måndag 30 september 2013

There´s no place like home...

Så har man varit i det fantastiska sagolandet på Svenska Mässan i Göteborg.
Det är som att ha åkt alla turer på Liseberg. Konstant, i fem dagar. Jag vet, för hotellrummet vette mot nöjesparken.
Jag har varit glad, trött, svettig, euforisk, skakig, illamående, berusad, besviken, lycklig och gråtit en skvätt. Ungefär såsom jag har förstått att man gör på bokmässan. Det är i alla fall en otrolig skillnad att vara där som besökare (som förra året), jämfört med att representera ett förlag i en monter och däremellan knyta kontakter som kommer att vara värdefulla i marknadsrollen på förlaget framöver (som i år).

Planerna för vilka författare jag ville träffa och vilka böcker jag skulle hålla utkik efter, missade jag totalt. När jag inte var i tjänst var det liksom inte så mycket ork över att knuffa sig fram mellan montrarna. Men något varv blev det då jag fick tag i böcker jag inte alls hade tänkt köpa och träffade människor jag inte föreställt mig att jag skulle träffa. Bra det med.

Debutantbloggarna bjöd in på dejt och dit knallade jag med Vilse och Manne. Väl där träffade vi också Liv och det var som vanligt alldeles fantastiskt att få ett ansikte på bloggare man följer. Och Liv, Vilse och jag fastnade på bild ihop!

Camilla och Eva
Beviset! Vi var där! Samtidigt! Tillsammans!
Annars är jag inte den som drar fram kameran och fotar mig med folk till höger och vänster. Fast ibland måste man.
Med Pernilla på Park
Med Patrik vars bok Gul Utanpå jag ska cirkla.
Med Agneta efter hennes framträdande i montern.
Litet Förlag bjöd in till lektörsläsning och jag gick nervöst dit med första kapitlet utskrivet och räckte över till lektören som snällt satte igång att läsa och klottra. Därefter följde ett mycket givande samtal där han delgav sina tankar om min berättelse, mitt språk och utsikterna för min idé. Jag tror minsann att jag äntligen fått en skymt av mitt bokmanus från det perspektiv jag ansträngt mig till tusen för att hitta: läsarens. Eventuellt har jag fått en värdefull nyckel för hur, inte bara första kapitlet, utan hela boken ska skrivas.
Alltså, jag tycker att det är en så bra bild.
Efter att vi plockat ner montern efter stängning i går, tog vi hissen till restaurangen högst upp i hotellet varifrån utsikten över stan är vidunderlig. Och så bjöd förlaget på räkmackor! Känns märkligt nog som det yttersta beviset för att man varit på bokmässan ändå, såsom det tjatas om dessa räkberg på surdegsbröd.

Räkor i röd belysning. Jag lovar att de ligger där.
Men mest tror jag att bokmässan kan sammanfattas såhär:
Förlagsbubbel
Fotsprej och högläge.
Intrycken är förstås massiva och det skulle inte förvåna mig om jag återkommer med detaljer som jag inte fått med här. Till exempel kan man tänka sig att det blir ett inlägg om bokinköpen. Men nu ska jag vila öronen, ögonen och rösten. Rubinskorna ska ställas upp i hyllan igen. Att skutta på Yellow Brick Road kräver sin återhämnting.

Jag längtar till nästa år.

/Anna

söndag 29 september 2013

Jobbar i studion i kväll

... Som av en händelse också råkar vara köksbordet. Här görs musik till bokvideo! (Vilket inte är någon garanti att den faktiskt kommer att användas i sagda video, men jag har kul!)

Okej, den är suddig. Jag försöker låtsas om att det inte är jag som tar bilden....
/Elin

lördag 28 september 2013

Öppet brev till Syster Yster, som är på förlaaagsmiddag

Hej!

Jag förstår att du har väldigt trevligt och gör en massa bra saker och knyter bra kontakter och träffar allmänt trevliga människor (och säkert en hel del otrevliga) och dricker en massa bubbel och sover skönt på hotell och äter lyxig hotellfrukost och skrattar så du kiknar med våra gemensamma vänner, jag förstår verkligen det! Men...

