torsdag 31 oktober 2013

Ännu en dag i mitt mångfacetterade liv

Från det här:


Till det här:


Om jag någonsin måste flytta igen ska jag spendera månaderna innan med att bygga upp lite armstyrka. Har seriöst svårt att ta mig fram över tangentbordet.

/Elin

I natt smäller det!

Den här sista dagen i oktober ägnar jag ingalunda åt att preparera inför NaNoWriMo som jag borde. Anteckningsboken jag sparat till projekt: Magnetika är helt tom. Researchdokumenten som vid de här laget borde vara fyllda med historiska fakta om gruvarbete kring sekelskiftet existerar inte. Det enda jag har är flera års samlande av detaljer kring gruvor, tåg och elektricitet i Bergslagen vid den tiden – i mitt huvud. Lägg därtill två huvudpersoner från romanprojektet jag skrev på innan jag gav upp och började med Urmakaren istället. De får snällt finna sig i att förflyttas från ett nutida Stockholm till en dåtida, växande metropol inom gruvnäringen: Grängesberg. I och för sig kan de knappast klaga, de hade ingenting att göra i nutida Stockholm från första början, det var därför deras berättelse sög.

I brist på bilder från trånga tunnlar genom bergsmassiv, endast upplysta av svaga facklor, hittar jag följande bilder i samlingen som någotsånär illustrerar Magnetika:







Detta inlägg sammanfattar alla förberedelser som finns inför tolvslaget i natt. Jag har förstås en hel massa idéer om scener och stämningar och personer och händelser och... men ingen riktig berättelse. Den ser jag fram emot att upptäcka. Jag föreställer mig att den finns där, bland gråstenen. Det gäller bara att hacka på rätt ställe. Använda precis lagom mycket dynamit.

Stubinen brinner och jag håller mig fortfarande sysselsatt med nya scener i Urmakaren. Det är bara att inse: Från och med i morgon skriver jag på två projekt samtidigt. Kom an, november!

/Anna

onsdag 30 oktober 2013

Jag börjar bli en sån där som sitter på bussen och pratar högt för sig själv

Nog för att jag har haft många konstiga veckor sedan den här hösten började, men det här är nog den konstigaste.

Igår: Kom hem från dubbla körrep och var så hög på musik att jag inte kom i säng förrän halv tolv.

Idag: Från dubbla pass i pedagogik, helt oskyldigt, till rep av Brahms rekviem med kammarkören, vidare till medverkan i fundraisingkonsert där även Benny Anderssons Orkester spelade, till Spånga för att ta över nyckel till lägenheten (iiii!).

I morgon: Inspelning i studio med Lureena, vidare till att bära lådor och bestämma färg på sovrumsväggen.

Inte så att jag klagar, men jag börjar ha lite svårt att hitta sammanhang i vardagen...

BAO, från längst bak i Stora salen, KMH. Tommy och Helen står i mitten!
/Elin

Man vågar knappt yttra det men: Det går bra nu

Det flyter på. Faktiskt. Efter en veckas uppehåll från manuset trodde jag verkligen att det skulle ta lång tid att sätta sig in i vad jag höll på mig. Det brukar bli så. Eller, det brukar bli så att när jag gör uppehåll mitt i en redigering inte alls är nöjd med resultatet efter lite distans och känner mig tvungen att göra om allt från början igen. (Det är därför jag aldrig blir klar.) Inte den här gången. Nu bara: hej och hå vad fint att återse alla bekanta och så bra ni hållit ställningarna, nu kör vi så det ryker! Typ så. Har aldrig varit med om det, så det är en fin känsla. Har heller aldrig varit med om att jag pratar så mycket om mina karaktärer som om de vore på riktigt och tänker att även det måste vara ett gott tecken.


