onsdag 31 juli 2013

Här står jag, nyfödd och genomblöt

I mitt nya liv, har jag bestämt, ska jag inte bekymra mig så mycket för vad som skulle kunna hända och planera så mycket, utan bara ta dagen som den kommer.

Vad synd att mitt nya liv börjar med att jag går ut utan jacka och att det sedan ösregnar hela dagen.

/Elin

Läst på semestern: Fallvatten

Nästan så snart planerna på en tur genom norrland var igång, bestämde jag mig för att det äntligen var dags att läsa Mikael Niemis "Fallvatten". Jag köpte den på bokmässan, fick den signerad och sedan dess har den inväntat sin tur.

Bättre tajming kunde den boken inte få. Stundtals var det rent av magiskt hur platser som susade förbi utanför bilen samtidigt förekom i ett sammanhang i boken. (Japp, jag har övat in förmågan att läsa i bilen utan att bli åksjuk. Är mycket nöjd över den bedriften.) Dammarna längs Luleälv fick en innebörd och ett liv som ingen 3D kunde gjort bättre.

Mina medresenärer fick stå ut med ett och annat högläst stycke. När jag försökte lätta på trycket när de gällde de fantastiska karaktärerna i boken tyckte de nog att jag gick för långt. Men Niemi gestaltar ju så rackarns bra!

Känner nu stort behov av att läsa allt han skrivit.

I brist på kamera (telefon) återanvänder jag bilden från i höstas.
/Anna

tisdag 30 juli 2013

Ge mig ett S! Ge mig ett K! Ge mig ett Å! Ge mig ett N! Ge mig ett E! Vad blir det?! Skååååååååå-nnneeee!

Vilse har redan börjat nedräkningen, så jag kan ju inte vara sämre. Efter Lappland, kommer Skåne. Ett mycket bra upplägg. Nästa vecka bär det av till ett kreativt läger som på alla sätt och vis kommer att vara en motpol till norrlandsresan. Bevis nedan:

Färdmedel:
  • Norrland: Bil med husvagn
  • Skåne: Första klass på tåg (och bil)
Packningsfilosofi:
  • Norrland: Ungefär allt vi äger och har utifallatt
  • Skåne: Minsta möjliga som går att bära i max 2 väskor på armen
Agenda:
  • Norrland: Att hinna se precis allt över en yta stor som halva landet på en vecka inklusive vara beredd på temperaturskillnader på minst 25 grader och aktiviteter i vatten, på fjäll och i städer
  • Skåne: Att sitta på blickstilla på en stol och skriva samt trötta ut hjärnan med intelligenta samtal
Resesällskap:
  • Norrland: Min egen Fotograf, min kusin och hans fru. Inget ont om dessa män, men att filosofera över livet ihop är inte deras starka sida
  • Skåne: Ett helt gäng kreativa kvinnor, däribland Lillstrumpa. Henne ska jag nypa i armen hela tågresan ner för att det kommer att vara så surrealistiskt när vi väl är på väg. Jag gissar att de andra tjejerna kommer att göra detsamma på sina håll. Att utropa spontana "Iiiiiiiii!!!":n kommer antagligen vara fullt accepterat.
Boende:
  • Norrland: Ingen natt den andra lik, ständigt nya campingplatser. Min vanesjäl var tacksam över husvagnen som tillät rutiner trots den ombytliga tillvaron.
  • Skåne: Alltså, jag tror inte att jag kommer få bo i det ljusblå prinsessrummet, men det spelar ingen roll. Kolla här hur fint vi kommer att ha det! (Inlägget är från den 4/4. Jag skrev en kommentar där jag helt fräckt bjöd in mig och på den vägen är det...)
Mat:
  • Norrland: Fyra personer med helt olika matreferenser handlade på måfå utan inköpslista. Det resulterade trots allt i godtagbar frukost hela veckan och ett par tillagade mål i husvagnen. Behöver jag nämna att det blev en hel del halvfabrikat?
  • Skåne: Var och en ansvarar för varsin måltid. Planerna för var-när-hur vi handlar och till vilka slags maträtter har redan varit igång ett tag såatte... min mage jublar. Hemlagat är godast!
(Såklart var norrlandsresan fantastisk på alla sätt och vis. Renkött och samer och vattenfall och sånt. Men man är ju inte mer än människa. Dessutom är man vuxen och som sådan utvecklar man en irriterande förmåga att kräva viss standard. Som att ha tillgång till toalett.)