... SKA DU INTE KOMMA HEM SNART?

Jag bara undrar lite.

/Elin

Jag lever i nuet, jag lever i nuet, jag lever i nuet... crap! Jag tappade bort mig.

Medan Syster Yster bokmässar (very busy and important) fortsätter livet i den stora staden. Fem dagar skola, två dagar jobb. Jag fick en liten chock igår när jag tittade i kalendern och såg att min första lediga helg på mycket, mycket länge kommer i slutet på oktober. Och då förväntas jag åka på turné med kammarkören jag sjunger i! Ha! ... ha.

Jag jobbar hårt på min zen-attityd.

/Elin

onsdag 25 september 2013

Snart hoppas jag att det slutar snurra

Är det mitt i natten? Det känns som det.

Efter att ha petat i tjugosex speakermanus till tvåtiden i natt, hann jag sova ungefär fyra timmar innan det var dags att gå upp och åka till tåget.

Väl i Göteborg slungades jag genast in i den minst sagt ofärdiga montern där jag och mina kollegor (Iiii! Jag har förlagskollegor!!!) packade upp ett aldrig sinande hav av lådor med böcker och skruvade ihop borden som tycktes vara isärplockade i evinnerliga beståndsdelar och så kom alla författare efter några timmar och det dracks bubbel och åts mackor och vi plockade papperskräp och plastskräp och sprättade kartonger och försökte få till en rättvis exponering av alla titlar.

Och plötsligt var det bara förlagskoordinatorn, marknadskoordinatorn och jag kvar och efter en sista kraftansträngning var vi äntligen redo att lämna mässhallen för att återkomma innan öppning i morgon bitti och göra det sista då.

En lång vecka börjar nu och den innehåller så många efterlängtade saker att jag får dåndimpen.

Att pariserhjulet glittrar utanför fönstret gör knappast saken sämre.


/Anna

Äntligen är dagen här!

Mustaschringen och jag landar strax i Göteborg efter ett par timmar på ett extra svängigt SJ-tåg. Eller krängigt, ska jag kanske säga.


Har roat mig med att bläddra igenom förstasidorna på ett gäng Hoi-böcker jag inte läst än och studerat författarpresentationerna från förlagets hemsida parallellt. Jag är svinduktig på att komma ihåg namn när jag vill, men det här är lite mastigt. Ska bli mycket spännande på uppstartsminglet i afton att se vilka jag känner igen/kan namnet på/minns vilken bok de skrivit.

Solen skiner i Göteborg, så det här kan bara bli toppen!

/Anna

tisdag 24 september 2013

Jag sa ja!

Den där lägenheten, som jag har gått och suktat efter? Det verkar som att den är min nu. Jag önskar att jag kunde säga det med lite mer entusiasm... Jag försöker igen:

DEN ÄR MIN NU! JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET!

Nästan övertygande va? Vi håller oss till det. Och så tänker vi inte på att den kostar mycket mer än vad hade trott från början, att hyresvärden tittar misstänksamt på mig och verkar vara beredd att slänga ut mig så fort jag gör ett ljud, och att jag inte vet när jag får komma in pga renovering i köket. Sluta vara en sån tråkmåns, Elin.

... Det får sjunka in ett tag, tror jag.

/Elin

måndag 23 september 2013

En bröllopshelg

En kusin till Fotografen gifte sig i lördags och vi fick uppdraget att fota. Det är en ynnest att få vara med ett brudpar under deras första timmar tillsammans. Innan vigseln, just när kläder, hår och smink kommit på plats. Allt stämmer, varje nerv är på helspänn. Och man får vara den som uppmuntrar och lugnar. Den som ser till att stunden framför kameran blir en oförglömlig upptrappning till dess att det är dags för dem att kliva in i kyrkan. Det är magi i sin mest konkreta form.


Solen sken och miljöerna kring Smedjebacken var otroliga med kullar och skogar, åkrar och rödmålade gårdar. Fenomenalt!

Och igår sov vi gott i mamman och pappans gästrum tills vi vaknade av oss själva...

