fredag 25 mars 2016

Författarlajv

Äntligen! Har inte skrivit ett ord på Urmakaren sedan nån gång i förra veckan. Jag kom fram till en lite större åtgärd i redigeringen än "stryk den här meningen" eller "byt ut det här ordet". Nämligen: "flytta det här stycket ur det här kapitlet och placera det några kapitel tidigare och låt det som händer fungera som katalysator till det huvudkaraktären tar sig för i kapitlet efter" fast med aningen färre ord.

Den operationen krävde förstås lite mer sammanhängande skrivtid för att få till, inget man fixar under en kvart till frukost precis. Och se, idag kom den, skrivtiden! Jag är gräsänka sedan igår och idag är det ledig dag (en väldigt lång sådan dessutom, om man får tro benämningen av denna fredag) så nu tar jag tag i detta stycke! Får jag drömma om vad jag mer vill åstadkomma under de fria timmar jag har idag, så vore det att dessutom få till min antagonist sådär rysligt skurkaktig som jag vill ha honom.

Men jag ska även städa och springa och gå på konsert. Ty sådant är författarlivet.

/Anna

onsdag 23 mars 2016

Handling vs Mening

Har roat mig med att bläddra i anteckningsboken till Urmakaren. Den är daterad "december 2012" och än finns några sidor kvar för slutskedet.

Mina anteckningar är väldigt lite av slaget "matnyttig information att stoppa in i bokmanuset" och väldigt mycket av slaget "svävande tankar som funkar som rättesnöre för vad som senare eventuellt kommer att landa i bokmanuset". Det handlar rätt lite om Handling och rätt mycket om Mening.

En av mina favoritsaker att studera hos författare är hur de svarar på frågan "vad handlar din bok om?" Inte sällan beskriver de vad Meningen är. Nog så intressant, men personligen vill jag hellre ha en kort sammanfattning av Handling för att själv göra mig en uppfattning om vad som är Meningen. Handling är det som gestaltar Mening vilket gör Mening till en tolkningsfråga. Vilken Mening man utläser i en bok är en fråga om vilken sorts läsare man är medan Handling är svårare att debattera.

Jag hittar hela tiden nya spår och lager för vad Meningen är med Urmakaren. Antingen beror det på att jag är ofokuserad eller så beror det på humör, känsla och allmän dagsform. Man ser olika med olika slags glasögon. Jag älskar att läsa mina egna anteckningar, där finns hur många teorier som helst att plocka fram i Handling om jag skulle vilja. Men jag skulle aldrig nämna mina förslag på vad Meningen är för någon, det verkar helt ologiskt.

I början när jag skrev på Urmakaren vill jag gärna beskriva den med mystiska adjektiv och känsloadverb, antagligen eftersom jag ännu inte visste vad den handlade om. Allteftersom har en hisspitch utvecklats under skrivandet (och i slutänden skrev jag även ett synopsis). Hisspitchen går ungefär såhär:
"Urmakaren handlar om en [KARAKTÄR] som hamnar i en stad där tiden står still för att [ANLEDNING]. För att komma därifrån måste [KARAKTÄR] [AKTION]."
Trotjänaren.
Det går inte att tycka att någonting annat ska Hända i min pitch. Däremot kan man dra en massa slutsatser kring vad Meningen är.

Hur tänker ni kring sånt här?

/Anna

tisdag 22 mars 2016

Mera Falun

På Lillstrumpans begäran: här är mer bilder från helgen!

Vi fixade matchande t-shirts, så ingen skulle ifrågasätta Strumpans och min närvaro. (Alla andra bokbord var bemannade enbart med författaren till böckerna på respektive bord och inga fler. Bara Vilse förlag drog groupies vad vi kunde se. Eller roadies, som vi ändrade oss till.)


Hanna hade som vanligt världens mest uppstyrda bokbord.


Strumpan och jag lyckades även trycka in oss i en läsarbild med vår brorsdotter, som strax innan den togs fotobombades av vår käre bror.


Och vad gör man egentligen i Falun en lördagkväll på väg ut på middag? Vi körde "tre-snabba-fotominer-i-hiss".




