måndag 31 mars 2014

VFU: vecka 5 (Eller: en oväntad högstadieflashback)

Idag träffade vi niorna för sista gången. Fina, halvvuxna och på det charmiga sättet barnsliga niorna. Jag har alltid gillat nior. Kanske för att det var först i nian som jag själv kunde börja uppskatta högstadiet? När det nästan var slut. När allt hade lagt sig. När alla omogna pojkar äntligen vuxit om en (i längd, alltså) och man kunde börja prata med dem. När alla ytliga innetjejerna börjat inse att det fanns en värld utanför skolan och det var dags att bli socialt kompatibel. När det började finnas hopp om mer, större, bättre.

Jag har alltid gillat nior. De är roliga att hänga med. Men om jag måste höra en till knackig version av "Roar" så återvänder jag aldrig till grundskolan.

Nej, det menade jag inte. Det kommer alltid att spelas en till knackig version av "Roar", och jag kommer alltid att bli tårögd på insidan av målbrottsröster som försöker hålla någon slags melodi, blyga flickor som plötsligt inser att de är grymma på bas och pojkar som ser i kors av ansträngningen att komma ihåg alla ackord på pianot. Och stoltheten när de tar sig igenom en vers och en refräng! Den går icke att betygssätta.

Jag gillar nior.

/Elin

Trött måndag

Den där timmen som försvann igår känns verkligen. Jag kan nämligen inte minnas att jag var så här trött förra veckan. Och det är osäkert om det hjälper att det är en rätt lugn dag i studion. Jag har jobbat med studiogrejer bara ett par timmar och resten av tiden försöker jag lektörsläsa ett nytt manus med tight deadline. Rätt dåligt att man håller på och somnar hela tiden alltså. Hence, dricker svart kaffe och knaprar på kex.


Tänker också att jag ju kunde blogga lite om filmerna vi såg i helgen. I lördags, The Wolf of Wall Street, som var jättebra men fick mig att sova lite konstigt. I går slog vi på stort och åkte på bio och såg Wes Andersons nya The Grand Budapest Hotel som var så jättebra att jag fick gåshud och satt och fånlog cirka hela filmen och som jag sov väldigt gott efter att ha sett. Och ändå är jag trött som om jag legat vaken halva natten alltså. Men jag tror inte vi kan vänta oss några ingående filmrecensioner i de här fallen. Se dem bara, tycker jag. Särskilt den andra. Bildspråket i den filmen är exakt så som jag föreställer mig Urmakaren. Jag gillar för övrigt regissörer som målar med breda penseldrag och lägger tydlig karaktär i berättelsen. Baz Luhrmann är min första favorit. Quentin Tarantino kom senare, liksom Wes Anderson och Jean-Pierre Jeunet.


/Anna

lördag 29 mars 2014

Jag ska lajva nyårsdag, hade jag jag tänkt

Det här med under vilka förhållanden man skriver bäst (eller, ähum... känner sig mest inspirerad) tycker jag är väldigt intressant. I ljus eller mörker, sent eller tidigt. Debutantbloggens lördagsenkät handlar om detta idag och där är buden lite olika. Själv älskar jag morgonljuset i mitt hem. Det blir sådär gnistrande klart eftersom solen går upp på andra sidan huset och reflekteras i fönstren på grannhuset på andra sidan gården innan det kastas in hos mig. Magiskt.

Å andra sidan är det fantastiskt att sitta böjd över sina egna världar under höstmörker och oändliga regnväder. Tända ljus, dricka kaffe (jag är inte lika förtjust i att dricka te när jag skriver, te är för mig en sällskapsdryck har jag kommit på). En snabb titt i dokumentmapparna bekräftar det jag anat, att Urmakaren uppstod en höstdag. 1 oktober 2009.

Eller vintern! När det är alldeles krispigt och vitt ute. När man kan sitta inomhus och gotta sig med datorn och då och då titta upp och ut för att fylla blicken med vitt ljus.

