torsdag 28 februari 2013

Plezuro-nyheter

Här kommer dagens lovord till en favoritbutik jag handlar alldeles för sällan i.

Jag var iväg en sväng på kollektionsrelease på Plezuro ikväll med Sandra (som helst av allt klär sig enbart i Plezuro-kreationer) och vi möttes av en fullproppat butik. Så kul!

Gästdesignern Johanna Nordlöfs klänningar faller inte mig riktigt i smaken (önskar att jag skulle kunna ha spets och blommigt, men det går liksom bara inte), fast där fanns som vanligt mycket annat fint. På grund av trängsel får jag dock gå och klämma ordentligt på allt nyinkommet en annan dag istället. För min del lockade utställningen med prints av Sofia Johansson mest. De hängde högt och syntes tydligt och bra. Och så är jag svag för prints. Sedan kom jag hem, kollade in Plezuro-bloggen och bara men åh! De fina kuddarna! De syntes liksom inte i butiken under ett lager av jackor. Fågelmotivet var min absoluta favorit på väggen. Som kuddar blir det ju bara ännu bättre.

Bild lånad från Plezuro-bloggen.
Jag råkade förresten ha på mig mitt enda Plezuro-plagg ikväll, på grund av att det är det skönaste jag äger. Så här ser den ut! (Sandra, det är en twentyeight days into September, kanske det bästa namnet ever!) Fast när jag har den på mig ser jag betydligt lyckligare ut än modellen på bilden, bara så det inte blir några missförstånd.

/Anna

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig

I morgon är en stor dag: jag gör det första antagningsprovet, i Örebro. Tåget går 06.32.

Och jag har ont i halsen.

/Elin
*inte ett dugg bitter, inte*

Man skriver femhundra ord, man stryker sexhundra ord

Nähä, det här blev verkligen en bottenskrivardag. Planen var att sitta på biblioteket hela dagen. Istället satt jag i soffan och jobbade med annat hela dagen (för att det är mitt jobb). Däremellan lagade jag i och för sig nyttig mat från scratch, men skit i det. Jag skulle SKRIVA.

När jag äntligen satte mig med manuset ikväll och äntligen kom på hur avsnittet jag suttit fast i ska fixas, innebar det en klassisk jenkadans. Men visst, även om det känns som om man går bakåt, har jag faktiskt tagit pyttesteg framåt. Problemet är att statistiken visar hundratals ord framåt, inte tusentals.

Vem kunde ana att det skulle vara så KÄMPIGT att skriva bok? (Jo, det har jag i och för sig förstått sedan ett tag...)

Nu går jag på galej. För att jag vill.

/Anna

onsdag 27 februari 2013

På besök i ett Bluegrass-kök

Elins Bluegrassband behöver bilder och bjöd in Fotografen ikväll för att prata lite koncept. Jag bjöd in mig själv som allmän idéspruta och fotoassistent eftersom jag ju älskar koncept.

Såhär gick det till:
Bandet var lagom utslagna/sockerlåga/urflippade på grund av att de repat i cirka tre timmar innan vi kom dit. Vi satte oss ner och glodde på varandra en stund innan någon började prata och så var idéerna igång. Det blev rätt uppenbart att bandet är ett skönt gäng och att vi kommer att komma överens om hur bilderna ska se ut. Vi bokade till och med en dag och tid då det hela ska ske då samtliga närvarande hade utrymme i respektive kalender. Mer lyckat möte blir det knappast. Avslutningsvis spelade bandet en låt för oss som inte är med i bandet och det svängde som sjutton i köket på tredje våningen i ett charmigt hus på söder.


Innan jag blev hemskjutsad fick jag en korv med bröd från närmaste korvmoj och jag tänkte att det väl kunde räcka som middag. Nu kämpar ugnen med att värma mer mat och den kan inte jobba snabbt nog. Undrar när jag ska bli sådär ordentlig på att laga middag igen? Kanske när jag skrivit klart en bok?

