tisdag 31 december 2013

Nyårshälsning från Lillstrumpan i Nyköpingen



Här spelar vi Besserwisser och äter överblivet julgodis. Och jag blev överfallen en makeupartist! Efter tolvslaget väntar utvärdering och framåtblick, löften är inget jag ägnar mig åt. Men jag har en känsla av att allt bara blir bättre, åren likaså. Kram till er alla, må era nya år bli formidabla!

/Elin


måndag 30 december 2013

Bye, bye Ludvika

På tåget till Nyköping nu. Helt plötsligt, efter att ha levt i tidlöshet i en vecka (som jag inte visste var en vecka), var det dags att befinna sig på perrongen en förutbestämd tid. Högst märkligt. Men nyårsafton går tydligen inte att skjuta på. Och så fort jag satte mig på tåget kände jag att ja, nu är det dags. Dags att åka vidare.

/Elin

I-landsproblem är bara förnamnet

Sitter på Teliabutiken med IPhone i handen och väntar på min tur. Lite som att sitta i väntrummet på vårdcentralen med sjukt barn, faktiskt.

/Elin

När ett liv, en epok, ett år går i graven

Det här är vanligtvis min favorittid på året. Det gamla står inför att bytas mot det nya. Det nya som alltid innehåller oändliga möjligheter och erbjuder milsvid utsikt till den som befinner sig i slutet av december.

Kanske beror det på vädret, men sikten har aldrig varit så grumlig som i år.

Och som om butiken jag jobbat i under nästan tolv år stod modell för mitt liv, stängde den idag för gott. Det heter förstås att den ska öppna igen, men det blir något annat då. Framförallt för att mina arbetskamrater, mina vänner som jag vuxit upp med och som fortfarande jobbar där heltid för att butiken har varit världens bästa arbetsplats, är uppsagda och söker andra jobb.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Det blir aldrig som förut.

I morgon väntar inventering och sedan får vi se.

/Anna

söndag 29 december 2013

En annan bra sak med Ludvika:

På söndagar är allt stängt, det händer inte ett smack. Så man sitter hemma och lyssnar på musik, bläddrar i tidningar och läser böcker. Terapi för storstadströtta!


/Elin

Viktigt meddelande till alla i storstadsregionerna

I Ludvika kan man se stjärnorna när det är mörkt. Och det är m a g n i f i k t.


/Elin

lördag 28 december 2013

Från en konsumtion till en annan

Håhåjaja! *klappar på den knäckstinna magen*
Först hade jag inte tid att blogga, sen inte ork/lust pga jullov och sen... blev jag nog bara lat och bekväm. Men fint har vi haft det! Julklappar till barnen, röda kulor i granen, mat i mängder och världens finaste julotta. Mellan varven har jag mest legat på en soffa och läst Alice Monroe, eller åkt på äventyr med Sysografen (bogserat broderns bil fyra mil, som juldagsnöje). Det blir mycket kvalitetstid med päronen också, igår till exempel bjöd de på pensionärskväll deluxe framför " På spåret", komplett med Aladdinask och ostbricka.

Syster Yster med make har åkt tillbaka till storstaden medan jag stannar här några dagar till. Idag gick äventyrsfärden hit:


Dalarnas största köpcentrum, i mellandagsrean. Man kan säga att vi gjorde oss fett förtjänta av den här:


Jajamen, kolapaj. You know it! Nu ska jag nog återgå till soffan och novellerna.

/Elin

onsdag 25 december 2013

God jul!


/Elin

måndag 23 december 2013

Dan före dan

I helgen landade jag äntligen. Fotografen och jag handlade samtliga julklappar i lördags. Först i tråkigt köpcentrum (Nacka), sedan längs regnig gata i Vasastan (Rörstrandsgatan). Regnig gata slår centrum på alla sätt och vis förutom att Rörstrandsgatan saknar butiker med julklappar lämpliga för brorsbarn. Känner mig annars väldigt nöjd med andelen presenter som sponsrar mina favoritställen. Och att caféet där jag helst fikar hade en termos med glögg på disken när vi behövde en paus.

I går hade en av tv-kanalerna den goda smaken att visa Harry Potter och den flammande bägaren just som jag satte mig för att äta frukost. Jag tänkte att den skulle kunna stå på medan jag städade och slog in paket och sånt. Ack så fel jag hade! Den var så bra och spännande att jag satt blickstilla i soffan ända till lunch. Sedan lyckades jag knipa en timme i tvättstugan och köra två maskiner och just det, slå in paket också.

När Strumpan kom hem från jobbet placerade jag henne framför tv:n och matade henne med uppvärmd pizza och andra fynd från kylskåpet. Sedan såg vi Harry Potter och halvblodsprinsen. Ruggigt bra den med.