Fast jag har faktiskt en favoritdag på året. En dag då jag känner mig mer inspirerad att hitta på nya berättelser än någon annan dag. Då jag känner i varenda fiber att allt är möjligt och scenerier och karaktärerna liksom bara bubblar inom mig och kräver att få komma ut. (Nej, det är inte idag.) En dag som jag helst missade att ta vara på i år för att... ja varför egentligen? Kanske för att vi spenderade kvällen innan i stan och jag var helt slut efter intensiva arbetsdagar. Jag pratar naturligtvis om nyårsdagen.

Årets första dag.
Tänk vilken bra dag att ta fram ett vitt papper och börja från början.
Allt är möjligt.

/Anna

fredag 28 mars 2014

Friday night AW

Vi har faktiskt inte bara druckit kaffe idag med fötterna på skattkistan. Jag har tagit tag i alla försenade uppgifter, renskrivit loggbok för två veckor, pratat med chefen och styrt upp ljudfiler för kören att lyssna på. Och Anna har pratat i telefon, mailat, pratat lite mer och varit oerhört viktig och upptagen hela dagen. Så nu står vi mest och funderar på  vi ska orka göra den där pajen, eller bara äta ost och chips till middag. I vilket fall tar vi fredag!


/Elin

Fredag

På grund av nationellt prov i årskurs sex fanns det inga musiklektioner att sitta med på/leda idag. Och när ansvariga lärare för årskurs sex kom på att de hade tänkt fel med tiden och att eleverna visst skulle ha sina musiklektioner, så hade jag redan gjort upp planer för min fredag. Så vad säger du, kära syster, kaffe klockan tio?

/Elin

torsdag 27 mars 2014

Recept på en lyckad kväll

En sak kan vi konstatera: det är inte ofta Lillstrumpa är ute och svänger sina lurviga. Några gånger om året, på sin höjd. Men igår! Eftersom jag håller på att värva en klasskompis till Lureena, så passade jag och Ida på att kolla in hans andra band. Eller: Hans sjukt ösigt funkiga tolvmannaband, rättare sagt. Jag säger bara: The Conceptions! Kom ihåg var ni hörde det först.


/Elin


Tiden, kära syster. Tiden.

Jag har (nog) inga planer för helgen som kommer och tänker att jag borde göra några så att tiden saktar in en aning. Just nu rinner den bort mellan fingrarna och jag tänker att det är just på vardagarna jag inte kan greppa den. Som kontrast tycks helgen vara magisk och lyda under andra fysiska lagar. Det gäller bara att fånga in dem.

Mest av allt skulle jag behöva befinna mig inuti min berättelse. Inte för att skriva den (fast det är förstås en av punkterna jag borde boka in till helgen), utan för att tiden står still där. Där skulle jag kunna stå blickstilla och bara andas en stund.

I övrigt har jag väldigt roligt på jobbet. Faktiskt.


/Anna

tisdag 25 mars 2014

VFU: dag 17

Jag har börjat förlita mig på att "någon annan fixar", och jag tror min handledare har börjat göra detsamma. Helt plötsligt är det fem minuter till lektionen, eleverna drösar in och vi tittar på varandra och säger vänta nu, vem skulle göra vad här? Och så kommer vi snabbt på vad vi ska göra (vi har ju faktiskt tänkt lite innan) och tar emot eleverna som att det aldrig var någon tvekan. Jag vill alltid jobba ihop med någon.

/Elin

De där dagarna

Eftersom jag inte börjar förrän efter lunch idag och har sovit precis hur mycket som helst  i natt, tänkte jag att förmiddagen skulle ägnas åt att betala räkningar, bli klar med självvärderingen och andra eftersläpande skoluppgifter och kanske till och med städa lite.

Men... nja.

Jag har i alla fall målat naglarna.