/Anna

Hej måndag

Efter att ha blivit allt mer hoppfull de senaste veckorna angående att någonsin få en egen lägenhet, kollapsade jag igår som en pannkaka med för lite vetemjöl i (visst, man kan ha en massa fiber i pannkakorna, men utan vete håller de inte ihop!).

Så idag vaknade jag med siffror i huvudet. Lite som myror, som springer runt så man aldrig kan räkna dem ordentligt. Så... ja. Vi får se lite hur länge systern med make står ut med mig och mina myror...

/Elin

fredag 20 september 2013

Skrattar fredagsmyset rakt i ansiktet

Hittills denna fredagkväll har jag:

  1. Eftermiddagsfikat
  2. Ätit ostbågar
  3. Ätit hämtpizza
  4. Hämtat Fotografen på jobbet
  5. Hämtat ett lass med fototeknik
  6. Rekat inspelningsplats
  7. Klippt om en film
Just nu sitter jag tydligen och bloggar medan Fotografen packar i ordning film- och fotoutrustning.

Kvar att göra:
  1. Packa typ kläder och sånt
  2. Bära ner allt till bilen
  3. Köra till Ludvika
Jaja, den uppmärksamme såg nog att det figurerat sin beskärda del av fredagsatteraljer enligt standardutbud här med. Synd bara att det inte kunde stanna vid det, tänker jag.

I morgon är det bröllop och Fotografen ska fotografera och jag ska stå bredvid och se till att brudparet är så snygga som möjligt. Just nu känns det som en hel dags arbete, men det blir nog kul. Vi är inbjudna gäster, så på middagen tänkte vi nog mest ha trevligt.

På söndag är planen att jobba ikapp inför måndagen då det blir en riktigt lång dag. De där som glatt twittrar om hur leeediga de minsann ska vara denna sista helg innan bokmässan utan nååågra som helst plaaaner alls, behöver inte twittra mer på ett tag. Eller, gör det för all del. Jag kommer inte ha en sekund över att läsa ändå.

Nä, jag är inte hälften så bitter som jag verkar. Hepp!

/Anna

torsdag 19 september 2013

Hej Nina!

Ikväll har jag minglat på galleri och klappat på len och nybakad bok, det är alltid lika speciellt.


Ann Ljungberg presenterade Nina Larsdotter, förläggare och författare.


Nina signerade flitigt och utförligt.


Jag gick nöjd därifrån med påse i handen...


...raka vägen för att äta hamburgare. På uteservering! (Ja, det kräver sitt utropstecken, för som jag har suktat efter en stunds utehäng.)

/Anna

onsdag 18 september 2013

...och hos Lillstrumpa intet bättre

Det saknas för sjutton en kvällsbikt här!

Men Strumpan går och lägger sig nu så jag tar hennes parti i förvar och outar helt friskt även hon haft en särdeles hemsk och utpumpande dag.

Därav körde vi massivt matlagningsrejs till middag. Inklusive äppelpaj. Och ett avsnitt av Hell on Wheels för att ens tillvaro stundtals kräver en verklighetsflykt genom att se på dem som har det värre. Därefter kollade vi ett avsnitt av Roast och låg stundtals dubbelvikta och kiknade av skratt åt de låga skämt som kända amerikanska komiker fullständigt pepprade varandra med. Även det en verklighetsflykt genom att se på dem som har det sämre.

Och se! Vi är ett hyfsat sömngångaraktigt, men muntert, gäng som går till sängs. Muntert, men aningen förkylningsmottagliga. Dricker röd solhatt och hoppas på det bästa.

/Anna

Som en svamp, som en trasa, som mos i huvudet...

Det blev lite för mycket jobb igår, ända till sena natten faktiskt och så tidig morgon idag med förberedelser inför annat projekt och möte på det.

Sedan åkte jag hem. Åt chips till mellanmål för att kickstarta om hjärnan och tvinga den att fungera fram till klockan fem då alla andra slutar jobba och man ändå inte kommer fram någonstans när man ringer.

Vad jag helst skulle vilja är att skriva bok.

Men jag nöjer mig med att stupa i säng nu. Må morgondagen kännas mindre oöverstiglig.

