fredag 30 september 2011

Den sista inspirationsbilden

Fotografen är hemma och vi fredagsmyser i soffan med varsin dator och gammal jazz på P2. Inspirationsbilderna ska bli en fysisk moodboard tillsammans med allt annat som står som inspiration till boktrailern (fotografier, tapet, tyg och sånt). Det finns verkligen hur mycket som helst att göra, på något vis ska min fantasivärld förvandlas till scenografi. Och jag ska försöka agera produktionsdesigner. Det är verkligen dags att lägga i en högre växel, här med den sista inspirationsbilden till hjälp (för jag tror inte att jag publicerat den tidigare):
Bilden kommer härifrån
/Anna

Långpromenad

När jag ändå var i krokarna efter att ha friserat luggen (jag tjatar, jag vet, men jag kan SE igen) tog jag tag i presentkortet på HM och köpte en kasse skrä... jag menar välbehövliga bastoppar. Men efter det var jag tvungen att kolla läget i personligare butiker. Alltså, jag är verkligen ingen snobb, men just HM är inte min favorit. Handlar hellre till exempel här (fast i dag bidde det ingenting efter lite sund eftertanke):


På vägen hem (fast ska man vara noga tog jag en skön omväg) tittade jag in hos Sandras hovleverantör Plezuro och pratade en stund med den mycket trevliga butiksinnehavaren. Handlade ingenting där heller, det får bli nästa gång när jag inte har med mig en skämmig HM-kasse. Det är verkligen en butik i min smak, vackra kläder som ramas in av en lika genomtänkt inredning. Det allra mesta är designat av små, svenska märken och snart släpps den allra första, egna butikskollektionen. Ambitiöst och spännande!

Lånade bilden från plezuro.se
/Anna

Världens bästa frisör!

Hon har varit borta en dryg vecka i Milano och kammat hem (hahaha) en bronsmedalj i frisör-VM! Eller tre stycken bronsmedaljer, rättare sagt.
Såhär fint är hennes spegel dekorerad i salongen!

Två bronsmedaljer i tekniska grenar och en bronsmedalj för
själva helheten. Som hon har slitit för dem!
Så okej, hon är tredje bästa i världen dårå. Och hon är min! Trevligast och gulligast och bäst på alla sätt och vis är hon i alla fall som låter mig smita in och trimma lugg när hon har några minuter över mellan de inbokade kunderna. Grattis Chriss!


/Anna

Ingen rast, ingen ro...

Och jag skriver omdömen (sjuttioelva stycken), planerar undervisning i datakunskap (!), regisserar skådespel, sätter upp affischer och ska laga mat/baka till födelsedag i kväll. Jag slår mig överallt, tappar saker och glömmer konstant bort vad det är jag håller på med.

Och, främst av allt, jag har exakt samma kläder på mig idag som jag hade igår. Det säger väl mest av allt.

/Elin

torsdag 29 september 2011

Trött som Skalman, lättlurad som Tom&Jerry, apatisk som Rocky

Alltså, jag tyckte att det var nog med att sitta still vid datorn när solen sken som starkast och det var sommarvarmt ute. Så jag gjorde mig några ärenden på Fridhemsplan. Lagom lång promenad. Tog på mig fula kläder och knallade iväg. Hälsade på hos Chriss och bokade en luggklippning i morgon. Provade kläder på HM för att jag har presentkort där men allt som inte var fult satt fult. Gick hem försvunnen i tankarna och plötsligt satt jag i soffan igen. Jag tror att jag har blivit en seriefigur. En sådan där sorglig en.

/Anna

Nytta med nöje, nöje med nytta

Jag blir så peppad när författare beskriver sin arbetsmetod och den bara stämmer överens med hur jag själv tänker mig att jag jobbar när jag skriver. Som till exempel Amanda Hellberg som verkar titta på tv på samma analytiska sätt som jag:

Och när man är inställd på att inte bara titta för sitt nöjes skull, men också för att studera hantverket; alltså hur berättelsens nät kastas ut och knyts ihop, hur persongalleriet spelas ut, hur man gör twistar och fördjupningar, hur man planterar förvecklingar och broderar ut dem senare, då får man en hel massa små fragmentariska uppslag som man sedan kan applicera på sin egen story."


Eller Charles Frazier (debuterade med Cold Mountain 1997) som inte kan skriva om inte språket känns rätt och som när han väl skriver, skriver långsamt (hittade länken till artikeln hos språkkonstnären Bodil Malmsten). Det är så vansinnigt u.p.p.m.u.n.t.r.a.n.d.e. att läsa sådant, som att bli struken medhårs faktiskt.

/Anna

onsdag 28 september 2011

Å andra sidan

Vi kollar fyran igen = Idol. Eftersom alternativen tydligen är om möjligt ännu sämre. Vad annat kan man säga än att det är svårt att bestämma sig ikväll. Så: vem vinner? André?

/Anna

Nevermind

...och så kom herr Fotograf hem och bytte kanal så vi kan prata om något annat än Idol. Förslag?

/Anna

Kan vi prata lite om Idol, tack

Okej, nytt samtalsämne. Idol. Brukar jag ju följa maniskt, men i år har jag inte sett en enda sekund. Inte läst något någonstans ens. Förrän nyss. Jag kollar precis just nu på något slags kvalprogram.

Så, hur lyder domen? Är det någe bra i år? Några man ska hålla extra koll på? Varför ser Laila så annorlunda ut? Och vem är han som är huvuddomare?

Fatta bra programidé, jag har kollat i tolv minuter och redan sprutar frågorna...

Någon som har några sköna svar?

/Anna

T-röd och beroendeframkallande vita svampar är allt man behöver

Datorn, min trotjänare, har börjat låta så rossligt på senaste tiden. Antagligen behöver den uppdateras på alla möjliga vis, men det där är liksom Fotografens kapitel så jag väntar på att han har tid. Men jag blev lite nervös idag när jag satt och skrev och insåg att det är på tiden att säkerhetskopiera innehållet. Och när alla program ändå var nedstängda, stängde jag av hela datorn för att passa på att rengöra den. Den har sett gräslig ut alldeles för länge med trycksvärta på utsidan och all möjlig smuts på insidan.

Om jag använde mjuk duk för att torka bort ytligt damm och smuts? Jajamen.
Om jag därefter prövade de vita svamparnas magiska fläckborttagningsförmåga* i torrt tillstånd? You bet!
Om jag till sist tog lilla pappas exempel och duttade topspinnar i t-röd för att gnugga där man inte kommer åt med annat? Självklart.

Hädanefter måste jag komma ihåg att inte äta kladdiga saker samtidigt som jag jobbar vid datorn.
Om jag kommer att rucka på den regeln? Jo.