Sen åt vi tapas på Smak och det var så sjukt gott att vi inte kunde sluta äta och sen åt vi ändå efterrätt innan vi rullade hem.



/Anna

måndag 21 mars 2016

Blinddate

Förra veckan hände något storslaget: jag träffade två bloggvänner varav den ena jag aldrig sett irl förut och det var alldeles sagolikt!

Sedan dess har jag försökt formulera nåt klokt kring det hela, men det enda jag kommer fram till är det var så surrealistiskt och fint att jag vill säga åt hela världen att genast skaffa bloggkompisar!

Som Liv sa: att lära känna någon bloggledes är att lära känna någon från insidan.

Som Linda sa: vilken energi man får!

Samtalet skedde över en cirka två timmar lång hotellfrukost och var lite som kommentarerna till ett synnerligen välskrivet och intressant blogginlägg med rubriken "skrivandet, livet och allt det andra." Så välbekant, så nytt.

En frukostklubb är född!

/Anna

Roadtrip!

Vad gjorde ni i helgen då? Jag mötte upp Hanna på centralen, strax därpå blev vi upplockade av Syster Yster och styrde nordöst mot Falun! 


Där hängde vi på bokmässa, åt sjukt god mat och skrattade åt allt. Och jag fick lära mig att inte sträcka ut halsen som en sköldpadda när jag blir fotad. Bildbevis tack, Anna!

/Elin

tisdag 15 mars 2016

Situationen är långt förbi orimlig

Jag fattar att det bara är mars än, kallt och eländigt och säsong hit och dit, men LORD ALMIGHTY är det inte dags för avokado snart?

/Elin

Det borde finnas en sticka att kissa på

Ibland önskar jag att någon kunde gå bredvid en och berätta hur man mår, och varför. Är jag trött för att jag sovit för lite eller för mycket? Har jag ätit ordentligt, borde jag äta mindre, andra tider, något helt annat? Har jag rört på mig för lite nu igen? Ok, just den vet jag svaret på.

Sökningsvecka på KMH, vilket innebär stress för dem som söker in till nästa år och ledigt för oss andra. Alla lektioner inställda, en hel vecka att… jobba i kapp? Börja på nya projekt? Städa? Vila? Det är den stora frågan. Hittills jag jag mest gjort ingenting och känt mig missnöjd, vilket ju bara är slöseri med tid. Antingen jobba eller vara ledig, det finns inga mellanting. Så nu gör jag en sista kraftansträngning och styr upp körrepet inför kvällen, sen tror jag det får vara nog. Ledigt resten av veckan, eller tills lusten att göra något vaknar.

/Elin

söndag 13 mars 2016

Ungefär halvvägs

Sedan skrivarhelgen för en vecka sedan då jag redigerade en sjättedel i version 10 av Urmakaren har jag förvånansvärt nog lyckats upprätthålla ett visst tempo. Jag antar att jag måste ha skrivit fler morgnar än jag är medveten om och kanske även kvällar under veckan som gått? (Det är bara en vecka, men jag tror att jag har spenderat den i Urmakarens tidlösa vakuum, för ingenting går ihop i mitt huvud.)

Den här helgen har jag norpat så mycket skrivtid jag kunnat och helt plötsligt är jag nästan halvvägs genom manuset! Hur har detta gått till?

Men nu börjar de större förändringarna dyka upp i kommentarerna. Nyss skrev jag ett helt nytt kapitel (det blev kort, men ändå) och nästa punkt är att flytta ett helt stycke och bygga ut dess innehåll. Och flyttar man ett stycke, brukar det dessutom innebära en del reparation av hålet som blir kvar.

Det hade varit väldigt fint att avsluta den här helgen med att vara "helt och hållet halvvägs" och inte bara "nästan". Men det är ändå långt bättre än jag hoppats på. Nu måste jag göra soppa och se en rolig film.

/Anna


torsdag 10 mars 2016

Andra saker man gör fast man inte alls tackat ja

Efter gårdagens nednördande i barockdrillar och annat som har med konstmusikens sfär att göra, sitter jag nu och studerar en kompskiss på "What does the fox say" och försöker komma på vad det är jag förväntas spela på ensemblelektionen som börjar om två timmar.