/Anna

tisdag 17 september 2013

Orimligt, säger jag

Visst nämnde jag något igår om musikutövandets hälsosamma aspekter? Kan bara hålla med mig själv för IKVÄLL TRÄFFADE JAG MIN KÖR FÖR FÖRSTA GÅNGEN! 

Obs att när jag pratade med dem så höll jag mig väldigt ödmjuk och respekterade att de har sjungit länge på egen hand och inte ska jag komma här och klampa på några tår, men här på bloggen ÄR DET MIN KÖR!

Och det är en så ROLIG kör, som består av en massa tjejer i min ålder som är kompisar och VILL SJUNGA, och inte har någon som helst struktur utan bara ÄR där som färgtuber bredvid staffliet som ropar MÅLA PÅ MIG! och tittar på mig som att jag är KUNG över hela musikaliska universum.

FÖRSTÅR ni vilken rolig höst jag ska ha? Snudd på orimligt, när jag tänker på det.

/Elin

Här sitter jag och jonglerar med hundratusen ord

Strumpsystrarna äter oftast frukost med varsin dator vid köksbordet.

Idag såg det ut såhär:
Lillstrumpan satt med hörlurar och lyssnade på körarrangemang samtidigt som hon försiktigt hummade med i sin stämma.
Syster Yster skrev en lång lista med saker som hon behöver jobba med idag och när listan var full och huvudet tömt, öppnade hon manusdokumentet och försjönk i funderingar som: "om det här händer direkt efter katastrofen är det som att händelsen får en svartare botten..." som i trans av den svaga melodin intill.


Fotografen frågade förresten för ett tag sedan vad jag gör med mitt manus just nu. Jag förklarade att jag flyttar avsnitt fram och tillbaka i ett försök att skapa de mest spännande skeendena.

–Jaha, sa han. Du redigerar scenerna alltså.

Japp, jag redigerar scener. Precis som när man klipper film, vilket är hans område. Flyttar om, byter plats, bygger överraskningsmoment, låter karaktärer antyda för att sedan bjuda in läsaren i vad som egentligen hände.

Jag hittar hela tiden detaljer som jag en gång ändrat – i tanken – men som tydligen står kvar på pappret. En klocka har blivit en speldosa, till exempel. Men klockan finns fortfarande omnämnd i manus och den beskrivs sådär som man ofta beskriver klockor: att den tickar och visar tiden och sånt. Ingenting om ett litet mässingsvred som vrider upp fjädern eller melodier som spelar. Ingenting alls om det.

Och jag tror att jag behöver ändra de här bitarna innan jag lämnar manuset ifrån mig. Faktiskt. För hur väl testläsaren än vill både mig och min text, kommer hen att förvirras av dessa plötsliga inhopp av föremål och karaktärer som aldrig introducerats men plötsligt tar en väldigt självklar plats i berättelsen.

Som sagt. Scenerna är på plats.
Nu ska jag bara se till att innehållet i dem följer en viss kronologi.

Listan med saker jag måste ta tag i idag? Den ligger fint bredvid.

/Anna

måndag 16 september 2013

Har någon tipsat sjukvården?

Märkligt det där, hur man vissa (de flesta) kvällar kommer hem och bara dör soffdöden utan att orka röra ett finger, medan man andra kvällar kommer hem och bara: - Sätter igång med disken! - Tjoffar ihop mat! - Spelar en låt medan pastan kokar! - Orkar kommentera saker på FB!

Med andra kvällar menar jag måndagskvällar, efter repet med Lureena. Det är lite som gladpiller intravenöst.

/Elin

söndag 15 september 2013

Upp över ytan, ett rejält andetag, sen dyker jag ner igen

Efter jobbet igår tog jag bussen raka vägen ner mot Nyköping, där jag hastigt och lustigt hamnade på ett födelsekalas och fick träffa en massa nya trevliga människor. Framåt elvatiden började jag sloka lite väl mycket, så då åkte jag hem till T och sov. Jättelänge. Att vakna till på morgonen, sträcka på sig och somna om igen... det blir inte mer ledigt än så! Efter att slutligen vaknat till båda två tog vi en lång promenad till ett av mina bästa ställen, Labro ängar. Doften av skog, mossa och höstlöv, kommer jag att leva länge på i storstan.