Det enda orosmomentet nu är att det ska bli problem med mina tågbiljetter som jag såklart beställde som sms-biljetter. Till mitt telefonnummer. Som jag inte längre har. Förhoppningsvis hinner jag få svärfars gamla telefon att stoppa in mitt sim-kort i innan vi åker. Annars håller jag tummarna för att SJ ska vara snälla och hjälpa mig.

Jag tänker mycket hellre på packningen. Orimligt mycket. Ända sedan resan började planeras tidigt i våras, faktiskt. Och nu kan man äntligen ana hur väderleken kan komma att bli:



Och ja, eftersom jag inte är riktigt säker på exakt var någonstans i Skåne vi ska, tittar jag på hela landskapet i allmänhet, men västkusten i synnerhet. Egentligen spelar det inte så stor roll, det ser rätt mycket ut som perfekt skrivarväder överallt.

Helt spontant: Iiiiiiiiiiiii!!!

/Anna

Efter dvala kommer... verkligheten?

Hej hej! Här är jag igen, livs levande och sådär oförskämt utvilad efter att ha varit borta från stan ett tag. Det där med att förlora sin telefon mitt i alltihop hjälper också till, när man ändå är avskärmad börjar man strunta i allt. Ett alldeles färskt exempel: eftersom jag inte behöver komma ihåg att ta med mig telefonen ut på stan (eller till affären, bion, promenaden), behöver jag tydligen inte heller ta med mig plånbok eller hemnycklar. En bisarr slags frihet.

Men internet, bloggen, twitter. Jag saknar dem alla. Datorn fick stanna hemma när vi drog till norrland och när jag så till slut kom hem var det som om jag glömt bort hur man hanterar alla dessa former av skrivande som jag kommit att utveckla ett stort behov av att syssla med.

Kanske det blir så när man missar möjligheten att blogga om fjällvandringar, gruvturer och bastubad i månsken just när det händer. Det gör liksom dagens sysslor (väntar på åskan, tvättar kopiösa mängder tvätt) rätt meningslösa att blogga om (trots att världens största spindel ligger på rygg utanför tvättstugan, fast det nog bara är en ihopknölad tråd).

Om jag kan locka Fotografen på några sköna bilder från norrlandsresan istället för dem som gått förlorade i min telefon, kanske jag återkommer till några höjdpunkter.

Tills dess tycker jag att jag går vidare.

Jag har till exempel ett bokmanus att läsa den här veckan.
Än är det semester kvar, säger mor.

/Anna

En magisk kväll i låtsaslandet


Jag fick följa med Syster Yster och Fotografen (vad säger ni, ska vi ge dem ett par-namn? Sys-Fo? Sygrafen? Fotyster? Anyone?) till Sickla igår, i det ljuvliga kvällsljuset. Där såg vi:



Kommer ni ihåg första gången man såg Ocean´s Eleven? Det här är lite samma känsla, fast den maxade  technoversionen. Upplevelsen får fem strumpor av fem möjliga! (Obs att jag sa upplevelsen, vi kan dissekera filmen någon annan gång när jag inte har bråttom till jobbet.)

Ha det fint idag!
/Elin

söndag 28 juli 2013

Men vad är det som händer? Jo, det ska jag säga:


  • Låtskrivarmånaden har vissnat halvvägs
  • Jag har blivit hemlös och
  • flyttat in hos Syster Yster och Fotografen, som
  • gör välkommen hem-skylt till Fotografens bror med fru, som kommer hem från USA i morgon:

Allt är som vanligt, helt enkelt. Och just det, föräldrarna har åkt hem.

/Elin

fredag 26 juli 2013

Stympad Syster Yster

Hörs klagoropen ordentligt över hela landet? Bra. Min iPhone har nämligen lagt av. Bara sådär. Jag minns inte ens var jag var, förutom att det var någonstans under vår fantastiska resa genom Lappland.  De fattas ohyggliga mängder bilder i min telefon, om jag skulle få i gång den. Berg, vatten och solsken som passerade framför ögonen på mig efter att den gett upp.

Min första iPhone. Den är numera gammaldags, rundad i hörnen, vit och fin. Jag hämtade ut den en varm sommardag mitt i en filminspelning och jag var så rädd att det skulle komma snuts på den att det var löjligt. Samtidigt viftade jag frenetiskt med den så fort jag fick tillfälle och pep "kolla vad fiiin!"

Det här skriver jag på Fotografens iPad, teknik saknas inte. Det är min iPhone som fattas mig. Om några timmar är norrlandsresan över. Då ska jag koppla telefon med dator för hjärtochlungräddning. Ett sista försök till återupplivning.

Jag har inte så stora förhoppningar.

