fredag 31 augusti 2012

Jag poppar popcorn till middag för jag är vuxen och gör vad jag vill

Fast jag insåg, i min vuxenhet, att det kanske inte räcker för att fylla hela näringsbehovet.

Så jag tar en skål jordgubbsfil också.

/Elin

Sådana där dagar då man inte gör någonting

Förutom att man faktiskt gör en massa. Skickar viktiga mail, kontaktar arbetsgivare, skriver avtal på bredband, letar kurslitteratur, ställer saker rätt i köket.

Fast det känns mest som att man bara sitter på balkongen och stirrar ut i regnet.

/Elin

En mingelafton senare: Välkommen Betvingade!

Vi firade Simona och hennes nya bok Betvingade under vansinnigt vackra tak i går. Under taken fanns en massa människor jag glömde ta kort på, snittar jag glömde ta kort på och bubbel jag glömde ta kort på. För TAKEN, liksom:



Men! Jag mindes att ta kort på författaren. Här i samtal med historiken Christopher O´Regan. Med lite fantasi kan man se dem.


Och! Jag mindes även att ta kort på bakverken. De var väldigt trevliga.


På väg hem öppnade jag goodiebagen (gottepåsen?) och tjuvläste prologen. För BOKEN låg signerad och skickades med som en PRESENT bland annat smått och gott. Hur generöst som helst! Ahh!


Tack för en underbar kväll, Simona!

/Anna

torsdag 30 augusti 2012

Katy Perry: Part of Me

"Thank you for believing in my weirdness!"


/Anna

I afton: Glamor

Äntligen är det release för Simonas andra bok Betvingade! Och trots att jag inte vet om jag kommer ha skor med öppen tå till detta event, passar jag på att göra någonting som jag tänkt göra i flera veckor: Målar tånaglarna! Jag är så vansinnigt nöjd över detta att jag måste illustrera händelsen med en läskig bild:

Antagligen den snyggaste
heltäckningsmattan någonsin.
Jag är dock tvärsäker på att jag inte kommer att ha upprullade jeans ikväll. INTE.

/Anna

När Sture bibliotek bjuder in till författarprat

Vilken tur att jag tänkte "Klart jag ska dit!" och inte lät "Jag har ju redan hört dem berätta om skrivprocess och väg till utgivning förut..." bestämma.

Då hade jag missat en trevlig kväll och ett mycket intressant samtal.

Som vanligt när Sture bibliotek anordnar saker, är det lagom stort.
Som vanligt är arrangemangen prestigelöst och proffsigt ordnade av den bibliotekarie som nu råkar vara på plats. Just i går kväll var det Ann-Charlotte.

Först höll hon en kort inledning och så fick författarna ta vid: Susanne Boll, Pernilla Alm och Lars Rambe. Ann-Charlotte ställde frågor, men ganska snart tog publiken över. Vi ville veta mer.



När det officiella pratet var slut, tog det obligatoriska minglandet vid. Sture bjöd på förfriskningar så att vi kunde uppehålla oss ett tag till och det var idel god stämning. Eller som Strumpan sa: "Man blir alltid inspirerad av att lyssna till när kreativa människor pratar om sin skapandeprocess, oavsett om man skriver en bok eller sjunger en låt eller målar en tavla." (Okej, jag broderade ut citatet lite, men det var vad hon menade. Faktiskt.)
/Anna

onsdag 29 augusti 2012

Tid

Apropå den nya headern (Strumpan gillar! Den får vara kvar ett tag!), funderar jag mycket på tid den här förmiddagen. Inte så konstigt egentligen, min berättelse handlar om tid. Om klockor. Men jag skulle vilja fördjupa det filosofiska planet med hur vi påverkas av tid i berättelsen.

Själv tycker jag att det är väldigt underligt att jag inte googlat på "tid" tidigare. Men jag har kanske inte riktigt vetat vad jag skulle ha det till. Jag har läst artiklar om tid (och evighetsmaskiner!) och kollat igenom böcker som handlar om tidtagning genom utvecklingen av urverk. Men tiden som sådan. Nej.

Den här Wikipediaartikeln är ungefär det mest ofärdiga jag någonsin läst på Wikipedia. Visst, det är en diskussion, men jag har inte trillat över sådana förut. Och jag hittar så mycket fint i den! Ingen faktaförankring, inga egentliga referenser, bara random folk som filosoferar och spånar och försöker sätta ord på det flyktiga begreppet tid. Mycket underhållande. Det är lite som att läsa en dialog mellan sig själv och någon annan. Men medan mina egna tankar kring detta bara flyger omkring, är dessa fastgjorda, nedskrivna och jag kan gå tillbaka och läsa om.

Samtidigt försöker jag hitta ord som beskriver huvudtemat i berättelsen.

I morse vaknade jag med ett tydligt ord i huvudet, ett ord jag inte genast visste vad det betydde (eller ens om det var ett riktigt ord): Metamorfos. Det är i högsta grad ett riktigt ord och betyder "förvandling". Till exempel används det för att beskriva fjärilslarvens utveckling till fjäril.