/Elin

måndag 24 mars 2014

Finland tur och retur

Vi landade med färjan halv sju i morse efter en helg på andra sidan Östersjön och stack direkt till stan och åt frukost innan det var dags att börja arbetsveckan. Har varit dödens trött idag, men ack så värt för bröllopet i Närpes i lördags! Vi känner brudgummen, men hade knappt träffat bruden innan, så det var väldigt speciellt och roligt att befinna sig i hennes hemmatrakter. Tänk liksom, en weekend i ett svenskfinskt samhälle bara sådär.





Just Närpes vet jag inte om jag kommer att återkomma till, men Åbo är hur fint som helst! Gamla hus och bra restauranger. Medan vi körde omkring i stan i väntan på färjan, blåste molnen bort och det blev strålande vackert. Och färjan? Hemfärden var med Viking Grace, en ny fräsch båt som visade sig bjuda på både fine dining och vansinnigt sköna sängar. Samt alldeles för kort natt förstås.





Nu ska jag rota fram necessären.

/Anna

söndag 23 mars 2014

Dagen




En halv låt, upptäcksfärd och blåsippor. Och just det, höll på att bli inlåst på verkstadsgård! Tur att jag kunde klämma mig genom grinden, annars hade jag fått sova där. Det hade varit en kul historia.

/Elin

Chokladsmet, livet och gamla vänner

En vis person sa för ett tag sen att jag borde baka mer, i stället för att tänka så mycket på livet och döden. Eller döden, i alla fall. Så det gjorde jag igår, ägnade förmiddagen åt att baka tårtbottnar. För att jag hade lust. För att det "kan vara bra att ha". Och för att man tänker så himla bra när man står och långsamt siktar mjöl ner i chokladsmet.

Sen åkte jag mot Solna och mötte upp äldsta vännen (som jag har känt längst alltså, hon är inte särskilt gammal) för promenad i Hagaparken. Det är fint med gamla vänner, de som man redan pratat en massa med och bara kan liksom fortsätta på samma samtal. Mycket Livet blev det, men inget om Döden. Vi jämförde våra liv, hittade skillnader och likheter. Hon tyckte sig se en väldigt stor skillnad på den hon var förut och den hon är nu, medan jag ser en jämn och långsam utveckling i mitt eget liv. Hon behöver öva sig på att vara ensam mer, jag behöver jobba på min sociala fobi. Lustigt det där, hade vi träffats nu så hade vi nog inte orkat med varandra. Men har man lekt ihop sen man var sju så finns en annan förståelse...

Idag ska jag ta tag i ovan nämnda sociala fobi och ta mig till kyrkan. Det är ju i alla fall, som någon uttryckte det förra veckan, "The Lord's day".


Tårtbottnar i ugnen, nu står de i frysen och väntar på något gott.... Eller vänta, det är det ju jag som gör.
Hur kommer det sig att när jag ska ta en fin naturbild slutar det alltid med en rishög i mitten?
/Elin

lördag 22 mars 2014

Nu blomstertiden kommer

Efter alla skolavslutningar jag varit på, glömmer jag ibland bort hur vacker den här sången är. Någon delade den på FB som en påminnelse om att vi går mot ljusare tider. Hoppas ni har en skön lördagsmorgon!


/Elin

fredag 21 mars 2014

Handlar för helgen


Redan efter grönsaksdisken är korgen ganska tung. Å andra sidan så händer det inte så mycket efter den heller...

Glad fredag!

/Elin

torsdag 20 mars 2014

Vad vore livet utan releasefester?

Jag firade denna vårdagjämning med att skåla för en av de böcker jag sett allra mest fram emot i år: Josefin Lindéns Tiden går så långsamt när man tittar på den. Jag kom dit själv, pratade konstant med folk hela kvällen, åkte hem med tillsammans med bloggbekantingen Emmelie. Äntligen fick vi träffas! Äntligen fick jag bekräftat att hon är precis så där mysig och härlig som jag trott.

Förlagsfolk, bokbloggare, författare och annat löst folk. Och så jag mitt i allt detta. Det tog pinsamt nog ett tag efter att jag hälsat på Anna Lönnqvist innan jag insåg att hon är en av årets coola debutantbloggare, men trots det hade vi hur trevligt som helst.