Nu är vi äntligen hemma hos mamman och pappan, vimsiga av lycka över att det är jul. Det finns utrymme för lyckovimsighet här. Mamman och pappan stressar nämligen inte och Strumpan kokar knäck.


/Anna

Drivning home for christmas


Utanför Fagersta är det grått och granarna står dystra längs vägkanten, men i bilen är stämningen hög! (Tills vi hamnade i en hätsk genusdiskussion, that is..)

/Elin

söndag 22 december 2013

Strumpans uppesittarkväll



Idag jobbade jag sista dagen i butiken, skickade in min hemtenta och tog officiellt jullov! Så nu sitter jag hemma hos Syster Yster och äter ostbricka och skrattar åt "Så ska det låta", medan hon slår in paket och diskar och stressar över vad hon ska packa. Ganska fint, har jag det. Lite oklart vad det är uppesittarkväll till, men det är klart jag kan sitta uppe. Så länge det finns ost. 

/Elin

lördag 21 december 2013

Holidays are coming, holidays are coming

Resväska full med kläder, ryggsäck, handväska och pappkasse med julklappar. Vilken tur att det regnar idag... Nu tar jag i alla fall mitt pick och pack och flyttar hem till Sysografen i väntan på färden norrut!

/Elin

fredag 20 december 2013

Att packa, eller inte packa

Packa, alltså. Lätt min sämsta gren någonsin. Min syster fick alla packningsgener. Spelar ingen roll om det är för en natt, för att flytta för gott eller som nu, över jul och nyår (ska jag på riktigt bestämma nu vad jag ska ha på mig på nyårsafton? Eller ta med alla alternativ?).

Oh well, paket inslagna i alla fall. Och tvätt tvättad, och faktiskt nästan inlagd i skåp också! Tillsammans med tvätten från förra gången. Ett rum dammsuget, resten hyfsat plockade. Och Michael Bublé sjunger "Silent night", så julstämningen är ganska bra.

Det är bara packningen som skaver. Hjälp, Anna! Varför är du inte här och packar åt mig?

/Elin

Nej, nu får här vara nog med ledsamheter!


Efter en trevlig sista sånglektion gick jag en sväng på stan och hittade de sista julklapparna. Åt lunch med tjejerna i bandet och skildes åt i en känsla av hoppfullhet. Nu ska här slås in paket, städas, tvättas, packas, skrivas klart och samlas kraft för två långa dagar i butiken, innan det blir jul på riktigt.

Till min hjälp har jag en spellista med folklig julmusik och en massa choklad. Låter som en plan!

/Elin

En tur längs minnesvägen

På sovrumsgolvet ligger det en hög med minnen nu.

Jag har gått igenom alla gamla smycken, nej – bijouterier, från högstadiet, från gymnasiet, från mina första år med Fotografen, från vårt bröllop, från de första jobben i Stockholm, ja från hela övergången mellan ung och vuxen. Några spar jag förstås. Men de flesta har varit trasiga, slitna och allmänt fula sedan jag parkerade dem i diverse askar och lådor ungefär vid tidpunkten för när jag passerat högstadiet, gymnasiet och de första åren med Fotografen i Stockholm. Jag har klarat mig utan dem väldigt länge och det finns ändå inget de kan tillföra de minnen jag redan minns.


(Slänger några askar och ett par flaskor random dåligt hårfixmedel också när jag ändå håller på. Men det är liksom inte riktigt lika sentimentalt som smyckena.)

Jag undrar hur länge jag kan skjuta på momentet att flytta högen från golvet till en soptunna.

*hjärtsnörp*

/Anna

torsdag 19 december 2013

Sådana där dagar då man är glad att man bor mittemot en pizzeria

Det är lite deppigt på bloggen, va? Jag är ledsen, har inget roligare att komma med. För idag var dagen som basisten i vårt band valde att lägga ut en kort kommentar på Facebook om att han slutar. Vilket slutade i en dag av internetgräl, sms-övertramp, allmän pajkastning och krishantering. Såatte.... det verkar inte som att det finns något band längre.

Men en bra sak! Var att sjunga i Gamla Stan med två vänner. Vi sjöng carols och hade tomteluva och gjorde några människor glada.

Jag är en obotlig optimist, i det stora hela. Jag tänker att allt som händer löser sig till något bättre. I morgon ska jag äta lunch med sångerskorna i bandet och prata ut, kanske bråka lite, kanske gråta lite, kanske bara ha trevligt. Och samla ihop bitarna och se vad vi kan göra med dem.

I vilket fall får jag jullov om tre dagar, och det kan ingen ta ifrån mig.

/Elin

onsdag 18 december 2013

Snart är dagen kommen

Det har varit en riktigt dålig dag, på alla sätt och vis. Kroppen strejkar, det är för mycket nu.