Det är lustigt att det ordet skulle komma så plötsligt nu, när jag bara häromdagen började inse att min berättelse om tid, om en försvunnen urmakare och om en figur som kommer till en stad och ställer allt på ända, ju handlar om förändring.


/Anna

tisdag 28 augusti 2012

Laxfiske i Jemen

Jag har ju sett Lasse Hallströms Laxfiske i Jemen! Och inte bloggat! Så nu gör jag det!

Och okej, det är inte den bästa Lasse Hallströmfilmen jag sett, å andra sidan har jag sett väldigt många filmer som är sämre än detta. Han håller en bra nivå, Hallström.

Det här är i alla fall ett puttrigt drama som tack vare Ewan McGregor och Emily Blunt och Kristin Scott Thomas når rätt höga nivåer här och där. Älskar McGregors aviga karaktär! Plus att han för en gång skull pratar med skottsk dialekt.

Handlingen? Tja, det är en osannolik historia om ett högst osannolikt projekt som involverar den mest osannolika grupp människor. Tillsätt lagom mycket humor, kärlek och driv. Klart!


/Anna

Då var det avklarat. Nu då?

Det är inte klokt vad jag får saker att hända idag. Eventuellt har det mesta med headern att göra, men man får vara glad för det lilla.

Antagligen justerar jag vidare ikväll, bli inte förvånade om det dyker upp en helt annan bild. Den andra bloggskribenten vill nog också komma till tals...

/Anna

måndag 27 augusti 2012

Grattis Simona!

Sveriges coolaste (och eh, typ enda) romanceförfattare kommer ut med sin ANDRA BOK just idag. Dagen till ära har hon publicerat en noggrann redogörelse för hur man bäst beter sig på releasefester. Jag ämnar följa till punkt och pricka.

Hon är fyndig, rapp och alldeles underbar. "Betvingade" är en bok jag sett fram emot sedan jag läste ut hennes debutroman "Överenskommelser" för kanske ett år sedan. Med andra ord har jag tur att hon är så rackarns flitig!


/Anna

Från idé till publicerad författare...

Nathan Bransford bloggar ofta insiktsfullt och ambitiöst om skrivandets alla vedermödor, men nu har han toppat sig själv. Kolla in den här sammanfattningen av författandets olika steg, eller ska vi kalla det känslolägen. Komplett med illustrationer. Fruktansvärt kul!

/Anna

Vilken härlig start på veckan, säger Kära Syster

Vi har vunnit Sofia Hallbergs debutroman Mina Fräknar! Den har jag längtat efter att läsa ungefär lika länge som jag läst Sofias inlägg på Debutantbloggen. Hon skriver ruskigt bra: effektivt, laddat och med ett okomplicerat språk. Hurra!

En av bilderna vi knäppte i bokhandeln
/Anna

Testing, testing, bloggar från Solna

Tänk vad skönt, att ha en storasyster som bloggar åt en när man själv är för mosig i huvudet för att lyckas! Och tack, tack, för välkomnandet. Nu sitter jag och äter frukost i nya lägenheten, fil med hjälp av smörkniv pga skedarna har inte dykt upp än (jag väntar mig att de ringer på dörren när som helst). Har en massa viktiga och vuxna saker att ta tag i, så vi hörs!

/Elin

söndag 26 augusti 2012

Välkommen till stan, kära Lillstrumpa!

Hej Elin!

Det är så himla sorgligt att du har lämnat din fina lägenhet, men det var dags för er att gå skilda vägar. (Åtminstone för ett tag.) Jag är hur som helst upp över öronen nöjd över att du numera befinner dig bara NÅGRA KILOMETER från mig. Tänk att vi kommer att kunna ÄTA MIDDAG tillsammans EN VANLIG TISDAG eller liksom bara SE ETT TV-PROGRAM ihop när som helst. Det har banne mig inte hänt på över tio år. STÖRT KUL! Undrar hur ofta det kommer att inträffa bara? Nåväl, är MYCKET TILLFREDS över teorin.

Det var ungefär det jag ville säga.

Puss och kram!

"Nu drar jag!"
/Anna

fredag 24 augusti 2012

Kära Syster goes Flyttfirma

Himla tur att jag åkte till Nyköping för att reda ut ett och annat. Exempelvis hur många gitarrer hon behöver ha med sig. (Jag röstade på alla två, hon på en. Och så blev hon lite ledsen över att eventuellt behöva släpa på en extra gitarr mot sin vilja tills hon kom på att hon nog hade veto. Så det blir en. Kanske.)

Nej, idag blir jag nog till större nytta. Det mesta av hennes tillhörigheter ligger prydligt inpackade i flyttlådor, idag ska vi städa!

Först ut på stan och äta frukost bara!






/Anna

torsdag 23 augusti 2012

En liten notis om att flytta. Igen.

Vet ni hur mycket grejer det får plats i en lägenhet? Det vet jag, för jag har tömt mina förråd och skåp och lagt allting i rummet. Krisen.