Det var ändå dags för en ny.

/Anna

onsdag 24 juli 2013

Mamman och pappan i stan!

Nu är jag glad igen. Det var mest det. Ska titta på lägenhet på onsdag. Det kanske blir bra. Eller inte. Det där med att hoppas, visst har jag skrivit om det förut? Jag är inget fan av det. Likt förbannat hoppas jag hela tiden. Kanske inget att göra något åt.

Oh, well.

/Elin

måndag 22 juli 2013

Bidrag från Jokkmokk

Kan Strumpan kan väl jag, tänkte jag och öppnade bloggappen på telefonen. Men när man åker genom Finland, Norge och in i Sveriges fjällvärld på bara några dagar blir man lätt lite överväldigad av allt fint. Måste således be att få återkomma om vattenfall och midnattsol senare.

Men vi har till exempel åkt genom överjordisk dimma:


Och plockat lite bär när vädret var bättre:


Nu lämnar vi polcirkeln.

/Anna

söndag 21 juli 2013

Nä, men om man skulle ta och vattna bloggen lite innan den vissnar?

Tillbaks från Nyköping, där jag har sjungit/spelat på Musik i sommarkväll i ett litet kapell full av pensionärer. Fint var det! 

Och så har jag skrivit kontrakt på försäljning av lägenhet, till en ASTRONOMISK summa. För mig i alla fall, berättar jag hur mycket jag fick för en inbiten stockholmare tittar den på mig som att jag var lite dum och skrattar sedan tveksamt. ... Det räcker ju inte ens till handpenningen?

Bostadsmarknaden är ett mysterium som bygger på ojämlikhet och jag vill egentligen inte ha något att göra med den. Men när jag ändå måste det: Yey, pengar!

/Elin

torsdag 18 juli 2013

Någon annanstans i Solna

Jag torkar, gnuggar, gnider, rensar, slipar, polerar, dammsuger och svettas i sommarvärmen. Och tar en skiva melon emellanåt. Operation flyttstäd är igång!

/Elin

onsdag 17 juli 2013

Det är inte du, det är jag

Hej Låtskrivarmånad, förlåt för att jag inte har hängt med dig så mycket som vi hade planerat! Det blev så mycket med att jobba heltid och sälja lägenhet på annan ort och leta annan lägenhet. Men i morgon är jag ledig, så då är det du och jag! Eh... och det smutsiga badkaret då. Och bänkskivan som måste slipas. Och kanske någon mer lägenhet att titta på? För du vill väl inte att jag ska bli bostadslös? Då blir det inte många låtar skrivna, kan jag säga. Till dess kan vi lyssna på den här:


/Elin

Luleå by night

Det enda rätta på sommaren är att åka norrut. Det blir ljusare och ljusare.


Vi satt vid hamnen och åt middag.


Matporr.


/Anna

Godmorgon Boden

Första natten i husvagn är avklarad. Det gick mycket bra.

Härom dagen påbörjade vi resan norrut. Det var stundtals regnigt och Höga Kusten-bron var som vanligt magnifik.





Nu bara, solen skiner och vi kokar kaffe i husvagnen!


/Anna

tisdag 16 juli 2013

Hemlös, menlös, meningslös

...Jag går och lägger mig i stället och hoppas att allt har ordnat sig när jag vaknar. Okej?

/Elin

måndag 15 juli 2013

Halvvägs

Har ni tänkt på att halva juli har gått? Ojojoj vad tiden går fort, tänker ni kanske då, medan jag tänker ojojoj, vad många låtar jag har skrivit! Jajamen, jag pratar förstås om Låtskrivarmånaden, som det varit lite tyst om men i det tysta händer det grejer.

Tänkte återkomma lite senare med en halvmånadsrapport. Ska försöka få till en dagens också, som lär bli en vaggvisa idag. Lång dag på jobbet...

/Elin

söndag 14 juli 2013

Efter regn kommer solsken

Sommarlovspoängen är skyhög!


Nu ska vi se hur de samsas med jordgubbar och grädde. Fint, gissar jag.


/Anna

lördag 13 juli 2013

Goda grannar leka bäst, eller hur det är man säger

Jag har en tendens att sitta och yla med balkongdörren öppen när det är så här varmt, jag brukar tänka att grannarna kanske inte uppskattar det lika mycket som jag gör.

Men nu blev jag precis påmind, grannen under har för vana att spela opera på ganska duktig volym varje lördagkväll. Man hör inte själva sjungandet, bara mullrandet av timpani.

Jag kommer att sakna det ljudet.