För övrigt fick jag goda nyheter om lägenheten jag hoppas på i helgen, inget är ännu i hamn men nu tänker jag mest på tapeter...

/Elin

lördag 14 september 2013

Det är som om klockan vore tre på natten

Läste nyss ut en skitspännande bok som jag ska göra bokvideoförslag till. Innan dess spenderade jag lördagen i ett av SL:s bussgarage med att filma reklam för Kommunal Stockholm. Snart på en bio nära dig. Mest stolt är jag över att de splitternya brallorna som jag införskaffade till skådisen igår, såg ut att ha använts i åratal. Så kan det gå när man har elektrisk slip och gammalt oljespill till hands.


För övrigt är det sjukt mäktigt att stå intill en dragspelsbuss som hissas upp i taket. Än värre att behöva knata omkring under den för att justera belysning.


Nu känner jag: hur är det möjligt att jag inte sover redan? I morgon är en annan arbetsdag.

/Anna

fredag 13 september 2013

Och så kom den femte dagen, men det märktes inte särskilt mycket

En minst sagt loj stämning har lagt sig över den lilla lägenheten i den stora staden. Syster Yster och Fotografen förbereder sig för morgondagens filmjobb och Lillstrumpan försöker smälta veckan som gått.

Veckan som gått: Jag har gjort en massa nya saker med en massa nya människor (har fortfarande inte ens hälsat på alla i klassen) och försöker vänja mig vid känslan av att inte längre vara bäst på allt, utan bara en i mängden. Försöker acceptera att jag går en utbildning för att lära mig och inte väntas kunna allt på en gång.

I morgon härjar jag i butiken, sen tar jag helg i Nyköpingen. (Jag har fått en märklig dragning mot bestämd form av substantiv, ha tålamod så går det kanske över.)

Trevlig helg på er!

/Elin

torsdag 12 september 2013

I stället för en post-it-lapp på bänken:

Vi har slut på kaffe. Och jag diskade bara hälften.

Och, för er andra som oroade sig för Syster Ysters mentala hälsa igår: Jag bakade chokladmuffins till henne. Så kvällen slutade lyckligt.

/Elin

onsdag 11 september 2013

Dra på trissor, även på den Kungliga musikhögskolan!

Idag var första lektionen i kördirigering, och hör och häpna: Den otroligt kunniga, pedagogiska och sympatiska läraren använde konsekvent DIRI-SH-ERA.

Något att tänka på innan jag dömer ut en hel institution nästa gång.

/Elin

Lätt handlingsförlamning

Om den här dagen skulle jag vilja säga att "det bidde ing-en-ting!" Det vore inte sant, men det skulle kännas rätt.

Av alla saker jag har att välja på att ägna kvällen åt, plockar jag fram boken som vi blivit ombedda att göra bokvideo till. Att se vad den handlar om inför mötet i morgon känns som det lättaste alternativet just nu.

Men å vad jag önskade att jag hade ro att glömma allt omkring och krypa in i mitt manus! Det är verkligen synd på så fina ord, det är det.

Apropå något helt annat, undrar jag var efterrätten tagit vägen. Jag behöver en rejäl skål.

/Anna

Hur sjutton kan det redan vara onsdag?

Fortfarande dagvill. Fotografen och jag satt och pysslade med bokvideoredigering till midnatt och så blev det morgon och det var bara att skutta upp och ta itu med tjugoen speakermanus som ska vara klara innan veckan är slut. Och så har vi fått förfrågan om att göra ännu en bokvideo så tankar om hur den ska utformas blandar sig i tillsammans med planering inför reklaminspelning till helgen.

Rent intellektuellt förstår jag att dagarna rinner iväg. Själsligt är jag aningen trögare.

[Insert: bild från i somras när vi vandrade i Treriksröstet och hamnade vid ett flera meter högt vattenfall, en av alla bilder som försvann när telefonen plötsligt lade av.]

/Anna

måndag 9 september 2013

På förekommen anledning: Lystring, språkpoliser!