Har det förresten så himla fint här vid mitt nya, vuxna soffbord som smälter samman med mattan så det nästan inte syns, så det är tur att det står frukost där. Till skillnad från det förra soffbordet som är en gammal sockerlåda på hjul vi ställde framför soffan i vår första lägenhet eftersom vi inte hade något annat soffbord. Det har hängt kvar sedan dess. Andra vuxna grejer som händer här hemma: Tv:n är monterad på väggen numera. Till skillnad från att stå på rostig oljetunna som Fotografen hittade i ett dike och tog hem till sin första egna lägenhet något år under gymnasiet. Den har hängt med sedan dess. Sockerlådan och tunnan ska närmast vila upp sig i ett förråd tills vi vet var vi behöver dem härnäst.

Nu har jag ett perspektiv att byta på scenen i apoteket.

/Anna

tisdag 29 oktober 2013

Typiskt karaktärer

Såhär dagarna innan NaNoWriMo drar igång, kämpar jag med att få Urmakaren färdig. För i november börjar nya äventyr. Då ska jag äntligen klättra ner med arbetarna till en av mina favoritplatser: en gruva. Lite undrar jag vad som ska hända där och lite tänker jag att det nog visar sig. Men jag blev nyss uppmärksammad på att min huvudkaraktär saknar namn, hoppsan liksom. Den lilla detaljen borde jag ta tag i åtminstone.

Men tillbaka till Urmakaren. Ambitionen var att styra upp ordningen på kapitlen och fylla i saker som saknades vid genomläsningen. Tror ni mina karaktärer nöjer sig med det? Nix. Hittills idag har jag skrivit två helt nya kapitel. Med den här takten tänker jag att det vore bra om november dröjer framåt årsskiftet minst.

Himla tur att jag inte kan bestämma över planeringen. Det jag ser mest fram emot i november är nämligen att bli fråntagen privilegiet att skjuta på saker. Att bara köra på utan att tänka. Namnge karaktärer utan att googla först. Det blir fint.

/Anna

"Det var inte jag!" hörs det glatt från bakom en skärm

När tre vuxna människor bor tillsammans i en liten tvåa, kan man tycka att allt som har med hushållsarbete skulle ordna sig nästan som av sig själv. Att ta hand om en tredjedel av all städning, matlagning och tvätt är liksom inte mycket.

Ändå förbises allt som oftast de allra enklaste göromål.

"Det skulle vara fint med en kopp te nu", kan det höras om kvällarna i det här hemmet.
"Mmm, det vore det", kommer bifallet genast.

Sedan, efter sisådär en timme eller så, under vilken samtliga tre vuxna människor varit o e r h ö r t upptagna med diverse internetrelaterade grejer, kommer det oundvikligen:

"Men! Vem är det som inte har gjort te?!"

/Anna

"Te" kan naturligtvis appliceras för vilken syssla som helst. Till exempel "laga middag". "Gå ut med soporna". Sådana saker.

måndag 28 oktober 2013

Inte så mycket kontinuitet någonstans alls faktiskt

Förra veckans inspelningar var tydligen en pärs. Baserat på alla dagars frånvaro här alltså. Och visst, har man varit utomhus och filmat en hel kväll till sena natten och sedan har två timmar på sig att sova innan man ska möta tjugo statister i ottan, är man inte helt klar i huvudet. Inget jag rekommenderar. Men det gick bra ändå.
Nu sitter Elin och ordnar med elavtal och andra vuxna grejer eftersom HON FLYTTAR TILL HELGEN! Känns skitkonstigt.
Jag läser NaNoWriMo-research för fulla muggar och peppar för november. Med Urmakaren händer det tyvärr inte mycket. Han måste få min tid den här veckan, men jag konstaterar att det där skrivarrådet "skriv lite varje dag, bara lite för att inte tappa kontinuitet" inte funkar när man jobbar dygnet runt då och då. Mission:Uppstart börjar alltså i morgon.
Idag: gästarbete i butiken.


/Anna

lördag 26 oktober 2013

Say whaaat?!

Nämen, är det inte... Är det? Nähä? På riktigt?