/Elin

Första semesterdagen är en fullpott

Vi förenade nytta med nöje och lyssnade på ljudbok om att skriva manus (eller kreativt skrivande rent generellt) när vi äntligen satt oss i fullpackad bil och pustade ut igår. (Hemmet blev inte dammsuget, filen står kvarglömd i kylen).


Faktum är att Robert McKee läser sin bok med så behaglig stämma att det stundtals var lite svårt att hålla koncentrationen i schack när vi körde till Dalarna i varmt motljus.

Idag har jag till exempel spenderat högst efterlängtad tid på en solig balkong med en bok. (Jag har även ätit glass, druckit kaffe och ätit hemlagad mat signerad mamman och pappan på samma balkong. Typiskt bra ställe att hänga på.) Sällskapet var aningen tystlåtna, men något annat hade varit oroväckande.


Dagens lärdom: Marisha Pessl's "Fördjupade studier i katastroffysik" mår bäst av att intas i stora sjok.


Och just det. Jag fick reservplats på "marknadskommunikation och it" till hösten. Vi får se lite hur det blir.

/Anna

fredag 12 juli 2013

12:e juli, detta magiska datum

Det där om antagningsbeskedet? Jag lät det hänga i luften ett tag, så att jag hann känna lite på det.

Den bra saken är att jag kom in på Musikhögskolan (den Kungliga *plats för kunglig fanfar*!).

Den astrista lite tråkiga är att jag inte kom in på mitt förstahandsval, utan det andra. Vilket i mitt huvud just nu innebär att jag inte kommer att hänga med de coola kidsen och spela en massa instrument hela dagarna, utan att jag kommer att sjunga i kör och inget annat i fem år (fatta töntigt!?). Vilket inte alls är sant och, för den delen, inte heller låter så illa när jag ser det så här.

Ska jag kanske sluta tänka så mycket? Och älta lite mindre? Och se det hela ur något slags perspektiv?

Förmodligen. Dagens låt handlar om besvikelse,  och om att bli nedslagen men resa sig igen. "Do it all over again". Den är ganska bra, kan jag berätta. Och det blir nog bra, det andra också.

/Elin

Vad är en bra bok?

Smaken är som baken, jag inser det trots att det är obegripligt att inte alla tänker som jag. Men men. Vilse skrev ett inlägg som jag gick i gång på (tänka sig) och medan jag skrev en lång kommentar insåg jag själv någonting om vad en bra bok är.

(Ja, det är förstås precis en sådan jag försöker skriva.)

Jag stack ut hakan hos Vilse och avslöjade någonting. Nämligen att en så kallad bladvändare i mina ögon inte är den bästa sortens bok. Det är däremot ett användbart uttryck för när en bok går lätt och fort att läsa och jag kan ha använt det uttrycket i sammanhang där jag behövt få en nackdel att låta som en fördel. Spänningslitteratur bygger såklart på principen att läsaren i bästa fall inte lägger ifrån sig boken förrän den är utläst. Jag blir galen av sådant. Får hjärtklappning av adrenalinet och upplever spänningen allt som oftast som ett otrevligt element som helst ska skyndas igenom fortast möjligast.

Jag äter förresten på samma sätt som jag läser: Ju godare, desto långsammare.

Receptet på en god bok lyder alltså som följer:

  1. Sympatiska och intressanta karaktärer med:
    • personlighetsdrag som jag vill ha
    • kunskap som jag vill ha
    • erfarenheter som jag (kanske ändå inte) vill ha
    • relationer som jag vill ha
  2. Osympatiska och intressanta karaktärer som förlorar mot (eller vinner över) de sympatiska karaktärerna
  3. En berättelse som bygger på att karaktärerna måste interagera och visa både sina svagheter och styrkor, alternativt byter plats med varandra, d v s visar sitt rätta ansikte
  4. Fängslande miljöer där jag aldrig varit förut och som får mig att resa världen runt i min soffa
  5. Historik. Hela eller delar av en berättelse tjänar alltid på att utspela sig i en historisk tid och dra slutsatser och lära av gamla misstag/lärdomar. Så är det bara.
  6. Ett mysterium. För ja, det måste naturligtvis hända någonting som får mig att vilja läsa vidare. Mysteriet är däremot underordnat karaktärsutveckling, språk och smart kapitelindelning.
  7. Magi. Böcker måste innehålla minst en kittlande tanke på vad som finns bortom det vi ser, på ett eller annat vis.
Har jag några exempel då? Om jag har!
Dessa skulle jag till exempel klappa lite extra på i detta nu om jag hade en bokhylla där de stod och lockade. (Men de ligger nerpackade i flyttlådan med alla andra böcker alternativt är utlånade.)