Men mest av allt: tiden går så långsamt när man väntar på en bra bok. Sedan går tiden så himla snabbt när man äntligen får fira den. Nu har jag den i min ägo, med fin dedikation och allt. Och jag kommer klappa på den ett tag innan jag läser.

Tack Josefin för att du förde oss alla samman!


Signeringskön var hur lång som helst!


Så Josefin gjorde en paus och underhöll med egna och andras låtar.


Precis innan Emmelie och jag åkte hem lyckades vi få med huvudpersonen på en selfie. Baraföratt.


Tror minsann att skrivarlusten fått sig en ordentlig boost ikväll!

/Anna

onsdag 19 mars 2014

...och så blev internet segt

Jag tänkte att vi kunde prata lite om vädret i brist på annat. Och som illustration skulle jag lägga in en bild från idag när jag körde in till stan när det snöade som värst. Alternativt kunde jag filosofera lite över det här med att våren tydligen ångrat sig.

Ni fattar. Nivån. Och så tar det flera långsamma sekunder att ladda om en sida på nätet och det orkar jag inte, så ingenting av ovanstående blir sagt.

Kanske lika bra. För egentligen borde jag blogga om berättarperspektiv och tempus. Om hur arbetet med Urmakaren går upp och ner, men i stadig takt framåt. Nu kan jag inte det, det vore nämligen lögn. Och jag vet inte riktigt, men det är kanske bara snäppet bättre att tala om vädret än att ljuga?

Men när internet är långsamt, tar man den korta vägen till färdigt utkast, det är så sant som det är sagt.

Babel? Var det någon som sa Babel?

/Anna

tisdag 18 mars 2014

Sen sist har jag

Funderat på tioåringar och puls
Ätit en god hamburgare
Gjort slut med en vän
Fått tre nya på facebook
Sett sista säsongen av Dexter och börjat från början igen
Tänkt på livet och döden
Städat hela lägenheten
Lyssnat på Taylor
Inte skrivit en rad

Sovit.

/Elin

måndag 17 mars 2014

Kära SJ, får jag föreslå ett koncept?

Amtrak har precis släppt gratis tågbiljetter för den som skriver och allra helst skriver på tåg. Det kan hända att det är min dröm att susa runt i ett tåg utan destination och fördjupa mig i Urmakaren. Kruxet är att man måste vara bosatt i någon av de 48 sammanhängande staterna så min plan att genast boka ett flyg till USA kom av sig en aning.

Men jag är inte den som är den.

Jag behöver inte milsvid öken och amerikanska berg för min inspiration. Jag kan lika gärna slå mig ner i en kupé mot Murjek. Vad sägs SJ?

Amerikanska bergen när vi roadtrippade 2007.
/Anna

fredag 14 mars 2014

Arbetsmetoder och luftpistoler

Då var första veckan i fotostudion över och jag ser fram emot helgen. För första gången på länge älskar jag att helgen framför är alldeles oplanerad. Det betyder nämligen att jag kan försöka sno åt mig skrivtid, någonting jag helt prioriterat bort den här veckan.

Fri tid är en skön kontrast till de uppstyrda arbetsdagarna i studion. Det är å ena sidan ett väldigt fritt jobb som jag dessutom kan sköta hemifrån om jag vill (det ville jag exempelvis idag). Å andra sidan har min chef en otrolig disciplin för hur han lägger upp och planerar sin arbetsdag, vilket han kräver att vi andra följer. Jag älskar det! Det är fantastiskt att fasas in i arbetsmetoder och ett sätt att prioritera som jag aldrig mött på arbetsplatser förut. Jag har förstås en bit kvar innan jag kan anamma det helt och hållet (eftersom det bygger på att jag kan ansvara för mina egna arbetsuppgifter), men det känns som ett väldigt effektivt sätt att arbeta. Dessutom är allt digitaliserat, kontoret saknar i stort sett papper helt och hållet. Allt ligger i prydliga mappstrukturer på en server som vi alla kommer åt när som helst.

