söndag 30 november 2014

En födelsedag senare

Det bästa med fester är ju nästan dagen efter. Då man bara sitter i soffan, äter rester av tårtan och tittar på gamla filmer. Till exempel Star Wars. Två stycken.

Så jo, det var fest. Först på fredagen, med systerns och Fotografens förträffliga vänner, som hade bestämt sig för att pröva det här med Thanksgiving. Himla fin högtid att fira ju, om man tänker på tacksamhet i stort och lite mindre på pilgrimerna i Amerika (som vi kanske inte har så mycket gemensamt med).

Sen vaknade jag hemma hos sagda syster och fotograf och råkade visst fylla år. Så efter en lång frukost tog vi oss in till stan, fönstershoppade antikviteter och gick på Konstmuseum. Sen fick vi bråttom hem för att duka fram fika till bror med familj, som råkade befinna sig i krokarna. 

Efter att de åkt omgrupperade vi och gick på restaurang! Sen gick vi hem och tittade på "Frozen". Det var som dags.




Ett år äldre, tårta och Star Wars. Allt gott.

/Elin

torsdag 27 november 2014

Who run the world? Bibliotekarier!

Jag gick häromdagen till skolbiblioteket och frågade bibliotekarien vad bästa sättet skulle vara för mig att hitta information om ett visst stycke av en viss tonsättare. Jag hade tänkt mig att hon skulle peka mot en hylla och nämna någon hemlig bibliotekskod, men hon satte sig genast vid datorn och började genast söka genom arkiv och register. Efter en stunds letande, med bara knapphändiga upplysningar, medgav hon att det blivit lite svårare än hon tänkt sig. Men kunde hon få mitt namn och mailadress, om hon skulle hitta något mer? 

Klart hon kunde.

Det gick bara två timmar, så plingade det till i telefonen (vilken jag inte lämnade nummer till och jag inte tror finns i skolans register, men det här är ju berättelsen om en en hängiven detektiv). Det var samma bibliotekarie, strålande glad på rösten. Hon hade hittat lite info, fanns att hämta i disken. 

Idag gick jag dit, och träffade på henne precis som hon var på väg ut med jacka och väska på sig. Men hon stannade glatt till vid disken och visade upp ett stycke LP-skiva (!), en stycken VHS-kassett (!) och en stycken bok. Med Post-It-lapp markerade avsnitt, som hon bläddrade fram och läste högt ur. 

Så nu har jag en bok om Ingvar Lidholm i väskan, och en ny kompis.

Och på tal om ingenting, så har jag en pecanötspaj i ugnen. Det är också fint.



/Elin

onsdag 26 november 2014

Magicians!

Andra produktioner som just startat, är filmatiseringen av The Magicians och författaren Lev Grossman lägger ut små men helt klart exalterade tweets kring detta.



Jag har ännu inte läst ut boken, har kämpat sedan i somras (med något avbrott av annat som skulle läsas), men ehum... Jag läser långsamt och i väldigt korta stötar. Ett par sidor per kväll bara. Så eventuellt hänger jag inte helt med svängarna, särskilt inte när karaktärer nämns som man uppenbarligen borde minnas namnen på. Ändå, det ska bli väldigt spännande att se hur den slutar! Och jag ser väldigt mycket fram emot att se Quentin på vita duken.


/Anna

tisdag 25 november 2014

Den där Sherlock

Det är aningen svårt att koncentrera sig på annat när internet är fullt av smygtittar in i förproduktionen av det som ska komma att bli nästa säsong av Sherlock. Jag vore inget bra fan annars.



Här är annan förhandsinformation: Jag skriver.

/Anna

De små sakerna

– Kan vi inte lyssna på musik?

frågar mamma. Visst, vad vill du höra? svarar pappa. – Jag vet inte, välj något du!

Och pappa går bort till skivhyllan, funderar ett tag, och väljer ut en skiva som han sätter på.


Det saknar jag idag. Någon som väljer musik åt mig när jag viker tvätt.

Annars är allt ganska bra, jag skolkade från skolan för att kunna vara ute i ljuset. Och vika tvätt.

/Elin

måndag 24 november 2014

Ta allt på en gång, så är det över sen

I morse var jag duktig och lagade två matlådor att ta med till min långa måndag. Det var mindre duktigt att glömma ta med dem.

Och så öppnade jag en avokado till förmiddagskaffet som var helt rutten inuti.