Jag går ju på den Kungliga musikhögskolan, där man då och då stöter på fasoner och företeelser som man i det längsta försöker hålla borta från sig. Till exempel då jag ska studera kördirigering och uttalar "dirigent" med ett sjungande sche-ljud från det djupaste bergslagen, emedan alla professorer och andra högdjur använder ett  hårt G på ett sätt som låter lite mer... östermalmspolerat.

(Ett annat exempel är alla slags skämt relaterade till jazzharmonik. DET ÄR INTE ROLIGT OCH KOMMER ALDRIG ATT VARA DET.)

Min förhoppning är att alla språkpoliser och andra intresserade som då och då vistas på denna blogg ska backa upp mig i mitt uttal. Eller åtminstone reda ut språkljuden, det måste väl finnas någon regel?

/Elin

Tjenare Bokmässenerver, är det dags nu?

Det sägs att jag förra året spankulerade på Bokmässegolvet och högljutt deklarerade att "Nästa år! Då minsann ska jag inte endast flanera i gångarna, då ska jag STÅ I EN MONTER OCH BOKMÄSSA!" (Bokmässa förresten, det måste väl vara den bästa termen när det kommer till kommunikation mellan bokmässedeltagare, visst?) Som en annan gammal kulturräv med väst och bekväma skor och glasögonen på näsan.

Och dra på trissor om jag inte hade rätt!

I år representerar jag HOI förlag i montern med samma namn och det kommer att bli så spexigt att det är oklart vilket ben jag ska stå på, men jag kommer antagligen att studsa runt där. Montern heter B07:60 och ska enligt rykten vara stor och fin.

För den nyfikna är jag där:
torsdag från öppning till ett
fredag från öppning till halv tre
lördag från halv ett till stängning
och
söndag från öppning till ett

Tågbiljetten är införskaffad.
Hotellrummet sägs vara bokat.
... men vad sjutton ska jag ha på mig förutom mustaschringen?


/Anna

söndag 8 september 2013

Söndag? Fredag? Fortfarande dagvill...

Efter jobbet tog Strumpan och jag den onödigt långa rundan på stan men sedan orkade vi ändå storhandla efter det. Vi gjorde tacos och spelade dansmusik jättehögt och det var fredagsstämning all over the hushåll. Sedan lägrade sig tröttheten.

Med rätta.

Helgen var vacker och fin, jag var på Taste Stockholm och stod utomhus och minglade tills natten kom och vi har jobbat hela helgen och jag har fortfarande inte gjort klart mitt manus fast jag kommit jättelångt. Klart slut.




/Anna

fredag 6 september 2013

Fredag? Måndag? Vad för dag?

Lilla Mamman ringde, men jag skulle precis börja med matlagning (och var sådär lagom fredagshungrig efter att ha suttit i bilkö genom hela Stockholm city på väg hem med Sysografen) så jag bestämde mig för att ringa upp senare.

Anna frågar: varför ringer hon inte mig? Jag svarar att jag är den systern som hon måste oroa sig för, som är bostadslös och precis har börjat skolan. - Och är ute och festar hela tiden, tillägger den kära systern.

I wish! Mitt ansvarsfria studentliv håller på att drunkna totalt i heldagar på skolan, övning, rep och helgjobb. Slå upp "präktig" på Wikipedia och ni skall finna en bild av mig.

Vart jag skulle med det här? Jag har verkligen ingen aning. Jag har varit vaken sedan halv sju i morse och kommer att väckas i morgon av en annan helgarbetande stackare.

/Elin

"Men blogga om någonting då, så jag har något att läääsa!"

Jahaja, det här med att strumpsystrarna numera bor ihop gör att en del av det som landar i den här bloggen hamnar här under ytterst komiska påtryckningar.

"Hahaha, vilket roligt inlägg du skrev alldeles nyss, läs min kommentar nu!"

Någon gång bjuder vi kanske på en djupare inblick bakom kulisserna där vi sitter med varsin laptop i knät om kvällarna och hellre kommunicerar via text som susat upp i rymden än att höja blicken ovanför skärmen och faktiskt prata med varandra. Å andra sidan verkar det bedrövligt trist när jag tänker efter, jag menar när jag ser idén nedskriven här.

Man kan få överdos av meta.