/Elin

onsdag 22 augusti 2012

När Lillstrumpan rockar på trädgårdscafé

Vintervikens trädgårdscafé är ungefär den sötaste platsen i Stockholmsområdet. Det vet jag nu. (Jag som tidigare bara associerat Vinterviken med Lina Englund och David Tainton. Ojojoj, vad jag och mina kompisar kollade på hono... ähum, den.)

Men nu! Nu är Vinterviken lika med premiären för Elins nya band! Jag uppfattade inget namn för konstellationen, men frontman och låtskrivare är Marek som gör typ gnällig vispop på svenska. Elin spelar fiol och sjunger stämmor och T spelar piano. Himla fint!





Och och och! Hon har ju gått och klippt sig, Strumpan.

/Anna

tisdag 21 augusti 2012

Det man inte kan göra på en cykel är inte värt att göra


... Flytta till exempel! Fast okej, jag kanske eventuellt behöver en bil när jag har fyllt lådorna.

/Elin

Om att krydda sin historia med en gnutta fakta, så kallad research

I lördags tog Sandra med mig till sommarens sista visning av Storkyrkotornet. Vi knatade de över tvåhundra sneda och vinda trappstegen upp till tornet, tittade på gigantiska gjutjärnsklockor och beundrade originaldörrar från femtonhundratalet. Hon har skrivit väldigt fint om det på sin blogg.

Men så. Guiden stannade upp och bad oss lyssna. Vad var det? Ett mjukt surr följt av en snärtande fjäder och tystnad. Och så hördes det igen.

Tornuret! Det var svårt att inte le stort.

Jag har läst både om folk som gör massor av research, som Simona till exempel, och jag har läst om de som helst inte gör research alls, de som tycker att det är författarens arbete att hitta på miljön. Jag skulle säga att det beror på genre, men jag klamrar mig fast vid de som anser att research är sekundärt. För jag är sannerligen inte särskilt intresserad, jag går inte igång på att ta reda på grejer. Det är nog därför jag har valt att skriva en saga. För i den är allt möjligt. Pernilla presenterar för övrigt sina tankar om research i Debutantbloggen idag.

Men eftersom min historia utspelar sig i ett urmakeri, förvisso ett förfallet och bortglömt sådant, har jag ändå tagit mig i kragen och både besökt en urmakare och kollat på urverk, i Nyköping finns det en fascinerande skolklocka bevarad som vaktmästaren drar upp för hand.

I visningen av Storkyrkotornet ingick den här gången ingen titt in till urverket, gruppen var för stor för att få plats. Men när jag erkände för guiden att jag liksom skriver en historia om en urmakare typ, tyckte han att jag absolut måste komma tillbaka och få privat visning. Sedan bestämde han plötsligt att om jag gick sist i gruppen på nervägen, skulle han öppna dörren in till urverket åt mig så att jag fick titta in.

Lycka!

Det var magiskt att få stå intill, lyssna på kuggarna och fjädrarna och allt vad det är som driver visarna på tornets fyra urtavlor, en i vardera riktning. Nej, jag vet fortfarande inte hur ett urverk fungerar. Men även om jag kommer långt med min fantasi, skulle jag inte kunna beskriva den mekaniska komplexitet som ett ur består av, och än mindre hitta på hur det låter.

Kort sagt, det var en mycket värdefull visning. Hey, den slutade ju med att jag fick erkänna för en främmande människa att "förresten skriver jag en bok!" Bara en sådan sak.


Eftersom Sandra rent generellt är en bättre fotograf än jag plus att jag var aningen för uppspelt för att ta ordentliga bilder, är jag tacksam över att jag få använda hennes bilder här. Tack Sandra!

/Anna

måndag 20 augusti 2012

Och jag har knappt börjat


Ska vi gissa hur lång tid det tar innan jag bryter ihop?

/Elin

Henrik Dorsin for President!

I år har jag lyssnat på fler Sommar i P1 än jag någonsin gjort och vilka bra grejer! Historier från verkliga livet liksom.

Några sommarvärdar har jag tyckt bättre om än andra, förstås. Och idag lyssnade jag på ett program som nog tar priset (hittills, har några kvar jag tänkte lyssna på). Faktum är att Henrik Dorsins sommarprat blir bättre ju mer jag tänker på det. Det är bara så smart konstruerat, personligt och hjärtligt. Plus att han ser till att även jag som lyssnar via podcaster får höra HELA låtarna. Han kringgår nämligen musikrättigheterna genom att bara framföra egna låtar! (Som det låter sjunger han på plats i studion med ett liveband, men det kan förstås vara mixtrat med.) Fatta! Han gör RADIOREVY! Så himla bra. Exakt hur briljant formen på hans sommarprat är, förstår man inom tio minuter, kanske kortare. Men det får vara nog med spoilers nu. Lyssna för bövelen!

Eventuellt återkommer jag med ett samlat intryck om årets sommarpratare, men antagligen inte. Det där med att göra sammanfattningar, eller krööönikor, har jag lärt mig, är ingenting för mig.

(L, om du läser här så tänker jag särskilt på dig. Det är nämligen lite Galenskaparna/After Shave över Dorsins show.)