Och när jag steg av bussen väl hemma från den långa måndagen hade jag inte längre min nya mössa som jag köpte förra veckan för alldeles för mycket pengar.

Man kan tänka såhär:

Resten av veckan kommer att bli AWSOME.

/Elin

söndag 23 november 2014

Sover, snorar och... lyssnar på musik

Jag som aldrig lyssnar på musik, som alltid föredrar när det är tyst, har hamnat i en period där jag är beroende av musik. Jag lyssnar på allt möjligt, den gemensamma nämnaren att allt måste passa mitt bokmanus. Att lyssna på musik som inspirerar till karaktärer, händelser och miljöer är det bästa sättet att hålla skrivandet igång när jag inte har tid att trycka på tangenter.

Utflykterna den här helgen har således varit perfekta. Strumpan och jag var på två konserter och de gav uppslag till karaktärsdrag och nyckelscener för två av mina karaktärer.

Konsert nummer 1 var Verdis Requiem i Berwaldhallen. Fantastisk musik, makalös insats av Radiokören och Erik Erikssons kammarkör.


Konsert nummer 2 var med Queen Tribute-bandet Queer på Dieselverkstaden. Det var arenarock i en förhållandevis liten lokal, proppad med hängivna (får jag förmoda) Queen-fans. Strumpans bandkompis från Lureena körar i Queer och vi fick biljetter undanlagda för att komma och rocka loss. Och som vi rockade!


Nu laddar jag telefonen med nya musikaliska influenser att fantisera mig bort i under veckan som kommer.

/Anna

onsdag 19 november 2014

Allt ont... och så vidare

Som på beställning hände alltså det här:



Om jag lutar mig lite lite bakåt på stolen här på jobbet och vrider ansiktet åt höger, ja då har jag minsann solen i ögonen!

Den härliga, tydligen ofrånkomliga motvikten till denna lycka, är att svidet i halsen som kändes som en liten retning efter körsång med dålig stämbandsteknik igår, strax har utvecklats till fullblodigt halsont. Med tillhörande smårinnig näsa. Grattis mig, jag återgår till krypa-under-täcket-längtet så fort solen gått i moln igen.

/Anna

tisdag 18 november 2014

Min nya sänglampa


För att när man måste snooza en och en halv timma varje dag är det dags att uppgradera några watt. 

/Elin

Upp som en sol?

Senast i eftermiddags hävdade jag att jag inte alls tycker att november är så jättejobbigt med allt det grå eftersom jag hade den stora lyckan att tillgodose mig nästan varenda soltimme som bjöds i somras. Jag jobbade utomhus när värmeböljan startade och sedan var jag ledig...

Jag kan till och med ha uttryckt att det är ganska mysigt med det ständiga molntäcket.

Nähä.

Så får man en dålig nyhet, ser tråkiga saker omkring sig, läser om otäckheter i världen och så triggar det igång all möjlig oro så man får hjärtklappning och ont i magen. Skör, skulle jag vilja kalla det. Eller försvarslös.

Ska det vara såhär i tre månader till?

/Anna

söndag 16 november 2014

Interstellar

Vi såg Christopher Nolans nya film Interstellar ikväll. Klokt nog gick på föreställningen som började runt fem, ehuru den var närmare T R E timmar lång. Det kändes lite i baken, lite i magen och lite i blåsan. Men inte det minsta i handlingen.

Jag är så otroligt nöjd med att inte ha läst eller hört så mycket om vad den egentligen handlar om i förväg, det jag råkat höra adderade snarare till förvirringen. Därför vill jag inte spoila någonting här. Bara en sak: Se den och se den på bio. Välj en biosalong med bra bild och framför allt bra ljud. Ta med vatten, något att äta och näsdukar.


Jo en grej till: Kommer ni ihåg när ni såg Inception? Den här har ungefär samma sprängkraft på både intellekt och själ. Plus att Nolan har tagit hjälp av Zimmer igen...

/Anna

lördag 15 november 2014

Skymningsland

Visst är det ingen som förväntar sig att man ska göra något vettigt en lördag i november när det aldrig blir ljust? Bra. Men jag har faktiskt gjort en del vettigheter idag. Till exempel handlat kläder från en favoritbutik som ska stänga igen, lagat chili, målat naglarna, sovit på soffan, läst bok och eh... just det: SKRIVIT PÅ URMAKAREN.