Som kontrast läste jag Erins blogginlägg idag, om att skriva för hand. Läs det! Hon länkar även till det här inlägget som går ännu djupare in på det där med penna och papper. Särskilt gillar jag Joe Hill´s reflektion sist i inlägget, han skriver bland annat:
"Possibly because handwriting is slower work than word processing, you counterintuitively wind up writing stories that move faster. You tend to only write the scenes that matter and you write them with less ornament, less conscious efforts at a style."
Å, vad jag blev sugen på att ta fram ett av alla mina fina block som ligger tomma och väntar. Tänk om man skulle ta och skriva färdigt de sista scenerna till Urmakaren i dem. Det är kanske vad som krävs när man fått ett jobb där allt kan göras från samma laptop där man har sitt Scrivenerdokument. Det blir liksom allt svårare att känna sig ledig med datorn i knät. Det blir allt svårare att ignorera plinget i inkorgen, flödet på twitter och uppdateringarna på alla bloggar.

Om man verkligen vill avgränsa sin skrivtid, kanske det mest vattentäta är att återgå till att skriva för hand.

Synd bara att handstil inte är vad den en gång var. Och att man får ont i handen av att skriva en text lika lång som ett tweet!

Och just det, jag utlovade visst någonting om luftpistoler också. Det visade sig nämligen att min chef har en sådan i skrivbordslådan. Tvärsöver studion sitter en sådan där liten måltavla. Den råkade ligga framme i går och medan han plockade undan den gjorde jag mitt bästa att inflika intresserade frågor om vapnet. Till slut fattade han vinken. "Vill du skjuta kanske?" Haha, OM JAG VILLE! Det visade sig vara skitsvårt att sikta utan stöd, vilket man har när man skjuter luftgevär på Gröna Lund. Men jag prickade ändå, tackade för mig och satte mig att arbeta igen. Man ska sluta när man är på topp.

/Anna

onsdag 12 mars 2014

Mellanmålet i en annan del av Stockholm

Vi jobbar lite olika på mellanmålsfronten, Strumpan och jag. Det har aldrig varit tydligare.


Eller som det hette på Instagram för en liten stund sedan: Måste man så måste man.

Och vem är jag att sätta emot.

/Anna

Men Elin...

Är det där en smoothie? Med ekologisk banan, trädgårdsbär och en aning vaniljyoghurt?

- Ja. Det är det.


/Elin

Godmorgon, världen!

Idag ska jag få ett gäng åttor att ljudsätta en saga, som en del av deras projekt att göra filmmusik. Hoppas de är med på det. 


/Elin

tisdag 11 mars 2014

There's a new Syster Yster in town

Jaha, nyss hade jag eoner av tid att ägna åt Urmakaren och gjorde jag det? Nähä-erå. Och nu? Inte riktigt lika många eoner. Det kan dessutom dröja innan jag får någon vidare rutin på både arbetsuppgifter och fördelning av arbetstid (det är en deltidstjänst jag fått) så jag måste helt enkelt tvinga till mig halvtimmar här och där om det ska bli något skrivet överhuvudtaget. Sådär som folk gjort i urminnes tider för skapandets skull, antar jag.

Hoppas den här osnutne grussparkaren är ursäktad sina fasoner. Men jag lovar: det kommer att bli ändring.

/Anna

måndag 10 mars 2014

Struktur srutkutr trsuktru

De har en helt osannolik struktur på jobbet. Osannolik för att man (jag) inte förväntar sig att kreativa människor ska ha någon riktig koll på kunder, offerter och prislistor. Även osannolik för att jag efter en dags pillande med dessa kunder, offerter och prislistor inte riktigt vet hur jag ska få någon överblick.

Men okej, jag ger mig till tåls. Jag har för sjutton bara varit där en dag och under den enda dagen har exakt varenda sak som mina (snälla) nya kollegor förklarat efterföljts av ett - Vad? Vadå? Jaha, är det sååå det funkar! från min sida. Måtte de ha gott om tålamod.