Lite hjälpte det i alla fall att gå på Strumpans julkonsert med kammarkör och brassensemble. Förutom att ljuset inte gick att släcka i salongen var det magiskt.


Strumpan stod längst ut på kanten och tog i med de allra lägsta tonerna. Tänker eventuellt börja kalla henne bas-Elin på heltid.

Vårat konsertsnacks var såklart julskum. För julkänslan och för att de går att äta ljudlöst. Och för att socker gör allting bättre.


/Anna

Åååka pendeltåg...

Från hemtenta vid skrivbordet, till sjuuukt visset rep på söder, vidare till julkonsert med kammarkören. Hoppas det blir riktigt bra, för nu behöver jag lite energi...

/Elin

tisdag 17 december 2013

I afton julbordsknytis

Vi tog med oss vad vi hade lust med, mer uppstyrt än så blev det inte.
jansson
sill
pepparkakor
ost
sallad
julmust
köttbullar
mandariner


När vi ätit så vi spruckit dukades efterrätten fram.
brownies med färska bär och kesellagrädde.
knäck
glögg

Mina hemgruppsvänner är gänget jag träffar allra oftast och dem jag vädrar själva livet med. Vi ses igen i januari.

/Anna

Skriver hemtenta idag


/Elin

måndag 16 december 2013

Julgodis

Sandra har som tradition att bjuda in alla sina vänner till hennes pyttelilla hem en kväll i december för att provsmaka julgodis som hon gör. Ikväll var det dags igen. Trångt, högljutt och förtrollande gott. Trots att jag åt en clementin gick jag därifrån med en skön sockrig hinna i munnen, precis som planerat. Ljuvligt!



/Anna

Världens vackraste juldekoration

Ens egen gran är alltid den finaste va? Utsikten från köksbordet där jag sitter och jobbar:


Det bästa är fågeln som sitter i toppen, alldeles under Karl Bertin Jonsson-stjärnan:


(Okej, han ser lite förskräckt ut, men jag kan försäkra att han är nöjd över att vara ute ur kartongen.)
Mer bilder ändå? Ja jag är då inte nödbedd:



Men det är fortfarande doften som är det bästa. Det slår allt annat i gå-upp-på-morgonen-väg att knalla rakt in i en granskog för att göra frukost! Lyllos mig som jobbat hemma hela dagen idag, det är inte det minsta distraherande. Nähä då, inte alls.

/Anna

Världens fulaste juldekoration

... Står på mitt köksbord. Kommer inte ihåg var jag fått den ifrån, men blir lika glad varje gång jag ser den. 


/Elin



söndag 15 december 2013

This is Christmas

 Efter en riktigt dålig dag i butiken, hände det sig att jag hamnade på julshow i Filadelfiakyrkan. Och vips var allt mycket bättre! En begåvad ensemble bjöd på en hela paletten av julmusik; gamla klassiker och nyskrivna låtar, barnvisor och psalmer. Arrangemangen var genomtänkta, ljusshowen spektakulär.

Det bjöds på glögg i kön medan vi väntade på att få komma in och när vi kom in var hela kyrkan full ungefär, fast vi fick plats på läktaren.


Och för dig Elin, kommer här en titt på granen, sett från de tre adventsljusen, från i morse:


Glad tredje advent!

/Anna

En regnig dag på Skansen

Min bästa vän sedan barnsben fyllde trettio en månad innan mig, och efter att ha velat runt om vad jag skulle ge henne blev det till slut ett kort där det stod "En dag på Skansen". Idag blev det av! Det hade ju kunnat vara bättre förutsättningar vädervis, men vi drog halsdukarna tätare runt oss och njöt av varma fötter i ullstrumpor.

Vi tittade på renar...
...och fick en träslöjdslektion...
...och  lite insikt i hur man tryckte tidningar förr.
Så här mörkt var det till slut.
Då åkte vi hem till kompisen  med make och drack hemmagjord glögg i deras mysiga kök!
Sen tog jag bussen hem. Sjukt bra helg!
/Elin

lördag 14 december 2013

En rätt så perfekt lördagskväll

Jag har inte varit så nöjd på sistone och då finner jag det är svårt att skriva inlägg om livet. Men ikväll alltså. Ikväll hoppade livet upp några pinnhål minsann. Strumpan och jag jobbade i butiken och stängde tillsammans. Fotografen hämtade oss och eftersom han drabbats av infallet att vi ska ha riktig gran i år, så åkte vi och köpte en.

Därefter:

  • Äta pizza och kolla på första halvan av The Holliday
  • Ta in granen och klä den
  • Lyssna på julmusik och dricka glögg
  • Kolla klart på musiken och mysa åt en alldeles strålande julgran.
Eller som jag messade till mamman och pappan: "vi tindrar med ögonen och kämpar med att känna julstämning". Och som den infann sig!