Sedan kollade vi på Så Mycket Bättre och jag blir kär i Amanda varje lördag och nu har vi tydligen köpt Taylors nya album som går på repeat och jag är helt i gasen och kan absolut inte sova än.

Det pratas om att gå en promenad. Det vore hemskt bra. Eller så kollar vi på en dålig film. Det är ändå ingen som kan döma en i detta eviga mörker.

/Anna

torsdag 13 november 2014

Saker jag skriver

Men alltså vad har hänt egentligen? Varför bloggar jag inte som en normal människa? Inte är det för att jag har bättre saker att skriva i alla fall, det är då en sak som är säker. (Bättre saker = Urmakaren. Det är den enda anledningen att inte blogga faktiskt.)

Så vad skriver jag då nuförtiden? undrar alla. (Jorå, innerst inne.)

Tja, typ:


  1. Sms. Inget mer att orda om den saken. Det är ett behändigt kommunikationssätt.
  2. Tweets. Samma här. Det är nödvändigt utlopp för stora tankar i litet utförande. Det roar mig och dämpar mitt bloggbehov.
  3. Mail. Förvånansvärt många arga sådana på sistone. Jobbmail till kunder alltså, och jag kan inte sticka under stol med att det är pyttelite härligt att ryta ifrån nu och då. Fast mest obehagligt, det passar inte min stil att vara hård hur mycket jag än önskar det.
  4. Nyhetsbrev. Yej! Gjorde ett förslag till vårt allra första nyhetsbrev på jobbet och det blev den versionen som gick ut till våra kunder. Kan låta obetydligt, ja. Men ruset!
  5. Lektörsutlåtande. Det händer då och då att jag får äran att lektörsläsa och oj vad det är roligt! Det bästa är när man ska skriva utlåtande och tvingas fundera en massa över det man just läst, bläddra tillbaka i sina anteckningar och formulera begriplig kritik på ett ärligt och medmänskligt sätt. Som att vädra sina åsikter i en bokcirkel fast ingen säger emot en.

Ack Urmakaren, så himla försummad.

/Ann

onsdag 12 november 2014

Halvtid: onsdag

Jag gjorde det där YouTube-träningsprogrammet igår (datorn höll ut hela halvtimmen) och HAHAHA vilken träningsvärk jag har idag! Ni vet, sådär så att man skrattar när man kliver (rullar) ur sängen.

Idag har jag soft morgon pga har bestämt att jag är ledig på onsdag förmiddag, efter alla körer på tisdagskvällen. Det går helt enkelt inte att somna. Men de är så fina, alla mina körsångare! Igår träffades vi efter ett uppehåll på en vecka (pga feber) och det var ett glatt återseende. De kommer fram och pratar efteråt och är så glada, och skriver fina saker på FB om hur kul de hade. Alla borde ha en kör.

För övrigt blev jag väldigt glad av Stina Oscarsons krönika i dagens DN, om den eviga konflikten mellan konsten och kapitalismen. "Ett riktigt samtal bygger på försöket att förstå och att därefter söka bemöta motståndarens starkaste argument, inte det svagaste", skriver hon. Jag älskar när man eftersöker samtal i stället för diskussion, det känns så mycket mer konstruktivt.

Nej men, om man skulle ta sig ut i ljuset ett tag? Innan det försvinner.

/Elin

måndag 10 november 2014

När inte ens datorn orkar

Jag fick ett tips om en träningskanal på YouTube, med en tränare som går igenom ett program som tar en halvtimme varje dag i en månad. Bra grej för att komma igång, tänkte jag.

Halvvägs in i första avsnittet stannade videon, datorn orkade inte spela mer.

Himla svikare.

/Elin

Titta inte på mig sådär, jag är uppe nu

Nu var ju förra veckan slö och jag unnade mig sovmorgon mest varje dag, så det borde ju inte komma som en sådan chock. Men när klockan ringer och det är helt mörkt ute? Känns ju som ett himla skämt.

/Elin

söndag 9 november 2014

Ta tag i

Okej, så den här veckan försvann. Jag spenderade tre välbehövliga dagar under en filt, och resterande dagar liksom drogs med i den allmänna slöheten som rådde. Men nu är det dags att sätta igång igen. Ta tag. Komma ifatt med skolarbete, gå ut och springa. Öva.

Nu går jag och lägger mig, och i morgon tar jag tag i allt igen.

Ok?

