollapsa i fåtöljen. Hålla mig vaken tills vettig tid att lägga sig, sedan ligga i någon slags koma med urflippade drömmar som gränsar till hallisar. I natt var jag på resa med en gammal vän (inte samma som i USA) och vi var soldater. Så alla var tvungna att låta oss bo hos dem, för så är det när man är soldat. Vi kom upp ur havet i Taiwan av alla ställen, där vi blev inhysta hos ett äldre par. Fast jag hade så mycket smutstvätt att jag åkte hem till föräldrarna i Dalarna för att tvätta, sen hann den inte torka innan jag skulle åka tillbaka. Så kan det gå. Natten innan dess drömde jag om björnar.

Ingen fara, det är bara mitt undermedvetna som försöker få mig att boka en tvättid så jag kan tömma hela resväskan i en maskin, osorterat, som det har längtat efter i två veckor nu. Och som bearbetar minnet av björnen som kanske eller kanske inte lufsade förbi vårt tält mitt i natten i ett becksvart Yosemite. I natt drömmer jag väl om att åka skateboard utklädd till Ironman.

Anyhooters, i helgen är det gig med Lureena! På American Blues&Countryfestival, i Upplands Väsby. Vi spelar både fredag och lördag, vädret blir bra, ta med cowboyhatten och kom! Det anordnas line dance.

/Elin

tisdag 1 juli 2014

On a continent far, far away...


Första dagen i San Fransisco var jag besviken på att det var så dimmigt att man inte såg bron. För hur kan man vara i San Fransisco om man inte ser Golden Gate? Igår var det desto klarare väder! Vi ställde bilen vid hamnen och promenerade upp, så vi fick en riktigt nära titt.


Industriromantikern i mig jublade. Brofästen!


Vi gick över halva, sedan orkade vi inte med ljudet av sexfilig motorväg längre.

På något sätt blev det en sen kväll på restaurang i El Cerrito, där vi bodde. Dagen efter ringde klockan tjugo i fyra. Efter några nära döden-upplevelser på motorvägen lyckades vi ta oss till flygplatsen, lämna in Kian och checka in. Fem timmar senare landade vi i New York, med sex timmar att slå ihjäl innan nästa flyg. Så vi tog tåget till Long Beach såklart!



Från kust till kust och sen över Atlanten.

Och nu, pendeltåget hem. Märkligt. Jag får eventuellt återkomma med utvärdering, men känslan i det stora hela: så himla, himla nöjd.


Over and out,

/Elin