Får lite dåndimpen av hur gott det luktar här hemma nu faktiskt.

/Anna

fredag 13 december 2013

Och plötsligt blir det sådär magiskt


Åh, Anna, om du hade varit där! Visst, den Kungliga Musikhögskolan ser i själva verket mer ut som en nedgången högstadieskola, och akustiken i Ljusgården är långt från vad man kan önska.

Men när den samlade skaran av elever och lärare på den högre musikutbildningen stämmer in i Gustaf Nordquists "Jul, jul" - då får man hålla tillbaka en tår för att klara sin stämma.

/Elin

Lusse lelle, du är så liten att du knappt syns

Jaha, men den här dagen försvann ju innan jag ens hann tänka på lussekatter och glögg.
Jag vaknade till Luciamorgon med SVT (bästa grejen!), jobbade hemma på förmiddagen (och hann inte avsluta i tid för att se Strumpans lussefirande i skolan) och åkte in till stan och jobbade i butiken på eftermiddagen. Ända till stängning klockan åtta (och missade Luciakonserten i en av kyrkorna i stan som Sandra bjöd in till).

Köpte jag thaimat på vägen hem och missade På Spåret, såg bara sista tio minuterna.
Det var det hela. Snacka om dålig Luciakänsla.

Men än har jag inte gett upp hoppet.

Jag ska värma glögg.

/Anna

Lucia


/Elin

onsdag 11 december 2013

Teknikens under

En vän frågade igår hur långt jag har kvar innan boken (Urmakaren) är klar.
Tja, sa jag. För vad annars kan man säga? Jag är i slutet av mitten och sedan ska jag knyta ihop säcken.

Så pass.

Det kliar som sjutton i tangentfingrarna nu när NaNoWriMo är över. Jag är fortfarande omåttligt stolt över skrällen att ha lyckats få ihop ett utkast på bara en månad, men när det var färdigt stängde jag ner dokumentet och har inte tittat tillbaka. Istället har jag jobbat och när jag inte har jobbat har jag funderat mycket på Urmakaren. Snart, mycket snart ska jag skriva färdigt slutet av mitten och sedan knyta ihop säcken.

Det var torsdag natt, den 28 november (fast klockan hade sedan länge slagit om till den 29 november) som jag klistrade in hela manuset i NaNoWriMo:s ordräknarsystem och fick en Winner-skylt slängd i ansiktet som tack. Det var omåttligt fint.

På fredagen föll det sig som så att Apple hade sänkt priserna på sina produkter i det amerikanska jippo som de kallar "Black Friday" och jag körde till närmaste Applestore (Täby) och köpte ny dator. Dylika investeringar har jag väldigt svårt att förhålla mig osentimental till och kräver därför en viss värdighet i övergången mellan gammalt och nytt. Tur att Fotografen låter mig hållas, han som helst vill kasta sig över den nya apparaten och installera och flytta över från det gamla och allt vad det är. Jag är så oändligt tacksam över all hjälp jag får, men först behövs en ceremoni. I det här fallet bestod den mest i att jag fick packa upp min MacBook Air ur lådan exakt så omständigt som jag ville och lukta på den och klappa på den och så. Liksom välkomna den till familjen. Att jag samtidigt vänder en gammal trotjänare ryggen måste jag av samma anledning försöka att inte tänka på. Sentimentaliteten kunde hota att svämma över.

Min gamla dator är också min första egna och den köpte vi på Applestore i Albuquerque i New Mexico när vi var i USA 2007. Sedan dess har jag proppat den stackars Macbooken full med diverse trams och universitetsgrejer och bilder och texter och någon gång i våras började den sjunga på sista versen. Det roliga med att handla dator i USA är att tangentbordet saknar å, ä, ö och att andra teckentangenter inte sitter där de ska. Man kan ändå välja svenskt tangentbord så man får alla tangentfunktioner där man är van vid att ha dem. Det är bara det att det inte syns på tangenterna. Det tog en vecka ungefär, sedan var det som om jag aldrig gjort annat. Det är istället förvirrande nu, när parantestangenterna ligger under respektive parantes och inte ett snäpp åt vänster. Men på alla andra sett är det en ren fröjd att ha en dator som är lätt som ett magasin i knät. Och som har batteritid som räcker i dagar!

Möt gammal och ny:


Den sista november, slutet för hela NaNoWriMo, firade jag min seger med att ha på mig Nano-strumporna på jobbet som jag fick av Strumpan den allra första novemberdagen.


Sedan kom december och jag blev belamrad med diverse arbete och hann knappt klappa på datorn. Ni ser ju, tomt på inlägg här till exempel.

Det är så snurrigt i hjärnan att jag inte riktigt kunnat formulera ett vettigt resonemang kring någonting alls sedan oktober ungefär. Men jag vill göra ett försök med Nano.