Jajamen! Det är...


MITT NAMN PÅ ETT KONTRAKT!!!

Om en vecka går flytten.

/Elin

torsdag 24 oktober 2013

I väntan på middag

- Varför står du och sniffar på bänkkanten, Anna?

- Det blir märken av ångan...



Helt normal kväll i familjekollektivet. Hon behöver nog bara vila lite.

/Elin

tisdag 22 oktober 2013

Jag försöker verkligen att inte tänka så högt

Stackars Syster Yster och Fotografen! De har jobbat två dagar i sträck med tre timmars sömn i mitten, och i morgon börjar de klockan sex. Den glamorösa filmbranschen, jag säger då det. Själv sitter jag och varvar ner efter körövningen och försöker äta hårt bröd så tyst som möjligt.

Vi har börjar en ny kurs i utbildningen, någon slags introduktion till pedagogiken. Det är lustigt, just pedagogik var länge anledningen att jag inte ville läsa till musiklärare. Jag ville bara läsa musik, "I största allmänhet", och inte plugga en massa tråkiga skolämnen. Nu läser jag pedagogik, och det är något av det mest intressanta och relevanta jag hört på länge. Den får mig att vilja bli lärare! Det är allt jag önskar att jag hade haft med mig när jag började jobba i skola, och tar upp alla frågor som jag funderat över utan att hitta svar på. Sedan hjälper det ju att ha kursledare som spenderat sina liv just med att fundera över hur man lär ut något, det vore ju rent av märkligt om kursen inte var sjukt intressant.

Jag återkommer i examinationstider, så får vi se om förtjusningen kvarstår...

/Elin

måndag 21 oktober 2013

Bästa dagen

Sovmorgon, lång frukost, promenad i höstsol, strosande på stan, matlagning och ett okristlig antal avsnitt "Hell on wheels". 

Nu är jag redo för några veckors oavbrutet jobbande igen!

/Elin

Från torra ökenvindar till regnig västkust

Helgen var fin, tackar som frågar! Jag hade föredragit att inte vara sjuk (det är jobbigt nog att sjunga apsvåra stycken utan feber), men man får ju som bekant inte alltid som man vill.

Vi i KMH:s Kammarkör var ju alltså inbjudna att delta på Körledarförbundets årliga konvent i Göteborg, så efter en lyckad konsert i Musikhögskolans konsertsal fick vi gå på fin bankett i konserthuset. Jag blev lite starstruck av min bordsherre:


Tänk er för övrigt en klassisk svensk tillställning, till exempel midsommar, där man har dukat med sånghäften för den trevliga stämningens skull. Tänk er sedan att festdeltagarna är Sveriges samlade körledare och att sånghäftet består av fyrstämmiga körsatser, så är ni där. Komplett med nördiga körskämt! Kvällen avslutades med dans till livejazzband. Förstås. 

Så ja, helgen var fin. Surrealistisk, stundtals (som hotellbaren man passerade för att komma till frukostserveringen med lädersoffor och soft jazz, ett riktigt David Lynch-ögonblick klockan nio på morgonen). Tråkig och olidlig, vissa stunder (SJ regionaltåg Stockholm-Göteborg söndag eftermiddag, ett straff för alla inblandade). Men fin.

Och här! Här kommer bilden från i fredags! Känns redan som två dagar sedan.

Lureena på Bistro Hijazz i Uppsala
Men i morgon tar jag mig rätten att vara sjuk. Ett tag, i alla fall.

/Elin

lördag 19 oktober 2013

Godnatt Stockholm

Det har varit en lång dag.
Och av någon anledning tyckte jag det lät som en bra idé att gå på bio ikväll, trots att jag hade mer jobb att göra ikväll. Filmen var i alla fall svinbra, Captain Phillips. Tät, spännande och svidande aktuell. Dessutom var länge sedan jag såg en sådan nedtonad och annorlunda Tom Hanks.