Elizabeth Kostova har kommit ut med en till bok efter The Historian (som jag läste på svenska, Historikern) och den ska jag såklart läsa så fort jag får tillfälle (The Swan Thieves). Jacqueline Winspear´s första bok om Maisie Dobbs är än så länge den bästa. I och för sig har jag inte läst alla, jag tröttnade någonstans vid den tredje, för det roligaste är att läsa de delar som handlar om hur Maisie blev den hon blev. Det avklaras i den förta boken.

Förväntas det en djupgående beskrivning av handlingen i de båda böckerna? Snopet. I det här fallet är det viktigaste att båda två innehåller samtliga ingredienser från de sju punkterna ovan. Gillar man den uppställningen, gillar man dessa böcker. Varsågod för sommarläsningstips.

/Anna

Livstecken

Jag är trött nu. Vill ha semester. Men jag går till jobbet i stället. Det är bra där, man gör det man ska och behöver inte tänka så mycket.

I eftermiddag kommer antagningsbeskedet, enligt antagning.se. Och om två veckor måste jag flytta härifrån fast jag fortfarande inte har någon aning om till vart.

Vill ha semester.

/Elin

torsdag 11 juli 2013

I feel ya, sista´!

I ett anfall av empati för min stackars syster som slitit halvt ihjäl sig för att sanera sin lägenhet, skurade jag kaklet i duschen ikväll. Händerna är nariga nu och jag erkänner att det mest var ett sätt att fly från packandet. Men hey, badrummet är fint nu.

/Anna

Ps. Elin, Fotografen undrar om du kom hem ordentligt? Jag vet inte var denna plötsliga omsorg kommer ifrån, själv tänker jag att jag ju inte har hört av dig så då gick bussen som den skulle va? Men... livstecken? Ja?

Vi kan kalla det förträngning

Antagligen borde jag ta tag i den enorma hög med kläder jag har framför mig, den som vi ska pressa ner i resväskan. Istället tänker jag längre framåt i tiden. På resan jag sak göra efter den här turen. Då ska minsann Strumpan och jag resa lätt och bekvämt utan att släpa på hela bohaget alls. Det kommer att bli semester från semestern och jag tänker redan nu ut de ultimata klädkombinationerna till det äventyret. Ännu lite senare ska jag på två bröllop vilket inte helt osökt får mig att irra in på klädsajter. Man borde verkligen passa på när det rea va?

fram
Bilder från COS.

bak
Nåväl, vad är en bal och allt det där. Tvättstugan ropar nu.

/Anna

Ett annat slags packande

Den andra systern är i Nyköping och snyggar till sin lägenhet inför fotografering/försäljning. Och med snyggar till menar jag sanerar, då den förra hyresgästen inte gjorde ett skvatt utom att ta bort sina grejer. Igår kväll låg jag på knä och skrapade bort klägg från köksgolvet, nu ska jag ta fönstret och sen tar jag itu med tuggummina som sitter fastkletade med jämna mellanrum på sängramen.

Min syster har ett talessätt hon använder ganska ofta, kort och bra: "Folk..." (uttala med eftertryck och himla gärna med ögonen.)

(Och ja, jag tar definitivt betalt för det här)

/Elin

onsdag 10 juli 2013

Packar kappsäck

Det är lite panikkänsla hemma hos mig just nu. Veckan går mot sitt slut och när målgången är passerad är det tänkt att bilen ska vara packad och vi ska vara redo att dra iväg på ett par veckors semester. Inklusive strandhäng, middagshäng, husvagnshäng och fjällvandring. Man tar med sig mycket av allt, helt enkelt.

Det är här konfliken i mig uppstår.

  1. Jag avskyr att släpa på mycket grejer
  2. Jag avskyr att ha mer med mig än jag använder
  3. Jag avskyr att packa
Den sista punkten är särskilt intressant. Jag har i trettiotvå år levt i den falska övertygelsen att jag är en sådan som gillar att packa. Men det stämmer alltså inte. Jag gillar att visualisera och lajva semester. Jag gillar inte att packa, bära saker och till stor del inte ens tanken på att flytta på mig. (Okej jag överdriver, men det är för att det blir mer dramatik på det sättet, som min mor brukar säga.) Värdefull insikt ändå.