Det viktigaste jag lärt mig under november är att jag kan skriva ett lika dåligt första utkast på bara en månad som tog ett år förra gången. Det näst viktigaste jag lärt mig är att inte stanna vid formuleringar, inte sudda ut och skriva om och inte låta sig hejdas av att rätt ord inte infinner sig vid rätt tillfälle. Annat jag tänkte på varenda dag i november var hur många extra ord jag tjänade på att använda en långsökt formulering istället för att vara kortfattad. Så ja, hela berättelsen är framfuskad, naturligtvis. Och ändå känner jag inte att jag gjort ett sämre jobb än med mitt allra första utkast på Urmakaren. Det är befriande.

Det Nano-manus som blivit till innehåller förstås en hel massa skräp. Men känslan jag har är att allt inte är skräp som jag från början trodde skulle vara det. Genom att skriva väldigt mycket på väldigt kort tid blev jag tvingad att hoppa från det ena till det andra. Jag har i stort sett inte skrivit några övergångar eller hänvisningar till saker som hänt tidigare i berättelsen. Istället består manuset av en drös avsnitt som jag nog skulle kunna placera i vilken ordning som helst. Där finns karaktärer jag inte räknade med att träffa, bland annat den elakaste människa jag någonsin skrivit. Och där finns skissartade prövanden av händelser och miljöer som jag är mycket glad över. Det är det allra bästa med att ha genomför utmaningen. Att ha hela berättelsen framför sig, om än benig som en bergget, att välja ut bärande klossar från, börja modellera dem till någonting med innehåll och sätta in dem i sammanhang. Att slutligen ha svart på vitt vilken slags research jag måste göra för att få allt det kött som berättelsen kräver är som att få en present serverad på silverfat!

Men först ska en annan säck knytas ihop som sagt.

Med början i slutet av mitten.

/Anna

tisdag 10 december 2013

De märkliga situationerna man helt plötsligt finner sig själv i

Ni vet Nio till fem-Sandra? (Säg ja nu, det är så sällan jag får namedroppa) På de vindliga vägar som livet tar råkade det sig så att jag ikväll deltog i ett releaseparty för en novell som hon skrivit. Som körledare! Så himla otippat. En av tjejerna i kören jag leder jobbar som redaktör på Brevnoveller, som alltså ger ut en novell av Sandra Beijer. Så Kompiskören inledde hela eventet med lite indiepop à cappella. Jag var ganska starstruck av alla bloggkungligheter som var där, men som tur är är jag ju ganska bra på att spela cool. Och kören skötte sig helfint! *Stolt som en hönsmamma*

Författarsamtal på gång. Tyvärr tog jag ingen bild av kören, var lite upptagen när de sjöng!

/Elin

måndag 9 december 2013

I afton julbord

Kläderna är redo. Naglarna likaså. Nu väntar jag på att få håret klippt och fixat och sedan är det bara att byta om och sminka lite mer. Frilansande i all ära, men såhär års är det himla fint att ha en anställning och kollegor man känt länge att mysa med runt ett julbord.


I övrigt tänker jag mycket på Urmakaren men ser hur skrivtiden rinner bort i butiksjobb, julfix och diverse inspelningsdagar. Och hur man sammanfattar NaNoWriMo.

/Anna

söndag 8 december 2013

Invigde min nya fåtölj igår

Visst, jag har haft den i lite mer är en vecka och har såklart suttit i den. Men igår blev det en helkväll! Och titta, Anna! Brickbord!


Och så fick jag äntligen upp en stjärna i sovrumsfönstret, det blev så fint isblått sken därinne!


/Elin

lördag 7 december 2013

Working 6.30-21.00

Man blir mör efter inspelningsdagar. Så mör att jag är försenad till butiksjobbet nu. Mina kollegor där säger dock att det är okej. Och jag har med mig godis och kakor från gårdagens fikabord.

Ska bara försöka hålla mig vaken också.

/Anna

fredag 6 december 2013

Oh, sweet surrender

Första dagen jag har mössa på mig på den blåsiga pendeltågsperrongen - ska aldrig mer vara utan.

/Elin

torsdag 5 december 2013

Lovely, sister!

Äntligen är allting klart inför reklamfilmsjobbet i morgon. Det blir nog superenkelt, jag ska mest se till att folk vet var de ska ta vägen, har någonting att äta och i största allmänhet får en så fungerande arbetsdag som möjligt. Koordinator, står det i dagsbeskedet. Kaffetant, kallar jag mig.

Nu gäller det att kunna sova så snart som möjligt, för vi ska vara igång innan det ljusnar.

Den där Chet Baker sitter som ett smäck, med andra ord.