Strumpan dansar omkring någonstans i Göteborg.
Jag checkar ut.

/Anna

Hellooo Gävle

Innan jag tar mitt pick och pack och rusar mot tåget till Göteborg: Spelningen gick strålande! Vi hängde alldeles för länge i logen innan och funderade ut sätt att komma på kant med publiken (till exempel klassikern "Kom igen, Gävle"!) och hade nästan tappat peppen när det var dags att gå på scen. Men den återuppstod igen, publiken var helfin (fast ljudet var kasst) och Uppsala kändes helt enkelt som the place to be. Med lite tur får ni se foton från Syster Yster!

Nu, en helt annan genre. See ya!

/Elin

fredag 18 oktober 2013

Ny antagonistinspiration

Lillstrumpan är hemma och snorar idag. Jag har beordrat sängläge och alvedon. Fast nu sitter hon och kollar på Hell on Wheels, årets mest smutsigaste tv-serie. På alla sätt och vis är den smutsig. Och helt fantastisk. Fast kanske allra mest fantastisk är karaktären "the Swede". Han spelas av Christopher Heyerdahl och ja, han har norskt påbrå. Han har samma insmickrande och vänliga sätt som Christoph Waltz har, men det råder ingen tvekan om att han är kapabel till precis vad som helst.

Såhär trevlig har jag aldrig sett honom...
Uppdatering: Jag hann uppenbarligen inte posta inlägget innan jag var tvungen att skynda mig till rekvisita- och kostymförråden för att plocka ihop grejer till inspelning nästa vecka. Under tiden har Strumpan sminkat bort febern och dragit till Uppsala. Ikväll spelar hon där med Lureena och jag ska bara jobba färdigt, sedan åker jag dit jag med!

/Anna

torsdag 17 oktober 2013

Jag försöker undvika att säga det men... Det är lite mycket nu

Den här helgen är min första lediga helg sen typ juli. Helt slumpartat har det fallit sig så att jag både har en Lureena-konsert och en resa till Göteborg att klara av, himla smidigt att det blev så.

Hur jag ska klara av det, undrar ni?

På det enda möjliga sättet: Jag blir sjuk.

Mvh, Snorig

/Elin

Läskig antagonist – check!

På Vilses inrådan, tog jag mig en värdig förebild till den farligaste figuren i Urmakaren. Om några dagar visar sig om jag verkligen lyckats (när jag fått distans till texten), men jag är nöjd så länge. Nu är det fullt dagsljus här hemma, så jag kan inte säga att jag är rädd. Men jag är inte uttråkad och avsnitten där antagonisten introduceras kräver inte längre skämskudde. Alltid något.



Däremot blev det ingen fysisk bild. Har ingenstans att sätta upp den, det passar liksom inte vid köksbordet där jag sitter och skriver. Folk skulle nog undra varför jag har en låtsasgäst på besök. Plus att min antagonist ser helt annorlunda ut. Men annars. Han är ett föredöme när det kommer till att plåga folk. Det får man ge honom.


/Anna

onsdag 16 oktober 2013

Här sitter jag och försöker skrämma upp mig så inälvorna darrar. Det går sådär.

Strumpan diskar, maten står i ugnen. (O vad jag kommer sakna den biten av att vara roomies med sin egen dubbelgångare. Vi är exakt likadana i köket!)
Jag försöker ta itu med Antagonisten i mitt manus. Han har varit svår hela tiden. Kanske för att han är så klyschig från första början och allt jag kommer på gör honom bara mer klyschig. Så jag försöker krypa innanför skinnet på mig själv, känna var det är som ömmast, var jag blir som mest rädd. Falskhet, där har vi något. Övervakning, det är ett annat. Otrygghet i sin allra grymmaste form. Men hur ser det ut i gestaltning?

Jag ska komma på någonting, det måste gå. Hur ska jag annars kunna se mig själv i ögonen?