Vår gemensamma taktik är att välta ut allt i garderoben som man kan tänka sig behöva och vilja ha på sig under de kommande dryga två veckorna. Oavsett väderlek. Alltså ligger fleecekläder, underställ, badkläder, korta kjolar och mössor i en enda härlig hög på sängen just nu. Hörde någon ironin? Den fortsatta tekniken går ut på att vi faktiskt måste ta tag i det där berget för att överhuvudtaget ha någonstans att sova i natt. Vår lilla soffa är inget alternativ.


Men alltså. Hur ska jag någonsin vara mentalt redo för avfärd på fredag eftermiddag? Varför var jag tvungen att tjata mig till gemensam packning just ikväll? (För att alternativet hade varit att vänta till i morgon eller, huvaligen, fredag med hundra procent mer panik. På det här viset hinner jag liksom vänja mig vid känslan av spretig tillvaro. Semester... varför utsätter man sig nu igen?)

Det här ska bli så härligt!

/Anna

Fine in the end

Ljudet är dåligt (låten ackompanjeras tillexempel av en bilmotor, pålar som slås ned i marken och avslutas med ett pistolskott) och bilden visar inte mer av bandet än Elin själv och Ida som körar, men – ta-daa – här är Elins bidrag till Lureenas låtlista: Fine in the end. Yiiihaa!

Lureena; Elin Jonsson from Fotografen on Vimeo.


/Anna

tisdag 9 juli 2013

Vi kallar den: En låtskrivare gör sig redo för spelning

När Lureena spelade på countryfestivalen förra helgen fångades Elin aka Lillstrumpa på bild av Fotografen flera gånger. Men det här är hans favoritbild:


/Anna

Jaså, du tyckte det var en bra idé med en lila hörnskinnsoffa i ettan som är så lång att den till hälften täcker en dörr? Ja, jag är då inte bitter.

Det ÄR så deprimerande att leta andrahandsbostad på Blocket. Visst, det är jobbigt att att det inte finns några lägenheter och att allt är så dyrt så man kissar på sig, men mest av allt ATT BEHÖVA TITTA PÅ BILDER AV HUR FOLK MÖBLERAR SINA MISERABLA HEM!

Mvh,
Mitt hem är min borg och jag saknar mina möbler
/Elin


måndag 8 juli 2013

Bekännelser av en låtskrivare, del ett (eller 27, beroende på hur man ser på det)

Vet ni vad jag gör för fel? Jag tar det för allvarligt. Visst, jag går ut starkt med kloka ord om att det är viktigt att inte censurera sig själv, utan skriva vad för skräp som kommer, men sen råkar jag skriva något jag blir nöjd med och så... går det utför.

Varför jag definitivt tänker räkna den käcka visan jag skrev på den sjunde dagen som ett av mina alster:

"Ett steg i taget, vi går och vi går
ett steg i taget, se så bra vi mår
vi vet var vi kom från men vet inte vad vi får
Vi tar ett steg i taget ändå"

(Jag och min gode vän T var ute och gick på en väldigt varm dag och han behövde lite... inspiration.)

Annars? Jodå, mest refränger (Obs! Räknas!). Men jag skriver, för bövelen, jag skriver! Och hinner med att hänga på festivaler, spela på bröllop, jobba, sälja lägenhet och annat smått och gott.

Låtskrivarböcker i ständig beredskap
Vi hörs!

/Elin

Stålmannen

Vi fortsätter den här semesteruppladdningen med att värma upp inför några biobesök. Det är förstås mycket möjligt att vi ser Man of Steel redan nu i veckan. Såhär hälften in i handlingen på Superman (1978) väntar vi fortfarande på att någonting ska hända. Det var en annan slags dramaturgi på Christopher Reeve´s tid.


/Anna

söndag 7 juli 2013

Semesterdrillad

Man ska inte ta för givet att det kommer att bli enkelt att ligga och lata sig i solen och äta goda salladsluncher på små pitoreska gårdar under semestern, tänkte vi och gav oss iväg på övningsrunda idag.
Vi hittade strandfilten, parasollet, kylväskan och solkrämen. Strandstolarna är spårlöst borta. Sedan hittade vi en alldeles lugn plats på Ekerö där det gick alldeles utmärkt att ligga blickstilla och läsa i bikini. Efter det äventyret blev lunch bland hönsen på Äppelmusteriet. Den utflykten får fem solar av fem möjliga.


Nyduschad och svettig åker jag in till stan nu för att testa ett nytt hamburgarställe. Vindarna som blåser är varma och om vi bara hittar de försvunna strandstolarna tror jag minsann att vi kommer att fixa semestern galant! En vecka kvar bara...

