måndag 31 december 2012

Gott nytt år bloggen!

I år spenderar Lillstrumpan och jag nyårsafton på skilda orter. Det går ganska bra.
Här är jag till exempel. I Ångermanland:


Samtidigt hänger Elin med vänner i Sörmland:


För tillfället inväntar mitt sällskap och jag efterrätten som står på spisen. Några fyrverkerier blir det inte eftersom värdparet har tre hundar.

I övrigt pratar vi mest om att 2013 bara kan bli ett bättre år än det som varit. Så välkommen nya året! Äntligen får du ta över!

/Anna

söndag 30 december 2012

Vem försöker man lura liksom

Man går upp på morgonen, klär sig i jeans och varm tröja. Inga långkalsonger, det är ju ändå nollgradigt idag. Man går hundpromenad på byn, man handlar, man åker hem. Efter maten slöar man i soffan och då kommer den krypande. Kylan. Man avvaktar, tycker ändå att man som vuxen människa kan behålla normala kläder på. Men man ger upp. Drar av sig jeansen och ullkoftan och byter till dubbla lager fleece och ett extra par tjocksockar. Jahapp. Redo för ännu en slapparkväll. Livet är underbart så här i de sista dagarna på året.

/Anna

Bästa stunden på dagen är alldeles för kort

Här hemma hos min kusin, på gården som ligger mitt i djupaste Ångermanland, är en av mina favoritgrejer den ensamma stunden på morgonen innan andra gått upp. Tricket är att smyga nedför den knak-sprakande trappan så ingen hör (omöjligt) och sedan stänga in sig i köket. Därefter får man se om man hinner dricka upp hela tekoppen eller inte innan nästa man dräller in och magin är borta.

Än så länge är det i alla fall bara tekoppen, den tickande klockan, takdroppet och jag. (Och ja, vi sover alla extremt länge här vilket beror på att vi har svårt för att gå och lägga oss på nätterna, den näst bästa stunden på dagen.)

/Anna

lördag 29 december 2012

Det syns inte riktigt på bilderna men det blåser snö in i ögonen

Det började med att fyrhjulingen körde fast i lössnö, sedan gick vi en skogspromenad.


Världen är mest svartvit idag.


Nu är det rackarns skönt att sitta i soffan i underställ med soppa på spisen medan elden knäpper. Löjligt idylliskt.


/Anna

Hej Foppaland!

När man är i Örnsköldsvik kan man till exempel packa maten i Modo-påsar, äta italiensk fin-middag bland hockeytröjor och leta sig fram till Peter Forsbergs hus mitt i natten. Annat man kan göra är att inhandla skitfin jacka på Fjällrävenoutlet.





/Anna

onsdag 26 december 2012

Ledighetssjukan

Efter att ha ätit ansenliga mängder julmat och spenderat lite för mycket tid i en tv-soffa slog den till: den stora julförkylningen. Fast än så länge är den under kontroll. Jag är till exempel bara lite snuvig. Strumpan däremot, har jobbat enligt modellen "vara aktiv en timme, sova en timme" idag. Jobbat förresten, stå på två ben menar jag. Rätt ynklig med andra ord. Fast de stunder hon orkade stå upp ägnade hon sig åt att gå igenom sina kommentarer till mitt manus. Föredömligt användande av tiden, om man frågar mig.

I övrigt går det ingen större nöd på mig:


Det skulle vara den där låten jag har på repeat i hjärnan då: "I'm blue, bada-di-dadadu-bada-dii-bada-blue..."

/Anna

tisdag 25 december 2012

Dagen är kommen

Sjön ligger stilla och vit, morgonen är fortfarande mörk och det är dags att åka till julotta. Är inte alls sådär vansinnestrött som jag minns att jag brukar vara.

God Jul!

/Anna

söndag 23 december 2012

Fjärde ljuset brinner på den fjärde dagen

Lägenheten tom och övergiven, rummisarna har åkt till sina respektive julfiranden. Jag ska jobba en sista dag (tillsammans med Syster Yster), sen får det vara jul!

Jag har alltid älskar julen. Tyckt att det varit lite sorgligt när andra tycker att det bara är stressigt, kommersiellt, uttjatat. Men i år ser jag det de ser.