/Anna

Prinsesstårta och Chet Baker

Annat vi gör på den Kungliga musikhögskolan: dansar sydafrikansk stöveldans som del i examination av en kurs. Det kan man kalla salstenta, det!

Firar med överbliven prinsesstårta och Chet Baker, oväntat bra kombo. Ta en tårtbit och prova:


Funkar säkert lika bra med lussebulle, för den som inte precis fyllt år. Men te! Det måste finnas te.

/Elin

onsdag 4 december 2013

Ett Kungligt luciatåg?

Eftersom jag har så mycket tid över nu för tiden (?) så har jag tydligen engagerat mig i organiserandet av skolans luciatåg. ... Hepp! Första övningen ikväll, totalt fyra dök upp. Himla tur då att de läser noter direkt från bladet och sjunger som gudar...

/Elin 

Medan jag trånar efter Urmakaren

Efter inhoppet i butiken igår ligger jag efter med de andra jobben.
Plus är en aning mör.

Så idag sitter jag hemma i mörkret (det blir för sjutton aldrig ljust!) och kämpar med följande läsning:

  • Lektörsläsning av manus (Iiii! Svinkul!)
  • Läsning av nyutgiven bok som jag förlagsjobbar med (Iiii! Svinkul!)
  • Läsning av bokcirkelbok till cirkeln i morgon (Iiii! Har jag inte hunnit börja med än!)
Och jag vet att jag utlovade skryt och så, men jag hade tänkt ta det i samband med en reflektion kring NaNoWriMo och det måste jag skjuta på lite till. Jag har inte ens läst bloggar ordentligt på sistone, men jag ser fram emot att lusläsa Livs och Erins tankar om NaNoWriMo.

Tills vidare får den här bilden av min nya skrivmaskin duga:


Den är alldeles vidunderligt fin att skriva rapporter på, surfa med och att hoppa mellan programmen med, den lilla datorn. Såhär fem dagar efter inköpet känner jag mig fortfarande pirrig så fort jag får använda den (vilket egentligen är hela tiden). Å, fatta hur fin text till Urmakaren det kommer att bli!

/Anna

Lite morgonilska bara, annars är allt fint

Hur kul är det att betala en elräkning för en lägenhet man inte ägt på tre månader, bara för att man råkat glömma säga upp elen? Inte alls kul, ska jag säga er. Grrr. Hoppas han som bor där har haft det bra. (Och hoppas Vattenfall inte meddelar att de stänger av elen om två dagar.)

För övrigt har jag snoozat över en timme idag och kommer definitivt inte att komma i tid. Så värt!

/Elin

tisdag 3 december 2013

Och... där! Kom jag hem

Sitter och funderar på om jag ska skolka en halvdag i morgon, pga vad gör det om hundra år? Argumenterar fram och tillbaka, fram och tillbaka... Den som vaknar får se.

/Elin

måndag 2 december 2013

Ja, vad gör jag?

Här är det helt opepp.
Har jobbat hela dagen vid mitt köksbord och försöker jobba vidare ikväll i soffan samtidigt som jag tänker att jag borde ha hittat på någonting. Alternativt skaffa hund, så jag tvingades utomhus annat än den där korta svängen till Coop på lunchen.

Men jag kan gott ha det lite surt, tänker jag.

Helgen var ju helt fantastisk liksom.
Föräldrar på besök, det gick helt okej att jobba i butiken, Elin hade rolig 30-årsfest och jag har fröjdats över hyacinterna i fönstret och över en mysig första advent med promenad på Djurgården, körsång och glöggfika. Plus att jag var fin i håret mest hela tiden.

Det är fortfarande hyfsat städat och fint här hemma, ljusen lyser och allt är frid och fröjd. Då kan man inte gnälla över en trist måndag. Det vore oförskämt.

Så jag rycker upp mig och visar istället några av de bilder som Strumpan inte lagt ut (och som hon i motsats till vad hon påstår har, för jag mailade ett gäng födelsedagsbilder till henne, men det har hon kanske inte sett.)




I morgon blir det nog ett skrytigt inlägg om min nya dator.

Gonatt!

/Anna

Inget att klaga på, inget alls

Vet ni vad jag har gjort i kväll? Knappt något! Varit hemma, ätit middag halv sju, skrotat runt, satt igång diskmaskinen, flyttat runt adventspyntet, läst lite musikhistoria, legat i soffan. Jag kommer på allvar inte ihåg när det hände senast. Men men, i morgon är det business as usual, dagen börjar kl 9 och avlutas tolv timmar senare med att ta bussen hem från körövningen. Och så vidare, och så vidare...

Men jag är nöjd med min kväll! Vad gör du, Syster Yster?


/Elin

Nej, men om man skulle ta och börja blogga igen?

Så sjukt fin helg har jag haft, så många fina bilder på näthinnan men ingen att visa er! Men tänk er...

