torsdag 31 januari 2013

Pösigt

Det är himla fint att man kan ägna en kväll åt att totalrensa och städa hemmet samtidigt som man lagar mat man fyller kylen med för att nästa dag hämta svågern och svägerskan och deras snart-tvååring på Arlanda när de äntligen landar i Sverige för ett kort besök (efter att ha bott i Texas i ett halvår) och sedan bjuda in Fotografens alla andra syskon och duka upp den där middagen man förberett och äta den med tända ljus och snart-tvååringen som underhållning. Extra plus i kanten att man vid dagens slut kan bädda ner den lilla Texas-familjen i sovrummet och lämna dem där för en natt med förhoppningsvis god  och fridfull sömn medan man själv intar soffa och madrass och har en väldigt mysig avslutning på dagen framför ett avsnitt av en tv-serie. Vi som inte har tv i sovrummet liksom. Det blir väldigt exotiskt att kunna sitta i pyjamas på den plats där man ska sova och titta på tv en vanlig torsdag. Eller visst, den här dagen var visst inte vidare vanlig. Rätt sällsynt, skulle jag säga. Sällsynt fin.

/Anna

onsdag 30 januari 2013

Kom hit och läääs!

Kära syster Lillstrumpa,

Nu har jag redigerat färdigt halva boken och skulle behöva din blick för att kolla hur fortsättningen ska disponeras. Kan inte ta längre tid än en kvar för dig som har supersnabbläsningshjärna, tänker jag. Jag ska iväg och handla nu, men sedan är jag hemma resten av eftermiddagen/kvällen. Ska i och för sig laga lasagne och storstäda, men du kan ju sitta i ett hörn och läsa och berätta för mig hur jag ska skriva vidare. Okej? Eventuellt bjuder jag på middag för besväret. Men inte lasagne, den är till i morgon. Då säger vi så?

/Anna

Vill egentligen lägga mig på soffan och sova middag

I morgon bitti ska våra amerikasvenskar hämtas på Arlanda. Det är min svåger och svägerska som kommer hem från Dallas ett tag och på kvällen kommer Fotografens alla syskon hem till oss på middag. Alltså spenderar jag en del av den här dagen med att planera inköp, matlagning och städning. Tre personer ska sova över en natt i vårt lilla hem och det måste göras plats för alla. Att jag faktiskt inte bara utför dessa sysslor beror på att jag försvunnit ner i manuset. Härligt, men stressande. Fast snart bara måste jag ge mig ut och handla. Nya tulpaner står till exempel på listan. Mycket viktigt.



/Anna

tisdag 29 januari 2013

Inombords bara: Jag. Vill. Också.

Hurra för de som lyckas avsluta sina långa romanprojekt med en perfekt liten lyckosuck. Jag unnar alla skrivande all framgång, helt på riktigt och utan minsta lilla uns sarkasm eller avundsjuka. Det är en osannolik bedrift att lyckas skriva en hel bok och den här tjejen har just skrivit klart jag-vet-faktiskt-inte-vilken-bok-i-ordningen och jag är så stolt över att ha gjort hennes bekantskap och nu bara MÅSTE ett förlag hitta hennes berättelse. Det är det här året det händer punkt.

I en annan del av landet syns en liten, blek januariljusglimt. Närmare bestämt i min soffhörna. Jag har skrivit färdigt två kapitel de senaste två dagarna och även om det är motigt och går långsamt går det äntligen snigelfartsframåt. Men den där motigheten gör att jag undrar om de stycken jag arbetar med för tillfället verkligen tillför någonting för berättelsen. Jag försöker väga dem hit och dit för att avgöra om de ska vara kvar eller skrotas men så motsträviga som de är undrar jag om de borde skrivas överhuvudtaget. Det brukar kunna vara en vink om att passagerna är ointressanta om de är tråkiga att skriva, det brukar det ju. Hittills har jag bara kommit fram till att jo, de måste vara kvar. Särskilt avsnittet jag just ska börja redigeringen av. Där framkommer asviktiga bevis för den berättelse min huvudperson ägnar boken åt att nysta upp. Så jag tänker att jag kanske snarare måste hitta någonting mer att berätta i avsnittet, lägga till ett lager av andra nyanser så att berättelsen får mer substans och djup än att trycka på delete. Men vad? Medan jag klurar på det kan jag inte låta bli att tycka att hela skiten borde vara färdigskriven vid det här laget. Jag har knappt tålamod att vänta tills jag får se boken i sin helhet. Se hur det slutar liksom.