Det är märkligt befriande, på något vis.

/Elin

onsdag 9 mars 2016

När man inte riktigt vet vad man tackar ja till

- Du Elin, vill du sjunga Pergolesis "Stabat mater" med mig på långfredagen?

Visst! Jag tänker: hur svårt kan det vara?med min vanliga stirrar faran rätt i ansiktet-logik. Och dessutom, hur många åker till Edsberg på långfredagen?

Ikväll gjorde vi första genomdraget med alla inblandade. 

Det finns en kör, en organist, en dirigent

Och en stråkensemble. 

Och jag sjunger solo tre av satserna. 


Såatte...

Välkomna till Edsbergs kyrka i påsk! Det blir ungefär hur fett som helst. 

/Elin

måndag 7 mars 2016

Så hur gick det då...

Med inspelningen? Jo, som jag sagt några gånger idag,

Det får vi se på torsdag. För då ska vi lyssna och mixa. Mohaha!

Eller:

Snart i ett Soundcloud nära dig!

Jag är i alla fall helt matt i kroppen och orimligt sugen på indiskt, så nu kokar jag linser för första gången sedan 2007 och hoppas att magen förlåter mig. 


/Elin

En sjättedel senare

Vi hade skrivarhelg i helgen, Fredrik, Emmelie, Hanna, Anneli och jag. Fredriks fru Sandra driver det fantastiska Idébageriet på vardagarna och lät oss hänga där lördag och söndag. Inte bara det, hon uppmanar fler att göra likadant eftersom detta hus är gjort för aktivitet. Sjukt inspirerande ställe inrett av en underbart kreativ företagare. Och det finns gott om utrymme för fler att haka på nästa gång, bara säger.

Utspridda, fokuserade.
Fredrik jobbar, jag vilar.
Second breakfast!
Mitt mål inför helgen var att ha läst igenom hela manuset (vilket var klart måndagen innan!) plus strukturera upp nytt Scrivener-dokument och vara redo att sätta igång och redigera kommentarer på lördagen (klarade det också!).

Sedan fick jag släng av sedvanlig ångest när vi satt och åt middag i fredagskväll och pratade om olika ändar att börja i (Hanna och Anneli var tillresta från Göteborg och bodde hos mig hela helgen). Jag börjar alltid från början och nu  föreslog Hanna att jag borde ta tag i slutet, eftersom jag fått en liten idé (rättare sagt: vag känsla) för hur Urmakaren ska sluta. Det var ett dåligt förslag, sa jag. Sedan gjorde jag förstås ändå som hon sa eftersom hon hade rätt.

Hanna + fika = inspiration.
Alltså ägnade jag lördagförmiddag åt att ta tag i den allra sista kommentaren och bygga ut det sista, högst svävande avsnittet till en aningen mer omfattande scen och efter det började jag trots allt från början och betade av kommentar efter kommentar.

I går eftermiddag räknade jag efter hur långt jag kommit och kom fram till att jag redan gått igenom 10 scener av bokens totala 60. EN SJÄTTEDEL! Hade jag kunnat fortsätta i samma tempo den här veckan hade boken kunnat vara klar till nästa helg! Helt sjukt.

Nu tror jag i och för sig att det inte stämmer eftersom denna första sjättedel antagligen är den enklaste sjättedelen att redigera eftersom jag skrivit om den så många gånger redan (igen: eftersom jag alltid början från början). Antagligen ska det läggas till en del scener mitt i och på slutet samt att de scener som redan finns där kräver större bearbetning.

Men ändå.

EN SJÄTTEDEL!

Och vad större är: Den sjättedelen känns mer komplett och som färdig boktext än någonsin förut. Det är helt magiskt att se hur Urmakaren börjar arta sig.

Så himla typiskt att skrivarhelger tar slut. Man vill ju bara stanna kvar.

Garderobsdörren som leder till ...
Tack alla vänner för helgen!

/Anna


söndag 6 mars 2016

"Har du tryckt på rec?"


Så här såg studion ut när vi lämnade den igår, efter att ha repat hela dagen och till sist soundcheckat. 