/Anna



*De vita svamparna är kompakta städsvampar i typ microfiber som liksom suddar bort smutsen. Hittills har jag bara testat dem tillsammans med ljummet vatten, men då är det vansinnigt effektiva på t ex kalk- och tvålrester i handfat, badkar och på kakelplattor. Andra vittnar om att de är sjukt effektiva på vita möbler där man tydligen kan putsa bort fina repor med dessa svampar. De fungerar även utmärkt till att rengöra plattångsplattor. Och säkert en hel massa annat. På mitt butiksjobb råder en svampfeber utan dess like och varje gång man säljer dem till en oinvigd är det som att vittna för en ofrälst. På riktigt. De beroendeframkallande magiska vita svamparna har den effekten.

tisdag 27 september 2011

Plötsligt händer det eller vem bryr sig om vilken dag det är?

Högstadieminne: Jag och Hanna hade musik som elevens val och vi sjöng "Only you" tillsammans, jag sjöng överstämman. Jag kommer inte ihåg vem som spelade till, men vi stod där på scenen i tegelaulan med klädda stolar med varsin mikrofon och repade. Jag tror inte ens att vi någonsin hade en konsert. Jag var lång och gänglig, vi hade båda tandställning och skrattade ofta hysteriskt tillsammans. Livet var lovande och skrämmande och korridorerna i skolan var milslånga. Jag vet inte om du läser den här bloggen Hanna, men den här låten tillägnar jag dig.

Only you by Elin Jonsson

/Elin

Tusentals år gamla nya tankar

HAHAHA, skönt att du la nivån åt mig. För jag är nyss hemkommen, så hungrig så jag går av på mitten och ugnen? Inte det minsta varm än.

Dagen var lång, minst som fem dagar, och avslutades med en total blackout i hjärnkontoret. Väldigt skönt faktiskt, för nu är jag inte ett dugg stressad för vad jag ska göra i morgon. Jag kommer liksom inte ihåg det.

Anyways, efter jobbet kände jag att det var dags att ta vara på det underbara vädret, så jag ringde min kloka vän och mötte henne i hamnen för en fika. Det var då hon sa detta kloka:

- Du behöver faktiskt inte göra allt, Elin. Du behöver inte finnas till för alla andra. Du måste ha tid att göra det du själv vill göra, och tid för återhämtning.

KLOKT VA? ... nu gäller det bara att klura ut vad jag vill göra, vad jag de facto måste göra och vad jag kan kapa bort. Det var skönt att höra det, i alla fall. Nu är ugnen varm och pumpan på gång!

/Elin

För övrigt anser jag att...

Det finns ingenting att rapportera idag. Absolut ingenting. Det mest imponerande tanken jag kan dela med mig av är typ vilken catchphrase jag skulle ha om jag vore kejsare. Jag har alltså inte kommit på någon, jag bara föreställer mig situationen.

Det var det, ingenting att tillägga.
Bara: "För övrigt anser jag att semlor borde införas året om." Inte? Okejrå. Det var ändå bara något som jag hittade på precis nu. Återkommer eventuellt med nytt förslag. Behöver jag inte? Nä, det är sant, det var ju ändå bottenskrapet i den här bloggen så far.

Take it away, sis...

/Anna

måndag 26 september 2011

Dagens inspirationsbild är kanske den mest ljudliga och definitivt den sista på en stund

Jag gillar som sagt ljudet av glas. Dragspel. Xylofoner. Bluesgitarr. Munspel. Sorgsen jazztrumpet. Piano med den rätta taouchen av bar kontra konserthallsreverb. Men just nu kanske det bästa av allt är: tick, tack, tick, tack, tick, tack...
Bilden kommer härifrån
/Anna

Man har det på tungan och sedan är det borta

Den där ljuvliga sötman som bara kommer från millisekunder korta snilleblixtar och lämnar efter sig en besk eftersmak: I feel you, sister. Vad mer kan jag säga.

Alldeles nyss fick jag en obestämd känsla av att jag borde vara hemma hos dig ögonblickligen och rikta mikrofoner mot köksbänken så att vi kan spela på glas. Stora, små, tunna eller tjocka kan de låta på så många olika sätt och jag ville genast pröva. Men gissar att när jag har tid att åka (tidigast på onsdag, men jag tvivlar på att du är ledig onsdagkväll, så kanske torsdag, fredag), är känslan borta sedan länge.

Så jag tänker såhär: Spela på bara. Om man ska vänta på de perfekta tillfällena kommer man aldrig någonsin att spela. Men om man spelar melodier som redan finns och sedan lägger till, drar ifrån och improviserar lite så har man kanske tillslut ett eget original. Det kanske inte är det godaste man någonsin smakat, men det är långt ifrån bittert att ha lyckats fånga en strof hur medioker den än är. Den är din.

/Anna

Måndagsstämning

Så jag gick en promenad och slängde skräpet och funderade lite och plötsligt var den där igen, uppenbarelsen av ännu ett vackert stycke musik som bara dök upp i mörkret för att sedan tona bort igen någonstans mellan pelarna under motorvägen. Jag grät en liten frustrerad skvätt över min värdelösa förmåga att höra musik i huvudet som jag inte kan få ut därifrån och fortsatte sedan hemåt. När jag kom hem satte jag mig vid pianot och stakade mig genom Saties "Pieces froides" som tröst.

Så, det är ett totalt fusk som måndagslåt betraktat men ett av de vackraste stycken musik jag vet. Särskilt om man själv sitter vid pianot och får vara den som ger upphov till de vackra klangerna. Däremot är det inte särskilt kul att lyssna på nybörjarplink, så det blir ett youtube-klipp.


/Elin

And she's back

- Hörrudu Lillstrumpa, undrar ni, vad fick du till middag ikväll?
- Jo, jag fick spenatsoppa, säger Lillstrumpa och myser.
- Fanns det ägg i? undrar ni.
- You bet ya, säger Lillstrumpa och ler.

- Men du Lillstrumpa, varför bloggar du inte?
Jaa..., säger Lillstrumpa (med den lite dryga självklarheten som bara Lillstrumpa (och vissa fjortonåringar) kan ha), det blev så.

/Elin

Soffan

Här sitter jag och fnular idag. Liksom många andra dagar. Skriver-läser-tänker. Om kvällarna får jag sällskap av Fotografen en stund. Det är han som har bytt ut det orange-svart-rutiga tyget som satt på när vi fick soffan från hans farmor. Det är jag som har lagt dit kuddarna.

/Anna

Vilodag

Efter den proppade helgen satt det fint med sovmorgon i morse. Dessutom kliar det i halsen, borde nog promenera till apoteket.