/Elin

lördag 8 november 2014

"And ever shall the Force remain with thee"

Apropå kombinationer. Det här kan vara det mest briljanta jag hört talas om på länge:



*skriver genast upp överst på önskelistan*

/Anna

Kaffe, ostbågar och Shostakovich

Kombinationen nu alltså. Oslagbar.

Jag kom nyss på ett sätt att presentera min antagonist, replik efter replik trillade fram när jag stod i duschen och dra på trissar, jag hann skriva ner scenen innan jag glömde bort.

Nu ska jag återgå till stället manuset jag egentligen redigerar, vem vet när jag får ett sånt här flyt nästa gång.

Lite skyller jag på Mr Selfridge som jag äntligen börjat titta på. Exakt den inblick i sekelskiftet jag behöver!


För övrigt passar det utmärkt att hetsäta ostbågar till Shostakovich femte symfoni. Koffeinet drar upp pulsen ytterligare ett snäpp.

/Anna

fredag 7 november 2014

Kanske eventuellt går och lägger mig lite igen

Är det fredag idag, säger ni? Jag har gett upp litegrann. Ställde om klockan när den ringde i morse, för "vad spelar det för roll, jag har ju redan missat en vecka och jag är nog lite sjuk fortfarande". Målet för dagen är att ta mig till min enda lektion, som börjar 12.45 (jag vet, studentlivet, det är hårt). Kanske eventuellt öva lite inför den också, då jag som sagt missat en vecka.

Men sen! Sen ska jag på teaaaater! Det roliga med att ge upplevelsepresenter till sina vänner är att man själv får vara med och uppleva dem. Som ett plus i kanten får man även träffa nämnda vänner, det ska bli väldigt roligt.

/Elin

torsdag 6 november 2014

På morgonen efter den tredje dagen


Den här lilla tomten vaknade idag, sträckte på sig och upptäckte att kroppen inte längre strejkade. Inte heller var näsan täppt, eller ögonen rinniga. Så hon duschade, klädde på sig, övade en timma och sprang sedan till bussen. 

Och jag säger tomte för att jag började med gröna strumpbyxor till klänningen, sedan visade det sig vara väldigt kallt idag så det fick bli den gula koftan till. Precis i det kritiska läget då bussen höll på att passera mitt hus insåg jag att  de svarta kängorna fick mina ben att se ut som en gran (gröna ni vet), så det blev knähöga bruna stövlar. Och en röd mössa. 

/Elin

onsdag 5 november 2014

Bara klicka, bara gör det

Åh jag skrattar så jag kvider

Åt det här

Det är lite för sent på kvällen, försöker att inte stampa i golvet så jag väcker grannarna

(Hey guys, he found us and he brought his guitar)

/Elin

Statusuppdatering (och ja, jag klär mig fortfarande på morgonen. Så det är okej.)

Efter en och en halv säsong av "Vänner" (Rachel och Ross fick varandra, Phoebe träffade sin bror, Joey flyttade från Chandler och tillbaka, Monica blev tillsammans med Richard med han vill inte ha barn så de gjorde slut) har jag gått över till "How I met your mother". De är väldigt intressanta att jämföra, "HIMYM" är ju liksom "Vänner" på 2000-talet (vår bror hade en lång utläggning om det här en gång, med jämförelser av karaktärer och allt). Och jag har alltid haft för mig att medan humorn i "Vänner" bygger på ironi och distansering, en avbild av det ytliga 90-talet, är "HIMYM" en återgång till ett mer realistiskt perspektiv, mer jordnära.

Men, nej.

"HIMYM" är bara samma humor fast vriden två varv till. Ännu mer distanserad, ännu mer ironisk (ironisk så att man inte tror att det är ironi längre, fast det är det) och ännu råare.

Vart är vi på väg?

/Elin

(Åh, och Ted blev lämnad vid altaret av Stella, Robin flyttade till Japan och tillbaka, Lily och Marshall bestämde sig för att skaffa barn men ska vänta lite för Marshall har precis börjat på ett nytt jobb, och Barney ligger runt. Och frekvensen av gånger jag skrattar högt är betydligt högre.)

Dags att klaga lite

Jag tycker att jag har hållit ut länge och tappert, det tycker jag faktiskt. Så det här är mest för att jag inte har något annat att blogga om. Med det sagt:

Jag är så SJUUUK!

Och jag är så FUUUL!