/Anna

Och den ljusnande framtid är vår

Jag har jobbat som musiklärare de senaste fem åren. Jag har svettats över lektionsplaneringar, vikt mig dubbel för att få med alla elever, svurit över betygskriterier och gråtit en skvätt då och då över det fina man får tillbaka.

Idag överlämnade jag min nyckelknippa till min vikarie för ett år. Sen sprang jag ut på skolgården och ropade

FREEDOM AT LAST!!!

Okej, det sista kanske inte hände. Jag kanske gick hem och apatistirrade upp i taket från soffan i stället, efter vårt maratonsamtal om vad han skulle ta över.

Men det är frågan, alltså. Om jag någonsin kommer tillbaka.

/Elin

Månnazister – nu som spel

Se där ja! Nu har regissören Timo Vuorensola sålt spelrättigheterna för Iron Sky. Då gläds vi för honom allesammans.

I DN kan man läsa lite mer, fast inte hur mycket han tjänar på affären. Typiskt, det var ju det enda som var intressant!

/Anna

Fönstret! Jag måste tvätta fönstret!

Sa jag att jag ska flytta? Jodå. Från och med nästa vecka är jag stockholmare på heltid, och inträder åter i det ljuva kollektivlivet! Så nu snurrar det en massa saker i huvudet, som:

  • Vilket rengöringsmedel ska jag skura duschväggarna med?
  • Hur mycket studiemedel ska jag söka (och spendera resten av livet med att betala tillbaka)?
  • Vad ska jag packa alla fjorton miljarder skor i (och vad ska jag ha dem till överhuvud taget)?
Mycket berättigade frågor, kan man tycka, i sammanhanget. Tyvärr snurrar de inte i något slags sammanhang, utan mer i ett konstant tillstånd som fram emot fredag förmodligen kommer att sluta i syntax error: Hur många vinterjackor ska jag packa?, kommer det att finnas farliga djur där vi ska bo?, ska jag stänga av vattnet i lägenheten och HUR ska jag transportera surdegen?

Jag återkommer.

/Elin

söndag 19 augusti 2012

En filmhelg senare

Joråsåatte. Den där listan som Fotografen presenterade i fredags är avverkad. Och det med så god marginal att vi har tid att slökolla på Bourne Supremacy (2004) på trean nu.


Bara Inception (2010) har inte fått ett eget inlägg, eftersom det inte är första gången jag ser den. Däremot hittar jag inget gammalt inlägg om den och det var ju snopet. Inception är annars en film i sitt eget slag, det är DiCaprio och Nolan och fruktansvärt spännande. Det är inte ofta jag har svårt att sova efter att ha sett en film (fast håller mig förstås borta från skräckisar), men med tanke på att Inception leker med tanken på möjligheten att extrahera information från det undermedvetna medan man sover, så ... ja, kan man säga att jag drog täcket över mig med en rysning.


Dessutom var extramaterialet riktigt bra!

/Anna

Iron Sky (2012)

Den här filmen är producerad av ett finskt team som fick en tiondel av budgeten finansierad genom crowd founding vilket gör produktionen extra intressant. Jag går en kurs i crowd founding och ska presentera ett eget (fiktivt eller riktigt) projekt under sista kurstillfället i oktober. Förutom att utöka sin budget ser jag crowd founding som ett sätt att skapa intresse för sitt projekt kanske redan innan det filmas. Det finns självklart en risk med det, men liksom i bokbranchen måste man bli alltmer uppfinningsrik för få folk att hitta just sin egen film.

Sedan gör det inte saken värre att Iron Sky handlar om en attack mot jorden av nazister som hållit sig gömda på månens baksida sedan 1945. Galen idé och jag är riktigt imponerad över genomförandet.


Som alla filmer som till viss del utspelar sig i rymden innehåller den massvis av effekter och den biten är under kontroll, filmen är skitsnygg.

Mindre imponerad är jag över dialogen som är full av krystad humor av slaget "Hot Shots". Det var kul i början på nittiotalet, men nu ... nä ... Det är som om karaktärerna inte tar sig själva på allvar och mitt i ett brinnande krig är det ett problem för trovärdigheten. Det filmskaparna vill belysa som ett skämt, blir inte roligare för att det sägs på ett skojigt vis. Hela situationen är tillräckligt bisarr för att jag som (intelligent) publik ska uppfatta det roligare ändå. Okej, det blev en orättvist lång notering kring detta, men man kan se det som en minnesanteckning för mina egna framtida projekt.

I alla fall: Iron Sky tycker jag lätt att man ska se när man har sett allt på sin "att-se-lista".

/Anna

Kick-Ass (2010)

I natt drömde jag om barn som slogs, tror jag. Jag minns inte riktigt nu, men jag vet att jag vaknade och liksom "vad i hela världen kom det där ifrån?" innan jag kom på att jag såg Kick-Ass i går. Och Kick-Ass handlar om kids som blir superhjältar.

Det är en briljant idé. Alla som inte drömt om att vara superhjälte sträcker upp handen, liksom.