/Anna

måndag 28 januari 2013

Sjuk, sjuk, sjuk

Jag läste i tidningen här om dagen att en ny förkylningsvåg var på väg. Tydligen kan man avläsa det på Facebook. Anyhow, detta har jag sysslat med de senaste dagarna:

  • Jobbat i butiken (lite som systern,  I know)
  • Gjort en killer-köttgryta
  • Stekt perfekta pannkakor
  • Ätit tre isglassar
  • Sett klart femte säsongen av How I met your mother
  • Läst halva "Norwegian Wood" (Murakami)
  • Legat apatisk på soffan mellan nysningarna. 
Och såklart, förberett mig för antagningsproven. Fast mest i teorin (och då menar jag tyvärr inte musikteorin). It´s all about visualisering, peoples!

/Elin

Tillägg om Lincoln

Nej, jag såg den inte under allra bästa former. Sådant borde alltid räknas med i betygsättningen, undrar egentligen hur recensenter gör?

När jag kom hem från butiksjobbet råkade jag somna på soffan och efter det var det obeskrivligt motigt att behöva klä på sig och kravla ut till bilen. Men jag ville fortfarande gå på bio, lusten var det inget fel på.

Ändå var Fotografen (mitt eviga biobesökssällskap) tvungen att påminna mig inte mindre än fyra gånger under kvällen om vilken film vi skulle se, den sista upprepningen kom när vi gick in i salongen. Efter det ville han inte svara på frågan igen. Så jag trodde att det var "Flight" jag skulle få se när jag slog mig ner. Inte för att jag blev besviken, bara... oförberedd.

Tja, och så är det väl det här med alla Oscarsnomineringar som Lincoln har fått, alla allmänna hurrarop över filmens tillblivelse och inte minst allas ohämmade vördnad för Daniel Day-Lewis briljanta skådespelande sammanslaget med det minst lika häpnadsväckande maskarbetet. Och alla ska äras som äras bör, men inte är det Spielberg. Han hade kunnat göra så mycket mer med den här berättelsen.

/Anna

söndag 27 januari 2013

Lincoln

Bra grejer med Spielberg´s Lincoln:
  • Snygga miljöer
  • Fantastiska kläder
  • Imponerande skådespeleri
  • Bra musik
  • Sminket! Sminket.
  • Daniel Day-Lewis och Sally Field´s samspel
  • Karaktären Lincoln
Dåliga grejer med samma film:
  • Den handlar inte om någonting, tio gubbar i ett rum pratar med varandra i två och en halv timme och alla har samma guldstrupe och kan argumentera bort vem som helst, utom varandra. Filmen om Lincoln är liksom ett idolporträtt raktigenom. Varken mer eller mindre.
/Anna

fredag 25 januari 2013

På skrivarfronten intet nytt

Jag fortsatte födelsedagsfirandet idag, av bara farten. Eftersom det är så kul. Först hittade Strumpan och jag ett jättefint café där vi bestämt att jag ska sitta och skriva på måndag (okej, vi pratade tydligen lite om att skriva bok, men jag har alltså inte gjort det). Vi får se hur det går med den saken. Är som bekant lite skeptisk mot skriva-på-café-grejen.

När Plezuro öppnade ägnade vi en stund åt att prova kläder där. Och jag bytte en ring jag fick i present som var för stor. Mot en ännu större.


Och ikväll åt vi middag på stan, bara Fotografen och jag. Musslor, kalv och creme brulee. Mitt hår var ganska lockigt och sedan höll jag på att somna. Men jag höll ut och sammanfattade dagen. Jag äter och fikar, dricker en och och annan kopp kaffe (gott i och för sig), det är fortfarande sorgligt tomt på romanskrivarrapporteringar. Som vanligt på fredagar inbillar jag mig att det är på måndagen det händer. Jag kommer aldrig att sluta hoppas på det, men vi får väl se. I helgen är det dags att jobba igen, så där är det bara att glömma att det blir någonting skrivet i alla fall. Annat än om saker jag äter som sagt. I undantagsfall kanske det handlar om någon film jag ser. Men mest om vad jag äter till.