De senaste åren har jag jobbat i en waldorfskola som musiklärare. Jag har suckat och stönat över allt som ska hända i december, men i hemlighet njutit totalt av pysseldagar, pulkaåkning, ljuständning och framförallt julavslutningen och fått rysningar när alla sjungit "Nu tändas" tillsammans på slutet (med osäkra tonårsröster).

Dessutom har jag varit engagerad i min lokala kyrka, övat ihop körer till adventsgudstjänster och spelat de gamla underbara julpsalmerna. Doften av stearinljus och pepparkaka.

I år bor jag i en storstad och arbetar extra i en butik mitt i smeten. Jag åker tunnelbana varje dag och försöker att inte se de stora reklambladen som uppmanar till mer stress för att kunna koppla av i jul, för den perfekta julen. Jag vet inte om jag ska hälsa kunderna i butiken en god jul eller om det bara kommer att uppfattas som tomt och ihåligt, ett eko från de senaste trettio butikerna de varit i för att hitta de där perfekta julklapparna.

 I år har jag inte känt någon julstämning. Kommer förmodligen inte att göra det i morgon heller, med allt som ska lagas, ätas, öppnas, fixas utan något tillfälle att stanna upp och känna efter.

Men på juldagen! Då sitter jag på julottan med morgonblanka ögon och sjunger med i "Bereden väg för Herran" så högt jag bara kan (och åker hem och slumrar till en film resten av dagen). Då är all maten äten, klapparna öppnade, förväntningarna över. Då kommer jag att komma ihåg vad det handlar om: Att ett barn föddes och att det finns hopp för den mörka världen.

God jul på er gott folk!

/Elin


lördag 22 december 2012

Årets två roligaste butiksdagar i antågande

Här hemma är granen klädd sedan länge. Julklapparna ligger inslagna under. Tomtarna är redo, det lilla pynt jag har på plats. Det ska dammsugas en gång till. Och packas. Känner mig klar med allt.

Gillar pynt som lyser. Här står herr Pingvin och väntar.
Jag laddar med en kopp te inför dagens butiksjobb. Gissar att exakt hela Stockholm kommer att befinna sig i stan i dag och det ser jag fram emot. Det är en sådan oförklarligt skön känsla när man lyckas hjälpa julstressade människor med just den där julklappen de vill ha tag i. Ännu bättre när man lyckas tipsa om någonting annat för att det första inte finns. Alla mina kollegor kommer att vara på hugget, vi kommer att samarbeta som vi bara gör de här dagarna innan jul. Det kommer antagligen finnas en och annan skumtomte i fikarummet när man behöver pusta ut. Det kommer att bli en bra dag.

/Anna


fredag 21 december 2012

En ny början på världen

Förut idag tyckte jag att den här världen gott kunde ta slut nu. 21 december 2012 gjorde ändå ingen ansträngning för att bli särskilt trevlig. Sedan hände något. Telefonsamtal avlöste varandra, saker löste sig. Man kan säga att jag gav upp, men egentligen var jag bara färdig. Somliga saker rår man inte över och  då backar jag hellre undan än sliter ut mig i en omöjlig kamp.

Som vanligt formulerar sig Erin Morgenstern bättre än någon annan. Dagen till ära tycker jag att man ska ägna en minut åt att läsa hennes tio meningar kort-korta novell The Beginning of the World Again.

Jag är hoppfull igen.

/Anna

torsdag 20 december 2012

Aningen verklighetsfrånvänd men ändå här

De senaste dagarna har jag hållit reda på kostym och rekvisita och nästan alla statister till en informations-/reklamfilm. Det har varit lite svettigt men som vanligt gått rätt bra. Man knaprar smågodis och hinkar kaffe på inspelningsplats och så är det bra med den saken.

Så himla bra har det faktiskt gått att vi hann smita iväg på bio igår kväll. Det blev inte Argo som först var tänkt, utan Looper. Den gick hela trettio minuter tidigare, vilket innebar en trettio minuter mindre sen kväll (för tidigt blev det såklart ändå inte).


Looper var... märklig, lite ojämn och rätt mycket underbar. Mest tråkigt är att man redan i lanseringen av filmen gjorde så stor grej av att Joseph Gordon-Levitt har transformerats till en ung Bruce Willis genom ett antal proteser påsminkade i ansiktet. Det tar liksom för stor plats i medvetandet. Känns också lite märkligt att Joseph Gordon-Levitt lagt så mycket arbete på att spela en hårdnackad Bruce Willis medan Willis själv bara... tja, är sig själv. Det är kanske det som bidrar till att filmen är ojämn. Annars gillar jag den ryckiga berättarstilen, den modiga ljudläggningen/ljudmixen och Emily Blunt. Och slutet! Det luriga slutet var avgörande för att jag tänkte att jag verkligen gillade filmen när jag stapplade ut från biosalongen (stapplade eftersom Looper är något av en tankemässig berg-och dalbana).