/Anna

Att sitta och läsa den i solen på balkongen gör ju inte saken sämre heller

Ibland, alldeles för sällan tycker jag, stöter man på böcker som är som bra att de inte går att sträckläsa. Som efter varje kapitelslut får en att lycklig höja blicken, kanske lite tårögd, och lägga ifrån sig den för det går inte att ta in mer.


Det här är en sådan bok.

/Elin

Från det ena till det andra

Inte gick jag väl upp klockan sex och skrev bok och tvättade? Nähä, klart jag inte gjorde. Istället slängde jag mig upp i vild panik klockan åtta och skyndade mig att skriva ihop en lista och maila iväg, något jag plötsligt klarvaken insåg att jag skulle ha gjort i går.

Sedan var det telefonmöte, listan möttes med glada tillrop och det pratades om annat och i det stora hela var allt frid och fröjd.

Nu är det dags att träffa kompis inklusive bebis och äta lunch, senare ska jag vara med på möte med Elins Blue Grass-band och däremellan ska jag väl skriva några tusen ord också.

Hujedamig, jag är rökt va?

/Anna

tisdag 26 februari 2013

En natt med Oscar

Tydligen förväntas jag tycka till om Oscarsgalan och okej då, jag gör väl det.

Såhär tyckte jag om Oscarsgalan: BRA!

Jag har som sagt inte hunnit se alla filmer som var nominerade till priset för Bästa Film, men Ben Affleck var en värdig vinnare med Argo. Jag hade nog inte väntat mig att en film som driver så mycket med den amerikanska filmindustrin skulle få priset, men berättelsen i övrigt är viktig och gripande (för att inte tala om spännande!) så det är fint att Argo blev juryns favorit.

Det är förstås fantastiskt roligt att Malik Bendjelloul vann priset för bästa dokumentär med Searching for Sugarman (som jag ännu inte har sett) och roligt med fler svenskar på scenen när det togs emot statyetter för ljudpriserna också.

När Quentin Tarantino fick priset för bästa manus (Django Unchained) hurrade jag högt och lika högt hurrade jag när Christoph Waltz tog emot statyetten för bästa biroll i samma film. Så värt!

Såhär i efterhand blir galans värd Seth MacFarlane aningen bespottad, särskilt på amerikanska sociala medier. Men jag kan inte ge mig in i en diskussion om sånt där, är alldeles för förlåtande till min natur även om jag naturligtvis också har en sida av mig som blir rasande över låten "We saw your boobs". Å ena sidan. Å andra sidan visade sig MacFarlane ha världens skönaste presentationsröst plus att han både sjöng och dansade. Man gillar ju programledare som också kan agera musikalartister, så är det bara.

I övrigt var vi mest sugna på flingor och mjölk och en och annan macka med ost mitt i natten (note till mitt framtida sitta-uppe-och-kolla-på-Oscarsgalan-jag). Vi hade pyjamasparty i vardagsrummet, bäddade på madrasser framför tv:n och satt med ryggarna mot soffan och hade det hur bra som helst.


Dessutom lyckades vi hålla oss vakna ända till slutet utan problem (till skillnad från förra året då vi somnade mitt under utdelningen av de tyngsta priserna), kanske tack vare att vi struntade i röda mattan-timmen som visas som uppladdning innan själva galan. Men igår var vi överens om att vi ändå saknade att kolla på röda mattan. Både för att se vad folk har på sig men mest för att det faktiskt förhöjer stämningen. Det finns alltså saker att förbättra även till nästa år.

Jag sov såklart några timmar efter galan som slutade klockan sex, men sedan var dagen precis som vanligt. Förutom att jag städade istället för att skriva och sedan promenerade till stan för att det var vackert väder. Så har lite panik nu över att jag inte har skrivit det jag ska och ska lägga på ett kol precis nu.

Kaffe!