Av allt roligt vi haft under helgen är det allra roligaste att Strumpan efter att nästan ha hunnit läsa ut mitt första utkast tycker att jag har skrivit så mycket. Och att texten i det stora hela är bra. Och att allt hon tycker att jag ska förändra/stryka/utveckla är exakt de grejer som jag har tänkt att jag kanske borde förändra/stryka/utveckla men inte riktigt kunnat lita på mitt omdöme när det kommer till att verkställa en förändring/strykning/utveckling och därför haft lätt ångest över att ha varit så osäker. Men nu: SÄKER.

Så Josh, minisvägerskan, kött i världsklass, underbara syskon, Cotton Club, Kayo och alla fin-fina vänner får ursäkta. Min bok går faktiskt före i viktighet.

Så jag ska ägna boken lite tid exakt precis just nu. Bara för att den är så himla bra.

/Anna

söndag 25 september 2011

Cotton Club på Berns

Inte nog med att gubbarna är hur bra som helst, de plockar dessutom upp Kayo och Gladys del Pilar för att gästspela. Det svänger!

Bästa möjliga avslutning på helgen...

/Anna

Fly me to the moon

Bästa gubbarna!



/Anna

Söndagslyx

Ikväll äter vi under den finaste kristallkronan.








/Anna

Ont i magen

Det är en galen dag i butiken idag! Men det går bra, vi är fyra kvinnor som blandar färg, tipsar om skruv och plugg och säljer en och annan köksmaskin. Jag har dragit mig tillbaka en kort stund för kaffepaus. Och jajustja, jag lever på kakor och godis idag. Tydligen.

/Anna

Komplett med lim- och färgfläckar

Fotografen har en skjorta hemma, en blåblus som hans farfar hade när han byggde saker för länge sedan. Till snickarbyxor, gissar jag. Bomullstyget är tjockt och slitet, modellen rak och bred. Jag använder den som anorak idag, på väg till och från jobbet i butiken som delvis är järnaffär.



/Anna

lördag 24 september 2011

Mmm... Middag

Vi blev bortbjudna.

Och en köttbit, potatisgratäng, äppelpaj och lite rödvin senare har vi ett mycket intressant samtal om minigiraffer. Jamen såna där man kan ha i en lägenhet i stan, ni vet.

Klopp, klopp, klopp...

/Anna

Omvänd

Josh Groban har aldrig varit några av mina favoriter, bara någon som imponerat på mig med teknik, omfång och styrka. Men rösten? Nja... nasal och ointressant tycker jag. Och låtarna, kom igen liksom. "Who put the rainbow in the sky" funkar inte som textrad i en låt från 2011 (hör du det, Strumpan). Inte när alla andra strofer är precis lika förutsägbart tråkiga och banala.

Men!
1. Han har precis så duktiga musiker på scen som man hoppas att han har (däribland stråkorkester och lite brass, löv it!)
2. Hans otroliga röstteknik framgår än tydligare live. Och med det blir det aningen mer intressant att lyssna på honom.
3. Han är rolig! Vilken entertainer! Mellansnacket (och bandet) och gjorde hela konsertet. Plus funk-låten från nya skivan som jag tyckte passade hans röst mycket bra.
4. Han sjunger mycket på italienska, spanska och portugisiska och därmed förstår jag inte de smäktande texterna. Win på det.



För övrigt tycker SvD:s recensent och jag mycket olika ifråga om vilken del av konserten som var guldkornet.

Nu är jag hemma från jobbet i butiken där jag blivit ifrågasatt två gånger, antagligen för att jag är kvinna, och överlevt på en fjuttig bagel på hur många timmar som helst.
- På riktigt, hur många timmar som helst?!
- Hur många timmar som helst. Ge mig mat.

/Anna

Lite väl tidigt för en lördag

Här sitter vi, Strumpan och jag. Hon ska på kurs, jag ska jobba i butiken. Vi siar om hur trötta vi kommer vara ikväll eftersom vi inte orkar prata om något annat.



/Anna

fredag 23 september 2011

Vem kunde ana att jag skulle på date med Josh?

Minisvägerskan bad mig följa med på en intim liten spelning med en skönsjungande artist. Vi verkar bli några stycken.








/Anna

Och hjulen på t-banan går runt runt runt

Eftersom jag hade alla priser kvar hemma sedan förra veckan tänkte jag att jag skulle ta dem till kontoret där fler än jag kan beundra dem och eftersom kontoret ligger på samma sida om stan som en av skådespelarna bor, bokade jag in en titta-förbi-med-priset-tid med henne nu på förmiddagen, innan hon skulle iväg och jobba. Och eftersom Viktlös har kopierats till två band i specialformat för att skicka till utländska festivaler hos ett företag som ligger på min sida om stan och skulle vara klara att hämtas i god tid innan jag åkte till andra sidan stan så tänkte jag att jag kunde svänga förbi och hämta dem först eftersom de också ska till kontoret som alltså ligger på andra sidan stan.

Men eftersom killen med banden tog sovmorgon åkte jag först till andra sidan stan med kasse full av pris, diplom och t-tröjor och pratade en stund med glad och alltid lika übertrevlig skådespelerska och överlämnade priset. Sen åkte jag tillbaka till min sida av stan och hämtade banden. För att därefter åka tillbaka till andra sidan stan för att lämna allt på kontoret.

Eftersom jag tänkte så intensivt på mat när jag återigen var på väg tillbaka till min sida av stan, missade det enda bytet. Eftersom jag ändå inte verkar ha något bättre för mig idag än att testa kollektivtrafiken.

/Anna

Bara hos oss...

...kan två inlägg publiceras exakt samtidigt*

/Anna

*se de två föregående inläggen

Tortyr sa du?

Man ligger i den tidiga morgontimmen och vrider och vänder sig och tänker. Ja, det kan man lika gärna göra eftersom man ändå inte kan sova. Man tänker på sin text, sina karaktärer och miljön man har placerat dem i. Tänker lite till. Och plötsligt ser man! Man har liksom lyckats byta perspektiv från det man haft och med ens är det självklart på vilket sätt man ska formulera texten, historien. Man ligger så en stund till och tänker att man lika gärna kan gå upp, trots att väckarklockan ännu inte har ringt. Det gör man inte. Istället vänder man sig om, tänker man lite till och hittar ännu fler fantastiska formuleringar och man myser.

Sen går man upp, gör te, sätter datorn i knät och bara komsi, komsi orden. Var inte rädda.

Typ så.