Vid tre-fyra i morse vaknade jag med en rysning. Då och då drömmer jag långa, sammanhängande sekvenser som bäst kan beskrivas som att befinna sig i en film och den här var rätt otäck (alldeles säkert inspirerad av Looper). Mest för att den var så smart. Storyn var komplex och laddad med obehag vilket var den största anledningen till att jag inte skrev ner den. Jag fegade ur. Nu sitter jag på ett produktionskontor och kollar igenom platser för kommande inspelning och kan inte låta bli att tänka att jag har missat något.

/Anna


tisdag 18 december 2012

Jag kom, jag sjöng, jag segrade

Äntligen lite julstämning! Jag och några vänner gjorde ett inhopp på en kulturskolekonsert i kväll. Vi levererade årets bästa version av Adams julsång, gjorde vårt bästa för att inte fnissa åt det komiska i en ung oboetrio (tänk trestämmigt stycke för andpipor) samt imponerades i allmänhet över hur många fantastiska begåvningar vi har i det här landet.

Julkonsert, check!

/Elin

Jullov, jullov, av med läxorna...

Fast några pjäxor drar jag inte på mig, möjligtvis kängorna för långpromenader. Mest hänger jag på Netflix, detta paradis av outsinlig verklighetsflykt.

Några saker kvar att göra, lite konserter här och var innan ett sista maraton i butiken följt av resan till hembygden.

Och det är så fint att inte ha något att göra! Visst finns det saker, men just nu tar jag mig rätten att göra absolut ingenting. Förutom att möjligtvis koka knäck.

/Elin

måndag 17 december 2012

Terapiarbete och te

Jaha ja.


Lika mycket för att hålla reda på kläderna, märker jag dem med respektive tänkt bärares namn för att lära mig vad skådespelarna heter som jag ska klä i morgon.
Himla tur också att jag äger en klädhängare. Fast synd att galgarna tog slut.


Då återstår bara att se om storlekarna passar. Alltid lika spännande att inte hinna prova i förväg. Svaret kommer på inspelningsplats i morgon...

/Anna

söndag 16 december 2012

Veckans löfte

Härmed lovar och svär jag att inläggen från mig blir få framöver. Jag lovar också att göra mitt bästa för att uppdatera Kära Syster med detaljerna kring mitt ofantligt spännande liv. Men att jonglera tre jobb på en vecka (jag kör 10-dagars-vecka, med start i fredags) kan bli tillräckligt krävande. På julafton visar det sig exakt hur krävande det var. För då är jag ledig.

Hittills: påbörjat förproduktion för webtv-serie, jobbat i julklappsbutiken (vilket förstås är samma butik jag hänger i under resten av året men iklädd röd luva och skägg) samt spånat fram ett kampanjförslag (fast vem försöker jag lura, det är ju inte klart än).


Veckans mantra: "En dag i taget..."

/Anna

lördag 15 december 2012

Hear hear Strumpan!

Man får nog ändå säga att startskottet för julhandeln har gått.


Det verkar onekligen så.

/Anna

En lördag efter jobbet

Jag kom hem och kände att jag behövde sätta på mig min plyschdress. En sådan kväll är det.

/Elin

fredag 14 december 2012

En fredag efter jobbet

Elin lockade med nybakta scones och vips förde mina ben mig hem till henne i ett alltmer tilltagande snöfall. Det var härligt.

Nu är jag inkapabel att röra mig. Tror jag ligger kvar på hennes soffa och låter mig matas med middag också (om det blir någon).

Efter en dag då jag jonglerat fyra olika arbetsroller är det inte mer än rätt, tycker jag.


Tankarna har äntligen slutat snurra, men två frågor dröjer kvar: varför alla arbeten hopar sig precis nu, en vecka innan jul, samt varför det är ofint att vara prestigelös i vissa kretsar.

Då så, då var det helg. Mohahahaha, trodde jag ja! Ska ju jobba i butiken i morgon! Hoppas att jag minns vad jag ska göra där...