Superhjältarna i Kick-Ass har inga superkrafter och vår huvudperson åker på sjukligt mycket stryk. Premissen att allt är på riktigt gör Kick-Ass till den otäckaste superhjältefilmen jag har sett. Det är såklart något som  regissör och producent (och självklart skaparen av originalet) har tagit fasta på och i filmmått räknat sprutar det orealistiskt mycket blod. Fast jag kan mycket väl föreställa mig att det är exakt så mycket blod som skulle flyta om samma slagsmål/tortyr/mord inträffade i verkligheten.


Gillar man superhjältecomicsfilmatiseringar, gillar man absolut Kick-Ass som på ett sätt är den utlimata superhjätefilmen. Den som kräks av över- och underhållningsvåld kan man stå över.

/Anna

Rephelg

Knappt hade jag kommit in genom dörren och packat upp väskan, så var det dags att bege sig igen. Fast bara hem till T på dagarna, så jag får sova i min säng. Två dagars genrep står på schemat, med vår vän Marek som är fenomenal på det där med att skriva låtar och sjunger dem som en annan Stefan Sundström. Kom till Vinterviken på tisdag så får ni höra!

För er som undrar hur det går med låtskrivarmånaden kan jag försäkra om att det skrivs. Det var lite meckigt att vara på semester och titta på får och sånt och mitt i alltihop behöva samla ihop nog med koncentration för att producera något, men vilken övning! Kanske, kanske kommer jag ur den här affären med en gnutta mer disciplin.

Igår måste jag dock erkänna att jag var för sent ute. Så jag skickade den här till min mentor (tio över tolv):

Du skyndade hela vägen hem
Tog alla genvägar som fanns
Skickade upp en bön
till högsta instans

Men det var ändå för sent
För när du kom fram
Stod en pumpa där det förut
hade funnits en vagn

Och du sökte en väg ut
Mellan väggar, tak och golv
Men hur man än såg på saken
hade klockan slagit tolv

Så vad lär vi av det här?
Kanske att tiden är konstant
Och för att komma dit du vill
Får du slipa din... talant


Fett med nödrim!

/Elin

lördag 18 augusti 2012

Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult (2011)

Då och då tvingar Fotografen mig att se filmer vi på förhand vet ... att vi kanske inte är så intresserade av. Men som dragit massor av publik till biograferna. Åsa-Nisse med bl a Kjell Bergqvist är en sådan film och vi har nu kollat på den i så kallat studiesyfte.

Och jag måste säga att tiden är bättre spenderad på att kolla kattklipp på youtube.


/Anna

fredag 17 augusti 2012

Några bitar av Gotland





...Men hjälp vad skönt det är att vara hemma! Nu ska jag gå och skrubba mig från topp till tå från sand, fästingar och annat otäckt. Japp, jag är stadsmänniska i själ och hjärta!

/Elin

Idag fikar jag

Igår, förresten! Då var jag uppe före solen och jobbade med reklamfilmsinspelning hela dagen. Vi var utomhus, på en äng och i en skog och sånt är alltid spännande, man vet som inte vad man får när man är beroende av väder.

Jag ska tala om vad vi fick:

  • Dismoln
  • Kyla
  • Sol
  • Outhärdlig hetta
  • Stackmoln
  • Ösregn
  • Blå himmel
Stackars modellerna!

Och lite stackars mig.

Halvfem

Episk morgon

Så kallat basläger
Idag har jag lite ont i kroppen och köksbänken full av bullar, kakor, smågodis, chips och frukt som blev över. Tur att jag har hela helgen på mig.

/Anna


En ledig helg i antågande!

Fotografen ringde tidigare och rabblade upp helgens sysselsättning:

  • Inception
  • Iron Sky
  • Kick-Ass
  • Åsa Nisse
Jag hoppas lite på att blanda upp aktiviterna med getostätande och utomhusvarande också.

Och det där med ledigt, man får se lite hur det blir med den saken. Säkert är att ingenting är inplanerat än i alla fall och det får en att vilja vråla FREEDOM! 

/Anna

onsdag 15 augusti 2012

"Och att hon aldrig ku ..."

Älskar mig själv när jag slutar mitt i en mening och inte ids klottra ner åtminstone ungefärlig riktning för avsnittet. Älskar mig själv ännu mer när jag öppnar Scrivener  och bara: "Va? Har jag skrivit det där? Varför då?"

Som jag ser det finns det två alternativ i det här fallet:

  1. Hitta på ett ord som börjar på "ku" och liksom pressa in det
  2. Stryka skiten och börja om
Till båda alternativ krävs kaffe. Det är jag överens om.

/Anna

tisdag 14 augusti 2012

Dä ä bar å åk

Tänk att de allra enklaste idéerna kan vara så svåra att komma fram till. Men nyss kom det en. Och jag gör som jag alltid gör när idéer som värmer i hela bröstet dimper ner: reagerar direkt. Jag lyfte telefonluren och ringde en person jag just insåg måste vara den ultimata personen för mig att samarbeta med för att – lyssna noga nu, GÖRA EN FILM. För just det, jag måste göra en film nu. Det går inte att sitta och vänta på att projekten ska trilla över en, man måste kasta sig på dem för att komma dit man vill. Eventuellt är det väl magstarkt att säga att jag just kastat mig över ett stup, jag ringde liksom bara en bekant. Men samtalet föll i god jord och kan mycket väl innebära att vi framöver kastar oss över en klippa tillsammans. Himla fint.