/Anna

Veckans samlade klag

Åh, fredagsmys! Vad... mysigt. Själv sitter jag och försöker ladda för dagen, har fått uppgiften att anföra hela skolan i det årliga spelet som går av stapeln nästa vecka. Jag förväntas ha en första genomgång av spektaklet idag, med sånger och allt, och jag hittar inte ens mitt manus... Men det blir nog bra.

Igår blev det inte mycket gjort, fick trevligt oväntat besök och spenderade kvällen med att diskutera ordvändningar och Idol i stället för att spela in söta melodier. Och i eftermiddag åker jag på kurs, när ska man hinna jobba egentligen?

/Elin

Uppvärmning

Raggsockor och hoodie är på, några ljus är tända. Jag är ganska vaken och ska snart äta frukost. Fredagsmys!


Mindre mysigt att jag vaknade strax innan klockan sex och inte kunde somna om för att de stinker lök i hela hemmet efter den vansinnigt goda potatis- och purjolöksoppan igår. Vore det inte så kallt ute skulle jag ha öppnat fönstren för länge sedan.

/Anna

torsdag 22 september 2011

What´s new?

Jag har ingen aning om vad som händer längre. Jag läser, skriver och tittar på How I Met Your Mother. Säsong fyra. Jag är i och för sig rätt nöjd med det.

Bilden kommer – wait for it! – härifrån

Men så kan jag få hjärtklappning/ångest/huvudbry/klåda av tanken på att vad som helst skulle kunna pågå utan att jag märkte något. Så alltså om jag var någon som skulle vilja gå bakom min rygg, skulle jag göra det ungefär nu. Det skulle vara helt safe. Tror jag.

Och skulle det inte räcka med distraktionen
jag redan nämnt, kom Fotografen hem med
de här. Varsegod fuffens, fritt fram!
/Anna

Vad är väl en bal på slottet etcetera, etcetera


Nu är den igång, den årliga Bok och Biblioteksmässan i Göteborg. Jag hade verkligen tänkt att jag skulle vara där i år och mingla med nyblivna författare, hänga i hasorna efter förlagsfolket och bara rent allmänt insupa branschen.

Men det är jag inte.

Istället följer jag allt om mässan på nätet och planerar inför min entré nästa år. Helst har jag en bok att presentera då, men jag tänker vara där oavsett och jag tänker ha med mig Lillstrumpa att hålla i handen. Hörde du det Strumpan? Dags att planera semestern...

Bloggat om är lika med sant.

/Anna

När vi ändå talar om bröllop: här är jag!

Lillsvägerskan ville så gärna kolla på bröllopsbilder efter förra inlägget. Och vem är jag att säga emot. Men eftersom jag inte har samvete nog att publicera bilder på andra (till skillnad från bruden aka redan nämnda Kompis som alltså glatt har slängt upp bilder där jag figurerar på fejjan, ett socialt nätverk jag inte har (önskan om att ha) åtkomst till), så blir det bara på mig. Men det är ju nästbäst eftersom jag var brudtärna, visst?
Underbare Reine sydde till bruden, mig
och bestman (som är en tjej).

Frisyren, frisyren!

Bestman och jag hade rock n´ roll-naglar!
Rätt najs att se tillbaka på sköna maj såhär i höstrusket ändå...

/Anna

Kaffedate

Eftersom jag liks dricker så mycket kaffe tänkte jag att man kan göra något ordentligt av det. Så jag och Kompis träffades på Johan och Nyströms konceptbutik och drack kaffe, fick ordentlig genomgång av allehanda bryggmetoder av proffset där och drack ännu mer kaffe. Uppenbarligen var vi så uppslukade av vad vi hörde, såg och smakade att jag helt glömde knäppa kort av festligheterna. Det enda jag kan bjuda på är min halvfulla kaffekopp, lame jag vet.




Förutom kaffe pratade vi bröllop. Kompis får väl fortfarande anses vara nygift och förra veckan blev herr Fotograf äntligen klar med bröllopsbilderna varav en hel del har hamnat på fejjan. Smidigt, för på så vis kunde hon ju visa sina favoriter.




Vad vi däremot inte pratade ett endaste dugg om är naglar. Annars ett hett ämne när man hänger med Kompis.

/Anna

Tänk koncentration, envishet och dubbelslag

Dagens inspirationsbild:
Bilden kommer härifrån
Jag hoppas verkligen att melodin kommer tillbaka till Strumpan och att hon får en chans att skriva ner den, med horn och allt. Åh, horn.

Själv har jag en förnimmelse kring två karaktärer att skriva om. Två svårfångade typer.

/Anna

Kära chefen,

jag kan tyvärr inte komma till jobbet idag. Jag har stått i garderoben en halvtimme nu och slutsatsen blir att jag inte har någonting att ta på mig. Och eftersom policyn på vår arbetsplats är att ha kläder på sig, så stannar jag alltså hemma. Jag meddelar i morgon om problemet kvarstår.

/Elin

En form av tortyr vi inte visste fanns

Här går man i TRE (3) veckor och väntar på ett uns av inspiration, ett andrum, ett hål i tiden så att kreativitetsmuskeln kan börja fungera igen. Och allt är tyst. Och sen, vad händer till slut?

Man har precis gått och lagt sig, är dödens trött efter en lång dag av ordbehandlingsgalenskap, man tar sin kvällsdos av nässpray för att få sova, lägger tungt huvudet på sjukhögen av kuddar, blundar och... då kommer den. Innanför ögonlocken spelas scenerna från boken man precis suttit och läst upp, till ljudet av... Just det, en melodi. Helt plötsligt är den bara där, helt självklar, som om den hade gått och skrivit sig själv i hemlighet. Det börjar med bara den ensamma melodin, spelad på något som klingar, men strax kommer fiolerna in, kontrabasarna, flöjterna, cymbaler, horn, åh, horn!

... och vad gör jag? Jo, jag ligger i sängen, som vi kanske minns. Även om jag skulle ha orken att klättra nerför stegen, sätta igång datorn och pianot och dra rätt sladdar till rätt plats, finns det inte en chans att jag kommer ihåg dessa klanger. Så jag lyssnar. Och njuter. Och plågas. OCH framför allt, jag sätter igång ljudinspelaren på mobiltelefonen bredvid mig och kraxar in det jag kommer ihåg av melodin. Ska lyssna på den nu.

/Elin

onsdag 21 september 2011

Man lever som på hoppet här men är lycklig ändå

Torsdagslåt?
Hörde jag ett kanske?
Ja?
Pretty Pliz?

Men du, det undgick mig inte att du läser manus.
Pluspoäng (visst ja, är det inte dom du samlar på hög?).
Är du färdig snart?
Har du knäckt koden?
Kan vi höras?
Pretty Pliz?