/Anna

torsdag 13 december 2012

Luciadag, en inte helt vanlig dag

Kollade SVT:s luciamorgon, fikade lussekatt, åt skumtomtar, drack för mycket kaffe, gick några julklappsärenden, drack glögg, gjorde risgrynsgröt, bredde skinkmacka och ähum... TWITTRADE MED MIN FAVORITFÖRFATTARE. Är orimligt exalterad och kan ha glömt Lucia lite grann i glädjeyran över att få svar, skicka ny fråga OCH FÅ SVAR IGEN. Inte konstigt man tar i va?

På Erins blogg tidigare idag
Öhh... just det, det kan hända att jag skrev några rader i Scrivenerdokumentet också. Ett kapitel i alla fall. Men skit i det nu, allihopa i kör: Erin! Erin! Erin!

På min spis tidigare ikväll
/Anna

Chokladkalendern


Jag fick den här chokladkalendern i födelsedagspresent av min rumskompis. Den har åkt över Atlanten, från det stora landet i väst (men är ändå märkligt lik de som säljs på Coop på hörnet).

Efter några törnar i bagagehanteringen har den blivit en smula opålitlig, man vet aldrig riktigt om dagens lucka ska innehålla någon choklad eller bara ett tomt fack. Jag tänker att det är lite som med livet.

Fast efter julafton får jag öppna den och äta allt som ligger kvar på botten.

/Elin

...och med det vill jag önska en glad Lucia?

Scrivenerdokumentet är så strukturerat som det bara kan bli. Kapitel för kapitel är märkt med rubrik och ett minisynopsis (i stil med "Det är varmt och XXX klipper av sig håret"). Bakom detta sprillans nya dokument ligger det gamla med alla sina +95 000 ord att välja och vraka bland. Jag känner mina karaktärer, jag känner min berättelse (förutom att jag fortfarande är aningen osäker på vad som egentligen ska hända i slutet, fast det ger sig nog, är ändå inte där än). Men ändå vaknar jag med klump i magen och känsla av att ingenting duger. Karaktärerna är för otydliga, dramaturgin för platt och språket, min allra tyngsta sten, språket, är ljusår från att vara tillräckligt.

Oftast kan jag låta bli att tänka på språket eftersom "jag tar det sedan". Det blir den sista finslipningen. Men så, när tvivlet sätter tänderna i dokumentet, tar ett bett, tuggar långsamt och noga för att sedan spotta ut, då behöver man de där formuleringarna man söker efter för att man ska kunna se att det blir bra. Trots allt. Och det tar tid, kräver sitt lugn och fokusering med. Runt omkring mig finns några tända ljus och det är en bra början. En aldrig sinande tekopp vore ännu bättre. Att få till orden rätt kräver sin dos av magi och ett plötsligt anfall av språklig... nä, jag hittar inte uttrycket. Typiskt.

/Anna

onsdag 12 december 2012

Det här är dagen... [då jag gjorde back up på datorn]

Det här är dagen då Strumpan läste ut mitt manus. Som av en händelse inträffade detta i min soffa. Jag hade svårt att låta bli att inflika "Hur långt har du kommit? Vad händer nu?" Det blev några stycken.


Tydligen dröjer det ett tag innan jag får den slutgiltiga domen med tillhörande manushög inklusive anteckningar tillbaka.

Det är även dagen då jag pillrade alldeles för länge med att rättvist fördela pärlor. De ska ges bort i julklapp till två tjejer som jag gissar uppskattar minutiös noggrannhet.


Vad mer? Jo, jag klättrade upp på en jättestor snöhög utanför huset. Man har äntligen plogat gatan. Och  så har jag tindrat väldigt mycket med ögonen. Faktiskt.


/Anna

Magisk minut

2012-12-12 12:12

Den tolfte december tjugohundratolv, tolv minuter över tolv. Inte vet jag varför men sifferkombinationer är verkligen fascinerande. Kanske för att de kittlar fantasin så att man blir lite galen. Kanske är det någonting helt annat, någonting dolt som vi aldrig kommer att förstå. Det kittlar förstås ännu mer.

Skål!

/Anna


tisdag 11 december 2012

När alla vännerna gått hem

Just nu strålar mitt hem i kapp och precis såhär vill jag ha det fram till jul. Granen kläddes ikväll, den hann nästan bli färdig innan gästerna kom, men det blev ett litet glöggmingel medan stjärnan sattes på plats och ljusen tändes. *oohhh-aahhh...*

Sedan bjöd vi på skinkmacka och jansson och en massa fika.