/Anna

måndag 25 februari 2013

Om inspelningshelg, Oscars och annat

För alla som väntat på Annas rapport från Oscarsnatten: den kommer nog när som helst. Under tiden kan jag passa på att berätta att jag såg "Argo" i helgen och jag håller helt med juryn: den var BRA. Dessvärre har jag inte sett de andra kandidaterna, så jag har ingen åsikt om huruvida de gjorde rätt val.

Själv var ju i den lilla staden söder om stan och spelade in med ena bandet (hur coolt är det, "ena bandet"?) Mycket godis åts, många dåliga skämt vädrades och en och annan ton fastnade på den digitala tejpen. Jag stannade en dag extra och jobbade lite på ett eget projekt, det var inspirerande!


Vi pratade lite om vad det är som gör att vissa låtar blir så kända och omtyckta, och hur stor påverkan det har att den som sjunger den redan är känd. Och så passade vi på att såga melodifestivalen lite, för det är det man gör. Hårt jobb att vara studiomusiker.

/Elin

söndag 24 februari 2013

Preppad för Oscarsgala

Följande står uppradat på köksbänken: popcorn, frukt, godis, flingor, te, kaffe, chips och bröd. Vi är med andra ord redo för lite allt möjligt sug under natten.


Då återstår bara en sak: att gå och lägga sig nu.

Antagligen twittrar jag här om det som händer under prisutdelningen. Gör jag det inte beror det på att jag inte vaknade i tid, okej?

Pepp, pepp!

/Anna

lördag 23 februari 2013

Beasts of the Southern Wild, Argo och butiksjobb

Jag gör så gott jag kan med att hinna se Oscarsnominerade filmer tills i morgon, men så var det det där med att jobba också. Och skriva bok. Den där deadlinen jag plötsligt bestämde mig för har försatt mig i det skrivarrus jag saknat. I natt skrev jag till exempel ett stycke dialog till en nyckelscen jag dittills inte vetat hur jag ska få till, i morse kastade jag mig över datorn innan frukost för att hinna få ner några rader innan det var dags att åka till stan och butiken.

Men visst hinner jag peta in en och annan film däremellan också. Det är underförstått.

/Anna

fredag 22 februari 2013

Anna Karenina

Eventuellt kommer jag se den här igen snart, för den gav väldigt mycket energi till skrivandet. Hur som helst. Har inte läst boken, har inte läst någonting om boken och hade därför inte mycket till förhandskunskap kring historien om Anna Karenina. Och (kanske var det därför som) jag gillade!


Allra mest gillade jag Joe Wright´s modiga beslut att bygga scenerierna som drömska inblickar kring en teaterscen. Filmen är mer en välkoreograferad dans än någonting annat. Minst gillade jag att alla drömska scenerier distanserade karaktärerna. Och ändå är jag mycket imponerad över allas skådespelarinsatser. Hursoms, jag förutsätter att Tolstoj´s drama är betydligt mer gripande och det är synd att det inte kommer fram bättre. Men å andra sidan: Koreograferade scenbyten. Inte mycket som slår det.

/Anna

Alla dessa deadlines, är det livet?

Igår kom alltså storebror hit och åt kvällsmacka och så bäddade vi ner honom i soffan. I morse studsade jag upp ur sängen såsom jag alltid gör när vi har besök som sover över och aldrig gör annars, och fixade frukost. Sedan kom som sagt Lillstrumpan också hit och det blev en sådan där idyllisk syskonfrukost som ingen hade tid att fotografera för vi var fullt upptagna med att uppdatera oss på nya arbeten och skolor att söka och allmänna planer som uppstått sedan sist vi sågs alla tre. En skapligt effektiv timme.