/Anna

Lystring, bluegrassfans!

Om ni befinner er i Uppsalatrakten på fredag kväll tycker jag absolut att ni ska komma och hänga på Bistro Hijazz, för där spelar jag med Lureena! Syster Yster sitter i publiken och är jättetrevlig att hänga med. Kort sagt, en toppenkväll!


/Elin

tisdag 15 oktober 2013

Om en bokcirkelafton

Det var nog i maj som vi sågs, fem ganska random personer, för att prata om en bok. Författaren till boken önskade uttryckligen att få chatta med oss i bokcirkeln och det var otroligt givande.

Vi bestämde där och då att vi skulle ha bokcirkel fler gånger.
Jag fick äran att välja nästa läsning. Det blev en bok som kom i våras och som jag blev väldigt nyfiken på efter att ha sett finfina recensioner av den. En bok som jag också visste att jag nog inte skulle ta mig för att läsa på egen hand: Gul Utanpå av Patrik Lundberg.

Sommaren gick, hösten kom. Ett datum sattes för nämnda bokcirkelafton.
Det blev bokmässa.
Och vem blev jag presenterad för mitt i natten på Park om inte Patrik Lundberg, författaren (tack Pernilla!).
Eventuellt var det första jag sa: "Jag ska bokcirkla din bok!" och han blev som tur var himla glad. Så jag introducerade idén om att han kunde medverka, liksom författaren av förra boken gjorde. Han tyckte det var en svinbra idé!


Igår åt vi soppa hemma hos Sandra och lagom till tekopparna var fyllda ringde vi upp Patrik på Skype. Och så pratade vi i över en timme om Gul Utanpå. Om identitet och uppväxt. Om rötter och framtid. Om skrivprocess och om hur man balanserar mellan ämnen när man skriver så självutlämnande.


Gul Utanpå är en tät berättelse som utspelar sig under det halvår som Patrik bodde i Korea i jakt på sin biologiska familj. Den är rak, personlig och fylld av känslor utan att bli det minsta ångestladdad. Fast nu ska det här inte vara en recension av boken, det är ju en sammanfattning av bokcirkeln. Med det sagt: Läs hörni! Allihop! Det går på ett kick och när man vänder sista sidan är det som att man fått en ny kompis. Skaffa klassuppsättningar alla gymnasielärare i svenska! Dra ihop era kompisgäng och lajva bokcirkel! Och glöm för sjutton inte att kontakta författaren och berätta om era förehavanden. Det kan nämligen hända att han kommer på besök.

Tack för att du tog dig tid att kika in hos oss, Patrik!

/Anna

måndag 14 oktober 2013

En riktig helg

Vad gör man egentligen när man är ledig? Fotografen och jag har inte haft en ledig helg hemma tillsammans sedan... gissningsvis någon gång i juli.

Vi gjorde vårt bästa, men det blev ändå ingen tur till Djurgården och Skansen. Inte heller inköp av nya krukväxter. Men fönstrena putsade vi. Insida, utsida, mittemellan. Och vi promenerade runt hela stan i lördags. Fikade på söder, pausade i Gamla Stan, middag och bio i city. Sedan hela vägen hem igen.

Vi har haft sovmorgon och slöat framför tv:n. Jag har läst ut en bok och vi har provat sängar tills vi blev alldeles sömniga. Vi köpte ett soffbord. Vårt första riktiga vuxen-soffbord. Invigning med pizza och så var helgen slut.

Den där pricken är en luftballong!
Ikea, dom kan dom. Eventuellt blir det ett till.
/Anna

lördag 12 oktober 2013

Böcker jag aldrig köpte, författare jag aldrig träffade

Det fanns en plan, det gjorde det. På bokmässan skulle jag åtminstone stöta på den och den och vara vid monterprogrammet när den och den uppträdde och få den där boken signerad som jag hört så mycket fint om under året.