/Anna

torsdag 24 januari 2013

JAG ÄLSKAR ATT FYLLA ÅR!!!

Te på sängen, lyxbrunch med Strumpan, kvällsmingel med webtvserie-produktionen och en väldigt sen middag med tårta. Plus en exemplarisk vän som krystade ut en bebis just idag. Hurra hurra hurra!






/Anna

- Vad är det för en dag...?

... är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag
för det är Syster Ysters födelsedag
Hurra hurra HURRA!


Och snart blir det pannkakor!

/Elin

tisdag 22 januari 2013

Omslag

När jag inte skriver på manuset, fast också när jag skriver förstås, funderar jag mycket på hur jag vill att manuset ska se ut sedan, när det blir en bok. Orimligt mycket faktiskt. Typsnitt, bilder och sånt, men också hur den ska kännas. Så det är extra roligt att läsa det här gästbloggarinlägget hos Bokhora idag, när just omslagens betydelse avhandlas.

Själv väljer jag ny läsning enbart på omslagen. Det blir oftast... sådär. Men det är så viktigt med omslag att de faktiskt går före baksidestext och rekommendationer. Hellre då omslag i kombination med bokens första sida.

Ibland blir det fullträff. Som med The Night Circus. Alla omslag till denna titel, vare sig det rör sig om översättningar eller nya upplagor eller pocketutgåvor eller whatever, har en karaktäristisk formgivning i svart och vitt med röda detaljer (eftersom det är så cirkusen ser ut). Samtidigt har alla sin egen identitet. Själv äger jag två pockerutgåvor, en på engelska och en på svenska. Den första har titeln skriven med en tryckteknik som gör att bokstäverna står ut. Den andra har en sammetsaktig känsla över hela omslaget och silvertryck. Man vill klappa på båda, känslan lovar stort om innehållet.


Exakt så vill jag att min bok ska vara. Att den ska kommunicera med läsaren innan man ens har öppnat den och att utsida och insida och allt däremellan ska hänga samman med berättelsen, att alla beståndsdelar ska lyfta varandra och bidra till helheten.

Det är för länge sedan dags att sova och jag ska drömma vidare om typsnitt, illustrationer och vad min bok egentligen handlar om...

/Anna

Beroende är bara förnamnet

Det vore jättetrevligt att kunna säga att anledningen till att jag blivit så dålig på att blogga är jag lägger all ledig tid på att förbereda mig för antagningsproven, men... nej. Det är Netflix. Alltid Netflix. Och fem säsonger av "How I met your mother".
Förlåt.

/Elin

måndag 21 januari 2013

I afton: Guldbaggegala

Som vanligt låtsas jag att jag inte alls är avis på alla som får gala ner sig och vimla omkring på Cirkus ikväll. Men vad vet jag, jag har aldrig varit på Guldbaggegalan. Vad jag förstår är det dock hundra gånger trevligare att vara på plats än att titta på spektaklet på tv. Det senare är också bara ett alternativ om man faktiskt har sett åtminstone några av de nominerade filmerna. Och hur mycket jag än önskar att jag var en väl insatt filmnörd, är jag inte det. Deppigt, jag vet. Istället påminner jag mig om att jag har en bok att skriva, stänger av tv:n och ägnar kvällen åt Scrivener. Fast kikar såklart på @Guldbaggen på Twitter med ena ögat. Festligt det med.


/Anna

söndag 20 januari 2013

Avsnitt jag-har-tappat-räkningen

Det går som det går, när man har en helg på sig att kolla på en tv-serie. Hell on Wheels rekommenderar jag till alla som gillar historiskt, action, rå skitighet och inte är alltför äckelmagade. Minst en gång varje avsnitt försöker producenterna chocka mig med ett brutalt mord som gärna innehåller så mycket detaljer av kroppsdelar, blod och annat gojs som det bara är möjligt. Jag har lärt mig när det är dags att blunda, för hur mycket jag än uppskattar en bra fight bjuder Hell on Wheels på väldigt mycket baksida av slagsmål. Folk lider, plågas och dör. Antagligen var det också så det var, i artonhundratalets Amerika, när järnvägen skulle byggas i ett land som ännu inte hämtat sig efter ett inbördeskrig. Fotot är stundtals mästerligt. Vida bilder över välplacerade grupper av människor, tåg som tuffar fram i horisonten över vidunderliga vidder. Färgsättning och vinklar som man annars oftast ser i musikvideor. Här och där formas bildkompositioner som gör att man vill pausa och bara titta. Lägg därtill musiken. Elin, du måste se för du kommer att älska den här serien bara för musikens skull. Amerikansk vad-det-nu-heter. Moderna melodier på traditionella instrument. Nya inspelningar av gamla sånger. Det är ett potpurri av allt som är snyggt. Fulsnyggt. Och därför står jag ut med några uppsprättade... nej. Men jag kan kika mellan fingrarna på just det.