/Anna

VFU: dag 6

Idag har jag i n s p i r e r a t tre stycken klass nior. Jojomen! De har precis påbörjat projekt skriva egna låtar, så min handledare tyckte att jag skulle berätta lite om hur jag tänker när jag skriver. Jag berättade om att växa upp i Ludvika (jag kan ha jämfört det med Engelsfors-triologin, så att de skulle få rätt känsla), om att helt plötsligt inse att man kan något man alltid velat kunna och såklart, om Låtskrivarmånad. Jag pratade också om att bejaka idéer och att ta något "så länge". Och så spelade jag en låt för dem! Så de fick höra att jag faktiskt vet vad jag pratar om.

Om jag var nervös? Gissa. Men så sjukt trevligt var det, och de var så himla fina allihop. Satt alldeles tysta och lyssnade (vi snackar 15-åringar i grupp), och applåderade efteråt. Och sen satte de sig och skrev låtar. Man vill ju bara stoppa ner dem i fickan och ta hem dem allihop.

/Elin

söndag 9 mars 2014

Några myror i brallan och ett par fjärilar i magen, ja

Den här helgen har huvudsakligen dominerats av solsken, skräpmat och vissa förberedelser inför en alldeles ny slags arbetsvecka. Men vi kan även kalla den "helgen-då-jag-tog-mig-till-den-avsides-affären-och-hittade-den-läge-eftersökta-müslin-längst-ner-på-en-hylla".

Jag har fått tillgång till mailkonton för det nya jobbet och det plingar in drösvis av loginuppgifter och allsköns information. Jag har bombarderats av mappar och strukturer som jag så snart som möjligt ska ha kontroll över. Spontant känner jag lite såhär: Är det inte måndag snart? Tur att jag har en dejt ikväll så att jag får annat att tänka på. Eller, vem försöker jag lura. Jag kommer förstås att babbla sönder middagen med detaljer kring mitt nya jobb. Det blir roligt!

Egentligen borde jag utnyttja någon timme eller två åt Urmakaren nu. Frågan är bara om jag kan koncentrera mig. Men jo okej jag gör ett försök. Vi säger så.

Frisk luft.
Granola.
/Anna

lördag 8 mars 2014

Kvinnor och sång


Firar kvinnodagen med att sjunga damkör, tillsammans med ett gäng sköna typer. Följt av indisk mat på lokal, men det glömde jag fota.

Jag firar även våren med att gå in mina beiga boots (inte heller med på bild) och bär dem som en hyllning till Nancy Sinatra: "These boots are made for walking, that's just what they'll do, and one of these days these boots are gonna walk all over you".

Ganska anti-feministiskt egentligen, förtryck åt båda hållen går ju bort, men det är en sjukt bra låt. 

/Elin

fredag 7 mars 2014

Idag var första dagen

"Du får väl stå bredvid och se intelligent ut", sa han och så knackade vi på.

Det är jättelänge sedan jag jobbade första dagen på ett nytt jobb. Men idag hände det. Jag följde med på en fotografering hos ett företag som behövde nya bilder till sin hemsida. Och upptäckte att min nya arbetsgivare är en hejare på att få vanligt folk att se glada ut på bild. Själv gjorde jag mitt bästa för att inte vara i vägen. Och ja, se intelligent ut.

På måndag hoppas jag bli ännu klokare på vad jag egentligen ska arbeta med som studiokoordinator. Tills vidare är jag bara väldigt nöjd med att det står "koordinator" på ett anställningsavtal som ännu inte är påskrivet.

Var så säkra, fortsättning följer.

Men ikväll firade vi med champagne, pizza och Femte Elementet (2007).


/Anna

VFU: dag fem

- Är det du som är praktikanten?