Istället kom jag hem med det här:

Från toppen: En ask noveller från novellix (pga rea på söndagen), tre pocketböcker från Printz Publishing (pga mysig monter med en supertrevlig Pia), Skuldens Pris av Per Herrey (pga hans fru hade styrt upp den gulligaste montern på hela mässan och tja, jag kan inte motstå ett par gyllene skor...), Autostereogram av Jenny Jejlid (pga började läsa första novellen på tåget till bokmässan på min iPad och gillade så mycket att jag var tvungen att ha den tryckta versionen), Kristalläpple av Ebba Range (joho, men här har vi en bok som jag sneglade på redan innan mässan och när Ebba satt där vid Litet Förlags avskalade och lättillgängliga monter, var det självklart att få den signerad), Norrland (pga råkade springa på två sköna killar på förlaget Teg Publishing i en undangömd monter och när de berättade om boken på västerbottniska och jag klappat på det fina omslaget så länge att det blev pinsamt, köpte jag den trots att författaren inte längre var på plats och kunde signera. Min första repotagebok!)

En närmare titt på novellerna:

Och med så här mycket fint, verkar det rätt otacksamt att lipa över det som inte blev av. Det bästa som händer på bokmässan är ändå det som inte var planerat. Nu lämnar jag och går vidare. Säkert stöter jag på de där böckerna jag tänkte att jag ville ha någonstans. Kanske möter jag till och med författaren.


/Anna

fredag 11 oktober 2013

Plötsligt en dag har det hänt: NaNoWriMo 2013

Då har man fallit för grupptrycket dårå.

Av bara farten tänkte jag till och med ut ett namn på nästa bokprojekt som jag är riktigt nöjd med. Det är ett arbetsnamn, men ändå. Det säger mer om storyn än några tidigare arbetsnamn har lyckats göra.



November, jag är skitstressad och ganska rädd och tycker nog att du kan dröja några månader till. En isvak hade varit trevligare att hoppa ner i, när jag tänker efter.

JAG VET FÖR SJUTTON INTE ENS VAD MAGNETIKA ÄR FÖR NÅT ANNAT ÄN ATT DET ÄR ETT COOLT NAMN! Men säg det inte till nån.

/Anna

torsdag 10 oktober 2013

Om att öva och andra tråkiga saker

Jag brukar beskriva mig själv som lat. Jag gör sällan något om det inte finns en deadline, och även då gör jag bara det jag måste. Jag brukar tänka att om jag var lite mer ambitiös, om jag övade lite mer, om jag la ner lite möda på saker kanske jag skulle ha kommit lite längre, tjäna lite mer, vara nöjdare.

Eller?

När jag var tjugo var jag ganska ambitiös. Jag hade tagit studenten, men stannade kvar ett år i den lilla staden och jobbade. För att inte stanna i utvecklingen efter att ha blivit för gammal för musikskolan började jag ta privatlektioner för en lärare på musikkonservatoriet i Falun. Varje vecka tog jag bussen sju mil, gick uppför backen till den respektingivande byggnaden och packade upp fiolen i hans arbetsrum. Han, en äldre man med trötta ögon, kom in i rummet, satte sig i soffan, la in en snus och sa: "få höra då". Han ordinerade två timmars övning om dagen, varav den första skulle ägnas åt skalor och etyder och den andra åt stycken.

Jag stod ut en termin, sen slutade jag. Att spela, helt. Jag kallade det ett uppehåll, men det kom att vara i  flera år. Jag hittade ett annat intresse, teater. En spontan och improvisatorisk konstart där det handlar mer om att vara närvarande och uppmärksam än att göra "rätt".

Efter några år började jag lära mig att göra samma sak i musiken. Att hitta på, leka. Samspela. Så började jag spela i ett band, och plötsligt spelade jag fiol igen. Fast utan att öva.