Vi lyssnade genom några provtagningar och konstaterade att det funkar, sen gick vi och åt indiskt. 

Idag: inspelning. Ganska trött redan. 

/Elin

lördag 5 mars 2016

Om varför jag inte tycker om inspelning

Jag är en bra bandledare. 

Jag är faktiskt en alldeles fenomenal, kick-ass född att göra det-bandledare. 

Med det inte sagt att jag är ledaren i bandet. Mer att när vi repar, så är det ofta jag som styr och ställer. Jag har åsikter om former på låtar, vilka notvärden basisten ska hålla sig till och vilket sound banjon ska ha. Jag har koll på låtarna, kan texter och ackord och vet vad alla gör. Om någon känner sig vilsen så är det mig de frågar, nio gånger av tio. Om någon spelar fel så är det mig den tittar på, för den vet att jag har hört, och så ler vi mot varandra. 

Men vid inspelning? Då har vi gjort allt det där. Alla kan låtarna och har finslipat sina chops. 

Alla utom jag. 

För så här ligger det till: jag kan inte göra min grej förrän alla andra gör sin. Det jag gör är inte bara bra ledarskap, det är även tvångsmässigt. Så när vi går in i studion inser jag plötsligt att det är dags för mig att leverera, som musiker. Ingen annan kommer att lägga mina spår, ingen kommer ens att berätta hur jag ska göra. 

Så, åtta timmar kvar. Åtta timmar att fokusera på enbart mig. 

Ska göra mitt bästa. 



/Elin

torsdag 3 mars 2016

Sånt som får min fantasi att skena iväg


/Anna

Allmänt klag

Ni får ursäkta uttjatat bloggämne, men alltså... Vädret? HALLÅ? Vad håller du på med?

*kryper tillbaka under täcket tills maj*

Nej förresten, har inspelning hela helgen. SOM jag inte gillar inspelning! Det är typ min sämsta sport. Det och faktisk sport. Återkommer om hur det går. 

/Elin

onsdag 2 mars 2016

På en skala från ett till fem, hur intressant? Vänligen diskutera.

Min syster har drömt vid upprepade tillfällen att jag skrivit ett intressant blogginlägg. Vilket ju inte har hänt på ett tag, och förmodligen inte händer just nu heller. Eller? Vintermånaderna är i alla fall över och jag kan inte längre skylla på meteorologiskt framkallad depression. Så, jag kastar av mig täcket och berättar om min dag!

Idag har jag:

  • Haft en lektion (gehör)
  • Åkt runt halva stan (bokstavligt) för att hitta fiolsträngar och en sexkantsnyckel
  • bytt strängar på fiol (en inte helt okomplicerad process, visade det sig)
  • googlat "barder" (visste ni att det finns ett svenskt bardsällskap? Inga kvinnor välkomna dock, så det är inte värt att veta)
  • övat på att sjunga "Satellit" (apropå meteorologisk depression)
  • Gjort en kick-ass grönsakssoppa
  • läst på om början av nittonhundratalet i allmänhet och Stravinskij i synnerhet
Plus skrivit lustiga saker i klassens FB-grupp. Det kan vara så att bara jag tyckte att de var lustiga, men min story osv.

Tar ett djupt andetag inför mars. Det blir bra.

Det är alltid bra med en bild. På Igor Stravinskij, till exempel


/Elin


tisdag 1 mars 2016

Grattis på första mars!

I januari, när det var som mörkast och tröttast, var mitt mål att "ta mig förbi mars". Och sedär, nu är mars här och det känns som att det kan komma bli en rätt lättsam månad trots allt.

Solen skiner, det är lugnt på jobbet eftersom "alla" har sportlov och jag hinner ta igen några högar som hopat sig.

Dessutom läste jag färdig mitt manus igår. Hela sista kapitlet ryker, men jag har ju som sagt en aning om vad det istället ska innehålla. Hursomhelst, pdf-version nr 9 är fulltecknad av gula markeringar och kommentarer, nu är det bara att hugga tag och börja redigeringen. Men först: skapa ett nytt Scrivener-dokument.

Hej version 10. Välkommen till världen. Nu ska vi leka.

/Anna