Efter att ha famlat i mörkret som outbildad musiklärare i fem år är det helt u n d e r b a r t att nu få gå vid sidan om, titta på, insupa. Se att det kanske inte är jag som är kass, utan att jag gjorde ett bra jobb under ganska kassa förhållanden. Min VFU-skola har en musiksal, bara en sån sak! Det gör ju lite skillnad, faktiskt. Och känner jag att jag har en ny längtan efter att jobba med barn? ... Nja, så långt ska vi kanske inte dra det. Fast de är ganska fina. Jag ser fram emot gymnasiet.

/Elin

torsdag 6 mars 2014

Stor dag i morgon

Japp, jag borde sova nu, men måste fila naglarna och dricka upp mitt te. Så jag kan lika gärna passa på att berätta att jag ätit semla med Strumpan idag. Provat kläder på skoj i favoritbutiken på Rörstrandsgatan (Rosie). Och skaffat Instagramkonto (@karasyster). Det var det hela.

Jo! En grej till. Precis när jag skulle ta den obligatoriska bloggfikabilden tappade någon något precis bakom Strumpan. Personalen skyndade dit men det visade sig bara varit en stol som ramlat i golvet. Alla andades ut.



/Anna

Impulskontroll som en treåring

Köpte precis en chokladbit med bortförklaringen "jag kan ju spara den till helgen". 

Och jag trodde nästan på det...

/Elin

onsdag 5 mars 2014

Dessa ärenden, var det de som var livet?

Tog mig till ett bankkontor under snål öppningstid för att beställa nytt kontokort.
Tog mig till utlämningsställe och hämtade ut paket som legat där en aning för länge.
Betalade fakturor,
beställde ny pinkod,
bokade ett möte.
Försökte lusläsa ett förslag till anställningsavtal med tillhörande klausuler och svarade med några kommentarer och bad om mer betänketid. Tänk vad petig man kan vara över något som man redan  är överens om.

Och jag har redigerat.
Funderat över hur jag ska bygga samman berättelsens sista delar för största dramatiska effekt. Tvivlat på att där finns någon dramatisk effekt överhuvudtaget och haft lite ångest över hur kort den här versionen verkar bli. (Men vis av lektörsuppdrag: det blir aldrig för kort.)

Levererat fotoutrustning, parkerat om bilen. Handlat mat och tulpaner. Jamen tack och godnatt då, ska bara stoppa in några papper i en pärm.

/Anna

Musikhögskola in the making


Hela hösten har huset skakat av sprängningarna medan berget bredvid har forslats bort, bit för bit.

Men nu minsann! Nu står det väggar där. En ny musikhögskola ska det bli, världens modernaste säger de. 

Bara det finns någonstans att öva och det inte luktar avlopp, säger vi.

/Elin
(barnsligt förtjust i lyftkranar, btw)

tisdag 4 mars 2014

VFU: Dag 2

Fyra uppsättningar klass ett, en trea och en femma. Arbetslagskonferens. Rep med damkören. Rep med Kompiskören. Missade bussen. Ganska trött nu.

OCH INGEN HAR TALAT OM FÖR MIG ATT DET ÄR FETTISDAGEN IDAG!

Ärligt talat?

/Elin

måndag 3 mars 2014

Inget att rapportera

Jag läser, tänker och läser lite till. Varvar böcker hej vilt, planerar lektörsuppdrag och har lyckats boka en klipptid lagom till eventen i slutet av mars. Hemskt ospännande dag med andra ord. I morgon tänkte jag jobba på café, vilket kan gå hursomhelst med tanke på tidigare försök. Stay tuned, liksom.


/Anna

Rakt in i den kalla (och högljudda) verkligheten

Efter att ha varit insvepta i skyddande KMH-märkta fleecefiltar i sex månader, har jag och min klass nu skickats ut i den verkliga världen. Jag och en klasskamrat befinner oss i en tegelkantad och overalldoftande ny värld där kaffet alltid står på, det drar från aulan och inga teorier i världen kan berätta hur man väcker uppmärksamhet hos en klass sju (med Iphones).

VFU. I fyra veckor.

/Elin

söndag 2 mars 2014

Plötsligt händer det!