Terminen innan jag slutade som musiklärare för att börja studera gick jag och funderade på vad jag ville säga till eleverna (ni vet, när man går och föreställer sig tårfyllda scener med vackra tal och människor som applåderar och duvor som flyger mot taket, inga konstigheter). Det blev aldrig av att jag höll något tal, men hade jag gjort det så hade det handlat om vikten av att inte öva.

- Öva inte, spela i stället!

(För det man gör när man spelar är ju faktiskt att öva fast man inte tänker på det, fiffigt va?)

Min poäng är såhär: Jag ska sluta ha dåligt samvete över att jag inte har övat idag, och njuta av att jag har varit ledig i stället. Och den fantastiska chilin som Syster Yster har lagat. I morgon har vi konsert på skolan, nästa veckan spelning med Lureena. Och jag kommer att vara alldeles lagom bra, och spelsugen till tusen.

/Elin

onsdag 9 oktober 2013

Onsdagsfilm: Bake My Day

En vacker dag i slutet av sommaren stoppade Fotografen och jag in Mattias Kristiansson i ett härligt kök och skapade loss. Nu ligger bokvideon för bakboken "Bake My Day" äntligen på nätet för allas beskådan.

Alltså, är han inte fantastisk?



/Anna

tisdag 8 oktober 2013

Fullt i huvudet, tomt på bloggen

Ska bara leverera ett gäng filmer, hyra ut en kameralins, leta upp saknade kontakter, skriva en statist-annons, ringa redan nämnda kontakter, dammsuga hela hemmet och laga soppa till gästerna som kommer ikväll. Sen, kanske det blir mer fason på mig.

Igår kom jag hem från ett förmiddagsmöte och dog i soffan. Mådde illa och orkade inte röra mig. Åt lunch, javisst, men resten av dagen spenderade jag med New Girl (hur bra?!). På kvällen drog vi till kontoret och tog tag i fakturering och sånt. Vid 23.30 var jag tvungen att avbryta på grund av sjukt trött och spänningshuvudvärk. På grund av mänsklig.

När ska man egentligen vara fit for fight för jobb när man hela tiden befinner sig i baktakt?

Ska bara åka i ilfärd för att leverera en hårddisk med film och skicka fakturan för jobbet, sedan kan jag åtminstone stryka den saken från listan. Fast först ett avsnitt till.


/Anna

söndag 6 oktober 2013

Skål för fredag, i morgon börjar veckan igen

Jag och min syster har för vana att ta helg när vi kommer hem på söndagskvällen efter jobbet. Ni vet, tända ljus, öppna en flaska vin, lägga upp fötterna och titta på Babel (himla bra att kunna se det en fredagskväll!) Problemet med våra helger är bara att de är så rackarns korta. Snart dags att blåsa ut ljusen och gå ner i sömnläge...

Helgen har varit bra i alla fall, lagom jobbigt i butiken och fin avslutning i Uppenbarelsekyrkan, på konsert med Hägerstens Kammarkör. Överjordiskt, som Anna uttryckte det.

Himla fin kyrka, och himla bra kör.
Och, på tal om Babel i kväll: Hur bra är inte Simona? Så himla skönt med kvinnor som inte förminskar sig själva, utan bara är på allvar (utan att bli tråkiga i stället).

Hoppas ni har haft en fin helg, ses i morgon!

/Elin

fredag 4 oktober 2013

Lillstrumpa och Syster Yster har sett:


Och vi kan säga så här om den: Den var väldigt dyr.