Förut var jag mitt i ett kapitel som inte ville sig alls och så hoppade jag till ett annat och karaktärerna blev bara platta och livlösa. Jag var rastlös och i pysselbehov så jag avbröt skrivandet och satte igång med att slå in alla julklappar vi köpt istället. Det var bra och det blev fint. Nu ligger de på plats under granen tills de ska transporteras till julfirandet.

Jag har en kopp kanelte och en liten smörgås på vörtbröd med brie och färska fikon på. Stirrar kapitlet i vitögat gör jag visst också.

Andas.

Känner ron lägga sig (ignorerar disken, fokuserar på godisfatet som fortfarande är välfyllt), transporterar mig till ett stort kontor högt över staden...

/Anna

måndag 10 december 2012

Nobeldag

Det är märkligt blått ute idag. Jag är glad över att adventsprydnaderna äntligen kom fram i helgen, de är små ljuspunker i all sin brandgula prakt.

Kyrkan spelar stilla natt och önskar sig nytt tak och fred på jorden. Stjärnan hänger snett som alltid, gäckas för att den kan. Fågeln har slagit sig till ro i mossan.




Här någonstans pågår också en kamp mellan mig och mitt manus. Eller mellan mina tankar om manuset och de formuleringar som faktiskt blir. Det syns inte på bilderna. Men det är så svårt att låta bli att se kritiskt på det som uppstår av de tangenter mina fingrar väljer. Men jag försöker. Gör mitt bästa för att gasa på och få ner ord, stycken, avsnitt och kapitler i dokumentet. Hålla samma tempo uppe som förra veckan. Utan att tänka det minsta på litteraturpriser.

/Anna

En förmiddag bara för mig

Efter helgerna butiken blir jag lätt lite... matt. Som igår, då jag låg i koma framför datorn i fyra timmar för att sedan gå och lägga mig. Då är det skönt att jag har förmiddagen ledig på måndagar, då jag kan sova så länge jag vill och bara vara i största allmänhet.

Har precis ätit frukost och funderar på det stora valet mellan att läsa bloggar... eller dagstidningen. Tidning eller bloggar, bloggar eller tidning?

Jag sätter nog på lite kaffe.

/Elin

söndag 9 december 2012

Ni har väl noterat...

...att det är Anna-dagen idag? Vilket förr i tiden innebar att det var dags att lägga lutfisken i blöt, men nu på senare tid har den kommit att handla all about Anna.

Mitt förslag är att vi firar detta festliga tillfälle med att göra något Anna-relaterat, som att bära fancy skor med sjukt höga klackar eller kanske läsa en dikt till ljudet av en speldosa?

Själv äter jag en massa godis (det kan ha förekommit glass också) framför tre avsnitt av "Veronica Mars". Det kändes lämpligt.

Grattis kära syster på namnsdagen!

/Elin

En Anna-dag går mot sitt slut

Tycker att jag har firat namnsdag på allra bästa sätt. Lång frukost, sötsaker till lunch och pizza till middag. När jag ändå höll på med att dra visa-kortet kors och tvärs över gallerian, bestämde jag att jag fick två t-shirtar också. Bara sådär och lite för att det är namnsdag.

Det finaste jag gjort idag är ändå att mingla hemma hos Sandra och smaka alla sorter av hennes prilliga julpraliner (okej, det var väl mest jag som blev prillig av allt socker). Hon serverade lagom strävt te i vackra koppar till det. Lyxfika! Kan inte räkna upp alla sorter, men till exempel fudgen var god!



Värdinnan hade adventssockorna på!


/Anna

Men vi har glass

En hel del julklappsärenden uträttade, sen fick vi ont i huvudet.


När vi körde ut från garaget till köpcentrumet upptäckte vi att det snöar sidledes igen. Stora, virvlande horisontellt flygande flingor.

Mysigt.

/Anna

lördag 8 december 2012

Rätt proppis

Eftersom vi inte försitter en chans att anordna julbord hemma åtminstone en gång varje december, kastade vi oss över skinka att griljera, janssons frestelse-potatis att hyvla och rödkål att värma. Bland annat. Och med vi menar jag Fotografen. Han äger på julmat. Medan jag gick in till stan för att jobba i butiken och sedan gick hem igen efter en och en halv timme på grund av brist på julklappshandlare, handlade han allt. Väl hemma höll jag mig till disken. Sedan kom lillsvågern och hans fru. De rymmer till New York över jul och det var här vi såg chansen: de måste förstås matas med julbord innan de drar.