Man kan förstås inte att värja sig, man måste veta hur det ska för de arma människorna.

Bara ett avsnitt till...

/Anna

Jobbsöndag (Eller: ännu en makalöst vacker dag)

Japp, jag svettas i butiken hela helgen (förutom när jag står nedanför rulltrappan och hackar tänder)! Efter stängning idag tar jag tunnelbanan snabbt som blixten till rep med bluegrassbandet, som jag numera spelar i. Jag kommer att vara så sjukt trött, men det är så roligt så det märks inte.

Men just nu sitter jag bara och dricker te och tittar ut över frostiga trädtoppar...

/Elin

lördag 19 januari 2013

Ledig lördag

Strumpan har svettats i butiken (föreställer jag mig), jag var på upptäcktsfärd i vinterland och önskade att jag hade satt på mig långkalsonger. Minus arton stod termometern på som lägst. Fast vi åt semlor till lunch och satt mest i värmen i bilen, så jag klagar inte.


Sedan gjorde jag mitt bästa för att fylla min iPhone med rimfrostträd, det var jag knappast ensam om. Man måste det när det är så vackert ute att man inte vill blinka.


Nu försöker jag bli varm igen med dubbla lager tröjor och tjocksockar. Och så har jag äntligen gett efter  för Fotografens tjat om att titta på Hell on Wheels. Två avsnitt av två säsonger so far...


/Anna

fredag 18 januari 2013

Å andra sidan: Varför göra idag det jag kan göra på måndag?

Det verkar inte bättre än att vi är sjukt synkade, min syster och jag. Fast vi hanterar förstås januarisegheten lite olika. Medan Elin piskar igång sig, lutar jag mig istället tillbaka och tillåter mig ta det lite lugnt en stund till. Ingen idé att blint rusa framåt innan man riktigt vet var man är på väg, tänker jag.

Och nu när jag avstyrt två saker som stod på dagens agenda till på måndag (vilket för övrigt är en mycket bättre dag att ta itu med nämnda saker), kryper jag upp i soffan och skriver ett kapitel till.

/Anna

Nu får det vara nog! (Ja, det får det!)

Man kan tycka att det skulle vara roligt och inspirerande att inte ha så mycket att göra, men... det är det inte. För vad spelar det för roll om jag sätter mig och övar på den där låten nu, när jag lika gärna kan göra det om en timma?

Nej, jämna strömmar av upptagenhet för mig, tack. I helgen jobbar jag och nästa vecka börjar några nya kurser, så då blir det kanske lite ordning.

Nu är det Elin som går och övar. På den här:


/Elin

torsdag 17 januari 2013

Det blir ljusare igen

Nämen se där vad en dag kan bjuda på!

Nu har jag ett nyskrivet kapitel, en plan för kommande, en påse lösgodis och ännu mer tuplaner. Och just det, ett mycket trevligt erbjudande om ett nytt arbetsuppdrag.

Hurra!

/Anna

Jag skriver, alltså finns jag

Äntligen har jag lyckats hitta rätt i Scrivenerdokumentet efter det alldeles för långa jul-och nyårsuppehållet! Förmiddagen har ägnats åt att läsa igenom de senast skrivna kapitlena, jag har gillat och godkänt samt gett mig in på ny, ännu oskriven mark. Är så obeskrivligt lättad att det fortfarande finns ord kvar i mig att fylla ut berättelsen med. Bra blir det också.

Och jag har bleklila tulpaner i en vas.