/Anna

Teckenspråk går bra om du måste säga något

Det här med ord, alltså. Hur man ska använda dem för att uttrycka vad man menar, plus att förmedla en känsla. Och skillnaden! Tricky business, är vad det är. Idag har jag:

  • Mottagit vass kritik från föräldrar angående ett brev jag skrivit och skickat hem. Som jag jobbade ett antal timmar med att formulera, kan jag tillägga.
  • Hjälpt en vän att skriva en text till hans hemsida, för att förklara hans till synes flummiga men i grund och botten väl genomtänkta affärsidé.
  • Och såklart mest av allt nästan, nästan läst ut en viss bok och försökt göra mig något slags helhetsintryck, utan att fastna i detaljerna. 

(Kan någon vänlig själ förklara för mig hur man får ett extra radavstånd mellan punkterna? Blir ordbehandlingsgalen.)

Så, nu så här på kvällskvisten: lite snurrig. Ska nog inte använda fler ord. Over and out.

/Elin

You say Bokvideo, I say Boktrailer

Jag fnular en hel del på min boktrailer och inser att jag nog pratat om den som om det vore värsta nyheten att göra en boktrailer (eller bokvideo, jag förstår inte riktigt skillnaden). Det är det naturligtvis inte, det har gjorts en massa boktrailar/bokvideor före min. Det är bara det att man aldrig ser dem. (Förutom om man befinner sig på Bokmässan i Göteborg gissar jag. Där ska jag nämligen visa min på stor, vit duk. Okej, nu gick jag händelserna långt i förväg igen, boken är inte ens skriven, bla bla bla.)

För att se några exempel på  boktrailar/bokvideor kan man kolla in här, på sidan för Bokvideopriset 2011. Och vill man kan man rösta på sin favorit. Själv har jag lite svårt att hålla mig för skratt åt försöken att skapa intresse för sina verk. Jag vet, sådan är jag. För den som inte orkar klicka på länken, kommer här ett exempel. Alltså, I give you: Bokvideon som hittills har fått flest röster:


Nu ska jag skriva vidare. Och planera boktrailerinspelning. Och dricka kaffe.

/Anna

Tänk sockervadd, fem centimeter damm och ensamhet

Okej, det skulle handla om dagens inspirationsbild, men rubriken blev lite väl personlig. Ja, ja. Men istället för att stå och titta ner i hålet varifrån man kom, kan man vända sig om och stega vidare upp, upp, upp...
Bilden är lånad härifrån
/Anna

tisdag 20 september 2011

För den uppmärksamme

"Men du Lillstrumpa", säger kanske någon nu, "vad hände egentligen med måndagslåten?"

Eh, ja. Jag blev lindrigt förkyld? Jag spontanåkte till Stockholm som sällskap till ett sjukbesök?

Dåligt, Lillstrumpa, dåligt. Jag är den första att säga det, tro mig. Men livet är ju så himla oplanerbart, ju. Så, för att göra bot och bättring eller åtminstone bättra på min karma, nu ska jag läsa bok. Kryptiskt, va? Men jag lovar, någonstans tickar en poängräkning och jag kommer att gå plus på det här.

/Elin

Hade jag aldrig tänkt på...

"Jag känner ingen annan än dig som bakar till sig själv", sa precis min kära syster i telefon.

Seriöst? Gör man inte det? Då skulle jag ju aldrig få baka. Och vad gör man när man får cravings efter äppelmuffins med fullkornsdinkel, eller banankaka? Man åker ju inte till Hemköp och handlar, där finns ju bara otäcka bake-off-produkter eller frysta mandeltårtor (åh rysningar). Ska man ha bra kvällsfika, får man banne mig göra det själv. Nu ringer timern!

/Elin/Leila i köket

Det allra viktigaste i livet skulle kunna inträffa under ett par minuter

To do: Ställ fram klockan två minuter! Det är verkligen på tiden.


/Anna

Av ingen anledning alls köpte jag en bok

Kolla Strumpan!
Den här sprang jag på idag och var såklart tvungen att köpa. Det var bara det jag ville meddela. Förutom det uppenbara. Som är internt. Say whaaat!

Fast först ska jag läsa en annan bok,
så den här får vila. Men jag ser
verkligen fram emot den! Bilden
och boken kommer härifrån
/Anna

And... She´s back!

Igår var jag beredd på att lägga ner hela skiten.

Idag var jag beredd på att läsa en bra bok och sura.

Istället fick jag ett infall, en idé och nu är jag igång igen. Skriver om, skriver rätt. Och är mycket spänd på vad Strumpan tycker om det första utkastet jag mailade henne igår i ren panik. Det är tur att hon läser två tusen gånger snabbare än jag. Och att hon är så klok som bara: "Jaja, det blir bra ska du se. Fortsätt du att åtgärda dina egna kommentarer så ska det nog ordna sig."

Så nu, vips! har jag dessutom skissat upp några stödord inför trailern jag ska filma. Eftersom jag tror att jag vet vad historien handlar om. Bra va?!

Men alltså, ingen behöver vara orolig. Jag tvivlar nog snart igen. Ge mig bara en timme så...

/Anna

Tänk dagg och andan i halsen

Till slut accepterade jag att sommaren var slut, men det var svårare än vanligt i år. Till inspirationsbilden idag hör en skymt av det förflutna för att kunna ta till vara på framtiden. Ungefär så.
Lånade bilden härifrån
/Anna

måndag 19 september 2011

Som femton igen

Den här dagen blev ju ingenting av vad jag hoppades. Så jag hoppar över allt fram till nu ikväll. Till ungefär då Fotografen bäddade rent i sängen eftersom jag i frustration över att inte ha åstadkommit något rev ur de gamla sängkläderna i eftermiddags och sedan dammsög istället för att stoppa i rena lakan. I alla fall. Så jag var ju tvungen att duscha och tvätta håret ikväll. Eftersom jag varit en slusk (slo, som det heter på Ludvikamål) mest hela dagen. Och då ska man också minnas att jag aldrig någonsin tvättar håret på kvällarna nuförtiden. Det sabbar ju utsikten att ha nyfönat och fräscht hår i morgon, duh! Men det är fett värt det eftersom idéen att lägga sig med skitigt håret på rena örngott är tusen gånger värre. Så nu ska jag föna håret till perfektion, posa som i värsta schampooreklamen, jamen liksom imponeras av mitt fantastiska barr. Och sedan ska jag lägga mig på det och sova supergott och låta det bli platt och mjäkigt och ingen kommer att vara det minsta impad i morgon. Ungefär som det var i åttan. God natt!