/Anna

torsdag 5 september 2013

Ähum, den där utmaningen ja

Det är väl ingen som minns att jag skulle göra i ordning mitt manus med buller och bång för att skicka det till testläsare i söndags? Tänkte väl det. Med alla bombastiska utrop kring deadline för mitt manus börjar jag likna pojken som ropade "vargen kommer" några gånger för mycket. Men ha fördrag med mig. Än så länge dröjer det innan jag kastar mitt manus åt vargarna.

Jag bad om en vecka till och testläsaren godkände.

Så jag har läst och läst och läst och antecknat hur avsnitten egentligen ska hänga samman och kommenterat dålig text och gjort markeringar för delar som kan strykas helt.

Nu ska det bara göras också.

När jag nu tittar igenom anteckningarna jag gjort för hela boken, upptäcker jag att:

  • I början av boken är det många anteckningar som handlar om fokus, perspektiv och att ge rätt information.
  • Därefter följer en massa avsnitt där jag klottrat saker som "det här ska redan ha introducerats", "lägg det här tidigare" och "flytta fram till före kapitel 5..." osv.
  •  I mitten av manuset byter kommentarerna karaktär och handlar mer om "gestalning" och "fördjupning"
  • Mot slutet har det mer att göra med dialog som inte fungerar...
  • ...medan de allra sista kapitlen är riktigt bra
Antingen har jag under den vecka det tagit att läsa, läst på olika sätt. Eller så är det helt enkelt så att olika delar av manuset kräver olika ingrepp.


Planen är att först och främst strukturera all text så att berättelsen olika delar hamnar i begriplig ordning. Därefter prioriteras att stryka överflödiga passager och sist hamnar att skriva nytt där det behövs. Eventuellt drar jag på mig skämsmössan och skickar iväg redan efter struktureringsmomentet. Vem vet, kanske kan jag få nytt perspektiv av testläsaren och på så sätt spara en del dubbeljobb...

Jahaja. Då återgår jag till min urmakare en stund till.

/Anna

Så gick det

Jag var på plats på skolan tre timmar innan provsjungningen, för att få igång rösten efter en ganska tyst sommar. Hann också äta lunch, hänga med en klasskompis och spela lite fiol. På utsatt tid knackade jag på dörren, som öppnades av en utbyteselev från Tyskland. Det visade sig att även hon väntade på professorn, som kom strax därefter.

Han hade bara några minuter till övers, så han satte sig direkt vid pianot och jag räckte honom noterna. Och sjöng. Något så fruktansvärt dåligt! Sådär att jag efteråt kände att nej, nu går jag härifrån. Jag vill inte sjunga i din kör.

Men körprofessorn, som varken hade beige kofta eller skägg, bad mig göra en enkel sångövning bara för att kolla mitt register. Varpå ha sa: Ja, då sätter jag dig bland altarna då. Och jo, vi börjar idag, halv fyra. Går det bra?

Jag gick därifrån, omtumlad och... ja, lite chockad. Vilket såhär i efterhand inte är någonting emot vad jag kände klockan sex, efter den första och väldigt oförberedda övningen. Påkörd, manglad och torktumlad! En chockartad och samtidigt befriande skillnad från det sömniga förra året, då jag var den som hade bäst koll på allt. Nu hade jag huvudet precis ovanför vattenytan!

Och jag tänker, precis så ska det väl vara att börja på högskola? Är man inte livrädd åtminstone en gång i veckan, då har man nog hamnat fel. Nu ska jag bara öva på att skratta faran rätt i ansiktet...

Men idag bakar jag.


/Elin

onsdag 4 september 2013

Välkommen till bokhandeln, Bara Människor

Då var Anne Liljeroths debutroman ordentligt firad. Vi var tydligen hundra pers som trängde in oss i Äppelvikens fina lilla bokhandel. Jag skyller bristen av bilder på trängseln i alla fall. Det finns till exempel inga bevis för att jag var där, men håret var indeed nytvättat och naglarna orangemålade dagen till ära. (Fast Marthina på förlaget lyckades med en ännu bättre orange nyans, där hon står och smyger bakom Anne.)