/Anna

onsdag 16 januari 2013

Meddelande till syster yster:

Jag är hemma nu. Tack så ohävligt mycket för semla och te, före middagen-drink och broccolipaj med sallad. Och för att bara sitta tillsammans i en soffa och vara på samma humör. Tops!

/Elin

Sensmoral: Sluta äta glass, börja öva!

Jag drömde i natt att jag skulle sjunga på Taylors bröllop, fast jag kom försent och kunde inte låtarna. Någon annan fick sjunga i stället.

(Jag tror för övrigt att anledningen att jag var sen var att jag sprang från skurkar i skogarna i Thailand...)

/Elin

tisdag 15 januari 2013

Det är marsmallows i den också

Vad vill man göra en sån här dag när det snöar stora förrädiska flingor och jorden går och lägger sig igen? Gå och lägga sig själv, såklart. Vilken tur att jag inte har ett jobb att gå till.
*drar det imaginära täcket över huvudet och ser ett till avsnitt av "How I met your mother" med en skål glass i knät*

/Elin

Petitesser

Nyss drog jag äntligen fram lådan med nagellack, valde ut en gammal favorit (ett mörkt blyertsgrått) och började pensla på. Redan efter två naglar insåg jag att det antagligen inte skulle räcka. Fortsatte ändå. Har således tio mer eller mindre målade naglar nu.


Också: Jag behöver ny garderob.

/Anna


Stora, mjuka, förrädiska

I vanliga fall skulle jag ha glatts enormt av snöfallet utanför fönstret, men det är omöjligt när det orsakat så många tragiska olyckor på vägarna idag.

Det långsamt virvlande snöflingorna har dalat oavbrutet sedan jag vaknade och täcker antagligen redan alla vägar, alla spår.

/Anna

måndag 14 januari 2013

Syster Ysters nyårskrönika

I min värld är nyår någonting magiskt. Jag gillar tanken på att världen håller andan medan klockan slår sina tolv slag på nyårsafton, ungefär som i Mary Poppins. Det gamla läggs till handlingarna, i det nya är allt möjligt. Som att börja skriva på den första sidan i en alldeles ny anteckningsbok.

I år känner jag mig rätt snuvad på de där dagarna alldeles efter nyårsafton då jag vanligtvis sjunker djupt in i tankarna och brukar kunna flödesskriva. Det hade jag inte tid med. Så den här veckan ska jag försöka återskapa känslan av nytt år, ny kraft och nya möjligheter.

Men först vill jag kasta en glimt mot 2012. Detta år som slutade i arbetskaos när jag filmade reklam samtidigt som jag planerade tv-serie samtidigt som jag infann mig i butiken dagarna innan julafton.

Lillstrumpa gjorde en beundransvärt kort krönika i tre kategorier tidigare, nedan följer min egen:

Sämst: Att jag stod för stilla. Att jag inte skrev mer, att jag inte läste mer, att jag inte fick jobb jag sökte.

Bäst: Att jag blev med bil. Att jag spenderade rätt mycket tid med familj och släktingar. Att jag åkte till bokmässan och hittade nya själsfränder.

Inneboende utveckling: 2012 var året då jag äntligen började förstå vad min berättelse handlar om och hur jag måste skriva för att berätta den. Så den skrevs ut på papper för första gången och jag började hänsynslöst arbeta om den.

2013 skickas manuset till förlag.

/Anna

Platschefen tänker tillbaka

Saker man generellt gör som platschef under inspelningen av en webbtv-serie:

  • Försöker vara först på plats om morgnarna för att se till att alla vet var de ska ta vägen när de anländer
  • Försöker vara sist på plats om kvällarna för att se till att alla fått med sig sina saker samt städa undan allt skräp
  • Stoppa trafik (vilket i det här fallet endast inneburit fotgängare) under tagning så att ingen råkar knalla förbi i scenen och stirra in i kameran
  • Ser till att de vi lånar inspelningsplatser av (företag, restauranger, lägenheter etc) inte ångrar att de släppte in ett filmteam
Saker jag gjort som platschef under inspelningen av Blå Linjen:
  • Fått förtroendet att behålla nycklarna till ett företag under en helg så vi kunde komma och gå som vi ville
  • Vinkat en diplomatbil på plats så den inte skymde scenen
  • Blivit kompis med en tjej i studentlägenhet
  • Sandat isiga vägar
  • Pratat med och informerat folk om vad vi hållit på med
  • ...men mest av allt har jag befunnit mig i utkanten av själva inspelningen och vaktat lastbilen med all teknik, grundat på bristen av roligare bilder i min telefon
Som vanligt under inspelningar inträffade även några mindre lyckade ögonblick, men dem behåller jag för mig själv eftersom de inte enbart är mina att sprida. Men vad man kan säga om en åtta dagars inspelning är att den innehåller ungefär lika mycket drama som vilken annan arbetsplats gör under ett år. Det är en intensiv blandning av utskällningar och kramar.