Och internet laggar jättemycket, så efter tre avsnitt av Vänner blir allting helt osynkat och så måste jag gå upp från under filten i fåtöljen och fixa det HEEEELA tiden! (Lite som att streama på 90-talet, faktiskt)

*paus för snytning*

Och näsan rinner så jag kan inte skriva ett helt blogginlägg utan att behöva SNYYYTA mig!

Fast annars? Ganska skönt. Är allmänt lite trött på att göra saker.

/Elin

tisdag 4 november 2014

November-föraningar

Tydligen har det blivit den månad som folk i allmänhet tycker allra minst om (att döma av diverse kommentarer kring ämnet i mina så kallade flöden på sociala medier). Jag förhåller mig sådär frånvarat klyschig och hänger inte alls med. Istället tänkte jag häromdagen: "Jaha, så sommaren är definitivt slut nu då?" Med frågetecken. Är nämligen inte helt säker alls.

Det var ett par grejer jag tänkte på innan oktober tog slut. NaNoWriMo till exempel. Och skräckhistorier. Plus detaljer kring Urmakaren som jag gärna hade utvecklat i långa inlägg här. Men vad det var har jag glömt nu. Jag kommer ju aldrig ihåg tankar, idéer och händelser. Bara känslor.

För trots mörker, regn och kyla har jag en bra känsla för november. Inte bara för att det finns kaffe och levande ljus. Men exakt vad det är vet jag inte än. Det ska bli spännande att se.

/Anna

måndag 3 november 2014

När alla såg ut som Monica eller Rachel

Hemma hela dagen, öm i kroppen, rosiga kinder, halvfebrig. Till slut slår akut uttråkning till. Vad gör man?

Poppar en påse micropop och väljer en säsong Vänner. Man kanske hittar en halv burk Häagen-Dazs i frysen också. Jag är i ett totalt 90-tals-/sockerrus.

/Elin

There and back again (eller: Från en kyrka till en annan)

Den sista dagen i Köpenhamn blev intensiv, precis som hela resan var. Äta frukost, få plats i hissen, vänta på gatan, alla med, gå i samlad trupp, vänta på bussen, alla på bussen, alla av igen ("Kammarkören av!"), hitta till rätt lokal, vänta, fylla på vattenflaska, seminariet börjar, sjunga svensk körlyrik, slut på seminarium, hitta sin väska, tåga ut, något att äta, hitta till kyrkan, vänta...

Och så vidare.

Vi var alltså där som en del av ett konvent för danska körledare, plus att vi fick några workshops på danska Radiohuset tillsammans med danska dirigentstudenter. Vi avslutade alltsammans med en konsert med verk av tonsättare verksamma runt Östersjön i Vor Frelsers Kirke, för deltagarna på konventet och andra intresserade. Tyvärr fick jag aldrig någon bild på den faktiska kören jag sjunger i (pga upptagen med att sjunga and such), men kyrkan var väldigt fin.


Inte helt oväntat var jag helt slut resten av helgen. Syster Yster kom hem till mig efter en All helgona-mässa på lördagen, och vi blev i stort sett liggande med varsin bok/dator hela dagen. Mot kvällen kom fotografsvågern och gled in i det allmänna tillståndet. Slött så det stod härliga till.

På söndagen passade vi på att gå på en av alla dessa konserter som uppstår vid den här tiden på året (men varför ska de vara samtidigt allihopa?). Det blev Rutters Rekviem, i Kungsholms kyrka. Med två körer (Kungsholms kyrkokör och Kammarkören Cantate), Stockholm Concert Orchestra och solist.


Jag är ingen stor kännare av rekvier (heter det så i plural, Hanna?), känner mest till Mozarts (som fick mig att älska Mozart) och Brahms' (som vi gjorde förra året med Kammarkören och är mycket mycket bra), så det var kul att se något inte lika framfört. (Vilket jag inte alls har något belägg för, det är ett totalt antagande.) Rutter var verksam i Storbritannien och USA på senare delen av 1900-talet, men är ovanligt lättlyssnad för att vara nutida musik. Lite för lättlyssnad för min smak, för många "Disney-moments", men det är otroligt vackert och både kören, orkestern och de båda dirigenterna gjorde ett mycket bra jobb med att framföra det.

På bussen hem: Ung kille mittemot, runt 16. Slitna jeans och skepparkavaj, lurar i öronen, halloweenmask på sätet bredvid. När vi passerar den stora kyrkogården, med alla tända ljus, gör han ett diskret korstecken.

Jag älskar dessa högtider.

/Elin