Nu ska jag lägga mig och läsa. Jag har hållit på ett tag, men nu vill jag veta hur den slutar!


/Anna

Vem är jag och vem arbetar jag för nu igen?

Samtidigt som jag i ett uppdrag ringer upp folk och hoppas att de 1) ska svara och 2) vara jätteintresserade av att prata med mig, har jag ett annat uppdrag som går ut på att jag själv blir uppringd av människor som behöver information av mig. Två olika uppdrag på två olika företag samsas om min telefon vid mitt köksbord.

Omväxling förnöjer och resulterar i en aning förvirring, särskilt såhär på eftermiddagen.

Och ska jag vara ärlig så föredrar jag att bli uppringd. Är faktiskt ett himla proffs på att svara trevligt. Hör ni det, ni som svarar när jag ringer och hoppas att ni ska vara jätteintresserade?

Fast nu är det dags att duscha och tvätta håret. Sedan ska releasemingelklänningen på!

/Anna

tisdag 3 september 2013

Från det ena till andra

Efter en makalös pannkaksmiddag kollapsade strumpsystrarna framför Idol, kanske bästa kvällsnöjet just nu. Dramaturgin! Sågningarna! Alla knasbollar! Men framför allt, glädjen hos de som får gå vidare! Det ger mig en förståelse för reality-TV, en genre jag annars har väldigt svårt för.

Själv har jag också en audition i morgon, fast av ett annat slag. Jag ska söka till Kammarkören på KMH och har förärats audiens hos körprofessorn. Vi får se om han gör en Bard eller en Bagge... (Alltså om han tittar kallt på mig och upplyser mig om min frånvaro av talang eller kramar mig med tårar i ögonen. Det kan gå lite hur som helst när man sjunger för körprofessorer.)

Det här stycket ska jag sjunga:


Japp, det är opera. HA! HA! *tuggar nervöst på naglarna med vilt stirrande blick*

/Elin

måndag 2 september 2013

Den som väntar på något gott...

Att filma bakverk måste ändå klassificeras som favoritarbetsdag. Det var en sån dag idag. Resultatet av Mattias "Bake My Day" Kristianssons pajkastning kan snart beskådas i en bokvideo nära dig. Det hela ska bara klippas ihop först. Och färgläggas. Och kombineras med musik. Men sen! Sen kan man se hur kul vi hade idag.




Och förresten, mitt under inspelningen kom ett cykelbud förbi med de första kopiorna av boken! Den är så fin att man vill klappa på den. När man inte har händerna smetiga av pajdeg, that is. Man har väl respekt för nybakad bakbok.

/Anna

Inside KMH: Den långa terminen börjar

Vår kursansvariga bara: "Nä, det brukar ändå strula så mycket med lokalbokningen första dagen så vi tar det lugnt på måndagen".

Okej, då.

/Elin

söndag 1 september 2013

Grattis på första september!

Det är kyligt i luften och hur fint som helst! Igår var jag på bröllop med långklänning och idag matchar jag den nya cirkusklänningen med en blåbärssmoothie på vägen hem.


Förhoppningen är att hinna titta in en sväng på öppnandet av Slussens nya bibliotek.


Med i packningen finns lite av mammas hembakade bröd och en flaska rabarbersaft som svärmor gjort. Det är fint att komma hem en stund.

/Anna

Och ibland ligger jag vaken och lyssnar på allt i huvudet

Det är så mycket att blogga om, och jag hittar ingen röd tråd! Till exempel:

  • att jag går på en skola där man har livebandskaraoke på festen
  • att jag fortfarande är bostadslös, men inte hemlös, och att det går bra
  • att jag inte har döpt min gitarr än, för jag hittar inget namn som klickar (trots alla fina förslag!)
  • att jag jobbar en massa helger i rad nu så jag kommer aldrig att vara ledig
  • att jag har lovat mig själv att om jag inte har hittat någon innan jag fyller 30 så ska jag börja nätdejta, och det börjar närma sig (bra sätt att outa det, gömt i en massa skräp)
  • att jag tycker jättemycket om min nya klass 
Ja, till exempel. Och så går jag och tänker på en färg som heter isglass.

/Elin