Disken däremot:


Han är i stan för att döma under uttagning till Barista-SM, storebror, och jag skjutsade honom till plats och så åkte jag hem igen. Och SKREV. Kollade knappt bloggar och twitter alls, läste inte ens igenom arbetsmail som jag lovat mig själv att jag skulle ha gjort redan igår kväll men som inte blev av då heller på grund av mackätande storebror på besök. Jag skrev. Med ett enda mål framför mig: till på söndag ska jag komma upp i 50 000 ord. Kommande söndagar ska manuset ha växt med 10 000 ord varje vecka för i vår ska jag ha ett manus klart att skicka in. Så är det bara. Gah! Får ångest bara av att skriva ner det här, men det fungerade ju fint senast jag outade deadline här på bloggen.

Det stora datumet, den dag jag siktar på att boken ska vara färdig, bestämde Fotografen huxflux igår. Det är väl inte mer än rätt att han får lägga sig i det, antar jag. Den tjugosjätte april valde han. Då smäller det.

/Anna

Att låta tankarna flyga

Efter en ovanligt intensiv vecka kraschlandade jag i fredagen. Eller snarare segade ihop, som Plåtman i "Trollkarlen från Oz" när han rostar. Morgonen började fint med frukost hos min kära syster, som dessutom hade käre bror på besök. Sen gick jag hem och la mig på soffan. Länge.

Jag har nog vilat alldeles för lite den här veckan, när jag varit trött har jag distraherat mig med att läsa en bok, bloggar, titta på TV-serier, vad som helst förutom det jag mest behövde göra: ingenting. Att bara ligga (eller sitta) och låta tankarna flyga, iväg och tillbaka, vart de ville, hitta sin plats. Rensa efter alla intryck, storstäda.

Jag tror att jag börjar bli klar, svårt att säga. Men jag åker till Nyköping om en timma eller så, kan ju fortsätta på tåget. Tåg är oöverträffade miljöer för tankar att flyga i.

Ha en fin helg, alla bloggare, låt tankarna flyga högt!

/Elin

torsdag 21 februari 2013

Mellanbarnet på Åsgatan 6

Är sjukt sugen på att skriva en självbiografisk berättelse (och sedan hävda att allt är på låtsas). Titeln är redan klar så det är bara att försöka minnas de bästa från 1988-2000. Varför? Jag vet inte, självbiografiska berättelser låter egentligen som självmord i mina öron. Om man inte är känd och måste delge världen om hur man verkligen ser på saker och ting.

Skärmdump från Google på, kan man säga, ett random hus
Fast å andra sidan varför inte liksom. Jag skrev en kort självbiografisk historia som övning när jag gick skrivarkurs, och det gick ju faktiskt att få till en rätt intressant text även från mitt ytterst vanliga liv. Plus att man är lite uppmärksamhetstörstande. Men bara så där så det är gulligt, visst Strumpan?

Tja, det skulle kunna bli en novell, det skulle det. Om jag får krydda den med hittepå. Håll utkik!

/Anna

Så många filmer, så lite tid

Hörni, på söndag natt mot måndag är det Oscarsgala och just nu finns det så mycket bra film på bio att jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Här är vad jag skulle vilja se inom en snar framtid (alla är verkligen inte Oscarsnominerade):


  • A Good Day To Die Hard
  • Amour
  • Anna Karenina
  • Argo
  • Cloud Atlas
  • Du Gör Mig Galen
  • Gangster Squad
  • Hansel and Gretel: Witch Hunters
  • Jach Reacher
  • Les Miserables
  • Mitt Längtande Hjärta
  • Pitch Perfect
  • Rust and Bone
  • Searching for Sugar Man
  • The Master
  • Zero Dark Thirty


Säkert har jag missat några. Suck alltså, det är alltid mycket roligare att se galan om man har koll på vem som gjort vad och man har hunnit göra sig sina egna vinnarfavoriter. Bara att börja beta av. Typ.