  • En lägenhet full av goda vänner
  • En damkör som sjunger "Happy Birthday"
  • En tårta med noter på
  • Ett Hogwarts-slott att sjunga adventskonsert i,
  • och en gammal film med bästa sällskapet.
Plus en massa annat fint. Tack alla, för att ni hjälpt mig över 30-strecket! Det ska nog gå bra det här. Dags att ta tag i alla saker som jag förnekat finns hela förra veckan, för nu drar det ihop sig i skolan. Till  exempel ska jag presentera ett tvåstämmigt arrangemang som inte riktigt finns än om ca en och en halv timme. Klara, färdiga, gå!


/Elin

fredag 29 november 2013

Hon leve!

Tidigt i morse åkte jag hem till Strumpan för att skrämma slag på henne genom att knacka på hennes sovrumsfönster. Men det var ju bara för att överraska henne på födelsedagen!

Och överraskad blev hon.


/Anna

MAGNETIKA: 50.251 ord

Det gick av bara farten. Och nu är det mitt i natten.
Tror att jag måste pusta ut lite (och med pusta ut menar jag sova) och samla tankarna.

Just nu känner jag mest att det är helt sjukt att jag fått ihop ett första utkast till en roman på bara tjugonio dagar. Obegripligt rentav.

Himla fint då att gänget på NaNoWriMo tjoar så glatt när man går i mål. Det gör det lättare att förstå att fantasivärlden man ägnat sig åt under november, trots allt var på riktigt.


/Anna

torsdag 28 november 2013

Obs, kris inställd

Sitter i min sköna nya fåtölj och plöjer skivor av Joni Mitchell och tänker att... det kanske inte är så illa? Jag har tak över huvudet, en massa fina saker (en del av dem nyss befriade från sina lådor) och hemma hos Syster Yster står fem kilo chili och väntar. So what om jag inte hinner göra tårtor, det går väl att köpa?

Nej, nu får det vara nog. Jag har faktiskt bearbetat min 30-årsdag sedan januari, är jag inte klar nu så blir jag det nog aldrig.

*insert bild av mig själv i soffan, jag har tagit kanske femton och ser bara muppig ut. Så... tänk er, ok?*

/Elin

onsdag 27 november 2013

Nu är krisen nära

Kommer hem från skolan efter en dag av tusen olika projekt samtidigt, möts av pappersinsamlingens hotande torn i hallen. Går ner i tvättstugan och bokar en tid, tillbaka upp, hetsäter chips i köket medan jag lagar middag, äter snabbt framför TV-serie, sätter igång en chokladtårta som jag gjort otaligt antal av tidigare, kommer inte överens med chokladen, smeten skär sig. Googlar råd, vispar med elvisp, smeten skvätter över hela köket, ger upp, häller smeten i formen, strösslar hallon över. Spiller hallon över golvet, sliter mitt hår, stönar högt, in med kakan i ugnen. Ner till tvätten, har inte torkat, upp igen, snygga till köket. In i vardagsrummet, fortfarande stökigt, flyttar några pärmar, JAG ORKAR INTE. Kollar klart på avsnittet.

Jag fyller 30 om två dagar.

/Elin

Där! Nu har jag det! En epilog!

Jag kom på vad det där inlägget jag funderade på i morse handlade om.
Det handlade om att Nano snart är slut.
För min del ligger målet tretusen ord bort. Det är himla tur, för min deadline är på fredag. Det finns liksom ingen chans att jag ska hinna skriva ens tio ord på lördag och ännu mindre kommer det att finnas tid att ladda upp allt på Nano-sidan för ordkontroll, för först jobbar jag och sedan ska jag fira Strumpan hela kvällen lång. Alltså är planen att skriva tvåtusen ord i morgon och tusen på fredag.

Tretusen ord bara.

Lätt som en plätt.

Men det finns ett problem.

Jag har noterat att somliga utrycker sin ängslan över att deras romaner kommer att bli långt över femtiotusen ord i slutändan och jag har roats av Nano-folkets lugnande besked om att det förstås är helt i sin ordning att man skriver längre.

Men jag har varit supereffektiv hela vägen, struntat i transportsträckor och kastat mig direkt på gottiga scener och kastat mig vidare så snart jag varit uttråkad. Var tror ni att det har lett mig?

Just det.

Min roman är ungefär slut om max tusen ord.

Det är tvåtusen ord för kort, det är ni med på va?
Vad sägs om ett tvåtusen ord långt avsnitt efter slutet i bästa "dettta-hände-sedan"-anda? Nej?

/Anna

Precis på tungan och så är det borta igen

Jodå, jag skriver. Har passerat 47.000 Nano-ord idag, så nu ska jag skriva på annat. Och jobba.
Men mitt i Nano-rejset hade jag ett (antagligen) superintelligent inlägg på gång och jag tänkte (klok som jag är) att det får vänta tills jag skrivit färdigt.