/Elin

torsdag 3 oktober 2013

Om att äta det man skrivit

Det finns en liten scen i början av Urmakaren (häng med nu, för jag misstänker att jag kommer att referera hej vilt till mitt bokprojekt framöver och förutsätter på nåt vis att alla hänger med på vad jag menar när jag säger "urmakaren") där huvudpersonen blir bjuden på middag. Efterrätten är min absoluta favorit: äppelpaj med grädde. Ingen tramsig vaniljsås och ingen äckligt iskall glass som smälter och får pajen att simma runt. Nix, grädde ska det vara. I alla fall, jag justerade scenen idag, tog bort och la till och sånt. R e d i g e r a d e. Jag skrev den absolut bästa pajupplevelse jag kunde formulera (för att använda som kontrast till det som också händer i samma scen, ni vet *pekar med fingret mot tinningen*) och sedan lagade jag middag. Lillstrumpan kom hem och tyckte att det saknades efterrätt och började googla efter pajrecept för att slippa göra samma smulpaj som vi alltid gör och jovisst, det fanns en massa äpplen kvar som jag plockade hemma hos svärföräldrarna förut och de passade bra, tyckte hon och satte igång. Men inte förrän pajen kom ut från ugnen och teet var upphällt och ljusen var tända och Lillstrumpan uppmanade mig att själv skära min pajbit för att känna hur k n ä c k i g ytan var, insåg jag att det var just den paj jag nyss serverat min huvudkaraktär.


/Anna

Jag bara skriver

Det verkar som om jag anammat rådet att slappna av och bara skriva på fler områden än min bok.
Till exempel har jag skickat ett par ofullständiga mail och ett gäng okorrigerade sms. För att inte tala om de senaste blogginläggen. Vad menar jag egentligen? Tja, det är sånt man går igenom i redigeringen har jag hört.

/Anna

onsdag 2 oktober 2013

Perspektiv var det här!

Nu har jag bockat av lektörens samtliga kommentarer och skrivit om första kapitlet.
Och jag är så i gasen!

Läsarperspektiv: check!
Karaktärsperspektiv: check!
Berättarperspektiv: check!

Har inte helt listat ut vad jag menar med begreppen ovan, men det är som med lektörens kommentarer i stort: Jag kan liksom ana mig till en glimt av vad han menar. Och jag skriver så det glöder för att inte tappa gnistan och gå vilse.

Jag seeer ljuset som är min bok!
(och då får man strö utropstecken som konfetti omkring sig, så det så)

/Anna

Bokvideo: Thomas Erikson

Ett par dagar innan bokmässan stod vi på Kaptensgatan på Östermalm till sena kvällen och filmade så fort det var bilfritt i kvarteret. Typiskt nog var det rätt många bilar som cirkulerade just när vi var där. Men vi fick alla bilder vi skulle ha och så åkte jag till Göteborg och överlät åt Fotografen att klippa och greja.
Varför Kaptensgatan? undrar ni.
För att huvudpersonen i Thomas Eriksons böcker bor där.
Musiken då?
Jomenvisst. Den har Lillstrumpa gjort.



/Anna

tisdag 1 oktober 2013

Grattis på första oktober!

Det är oklart varför, men jag tycker att en bild på ett par gyllene skor passar bra här idag. Kanske för att de för tankarna till brandgula löv som prasslar kring fötterna den här månaden.


Per Herrey är för övrigt en kändis jag av någon anledning inte fotade mig med på mässan. Och då har jag ändå klätt ut mig till honom en gång i tiden. Istället nöjde jag mig med att ta kort på hans skor som stod i montern. Under dem ligger förresten hans bok. Den köpte jag. Med autograf i. Och så fick jag en kram.

/Anna

Jag tänker faktiskt gå och lägga mig nu för jag är vuxen och gör som jag vill HA!

Igår blev en lång dag. Från skolan till rep med Lureena, från repet till kontoret och bokvideopyssel, hemma runt halv ett. Så idag tog jag mig rätten att skolka från första lektionen och ha en slö förmiddag tillsammans med min efterlängtade syster (fast okej, jag satt mest vid datorn och plankade körstämmor). Likaså efter skolan, då jag "borde" ha varit kvar och jobbat på läxor, tog jag mig i stället till söder och fikade länge med bästa vännen, följt av en skön höstpromenad. Sen hade vi kör i två timmar, och nu är jag äntligen hemma!

Här är en av låtarna vi sjunger i kören:


Helt knasigt.

/Elin