Sedan är allt mirakulöst färdigt och då dricker man bubbel och minns bara att det var ett himla äventyr man var med om. Var man någonsin trött och ledsen? Höll man verkligen på att frysa ihjäl? Det har man svårt att tro.

/Anna

Ledighetskomittén har pyjamasbyxorna på

En av julklapparna jag fick var pyjamasbyxor! Mjuka, sköna, rutiga. Idag är dagen då jag lovat mig själv att hasa runt i dem hela dagen. Vi får se om det går, måste nämligen ner till Konsum och köpa kaffe (funderar på att dra täckbrallorna över bara för att).

Annat jag planerar att göra idag:
  • Titta ut genom fönstret
  • Pilla mig i naveln (jo för att det är en klassiker)
  • Studera nagellack som torkar
/Anna

söndag 13 januari 2013

Saknad? Hörde jag rätt? Saknar folk mig?

Risken är överhängande att jag kommer att ta igen allt jag missat på denna blogg inom kort. Med råge. Löfte eller hot? Jag ska nog ge Strumpan för "ensam" så hon tänker till innan hon ger mig utrymme nästa gång. Bara säger. Ni ska allt få se. Måste bara sova först.

/Anna

Söndag (tråkigaste rubriken, I know)

Anmälan  till högskolan skickad. Frukost med pannkakor och vänner. Sol i ögat. Och min kära syster jobbar sista dagen, hurra! Snart kanske vi får se henne igen. Det börjar bli lite ensamt här.

/Elin

lördag 12 januari 2013

Det har ju gått bra hittills

Antal levnadsdagar hittills: 10 605. And counting.

/Elin

Skrivprocessen

"Det är bra att ha tråkigt", sa alltid mamma när jag var liten och gick runt och suckade över alltings poänglöshet. Jag vet än idag inte om det stämmer, men min uttråkade hjärna har till slut slagit över i kreativitet efter två dagar av att inte ha varit särskilt efterfrågad.

Sitter således och filar på gamla låtar som vill bli slutförda, och överraskade mig själv med att påbörja en ny när jag ändå höll på. Det kan hjälpa att jag är ensam hemma också, och kan yla i vardagsrummet bäst jag vill.

Smakprov? Okej:

"Hey little girl, don't run so fast, let me walk with you
Let's talk about all the things you've heard of, but never seen
In your youth

There are people who claim a part of your soul
and the only way to let them go
is cut the ropes with sharpened scissors, never looking back
And watch out for earthquakes, fake guarantees
speeding cars and falling trees
be sure to wear a seatbelt and your armour"

Och ja, jag har återgått till engelska. Det är Taylors fel.

/Elin

fredag 11 januari 2013

Pluggar


Jo, det händer faktiskt. Då och då.

/Elin

torsdag 10 januari 2013

Ångesttider

Jag ska söka till musikhögskolan. Ja, igen. Jag tror fortfarande att chansen är ganska liten att komma in, men man kan ju prova? Jag tror att jag har bestämt mig för att bli musiklärare om jag inte kommer in på musiker. The sound of inevitability osv. Men, den stora frågan just nu, hur ska jag prioritera vilken skola jag söker? Listan just nu ser ut:

Stockholm
Malmö
Piteå
Örebro

Varför finns inte Göteborg med, undrar ni? Jag är ledsen, alla göteborgare, men det ligger bara på fel sida om allt. Dessutom är chansen att komma in där ganska mikroskopisk (tror jag, allt bygger på antaganden), så det känns inte värt tågbiljetten för att göra antagningsprovet. Och annars? I Malmö finns den överhängande risken att bli skjuten (fast det gör det ju tydligen i Stockholm också), Piteå ligger typ på Nordpolen (fast har en fantastisk utbildning har jag hört) och Örebro har jag dålig erfarenhet som stad, även om skolan känns ny och fräsch. I motsats till Stockholm, som har den sunkigaste musikhögskolan ever.