/Anna

Obarmhärtig är mitt mellannamn

Det börjar kännas hållbart, mitt manus. Fast erkännas skall att jag fortfarande är i första halvan och petar. Eller skriver om, rättare sagt. Mycket nytt ska in, allt gammalt vägs på guldvåg. Jag försöker tänka mig att jag skriver med bred pensel snarare än gåspenna.
"Jahaja, här nämns ett par släktingar i förbigående för att beskriva en grej ser jag."
"Mmm..."
"Varför? De har inget som helst i den här berättelsen att göra."
"Nja, men de förtydligar ..."
"STRYK!"
Man måste gallra för berättelsens bästa, även om det betyder att stycken man slitit med och klurat ihop ryker. Om jag någon gång skulle föräras att arbeta med en redaktör hoppas jag att jag skulle vara lika tillåtande mot denna. Hoppas liksom att jag är lika tuff när andra levererar raka rör som när de kommer från mig själv?

/Anna

onsdag 20 februari 2013

Hitchcock

I söndags såg vi Hitchcock på bio och det på alla sätt och vis en riktigt bra söndagsfilm (lagom lång till exempel, en och en halv timme). Anthony Hopkins i titelrollen och Helen Mirren som Hitchcocks fru Alma är precis så bra som man förväntar sig, det finns ingenting att säga om det. Och Hopkins ser man inte ens, han är ju Hitchcock!

Den utspelar sig under vedermödorna med att filma Psycho där vi parallellt får en inblick i Hitchcocks stökiga privatliv. Porträttet av Hitchcock är långt ifrån sympatiskt, men ack så underhållande. Jag är svag för osympatiska karaktärer, okej? Överlag är det en fantastiskt snygg film (nominerad till Oscar för bästa make up) och innehåller ett par riktigt starka partier. Jag säger: se!


/Anna

Bokcirkelcirklande

I måndags var jag på Sture Bibliotek och lyssnade på panelprat om bokcirklande. Väldigt intressant.


Två intryck hänger kvar från kvällen.

Det första är: KRAFTEN I ATT PRATA OM EN BOK
Inför kvällen läste vi novellerna i den lilla Novelixboken Det Gula Huset. Jag fattade ingenting av den isländske författarens karga, korthuggna scenerier. Men jag förstod att jag antagligen borde läsa dem alla en gång till (det gjorde jag inte) och att jag antagligen skulle bli överbevisad om novellernas storhet under bokcirkelpratet (det blev jag). Jag tycker fortfarande inte om dem, men genom andras positiva läsupplevelser kan jag ana det där skiktet i berättelserna som jag inte ser på egen hand. Och det är mitt intryck från de gånger jag varit med i bokcirklar (alla anordnade av Sture Bibliotek), att oavsett om man tycker om en bok eller inte, om man tycker lika eller olika, förhöjs läsupplevelsen genom att man pratar om den.

Det andra är: JAG VILL OCKSÅ HA EN BOKCIRKEL.
Den ska bestå av intelligenta människor, fyra stycken plus jag själv, och vi ska helst vara så olika som möjligt. Vi ska ha olika livssyn, olika erfarenheter, olika bakgrund. Fast vi ska vara överens om att vi inte är överens och lära massor av varandra och vara de bästa vänner som älskar att ses och äta middag och prata läsning och böcker.


Att läsa är att få tillgång till en annan människas tankar och idéer, att dela läsningen med andra är att få tillgång till tolkningar för dessa idéer.

Bokcirklar är grejen.

/Anna

tisdag 19 februari 2013

Apropå att slänga ihop något lite casual en tisdagskväll








Är de inte näpna då?


Med anledning av att en av mina rummisar, vi kan kalla honom prinsessan, fyller 30 i morgon. Men säg inget, det är en överraskning!

/Elin

Housewife style

Alltså, man bara "är lite sugen på havreflarn" och tänker långsökt "man kanske skulle göra några".