/Anna

lördag 6 juli 2013

The Lone Ranger

Vilket sammanträffade att vi plöjer Arrested Development för tillfället och att vi just igår kollade på det avsnitt i andra säsongen där Armie Hammer gör sin film/tv-debut. Medan kameran rör sig passerar han i bakgrunden och slänger en replik mot en av huvudkaraktärerna. Och jag bara: pausa! När Fotografen spolade tillbaka och frös bilden kunde vi bekräfta att det faktiskt var en väldigt ung Armie Hammer jag nyss sett. (Och ja, den svenska översättningen för Arrested Development på imdb är Firma Ruffel och Båg. Vem kunde ana?)


Armie Hammer är fortfarande väldigt ung, men nu gör han huvudrollen i en av årets storfilmer, Disney´s Lone Ranger, vilken vi alltså såg igår.



Mina farhågor var:
1. Att den skulle vara alldeles för mycket dålig kopia av Pirates of the Caribbean
2. Att den skulle vara alldeles för mycket av allt

Men då hade jag uppenbarligen inte tänkt på att:
1. Gore Verbinski regisserat
2. Johnny Depp alltid gör trovärdiga karaktärer
3. Armie Hammer är en riktigt skicklig skådespelare och är inte bara snygg

Hurra! En riktig sommarrulle!

/Anna

#skrivjuli

Det är juli och jag skriver. Egentligen borde jag göra en plan, men jag vill inte lägga skrivtid på att göra skrivplan så jag skriver bara på. Jag har ingen aning om hur det går, om jag ska vara ärlig. Jo förresten, jag filar på uppstarten till berättelsen. Min huvudkaraktär har nyss kommit till platsen för handlingen och insett att allt inte är som det ska. Jag vet inte hur många gånger jag har strosat längs gatorna och förvirrat mig in bland de brokiga gränderna med henne. Jag vet bara att för varje gång vi gör resan tillsammans blir den ännu lite bättre.

Då och då twittrar jag lika planlöst som mitt skrivande under taggen #skrivjuli. Typ såhär:



Uppdatering cirka tre timmar senare: Såatte... exakt såhär koncentrerad är jag på mitt skrivande tydligen. Jag kan inte ens färdigställa ett blogginlägg. Den här gången på grund av att jag avbröt mig för att hämta tvätten i tvättstugan där jag träffade grannen och pratade med henne i en halvtimme varpå Fotografen kom hem igen så jag fikade med honom (efter att ha hängt upp all tvätt) och så gick vi en promenad, gick och handlade och... nu är jag tillbaka där jag slutade. Och så fort jag tryckt på publicera, ska jag hoppa återgå till Scrivener. Fotografen lagar mat. Vilket är bra, för den biten har jag liksom missat idag.

/Anna

fredag 5 juli 2013

American Country Festival

Vi var mest beredda på regn och kyla, istället blev det en riktigt varm sommarkväll med strålande sol. Och det spelade inte så stor roll att countryfestivalen i sig var lite... konstig. Men det är första året för arrangörerna och jag hoppas att den får finnas kvar många år till och mogna till sig.

Lillstrumpans band spelade och Syster Yster har för första gången hört dem i sin helhet. Såhär helt objektivt är omdömet: Superbra!

fotograf: Fotografen
Strumpan! (fångad av Fotografen)
Om inte allt för länge kommer förhoppningsvis en filmad snutt från konserten med Lureena här också. Det kan bli succé!

/Anna

torsdag 4 juli 2013

NU ÅKER VI!

Eller okej, inte precis nu. Först ska jag borsta tänderna och sätta upp håret och sånt. Om vi på riktigt åkte precis nu kunde jag ju inte blogga om det?

Men snart åker vi till countryfestivalen! Och regnmolnen hänger i luften, fast inte så tunga som de skulle kunna vara. Hoppas hoppas hoppas...

Vi hörs!

/Elin

onsdag 3 juli 2013

Hjärta och smärta

Rubriken har ingenting med innehållet i det här inlägget att göra. Och jag förbjuder den att ha något som helst med Lillstrumpas låtskrivarmånad att göra (trots att utmaningen bygger på att det viktigaste är att man faktiskt får ner något på papper, inte hur bra det blir). Den har istället att göra med min bok.

Jag är fortfarande fast i början på manuset, för jag är övertygad om att allt annat bygger på hur bra början blir för den fortsatta formen. Så jag jobbar igenom varenda mening i första kapitlen. Däremellan läser jag böcker och försöker hitta de som har den där tonen som jag eftersträvar. Inte för att min ton ska bli precis likadan, det handlar snarare om att inspireras av andras tonalitet och tänka ett varv till på hur mitt språk låter när det är som bäst. (Dit har jag mycket långt kvar, men det är målet mot vilket jag strävar. Annars kan jag lika gärna inte skriva alls.)