/Anna

Världens kortaste natt mot världens längsta morgon

Det här med att äta middag sent på kvällen och sedan dricka kaffe på maten, kan jag sluta med det? Bra, fint, tack. Då säger vi så.

I natt låg jag nämligen och läste länge, länge. Kan verka oproblematiskt, men det medförde en alldeles för lång sovmorgon. Nåväl. Boken är bra i alla fall.

/Anna

måndag 13 augusti 2012

Hux flux fick jag all anledning att inte vara bitter alls

Jag skull just börja laga middag när svågern ringde och undrade om vi ville ses på krogen som ligger ungefär mittemellan oss och äta med dem istället. Klart vi ville! Svåger, svägerska och Mini flyttar till Dallas på fredag så det gäller att passa på att ses.

Det där med flytten har de vetat om i ungefär en vecka.
På den tiden har de lyckats ta tjänsledigt, packa ihop hela bohaget plus hyra ut lägenheten.
Samt ordnat med allt annat praktiskt.
De verkar inte ens stressade.
Möjligtvis lite chockade.
Förstås.
För på lördag vaknar de upp i ett 35-gradigt Texas.
Sämre kunde man ha, tänker jag. (Man kan till exempel vara jag.)
(Inte vara bitter nu, bara glädjas.)

I alla fall.
Lägenheten hyr de ut till Lillstrumpa med vänner.
Himla lägligt eftersom hon behöver flytta till stan nu.
Liksom hennes vänner. (Ska bli himla intressant att höra om livet som kollektivboende. Igen.)
Själv har jag eventuellt bidragit med ett extraknäck åt Strumpan som jag styrde upp idag.

Ni märker ju.
Det händer grejer lite överallt.
Utom hemma hos mig.
Dags att klippa sig osv...

(Och nej, fortfarande inte ett dugg bitter.)

Bild på mat. Duh!
/Anna

Dramaturgi för dummies

Nej, det är nog inte riktigt vad Amanda Hellberg menar med det här inlägget där hon förenklar dramaturgins grunder på några få meningar, men det är vansinnigt bra sammanfattat.

Nu ska jag bara försöka klura ut hur i hela världen man vet vilket sidnummer man är på i Scrivener (när man är någonstans mitt i). Varje avsnitt är en separat mapp och inom den mappen syns det inte hur många sidor avsnittet i fråga innehåller. Eller?

Ah... Jag kallar det Dagens Uppdrag.

/Anna

söndag 12 augusti 2012

Helgen i filmer

I fredags försökte vi se Robin Hood (2010), och med vi menar jag jag. För jag var tvungen att gå och lägga mig efter halva filmen. Eftersom jag har jobbat i butiken i helgen och behövde gå upp tidigt i lördags.
I alla fall. Robin Hood, eller snarare Russel Crowe, är ingenting man bör se otextat. Jag har glömt att han mumlar, men det gör han. Och som Robin Hood dessutom i svårbegriplig accent. Jag tror att delar av filmen var ganska bra i alla fall.


I lördags såg jag klart Robin Hood. Sedan åkte vi på bio: The Amazing Spider-Man (2012). Om den har jag inget annat att säga än att den var så SJUKT BRA! Redan innan vi reste oss från fåtöljerna i biosalongen bestämde jag att vi ska se den igen. JAG SKA SE DEN IGEN! Mark Webbs version är som knark, just sayin'.


Fast just idag blev det ingen repris av den, Fotografen fick sin vilja igenom att se någonting annat. Himla typiskt. Det blev Total Recall (2012) som jag bara hört dåligt om. Så jag var inte värst pepp alls och kan tyvärr inte säga att någonting i filmen fick mig att ändra åsikt. Den var inte värst bra, inte särskilt underhållande ens. Fast jo, Colin Farrell är såklart bra.


Nu visar kanal 5 Jerry Maguire (1996), en film jag har missat att se tidigare. Tyvärr kan jag inte säga att jag riktigt ser den nu heller trots att jag fattar att den är bra, och snart kommer jag att gå och lägga mig. Ville mest bara säga att det är en ganska bra avslutning på en ganska bra helg.


/Anna

fredag 10 augusti 2012

Just idag går det dåligt och då hjälper det att tänka på dem som har det värre, särskilt de fiktiva

Jag misstänker att jag borde stryka avsnittet i boken jag kämpar med just nu, har hållit på alldeles för länge och det blir ändå inte bra. Men jag vet inte varför det inte fungerar, om det bästa verkligen är att ta bort det eller om det hellre ska ändras på något vis. Så tills vidare får det vara kvar. Jag skriver om det så att det fungerar bättre i det nya sammanhanget och låter det står kvar. När Lillstrumpa har läst den senaste versionen hoppas jag att hon kan förklara vad felet är.