/Anna

Ordning på torpet

Jag har ju glömt dagens inspirationsbild! Det räcker såklart inte att sätta sig bekvämt med datorn i knät och lyssna på hur kaffet bubblar upp med P2 i bakgrunden. Man behöver lägga inspiration till beslutsamheten också.

Så: jag tänker mig hemligheter, monoklar och en tredelad kostym. Stora, mörka möbler, reservoarpennor och grym själviskhet. På ett ungefär. Inspirerad än?

Bilden är lånad härifrån
/Anna

testing, testing

Jaha men TYPISKT! Fram med lupp så man kan läsa förra inlägget dårå. Jag har försökt ändra, men det vill sig inte. Orka? Nä, det får vara. Jag dricker hellre kaffe och skriver bok.

/Anna

Och så beskriver du min dag på pricken

Det blev två filmer i helgen, två bra filmer. Glassiga omslagsbrudar: nej tack
Boka tid i studion: ja tack, det kan behövas för den omdiskuterade headern också
Besöka frisör: jajamen, måste till Chriss med luggen
Kaffe: ja, nu är det verkligen dags
Måndagsprojekt: klart jag har, ska skriva som sjutton. Any minute now...


Antagligen vill Fotografen ha förslag på motiv, men jag tänker att vi kan plåta lite på lördag, right?

Den omtalade bildens vara eller icke vara
/Anna

Eller så beskriver den verkligheten på pricken

Kära syster, har du tänkt på hur muppig våran profilbild är? Jag inser det varje gång jag kommenterar på någon annans blogg. Och tänker: men så där kan vi ju inte se ut, vad ska de tro? Sen tänker jag: hm, mycket trevligare och mer inbjudande än några glassiga omslagsbrudar i alla fall!

Hur tänker du? Dags att boka tid i studion?

Själv ska jag försöka boka tid hos frisören. Problemet med väldigt kort hår: det verkar sträva efter att inte vara väldigt kort. Förkylningen verkar vara under kontroll i alla fall, efter att ha sovit så länge att jag känner mig helt groggy.

Nu ska jag handla kaffe och sen är det dags för måndagsprojekt!

/Elin

Hanna och Citizen Kane

Det blev två filmer i helgen, två bra filmer.

I fredagskväll när jag kom hem från tåget hade herr Fotograf precis börjat titta på Hanna (2011) med bland andra Saoirse Ronan, Eric Bana och Cate Blanchett.

Bild från IMDB
Jag hade gillat att se den från början, men handlingen är enkel, en klassisk agent-lever-gömd-för-att-hämnas-och-uppfostrar-sin-dotter-ute-i-skogen-där-hon-växer-upp-och-utbildas-till-lönnmördare-historia. Inga problem att hänga med alltså. Trovärdig, snygg och rätt tät.

Resten av helgen har vi tänkt se Citizen Kane (1941) och igårkväll blev det av medan jag försökte hålla mig vaken i soffan. Det är en Orson Welles-klassiker som jag inte sett tidigare och herr Fotograf var vänlig nog att peka ut alla fenomenala kameraåkningar. Själv fastnade jag mest för dramaturgin vilken skiljer sig en del från det jag vanligtvis ser från den tiden (mest banala musikalfilmer såklart). Det är ingen tvekan om att Welles introducerade en ny berättarteknik till sina filmer.
Bild från IMDB
Orson Welles, 1915-1985
/Anna

söndag 18 september 2011

Däbbt i däsan

Öh... ja. Rubriken talar kanske för sig själv. Jag instämmer med föregående talare och lägger till allmän vissenhet. På ett skönt sätt, det är inget klag, det här. Såhär på hösten vill man ju bara ha en anledning att kura ihop med en filt och några hinkar te. Och måndagen blir behagligt ledig! Hoppas det regnar, då behöver man inte kliva ur sängen på hela dagen.

/Elin

Söndag på en pinne

Mmm... Jag har varit sömnig hela dagen och inte gjort något vettigt alls. Love it!

/Anna

lördag 17 september 2011

Ledig!

Läs och förundras, här är artikeln från Dalarnas Filmfestival som jag är med i!

Hybrisen har inte riktigt släppt än, jag jobbade i butiken idag och det är möjligt att jag råkade lämna artikeln uppe på varje dator jag kom åt (men det kan alltså också vara en överdrift). Och att jag inte protesterade särskilt övertygande när min kollega envisades med att printa ut den och sätta på kylskåpet i fikarummet.

Resten av helgen ska jag vara ledig. En hel dag tillsammans med herr Fotograf! Där har vi något att fira med jubel och fanfarer.
Fotograf: Klockar Mattias Nääs
/Anna

Har man bara tillräckligt tråkigt, så

Gissa vad jag gör då?

Lagar köttgryta till i morgon. Fatta, riktigt söndagslunch! Och mer då?

Kokar kronärtskocka till middag. Fatta, riktig lördagslyx!

... fast jag har inte gjort något av det förut, så det kan lika gärna bli hämtpizza vid båda tillfällena. Den som lever får se!

/Elin

Jag räknade fel. De är sex.

Viktlös fick såklart sex priser idag. Ingen tar väl illa upp för att jag räknade fel?

När jag gick fram och tog emot den femte buketten och diplomet och t-shirten och pokalen (i brist på bättre ord för den diskreta glasskulptur den bestod av), höll jag faktiskt ett litet tal om hur osmidig inspelningen var. Vi hade sett framför oss en semestervecka på stranden (eftersom hela filmen utspelar sig under en dag på stranden), men vi hade bara vädret med oss en ynka dag. Resten blåste och regnade bokstavligen bort. Så det är så kul att det går så bra för den!

Here we go:
Svenska Bio gav ett pris för den film som funkar bäst på bioduken gällande främst bild- och ljudkvalité.
Pris för bästa manliga skådespelare
Pris för bästa kvinnliga skådespelare
Pris för bäst ljud
Pris för bäst regi
Pris för bästa film i Överviktsklassen (den klassen för oss som är över 26 år, fatta gammalt!)

Nu är det dags att sova serru.

/Anna

fredag 16 september 2011

Ungefär nu skulle en fanfar sitta fint. Men:

Kära syster, GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!!! Klart ni vann. Ni är ju bäst, liksom!

...du kanske funderar över bristen på inlägg från min sida. Det är helt enkelt så mycket jag har att skriva om. Ingenting. Den här kvällen innehöll ett glas vin och sista avsnittet av den "The Hour", en fantastisk BBC-serie om en... BBC-serie. Men det blir nog ärligt talat inte bättre än så här, så jag tror jag går och lägger mig. "Wake me up when september ends", var det väl Green Day som sjöng? Ungefär så.