Medan vi la oss till rätta i soffan och jämrade oss över spända magar flög fågeln till fruktfatet där han satte sig tillrätta. Det är antagligen en pik. Men orkar inte fråga.


/Anna

fredag 7 december 2012

Popcornfåglar

Strumpan är hos mig och fredagsmyser. Vi kollar Inside Actor's Studio, diskuterar Liam Neeson och... äter några popcorn.
Vi försöker avgöra vilken favoritfilm vi har av nämnda skådespelare, men det går ju inte. Han har gjort alldeles för mycket. Så här års kanske man ändå väljer Love Actually (2003).

I övrigt händer inte mycket. Vi diskuterar skådespelande i allmänhet och berättande i synnerhet (mitt manus, that is...). Fågeln har landat på popcornbägaren och det är ett fredagstecken så gott som något.


Och så måste jag komma ihåg att jag ska jobba i butiken i morgon. Det är inte lätt att minnas sådant när de ringer och frågar en fredagskväll och jag förutom att ha munnen full med popcorn har en nyöppnad låda med gröna kulor.


/Anna

Har jag äntligen lärt mig prioritera?

Eftersom det är fredag tog vi fram chokladasken, fågeln och jag. En annan sak som har hänt är att jag inte längre tvångsmässigt läser igenom hela blogglistan på morgonen istället för att (som jag borde) sätta igång och skriva. Rätt befriande måste jag säga.


Då så. Då kryper jag tillbaka in i min bubbla. Det är så varmt och gosigt där. Dessutom är det vår och soligt nästan jämt. Folk är rätt galna och husen pastelliga. Det finns sockervadd och en positivhalare och luften är full av såpbubblor. Ungefär så.

/Anna

Det här blir en magisk dag när allt kan hända

På frukostbordet satt en liten glasaktig fågel och väntade på mig när jag gick upp. Bara sådär.


/Anna

torsdag 6 december 2012

Tänker inte så mycket på annat alls faktiskt

Den här hang-up:en jag fått för Erin Morgensterns (wonderful ms Morgenstern!) författarskap blir bara värre och värre. Nu har jag läst ut hennes blogg (som hon drivit sedan juli 2008) i brist på annat att läsa av henne innan hennes nästa bok kommer ut. Hon gissar själv att det blir i slutet av 2013. Eller 2014. Det är på inget sätt en snabb litteratur hon framställer och jag är okej med det. Krisar bara lite.

Men nu! Nu har jag i alla fall införskaffat ett alldeles eget exemplar av hennes bok, The Night Circus. Eller Nattens Cirkus, som den heter på svenska. Ärligt talat har jag varit motsträvig till att läsa översättningen eftersom Erin är en så lysande ordkonstnär. Men måste också tillägga att jag inte helt och hållet hängde med i de subtila svängningarna i berättelsen och därför inte har fullständig koll på handlingen (säger jag utan att flacka med blicken alls, märk väl). Det är med andra ord dags för den översatta varianten nu när jag äntligen ska läsa om boken. Är bara lite nervös över att jag trissat mig själv att tro att den är så där fantastisk som jag vill minnas att jag tyckte men eftersom ryktena säger att Strumpan (som i detta nu läser samma biblioteksexemplar som jag lånade i februari i år) gillar så mycket att hon läser l-å-n-g-s-a-m-t (sa ju att det inte är snabb litteratur) för att den inte ska ta slut känner jag mig lite trygg. Kanske är det därför jag faktiskt kan tänka mig att läsa om den nu?

Har mjukstartat med att klappa på boken. Jamen in i en butik och KÄNN på pocketupplagan så fattar ni. Den svenska är mjuk som sammet. Den engelska har bubblig text. För här kommer det finurliga: såklart att jag inte bara kunde köpa EN bok. Jag måste ha båda. Och när jag åker till Boston nästa gång (har kompisar som bor där så det borde hända) ska jag bjuda hem mig till henne och dricka te och få ett signerat exemplar. Plus att jag ska köpa en tavla av henne då också. Hon målar de mest underbara bilder. Kan till och med sträcka mig till att gulla med hennes katter om den dagdrömmen skulle bli verklighet. Tanken var att den engelskspråkiga skulle bli en julklapp. Nu när den ligger och spinner i mitt knä är jag inte lika säker på att jag kan ge bort den...