Min antagonist har varit en sorgligt eftersatt karaktär ända från början. Lite av en karikatyr, helt utan ryggrad och egna ambitioner. Vid senaste tillfället jag skrev om texten, hittade jag hans drivkraft. Nu, idag, hamnade han plötsligt på förstasidan. Då hände något. I ett ganska objektivt och luddigt förstakapitel (ähum, prolog-ish) fick han framträda som exempel på vad för slags berättelse det är. Han är numera med och sätter tonen på alltsammans och vips har han både drivkraft, personlighet och en antydan till mål med sin tillvaro. Jag tror att det kan bli riktigt bra.

Jag har redan påbörjat arbetet med att ge alla andra karaktärer mer kött och blod, mer hjärta och smärta (ånej, nu skrev jag det igen) och det ska bli himla spännande att lära känna alla i sina nya kläder.

Sedan ska jag försöka mig på att framhäva den hittills undanskymda kärlekshistorien också, men det blir ett senare projekt. Det beror lite på vilken betydelse den egentligen har, i slutändan.

/Anna

Okej Strumpan, how´s that for uppdatering?! Oh – snap!
(Okej, jag har visst kollat en del på Ellen trots allt.)

Ett hej i förbifarten

Men Syster Yster, vad gör du? Ska vi tolka den här tystnaden som att du har sådant skrivflyt att det bara inte går att avbryta med en blogguppdatering? Eller sitter du framför Ellen fortfarande...? För jag vet som faktum att du sitter vid datorn idag.

Jag åker i alla fall och repar nu, ska försöka hinna förbi en skoaffär på vägen och hoppas att de säljer snygga boots till obeskrivligt reapris. Och för dem som oroar sig, det blev en låt igår! Med både text och musik. Jag säger inte att den är bra, men helt dålig blev den inte heller. Vi kan tänka oss bra och dåligt som en skala mellan John Mayer och Sean Banan, så ni vet referensramen.

Hej hopp!

/Elin

tisdag 2 juli 2013

Uthållighet är kanske inte min starka sida

Tillbaka på balkongen i Solna, det är helt stört hur ljust det är ute fast klockan är efter nio!

Vilken himla tur att jag lanserade låtskrivarmånaden på bloggen igår, annars hade jag verkligen bara sett ett eller två avsnitt och gått och lagt mig. I stället måste får jag vara kreativ och skapa något innan jag lägger ner för dagen... Hepp!

/Elin

Det var det

När jag packade ihop och lämnade butiken igår, var det för sista gången på ett tag. Om de inte ringer och behöver en akut ersättare de närmaste veckorna, that is.

Nu ska jag rensa alla foton i mobilen, dammsuga, rensa skåp, planera semesterpackning, åka på countryfestival, läsa böcker, dricka kaffe, äta glass, promenera i solen... Har jag glömt något? Javisst, jag ska för sjutton styra upp vilka ändringar som ska göras i boken också! Lelle urmakaren, han ska äntligen få lite uppmärksamhet.

/Anna

måndag 1 juli 2013

Extra extra! Två stora nyheter!

Det första tillkännagivandet är att det ösiga bluegrassbandet Lureena spelar på American Country festival, i Upplands Väsby, på torsdag. Två spelningar! Och fler hade det blivit om inte vissa av oss hade varit så uppbokade med annat. Men mer om det sen. Här kan ni läsa allt om hur ni går tillväga för att se oss!

Det andra tillkännagivandet är en favorit i repris: Kommer ni ihåg Låtskrivarmånaden? (Jag orkar inte länka som de duktiga bloggarna gör, så ni får helt enkelt komma ihåg.) En låt om dagen, i en månad. Det räcker med text, men musik ger bonus (i form av nöjd låtskrivare). Förra året var utmaningen att komma igång med att skriva på svenska, men i år blir det utrikiska. Kanske med fokus på låtar till Lureena? Den som följer får se.

Eftersom det är den första juli idag (grattis på första juli!), börjar härmed Låtskrivamånaden. Den första låten börjar såhär:

"When I was 25, I didn't know a thing
'bout who I was and what I wanted, I was in a swing
When people asked me I used to look to someone else
Now I'm standing tall and I am choosing my own ways."

Och det finns refräng! Och en vers två! Och melodi! *nöjd låtskrivare*
Snart i en Spotifylista nära er.

/Elin