Utmanad av Strumpan och påhejad av Fotografen tog jag tag i helgplanen att baka idag. Det bidde inga avancerade sockerbullar som det var tänkt, men det bidde en sockerkaka (som jag smaksatte med nymalen kardemumma och lite flingsalt).

Dessutom drog jag på mig springkläderna och gick ut på en snabb promenad för första gången i år. När jag kom till mördarbacken (som jag kallar den), tog jag mod till mig och ökade takten. Pulsen hade mer att ge, spänsten i benen var okej. Så jag j o g g a d e uppför backen. Var helt slut när jag kommit upp, men det gick!

Med dessa bravader tyckte jag liksom att helgen var gjord.

Då ringde telefonen. I andra änden var ett erbjudande om en tjänst jag sökt.

Ja! sa jag. Och: Är det verkligen sant?

Dansade runt en stund och firade med nybakad kaka.

I natt är det Oscarsgalan och jag brukar lägga mig tidigt för att orka gå upp på småtimmarna. Men i kväll vet jag inte hur jag ska kunna somna.

/Anna

Oh well, jag har i alla fall bakat

Gråaste söndagen i mannaminne! Jag tog en promenad med John Mayer i hörlurarna och genast blev allt lite bättre. Och så har jag gjort det här:

Sikta mjöl, kanske det tråkigaste som finns men det gör hela skillnaden
Allt med jordnötter är bra 
Ser alltid till att beställa Reese's peanut butter chips när någon åker till staterna 
Peanut butter cup cookies! Fast utan peanut buttercups, det hade jag inga.
Så, nu har jag gjort mitt för idag. Nu tar jag kväll, med kakor och Dexter. See ya!

/Elin

Tiden går aldrig så långsamt som när man är utelåst

Efter Ikea blev vi (Strumpsystrarna) avsläppta hos Strumpan, Fotografen åkte iväg på ett fotouppdrag. Vi åt lunch och fikade och sedan lånade jag en bok av Strumpan och låg på hennes soffa och läste under en filt. Strumpan grejade med sina tavlor, var ute och sprang en sväng och gjorde så liten notis som möjligt av att jag var där. Det var fint.

Jag tog bussen hem, handlade och tänkte på vilken märklig lördag det var. Jag hade ju inte alls tänkt hänga hemma hos Strumpan liksom. Men inte förrän jag kom fram till lägenhetsdörren insåg jag vidden av den oplanderade dagen. Jag tog för sjutton inte med mig några nycklar när vi drog till Ikea! Fotografen låste och jag hade inte tänkt något annat än att vi också skulle komma hem tillsammans.

Tur att jag inte var jättekissnödig och tur att jag hade boken med mig jag lånat av Strumpan. Och att internet finns. Jag hann babbla oväsentligheter med twitter plus messa med en tjej jag jobbade med för jättelängesedan och inte sett sedan dess. Jag hann också heja på kanske fem-sex grannar som passerade mig och som jag aldrig sagt hej till förut. Ingen av dem undrade varför jag satt där. Samtliga sa hej tillbaka.

Sedan kom Fotografen äntligen med pizza och så åkte vi på bio och såg The Monuments Men. Den var bra, se den.


/Anna

lördag 1 mars 2014

Ja! Grattis på första mars!

Ikea avklarat, Strumpans sneakers är indeed vita. Tror vi måste fika nu.


/Anna

Fredag: med facit i hand

Såatte... Det kanske blev så att jag aldrig tog den där bussen till skolan, utan somnade på soffan i stället. Och sov en timme. Och sen när jag vaknade, var det ju alldeles för sent att göra något vettigt. Så jag åkte hem till Syster Yster och hängde på hennes soffa resten av dagen i stället! Vi åt hennes episka fredagschili, slötittade på Let´s Dance och intensivtittade på senaste avsnittet av Scandal.

Nu tar vi en tur till IKEA. Det är ju lördag. Och vår, grattis på första mars! Jag firar med vita sneakers.

/Elin