Tja, jag tror att jag har uttömt allt som går att säga om en bok utan att egentligen säga så mycket om den alls. Författarinnan själv bloggar idag om en hög böcker som är hennes favoriter, men helt utan att säga någonting om varför de är favoriter eftersom booklove is a personal sort of thing and it doesn't always fall easily into short sentences or even words. Jaha, ja. Då har jag babblat mer än tillräckligt. Ska eventuellt gå och lägga mig och faktiskt öppna boken. Det vore nog lugnast för alla.

/Anna

Ps. Fotografen sneglar över axeln och undrar om han omnämns i det här inlägget. Och det gör han ju nu. Han hälsar.

Är det ingen som bloggar på det här stället?

Själv har jag i alla fall varit mycket mycket upptagen med att först sura lite (tråkigt), sedan göra debut i bluegrassband (mycket roligt!).

Syster Yster tror jag sitter och skäms över att hon bara har roat sig hela dagen, alternativt tar igen några timmars skrivtid.

Om ni undrar.

Nu ska jag ta tag i morgondagens plåga/läxa, plankning av valfri låt. (Jag valde Ingrid Michaelson, Vilse!)

/Elin

onsdag 5 december 2012

Ett inlägg om mina fenomenala rumskompisar

Medan den ena lägger manken till för att sprida julstämning (vi har en tomteformad tvålkopp i badrummet)


sprider den andra glädje genom att betona vikten av att fira saker. Att man tagit sig hem i snökaoset, till exempel.


Den tredje är fenomenal på att diska undan efter de första virrhönsen!

/Elin

Men det kan bli för mycket muskot

Nuförtiden (igår och idag, alltså) dricker jag obscena mängder kardemummakaffe. Det verkar också som att jag är insnöad, inga konstigheter. Andra saker jag gör: knarkar Erin Morgenstern's fenomenala blogg. Från början alltså. För att det är ett år sedan (mer? mindre?) sedan jag läste hennes The Night Circus och jag älskade ihjäl den och har haft hennes ord på hjärnan sedan dess. Nu har jag värre cravings än någonsin på hennes formuleringskonster och eftersom hon bara har skrivit en bok än, läser jag allt annat av henne. Och älskar rubbet.


Dessutom skriver jag. I rasande tempo, men inte fort nog. Helt nya scener, en helt ny bok och jag blir galen över att det tar en sådan tid. (Mailar sporadiska utdrag till Strumpan och kräver omedelbar respons som uteblir.) Då är det mycket tillfredsställande att se att det åtminstone blir en bättre text den här gången.

Jaha och nu är jag sen igen. Ska in till stan i ovädret och innan dess vore det bra om jag duschade och klädde på mig. Håret får uppenbarligen vara otvättat en dag till. Det matchar den virriga hjärnan under.

Försöker få hushållssysslor gjorda som att diska, tvätta och släppa ut luften ur Strumpans födelsedagsballonger som fortfarande hänger kvar och börjar se lite skräpiga ut. Var i alla fall ordentlig och ställde in kardemummaburken i skafferiet förut när jag torkade av köksbänkarna och då passade muskoten på att rymma. Fick väl nog. Himla typiskt, nu måste jag komma ihåg att köpa ny muskot och den informationen kommer nog inte fastna i hjärnan. Det luktar trevligt här hemma i alla fall.


/Anna

tisdag 4 december 2012

Sensmoral: Det är bäst att gå upp på morgonen, man vet aldrig vad som kan hända

Till exempel kan det bli så att man får lära sig spela trombon, kompa på trummor för första gången ever, och göra spontanuppträdande på konsert med apduktig jazzpianist. Jag menar, vad ska hända i morgon! Jag blir väl erbjuden skivkontrakt eller något. Eller Spotify-kontrakt kanske det heter nu för tiden?

Anyways, storasyster tycker att jag läser för långsamt. Får väl ta tag i det då.

/Elin

Inte konstigt att man blir tramsigt uppspelt


Förra veckan blev jag en av fem glada vinnare av Simonas bok Betvingade i Excessformat. Blev så fruktansvärt prillig över det!

Nu har paketet landat på min hallmatta och där fanns förutom själva mini-boken även ett skitsmart excess-fodral, ett par formatanpassade bokmärken plus Betvingade-choklad!