Nej, hörni, jag har fem dagar på mig att älta det här. Jag återkommer.

/Elin

Internet jag saknar dig!

Det är som om jag krupit in i ett oändligt hål, de här dagarna då jag filmat. Jag antar att världen fortsatt ha sin gång omkring mig, men av det märker jag inget (va? Blev det verkligen 2013?). Det enda som tyder på att det bara är tre inspelningsdagar kvar, är att jag kommer på mig själv med att fundera över om jag ska börja med att kolla på en film eller läsa en bok på måndag, då jag kommer att spendera dagen med att hasa omkring i pyjamasbyxor. Efter att ha tagit en rejäl sovmorgon naturligtvis. Plus duschat varmt i en evighet. Idag har tanken på värme, sömn och pyjamashasande nämligen varit räddningen (hoppet är det sista som överger en etcetera, etcetera).

Varsågod för random bild från gårdagen när kameran surrades fast på taket av en husvagn. Ni ser, jobbet har sin festliga sida också.


/Anna

onsdag 9 januari 2013

Jo, just ja:


Jag hittade pricken över i! Fast jag har vant mig vid att vara utan den.

/Elin

tisdag 8 januari 2013

Om att sova ensam

...det börjar bli gammalt.

/Elin

söndag 6 januari 2013

Manliga män och hispiga tjejer

Såg ni att "Speed"(1994) gick på 4:an i kväll? Jag och min bästis, som jag nu bor med, såg den 150 gånger när vi var små, I kid you not. Okej, jag kanske skojar lite. Men vi såg den många gånger, och det här var på en tiden man gick till videoaffären och hyrde den film man ville se. Vi ville se Speed. Och Keanu Reeves.

Det vill vi tydligen fortfarande.


/Elin

lördag 5 januari 2013

Ett kvällsmeddelande

Jag är sjukt bra på pizza yo. Slut på meddelande.


/Elin

Vardag på en lördag

Jobb idag, jobb, jobb, jobb. Sitter med frukostteet och känner mig bedövad. Men, som jag så hurtigt sa till min mor när hon skulle till jobbet efter en skön vecka hemma, efter en kvart kommer allt kännas som vanligt.

Jag tänker att om jag får ihop en pizzadeg på långjäsning innan jag går har jag något att jobba mot. Att komma hem, alltså.

/Elin

torsdag 3 januari 2013

Ordningen återställd


Sitter hemma i soffan och tar igen lite tid med kompisarna. Vi har det väldigt fint, faktiskt.

/Elin

onsdag 2 januari 2013

Hej 2013, jag har inte tid med dig än

Det där med att tänka bakåt och framåt och lägga ett sentimentalt huvud på sned måste jag vänta med. Efter hysteriska arbetsveckor alldeles fram till julafton, tar lika hysteriska arbetsveckor vid så här direkt efter nyårsafton. Andningspausen i norr var mer än välbehövlig, nu kavlar jag upp armarna för ännu en inspelning med Pocket Entertainment!

Fortsättning följer, som det heter...

/Anna

Lillstrumpas nyårskrönika

...är ganska kort. Men i sällskapet jag firade nyår med gjorde vi en utvärdering, baserad på tre rubriker: "Sämst", "Bäst" och "Inneboende utveckling". Så, i den ordningen, mitt 2012:

Sämst: Att jag bråkade lite för mycket med en god vän, sådär så att det sprutar argtårar och något går lite sönder. Fast vi är sams igen.

Bäst: Här var det lite luddigt, antingen att jag tog mig iväg till Georgia i påskas för att hälsa på vänner eller det uppenbara faktumet att jag började en utbildning och tog mig vidare i livet. Fast det hör lite till nästa punkt, för:

Inneboende utveckling: Jag känner mig som en rymdraket, som har sprutat eld och vrålat och lyft genom atmosfären och precis kommit ut i rymden, i det ögonblicket då allt blir tyst och fridfullt och stjärnklart. Jag vet inte vart jag är på väg, bara att det finns oändliga kurser att ta ut.

2013 i rymden.

/Elin