Som alltid när jag skriver tråkiga avsnitt, blir jag oförklarligt trött ungefär vid den här tiden på dagen. Sömnig! Inte blir det bättre av låtlistan med "inspirerande skrivmusik". Den är inte direkt up-tempo. Däremot är den enastående när det kommer till att tvinga in mig i rätt mood, om jag mot förmodan inte skulle få det enbart av att öppna Scrivener.

Sara Bergmark Elfgren spelade föredömligt nog Gollum´s Song i sitt sommarprat och eftersom jag vill vara lite som Sara nuförtiden gör jag likadant (och där slutar likheterna, okej?). Varsågoda:


/Anna

torsdag 9 augusti 2012

När mamman och pappan hälsar på del 2

Rapport från Syster Yster: Omhändertagandet av två stycken föräldrar har gått bra, ja över förväntan rentav. De är som sagt himla självgående och okomplicerade att husera. Till exempel har de med sig kompletta uppsättningar med sängkläder/handdukar och blir lyckliga över att få låna en madrass. De lovordar maten man lagar och finner sig i att man vallar omkring dem på stan i ungefär en halv dag för att titta på diverse saker/hus/butiker. Extra plus i kanten för att de ogärna handlar i butikerna. Guldstjärna för att de fikar/äter/dricker kaffe ungefär varannan timme. Helt min melodi.

Och så sätter man dem i baksätet i bilen och skjutsar dem till Djursholm för att titta på flådiga villor tills de blir alldeles sömniga och vill hem och sova.

Fast det där sista kanske mest gällde mig.

Över förväntan var det ja.

/Anna

När mamman och pappan hälsar på


Då blir det stökigt. Fast när de åker, då sitter väggkontakter lite bättre, det finns inga hål i taket längre och belysningen över diskbänken funkar för första gången på några månader! Dessutom städar de efter sig, exemplariska gäster som de är. Nu har Syster Yster och hennes fotograf fått överta ansvaret för dem, hoppas ni har det bra!

Jag har med mycket möda fått ihop de senaste dagarnas låtar, måste verkligen skärpa mig och börja jobba lite tidigare på dagen. Fast nu ska jag packa, för om tre timmar åker jag till Gotland! Så vi ses nog inte på ett tag, åker ifrån internetuppkopplingen också.

Förresten... Det är ingen som har en bostad söder om Stockholm att hyra ut? Från och med sisådär två veckor?

/Elin

onsdag 8 augusti 2012

Apropå genrer

Idag skriver Ulrika om genrer i Debutantbloggen, och om vikten av att pröva sitt språk och sin stil utanför de ramar man vanligtvis väljer.

När jag gick skrivarkurs på Folkuniversitetets Skrivarakademi för tio år sedan (hjälp, har det gått tio år!), fick man snällt ta sig an uppgifter inom skräck, lyrik eller till och med journalistik. Gärna med tilläggsövningen att skriva om samma text i en annan genre, till exempel som ett filmmanus. Ingenting gör en så medveten om sitt eget språk som dylika övningar, särskilt när de görs tillsammans med människor som var och en har sin alldeles unika stil. Det blir nästan otäckt tydligt vari ens styrkor och svagheter ligger.

/Anna, sagotanten

tisdag 7 augusti 2012

Ett spretigt inlägg om Fantasy

Det där bokmanuset jag skriver på ska bli en vuxensaga och har arbetsnamnet "Födelsedagen". Det var ett tag sedan jag bloggade om mitt skrivande och jag tyckte det var dags för en påminnelse, inte minst för mig själv.

Hej, jag heter Anna och jag skriver en bok.

Det där med vuxensaga är någonting som jag har funderat över. Det började med att jag undrade vilken genrer min text egentligen tillhörde. Den utspelar sig inte i nutid, men inte i någon särskild dåtid heller. Den befolkas av stereotypa karaktärer som mer eller mindre friskt lånats från ett klassiskt sagoarkiv, inte långt från de barnböcker jag en gång läste. Platsen är synnerligen påhittad, men formad efter de miljöer jag har omkring mig. Där finns inga häxor eller monster, men väl en magisk underton. Där finns en idealisk skara yrkesutövare vars yrken skarpt symboliserar deras personlighetsdrag. Där finns ingen ondskefull makt, men väl mänsklig osäkerhet som ju kan bli väl så ondsint. Kort sagt, det är ingen Fantasy, det är en Vuxensaga.

Eller?

Jag har ett relativt komplicerat förhållande till Fantasy. Har aldrig läst, har aldrig gillat, har aldrig förstått.
Däremot har jag slukat sagor, drömt mig ner till Prins Hatt under jorden, skräckslaget följt Harry Potter långt innan han syntes i en massa filmer. Jag formligen försvinner in i historier om vampyrer, fjärran världar och hjältar som upptäcker superkrafter och jag vill aldrig någonsin gå därifrån.

Men Fantasy? Näe...

Jag läser ju så ofantligt mycket annat. Inbillar jag mig i alla fall. Det där med huruvida jag läser mycket eller lite får vara osagt. Jag har i alla fall alltid en bok som jag håller på att läsa, däremot läser jag väldigt långsamt.