På riktigt tror jag att det här med mini-format är det nya svarta för alla oss som inte gillar att släpa omkring på stora böcker och inte alltid vill läsa e-bok alternativt inte har någonting att läsa e-böcker på. Än. *hrm, hrm tomten!* Fatta att jag kan ha boken i jackfickan! Särskilt med fodralet som skydd.

Än har jag bara hunnit bläddra i de tunna papprena, men de prasslar ljuvligt och lockar till omedelbar läsning. (Men jag måste hålla mig lite till...) Kanske borde jag skämmas, för jag har faktiskt inte läst Betvingade än (trots att jag var på plats vid releasefest och allt). Men jag har liksom sparat den här karamellen till ett tillfälle som kräver en karamell. Nu när den dessutom anlänt i det perfekta karamellformatet börjar det sannerligen dofta julläsning!

Tack Simona och Pocketförlaget!



/Anna

Adventskalender och annat som ligger i tiden

Så här långt in i december tror jag aldrig att det har gått förut innan vi har julpyntat. Men Fotografen var borta hela helgen, jag jobbade och så var det med den saken. Ändå rätt snopet att inte ens ha tänt första ljuset i adventsljusstaken. Eller adventskalender! Här finns ingenting sånt. Tur att vi bakade lussekatter förra helgen och att jag kämpade på med de små hyacinterna som börjar slå ut nu.

Författarcoachen Ann Ljungberg slår i alla fall på stort i år igen med sin virtuella adventskalender med skrivtips, skrivövningar och en tävling varje dag fram till jul där man kan vinna fin-fina skrivarrelaterade priser. Inte ens den har jag hunnit upptäcka ordentligt, men första bidraget är i alla fall inskickat nu.

Men jag börjar inse att jag med den här takten kommer vara sjukt oförberedd på julafton. Måste nog skynda mig med att få igång adventsstöket så själva höjdpunkten i december inte kommer som en chock...

/Anna

måndag 3 december 2012

Långkalsonger, byxor, filt och varm dator på benen hjälper inte

Det finns inte tillräckligt med glögg i världen för att värma upp mig efter kvällens promenad. Men jag gör ett försök. Andra lustigheter i afton är en sprucken vattenledning på gatan. Vi passerade grävmaskinen och de bekymrade männen när vi gick ut, men på tillbakavägen såg det ut som om de hade hittat läckan och höll på med tätningsarbetet. Förhoppningsvis har vi vatten i morgon igen. Istället för en bild på diskberget som växt till sig under kvällen, bjuder jag på en vacker gran som står uppställd längs promenadvägen för allas trevnad:

Så kalla att vi inte ens kan sikta ordentligt.
Det där med varm dusch är liksom bara att glömma. Och inte är det lätt att skriva scen som utspelar sig just den första vårdagen när solen börjar värma på riktigt och man bara vet att sommaren är på väg, det säger jag.

/Anna

Vi är inte bara arbetskollegor, vänner och systrar. Vi bloggar ihop också.

Det här med att Lillstrumpan har börjat jobba i samma butik som jag medför några saker. Till exempel att vi fick gå på samma julbord. I år bjöd företaget oss till Julgalan i Friends Arena. Det bästa med det var genomgången av hur man egentligen dansar Gangnam Style. Och Danny såklart. Kanhända skrek jag lite för högt när han passerade vårt bord. Men det var han värd.

Friends Arena från högsta punkten på läktaren. Mäktigt. 
Folk jag jobbar med. Och några jag inte jobbar med.
E, M och så D förstås.
En alltigenom otroligt påkostad scenshow.
Lillstrumpa bodde hos mig hela helgen och därmed behövde ingen av oss ta oss hem på egen hand mitt i natten. SL bjöd på en osedvanligt vältajmad åktur hem med två byten där inget av dem innebar längre väntetid än två minuter. Vi hann sova några timmar innan det var dags att infinna sig i butiken igen och vi bestämde oss för att promenera till stan för att vädra oss en aning.

En kyrka den första advent.
Båtarna vid stadshuset.
Nu är det lite tomt här hemma, sedan Lillstumpa tog med sitt pick och pack (förutom pyjamasbyxor, mjölk och en fil som hon glömde) och lämnade mig. Jag trodde nog att jag skulle bli lite trött på henne. Jag trodde fel.

/Anna