Haha, det är galet, jag vet. Men kolla:

Man tar fram receptboken.
*bläddra bläddra bläddra*

Man öppnar skafferiet.
*rota rota rota*

Och vips! har man dragit fram alla ingredienser, rört ihop smeten och klickat på plåt. Bara sådär, jag veeet!

Sedan sätter man sig vid datorn igen.
*sörplar nybryggt kaffe och äter knaprig kaka till*

Seger!


/Anna

måndag 18 februari 2013

Ruttenbulle

Att skriva mitten måste verkligen vara det svåraste av allt svåra man kan ta sig för. Särskilt när man skriver långt som en roman, mittendelen kräver onekligen stort utrymme då. Som det är nu, skriver jag än här, än där för att slippa ta mig an för långa mittensjok som jag ruttnar på. Skriver om ett avsnitt alldeles i början för att få med de där detaljerna som nyss tillkommit, skriver ett avsnitt i slutet där berättelsen ska börja vävas samman för att tillslut knytas ihop. Mycket roligare. Däremellan försöker jag få till ett mittenparti eller två för att komma någon vart där också. Men att det ska vara så svå-å-å-rt att få till språket, rytmen och flytet där. Nä, jag säger som Fotografen när saker går dåligt och bjuder på en till bild från helgen som får tala sitt tvetydiga språk. Bakgrundsfakta: Vi hade sökt oss genom hela Strängnäs och blivit röda om nosarna när vi äntligen hittade Grassagården och fick en mycket efterlängtad kopp fika. Och nej, bullarna var långt ifrån ruttna.


/Anna

söndag 17 februari 2013

Grått, disigt och väldigt romantiskt

I går morse packade vi varsin övernattningsväska, Fotografen och jag. Sedan åkte vi till den där staden som vi ännu inte riktigt lärt oss namnet på. Det är alltså... vahettere... ööhhh... STRÄNGNÄS!

Det fastnade liksom aldrig. Vid middagen frågade jag servitrisen om hon kände till hur det kom sig att Sigtuna grundades och Fotografen rättade mig diskret: "Alltså, hon menar Strängnäs". När vi senare promenerade omkring och tittade på hus och andra byggnader gjorde Fotografen en kommentar om Säter. "Jaha, du menar Strängnäs", sa jag. Varenda gång! Jag kan inte annat än dra slutsatsen att Strängnäs inte är färdiga med oss än. I bilen på väg hem bestämde vi genast att vi såklart måste åka dit till sommaren, när man ser annat än dimma. Till exempel ska vi titta närmare på Domkyrkan och platsen för Gustav Vasas kröning då. Blir fint. Men kolla här nu, snyggt golv!


Vi var där för att bo på herrgård och ha det fint, vilket var en julklapp från svärföräldrarna. Och fint hade vi! Efter rekommendation av känd författare gick vi en rundtur i ett alldeles nedstängt Strängnäs (aha, jag kom ihåg namnet!). Tydligen ska man inte komma först vid tretiden om man vill gå in i butikerna, men det viktigaste stället var öppet: Grassagårdens café.


Till middagen stassade jag upp mig och det togs en hel drös med kort. Fast inte ett enda där mina svinhöga pumps syns. Jag lyckades faktiskt ta mig från huset där vi hade vårt rum till herrgårdens huvudbyggnad i dem för middagen. Värt! Efter middagen spelade vi biljard. Och vi tog en till drös med skolösa kort i diverse meningslösa poser.


I bilen på väg hem idag slog det mig varför jag valde just den här helgen att utnyttja presentkortet för vistelsen. Dels var det för att jag var ledig från butiken förstås, men så passade det så bra att idag är vår förlovningsdag. Så när vi kom hem och hade sovit middag en stund, drog vi iväg på biodate och såg Hitchcock (mer om den i eget inlägg). Nu är det kvällsmacka, te och dokumentär om slottet där Downton Abbey spelas in: Highclere Castle. Den ultimata avrundningen på en gråmulen tolvårsdag.