Jag tror i alla fall att jag kan ha kommit på hur det förhåller sig mellan mig och genren Fantasy och det var någonting som slog mig när jag lyssnade på Sara Bergmark Elfgrens fenomenala Sommarprat med rubriken: "Mitt liv som nörd".

Jag är inte nördig nog.

Det här med att vara nörd är någonting som vi länge har pratat mycket om hemma, nörd i betydelsen att skita i allt annat och hänge sig åt sin passion. Vilket är en egenskap som krävs för att man ska lyckas med någonting till synes omöjligt, till exempel att göra en film. Eller skriva en bok. Och det är här jag inser att det innerst inne kanske är därför jag håller på, det är därför jag inte kan ge mig förrän manuset är klart. För att bevisa mitt nördvärde. För att motbevisa min egen vända-kappan-efter-vinden-personlighet.

Jag vill så gärna vara en nörd, kanske älskar jag Saras sommarprat mest av den anledningen. Hon sätter ju fingret både på olikheter och likheter med mig själv. Jag tittade liksom hon på Star Wars-triologin (jo, för det var ju en triologi från början) om och om igen tills vhs-kassetten blev alldeles flimrig. Exakt just nu lyssnar jag på Sagan om Ringen-temat i hörlurarna (fast om det är ett särskilt nördigt beteende vet jag inte). Och jag blir uppriktigt upprörd om någon ifrågasätter Harry Potter, han som lärde mig läsa igen när jag var 21, liksom han fick många att läsa som var minst tio år yngre än jag. Men dessa exempel är så fjuttiga jämfört med de som är Fantasy-nördar på riktigt.

Så otillräckligt.

Under semesterveckorna har jag plöjt, ja plöjt, de två första delarna i Engelforstriologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag läste Cirkeln efter att ha haft den i bokhyllan i nästan ett år och samma dag som den var utläst, stod jag i bokhandeln i Ludvika och köpte Eld. Var ju tvungen att veta hur de skulle gå för tonårshäxorna.

Under helgen startade vi ett Sagan om Ringen-maraton hemma, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Vi har bara den andra halvan av sista filmen kvar och det kollar vi nog på ikväll. Vi kollar för att historien är så underbart översatt till film. För att historien om själva filmarbetet överträffar allt annat. För att Tolkiens berättelse i Jacksons översättning gör mig alldeles upprymd av energi som jag sedan måste få utlopp för genom att göra något eget. Inspirerad in till minsta nerv.

Ungefär samma känsla fick jag av Saras sommarprat.

Och även om jag själv inte tycker att jag passar in bland alla riktiga Fantasy-fans, inte tycker att jag är tillräckligt nördig att kalla mig nörd, kvarstår faktum att ingenting inspirerar mig så mycket som Fantasy.



True story: Samma dag som jag läste en artikel om Cirkeln i en tidning för allra första gången stötte jag på Sara på stan. Hon var i sällskap med en vän, en regissör jag just hade arbetat med och han presenterade oss för varandra. Om Sara sa han ungefär: "Det här är Sara, hon har skrivit en bok som  heter Cirkeln." Det märktes att han var stolt över henne. "Oj," sa jag. "Den har jag just läst någonting om, den verkar jättespännande!" Hon blev både förvånad och glad över att jag kände till den och själv tyckte jag att det var ett märkligt sammanträffande. Märkligt och oerhört trevligt.

Kanske kan man klara sig genom livet utan att vara nörd. Kanske räcker det med att vara seminörd. Så länge man får ett bokkontrakt, alltså.

/Anna

Okej bloggen, nu är det slutfånat

Jag ger er semesterns sista vecka i bilder och därmed får jag anse mig vara tillbaka på kontoret på riktigt.



Vi tog med oss ett par barn tillbaka till Stockholm och fyllde tre dagar med sånt man bara får göra när man har barn med sig. Till exempel åkte vi till Tom Tits och Gröna Lund, såg Mästerkatten på svenska och badade ungefär varje kväll. Fast inte vi, men barnen plaskade så det stod härliga till.

Efter de dagarna lämnade vi barnen hemma (fast deras föräldrar kom och tog över styret) och så stack vi till Nyköping och bodde hos Strumpan några dagar. Vi hann till exempel se resterna av militärbasen på Femöre och fira elvaårig bröllopsdag med tjusig middag på Mickes Skafferi. Båda rekommenderas.



Därefter tog vi med oss bilen söderut. Utan andra planer än att kolla runt lite på Sverige. Och Sverige, gott folk, såg mycket bra ut. Om man med Sverige menar Östergötland och Småland.






Får Fotografen välja (och det får han besynnerligt ofta), var höjdpunkten besöket i Katthult. Eller, gården där filmerna om Emil i Lönneberga spelades in. Själv var jag svinigt kissnödig där.



Och efter att ha bott på lantgård (som var en hästgård i toppskick) och mysigt hotell i Eksjö och bilat genom skogar och över berg och ätit och fikat mest hela tiden, svängde vi norrut igen och avslutade med Flygvapenmuséet i Linköping innan vi åkte hem.


Det var det.

Nu planerar vi för bokmässan tycker jag.

/Anna