/Elin

Nu försöker lådan och jag dämpa vår hybris

Hur det gick under prisutdelningen kanske någon undrar?
VI VANN, VI VANN, VI VANN!



Jag hade nog väntat mig ett pris, om jag ska vara ärlig. Men inte FEM! Jag hade till slut så mycket blommor och pokaler att jag fick hjälp av världens coolaste tjejer som jag träffade att packa ihop allt i en låda som någon skaffade fram. Tjejerna fick ta hand om blommorna, det kändes inte rättvist att släpa med dem på tåget till Stockholm.



Efter prisutdelningen krävde Dalademokraten ett långt samtal och jag tror att fotografens bilder blev helt okej. Ska bli spännande att läsa repotaget.



Nu sitter jag och lådan med priserna på tåget, rätt ense om att Borlänge är ett toppenställe.

/Anna

Hur många kids kan mördas i skogen?

Jag har tappat räkningen på antal skräckisar.

/Anna

Jag glömde en grej

Alla pratar i klyschor. På engelska.

/Anna

Så var det dags för ännu en timme och tio minuter

Nja, jag är inte så imponerad av Borlänge. Kanske mest för att jag hela tiden tror att jag luktar illa och måste påminna mig om att jag befinner mig i sällskap med drivor av tonåringar.

Jag hittade ett pittoreskt lunchställe som går all in för kurbitsar och shabby chic. De hade åtminstone bra kaffe (johan & nyström). Och fin utsikt från min plats.








Annars är festivalen so far fylld av första försök (fint!), spänningstyngd agentaction (uppfriskande!) och märkliga konstprojekt vars publik helt saknas här (horribelt!).

Jo, det pågår någon slags marknad i stan också. Yej!

/Anna

Inte så känd, bara igenkänd

Seriöst, jag vet inte hur ofta jag får frågan av folk om vi inte träffats förr (på ett icke-raggningsvis, tro det eller ej) men jag har en teori att jag ser otroligt vanlig ut. Ovanligt vanlig, liksom.

Alldeles nyss fick jag till exempel frågan av killen i biokassan om jag inte är med i en av filmerna på festivalen. Nej, svarade jag, men jag har gjort en. Han frågade vilken och jag sa vad den hette (tänkte: vad är vitsen med det?).

Vitsen visade sig vara att presentera sig för en av jurymedlemmarna. Han tyckte det var trevligt att träffas eftersom han sett filmen och gillade mycket!

Han hade i och för sig gillat mer om jag hade varit den där tjejen i filmen som tydligen sjöng en bra låt för då hade han kunnat fråga hur han kan få tag i den.

/Anna

På plats i salongen

Helt förvirrad och trött steg jag av tåget och promenerade på gammal rutin genom Borlänge till biografen. Inte visste jag att jag hittade så bra, jag känner knappt igen mig. Det är en märkligt nostalgisk känsla att vara tillbaka.




/Anna

Varför trodde jag att tågen går som på räls?

Jag vet inte varför, men jag tyckte visst att det verkade som en bra idé att måla naglarna på tåget. Mitt minne fick mig visst att tro att tågen liksom gliiider fram och inte alls hoppar och ruskar.

Gjort är gjort...




/Anna

Morgonstund

Innan jag pallrar mig iväg till tåget, är det dags för inspiration igen. Den här bilden har jag inte så mycket att säga om. Den är vad den är och den är mycket fin.

Bilden är lånad härifrån
/Anna

torsdag 15 september 2011

Typsnitt

Ja just det. Eftersom herr Fotograf sitter som någon slags övervakande AD bredvid mig i soffan känner jag mig nödgad att lita på hans omdöme. Och det säger: byt tillbaka till gamla typsnittet i rubriken. Sagt och gjort. Bara så du vet, strumpan. Men jag håller fortfarande fast vid att vi ska fixa headern.

/Anna

Ladda upp, ladda ner, ladda om

Ojojoj, varning för att prata med konspirationsmänniskor. För man kan lätt drabbas av yrsel, säger bara det. Men vi hade hur trevligt som helst och fortsättning följer, kanske redan nästa vecka.

Nu ska jag lugna ner mig lite och om en stund måste jag sova för I MORGON ska jag åka till Dalarnas Filmfestival och visa vår kortfilm VIKTLÖS. Jag hoppas att den vinner så man inte åkt dit i onödan, som det heter.


Och kategorier, I´m on it! Fast inte riktigt just nu bara. Ett litet smakprov på trailerlåt mot kategorier kanske?

/Anna

Skamlös är bara förnamnet

Hurra för header! Googla koder och sånt, är mycket mycket impad. Men du, när du ändå är igång? (flirt, flirt) Det här med kategorier? (flirt, flirt) Tänk, vad bra det skulle vara om man bara kunde gå in på kategorin "inspirationsbilder" och få all inspiration samlad på en gång. Vad kreativ jag skulle bli! Vilka mästerverk jag skulle komponera! John Williams himself skulle bäva.

Kategorier, alltså. Säger bara det.


/Världens slöaste Lillstrumpa

Konspirationsexpert, sa du?

Om en liten stund ska jag och regissören träffa en kille som tydligen kan jättemycket om konspirationteorier. Jag är mycket spänd.

Men det är inte det som är viktigt. Grejen är att jag har duschat, tvättat håret, klätt mig, sminkat mig, satt mig på tunnelbanan och i största allmänhet är bland folk. I stan. Det är grejen.

/Anna

Jag tänker lite på hur det var när det tog en vecka att skicka ett meddelande till någon.

Just nu: improviserat trumpetsolo på P2.
Jag ska stänga av och istället fokusera på stora arbetsbänkar med drivor av osorterade brev, prydliga små fack med namnetiketter och grannar som motvilligt lämnar ifrån sig feladresserad post.
Vad har det med min berättelse att göra, kan man undra.
Svar: Möjligtvis ingenting.
Men det är dagens inspirationsbild!

/Anna

Den här hackern funderar på att duscha snart

Nöjd!
Så. Sjukt. Nöjd.

Jag googlade och läste och kopierade till slut två koder som – ta daa – äntligen justerade bloggrubriken som jag ville ha den. (Och don´t you dare tycka annorlunda och – hemska tanke ändra något nu, strumpan.)

Och jag som grinade under föreläsningarna i datalingvistik. Kanske var den här operationen trots allt rätt enkel i jämförelse.

Men ändå: NÖJD!
Och funderar på att blanda Cola och Red Bull.

Piew.

/Anna

Buhu, det finns ingen mjölk till kaffet heller

Ville bara säga det. Att jag har bränt mig på tungan alltså.