Och så försvann det.

/Anna

tisdag 26 november 2013

Borde skriva, borde skriva, borde skriva

Det finns mycket som pockar på uppmärksamhet. Texten blir... därefter.


Julkänslan börjar i alla fall ta sig.

/Anna

måndag 25 november 2013

Ikea: återbesöket

Då har man skruvat ihop ett skrivbord då.
Så att Strumpan har någonstans att sitta och jobba.


Men mest nöjd är jag över bedriften att få in hennes nya fåtölj i bilen. Vi fick förstås packa upp den ur all kartong på parkeringen, men sedan gick det.

Förra gången vi åkte till Ikea mätte vi supernoga och hade massor med utrymme över.
Den här gången, not so much. Living on the edge and all that jazz.

/Anna


Nano-listan (detta inlägg innehåller en spoiler)

I morse när jag kollade igenom mailen på mobilen upptäckte jag att jag fått ett mail av Fotografen med ämnesraden "Nano-lista". Det dröjde ända tills jag öppnat det innan jag insåg att det var jag själv som bad honom skicka det. Sent igår.

Det innehåller en kort lista på ord och fraser som har med själva upploppet till min Nano-berättelse att göra.

Utifrån detta drar jag två slutsatser.

  1. Det är himla fiffigt att skriva ner alla idéer man får precis innan man ska somna.
  2. Det är ännu fiffigare att be någon annan skriva åt en, då man bara kan ligga kvar med ögonen slutna och diktera (diktera!)
Hade jag inte bett honom anteckna som ändå låg vaken med iPaden redo, hade jag väl helt glömt bort mina idéer. Nu bara, katastrofer I salute you! (Spoiler: min Nano-bok verkar sluta olyckligt.)

/Anna

söndag 24 november 2013

40.087 ord

Veckan som kommer blir härligt snårig med jobb, redigering och födelsedagsplanering/-firande. Ovanpå allt är det slutspurt i NaNoWriMo. Och tänk. Jag hänger fortfarande kvar! Jag har en chans att vinna! Men nu hade det suttit fint med en buffert. Hey, det hade suttit fint att redan vara i mål.

Jaja.
Det finns bara ett sätt att tackla detta.

Challenge accepted!


/Anna

Och jag fick ett jobberbjudande

Jag fick ett SMS medan jag åt middag, det visade sig vara Tommy från Sundsvall. Som hittat mig på en ett forum på nätet där jag inte angett varken efternamn eller kontaktuppgifter, men däremot födelsedag och namnet på bandet jag spelar i. Så med några knapptryckningar hade han mitt telefonnummer och som jag sa till honom, det är ju lite delar fantastiskt som skrämmande.

Men i det här fallet ganska kul, han hade hört mig spela i ett Youtube-klipp och undrade om jag kan lägga ett spår på en skiva som han producerar åt en sångerska.

Knasigt va?

(Jag svarade att jag skulle tänka på det, försöker komma ihåg min kroniska "för många bollar i luften"-ångest. Men ändå.)

/Elin

Osten är slut. Och snart är det måndag.

Det blev en bra helg!
Vi åt ost och tapas-chark till middag i går och såg We´re The Millers, eller Familjetrippen som den heter på svenska. Den hade stundtals exakt så låg humor jag hade förvänta mig, men levererade den låga humorn hundra gånger bättre än jag kunnat föreställa mig, sammantaget ett väldigt lyckat resultat. Jag fulskrattade och åt upp allt smågodis som Strumpan råkade lämna kvar efter sitt besök. (Citronen glömde du också, Elin. Jag kanske kommer ihåg att ge dig den i morgon.)

Nu har jag ätit upp den sista biten brie på några pepparkakor och samlar mig inför ett Nano-ryck mot dagens mål: 40.000 ord. Håll i hatten!

/Anna

lördag 23 november 2013

Servetter och ljus. Sedan är allt bra igen.

Det är fortfarande obegripligt hur jag kunde sova till halv elva i dag.
Obegripligt.
Men jag ska försöka lämna det och gå vidare.

För sedan dess har jag skrivit tusen Nano-ord. Åkt in till stan och strosat alldeles på egen hand. Hämtat bok på biblioteket. Okynneshandlat en adventskalender. Okynneshandlat nya servetter och ett fint ljus. Okynneshandlat ost och plockmat till middag. Promenerat hem innan det blev beckmörkt ute. Tänt alla ljus här hemma. Skrivit ytterligare tusen Nano-ord. Tagit emot Strumpan som kom hem till mig efter jobbet. Typ så. Nu ska vi sitta i soffan och läsa varsin bok. Eller så ska jag plantera om hyacinterna. Eller så tittar vi på tv. God helg!


/Anna