/Anna

Buhu, det svider när jag sväljer och annars också

Igår eftermiddags satt jag superladdad och skulle avsluta avsnittet jag skrev på. Efter det hade jag tänkt svänga ihop en tidig middag (kycklinggryta med råstekt potatis) och äppelpaj. Jag var verkligen lagamatladdad. Kylskåpet var fyllt och laddat. Jamen till och med diskbänken vibrerade av laddad.

Efter maten tänkte jag mig en skön promenad. Katja hade blåst förbi, solen tittade fram lite blygt och tja, jag hade verkligen behövt röra på mig. Sedan skulle jag sitta med efterrätt och pilla mer med mitt manus och gå och lägga mig tidigt.

Men jag hade helt missat att vi planerat in ett produktionsmöte!

Som tur är hålls de alltid hemma hos oss nuförtiden. Som tur är hålls de kring middagstid och som tur är kommer alltid upphovsmannen (vi kan kalla honom Regissören) hungrig. Som tur är också, var det rätt städat och fint, så som tur är behövde jag inte få hjärtinfarkt som jag oftast får av oplanerade besök. (Ser mig för övrigt som en väldigt skön, avslappnad och impulsiv person. Niet! Men trevlig är jag.)

Så jag satte min egen storyline på paus för kvällen och kastade mig istället in i utvecklingen av ett konspirationsladdat actiondrama i en inte så avlägsen framtid. (Vad sägs om den säljtexten förresten? Klyschigt va? Jag hittade just på den.)

Vi jobbade till nästan halv elva.
Jag tog sovmorgon till nio idag.
Min hals verkar göda en förkylning.
Batteriet i brandvarnaren verkar vara slut.

/Anna

Dagens boktips


Jag såg väldigt mycket fram emot filmen "Water for elephants" (2010). Jag menar, en film som handlar om ett cirkussällskap på 1930-talet och dessutom var ganska påkostad, det blir ju inte bättre! Sen kom till slut filmen, i sällskap av svidande kritik. Jag blev lite mindre sugen att se den och på inrådan av min kära syster bestämde jag mig till slut för att helt enkelt låta bli och låta den vara så bra som jag ville i mitt huvud.

Så döm om min glädje när jag hittade boken den är baserad på i en hylla på biblioteket häromdagen! Den är skriven av Sara Gruen 2006 (utgiven 2007 på svenska som "Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow") och även om den kanske inte är så "rolig, galen, sjövild och fascinerande" som citatet av Ingalill Mossander (SVT:s Go'kväll) på framsidan av pocketomslaget antyder så är den ändå väl läsvärd. Särskilt om man researchar cirkus förr i tiden. Man får helt enkelt bortse från omslaget med Robert Pattison och Reese Witherspoon och bläddra direkt till första sidan!

/Elin

onsdag 14 september 2011

Knåpedi, knåpeda

Nu trodde du allt att du loggat in på någon annans blogg va, strumpan? Fint va? Tänkte bara påminna oss om att ordna en ordentlig header som representerar oss bättre. Visst? Säg ja, säg ja, säg ja...!

/Anna

Cliffhanger schmiffhanger

Tack för låten! Somnade skönt i soffan för en eftermiddagslur till den och när jag vaknade fick jag kaffe och kokoskaka. Jag vet, somliga har det bra.

Jag ser mycket fram emot att höra vilken bok strumpan läser och den där tågresan återkommer jag om.

Nu ska jag återgå till mina högst intressanta karaktärer. (En av dem berättade en spökhistoria i förmiddags, skitläskigt! Ska be dem ta det lite lugnare med mig i fortsättningen.)

/Anna

Onsdagslåt!

Tågbiljetter? Vad spännande! Do tell. Jag gillar bilden, läser faktiskt en bok just nu som är väldigt rätt i sammanhanget. Men det lämnar jag som cliffhanger, för jag sitter ju som bäst och förbereder dagens lektion i musikhistoria. Hence:


Slutet, slutet! Crescendot fram till sista ackordet och hur han drar med stråken och lyckas få tonen att fortsätta ut i oändligheten även när klippet är slut. Mischa Maisky, peoples!

/Elin

Tänk positivt!

Jag har en tvättid nu på morgonen och känner väl ungefär sådär för det. Fast på den bra sidan är förstås att jag redan varit uppe i drygt en timme, faktiskt skrivit några ord, bokat tågbiljetter för fredag och så dricker jag te med tända ljus och lyssnar på radio. På den sämre sidan är jag lite trött och hence mår illa. Men snart så, är jag nog redo för frukost!

Till dagens inspirationsbild hör fniss och skratt och plingande dörrklockor. Och såklart en vemodig melodi...

Bilden kommer härifrån
/Anna

tisdag 13 september 2011

Varannan du, varannan jag

Tycker det är ett väldigt piffigt upplägg vi har med det här att dela blogg. Man sitter vid datorn hela dagen, har tid att kasta ur sig allehanda trams. Sedan har man hemgrupp och agerar värdinna och hänger med några av de bästa människorna i hela världen. Och därefter har man tid att glo på internet igen och ser att tramset liksom har fortgått utan ens egen medverkan. Mycket fint!

Annars då? Jo, här hann gästerna knappt utanför dörren innan herr Fotograf iordningställde lampa och kamera riktad mot en skrivmaskin han släpat hem.

/Anna

Som man bäddar får man cykla

Eftersom jag inte hade lust att åka och handla när det blåste och regnade så gör jag det nu i stället, när det blåser, regnar OCH är mörkt.

Bra tänkt där.

/Elin

En till Idol-kväll gör nog susen

Du har ingen inspirationsbild med månsken? För i går kväll var jag ute och gick och tittade på fullmånen bakom molnrevorna och kände... ja, faktiskt, ett litet stick av inspiration var det nog. Fast det blir så lätt Harry Potter av det (av måninspiration, alltså), och inte på ett bra inspired by-sätt utan mer plagiatvarianten.

I afton: Kabanoss med senaps-coleslaw. Är så nöjd så jag var tvungen att berätta det. Och i morgon får jag besök, tänkte göra mig till med soppa och hembakt bröd och äppelpaj, hela köret. Återkommer med hur det gick i verkligheten.


/Elin

Fast det saknas förstås såna där snyggt pimpade bilder

Ikväll kommer det folk på fika hos oss så idag har jag på bästa underbaraclaravis ordnat både sötsaker och matbröd. Piew, rätt svettigt i köket och med risk för kraschad ruta i stormen har jag ändå fönstret öppet. Men allt är klart och om en timme kommer gästerna. Fatta fint! Nu gäller det bara att herr Fotograf kommer hem med mat helst för fyra minuter sedan så man hinner äta innan. Och att kakorna är lika goda som de ser ut.








/Anna