/Anna

Ont i fötterna men det ska nog vara så

Mycket att göra nu, tänkte jag när jag gick hem från jobbhelgen. Resor ska planeras, sånger övas, mina skor måste lagas, mitt nya ID-kort hämtas ut, många listor i huvudet att checka av.

Men, å andra sidan, det är väl det som är livet? Tänkte jag sen. Tänk vad tråkigt att bara sitta av tiden. utan strul. Och jag har ju faktiskt bara mig själv att hålla reda på, inga matsäckar att packa åt dagisbarn.

Så mot nya, krångligare tider och en händelserik vecka! Bring it!

/Elin

lördag 16 februari 2013

Självrannsakande poesi eller bara deprimerande?

I kategorin låtskrivande: Var på skalan patetiskt - befriande ärligt placerar vi en refräng som upprepar "I'm so alone" sex gånger?

/Elin

fredag 15 februari 2013

Friday pizza in the making

Förut bloggade Strumpan en aning... ähum... skrytsamt över sina pizzabakarskills. Så kan vi inte ha det. Att hon skryter om att göra världens bästa pizza utan att jag får smaka alltså. Hence, bakar hon pizza hemma hos mig i afton. Hoppas lite på att hon orkar prata antagonistproblematik också, men jag inser att man inte kan få allt här i världen.


Och har ingen aning om vad jag menar med att skriva rubrik på engelska. Inte likt mig. Det måste vara fredag.

/Anna

torsdag 14 februari 2013

Inte bara trefika med överblivna semlor

Min agenda för att bjuda in Strumpan på fika igår eftermiddag var inte enbart för att ses och snacka skit. Nej, jag hade en lapp med frågor kring bokmanuset att ta upp med henne. Det gick hon med på.

Förra vecka löste hon ju en massa frågetecken och sedan dess har det liksom resulterat i att gamla spelregler för min värld inte längre gäller. En hel del behövde ifrågasättas på nytt, vilket jag alltid tror är bra (gallra bort onödigheter, hur bra de än är, så att de stycken som bär handlingen kan bli större och starkare. Det har även Vilse bloggat om). Så igår drog jag fram papper och tuschpennor och ritade en tidslinje och sedan skrev vi ner alla avgörande händelser i boken vi kunde komma på och försökte reda ut i vilken ordning allt hamnar.

"Och den här grejen, när hon hittar [piiip], det är ju en jätteviktig grej. Var ska vi förlägga den händelsen?"
"Är den verkligen jätteviktig fortfarande?"
"Tja ... nu när du säger det så..."
*stryka stryka stryka*
Och sådär höll vi på. Obarmhärtigt.
 "Den här jätteviktiga karaktären du vet, vad vill han egentligen?"
"Ingen aning. Har jag inte tänkt på. Vad tycker du?"
"[insert idé: instinktiv, random grej]"
"Super! Hur ska han åstadkomma det? Jag vet, såhär! [insert: förklaring som involverar huvudkarkaktären = briljant]"
Tyvärr var vi tvungna att avbryta just när vi höll på att brainstorma fram antagonistens agenda. Vi kom halvvägs och jag tror och hoppas att fortsättning följer i morgon.

Alltså, peepz, hur märker man att en roman är redo att färdigställas? Det kritiseras och stryks och trimmas och kapas och skrivs nytt så det sprätter tangenter och sprutar bläck och flyger blyertsspån så det står härliga till. Tror jag.

/Anna

Får jag lov?


/Anna

Kärlek? Var det någon som sa kärlek?

Om än motsträvigt, så gillar jag det här med alla hjärtans dag. Det är en påminnelse om att bry sig extra mycket om dem man har omkring sig och sånt kan man inte helt trycka undan med ett "äsch, det är bara ett kommersiellt påhitt som jag skiter i" (vilket är mantrat som surrar i det andra örat).

Anyhow.

Här är mina bästa tips i film- och bokform på tema kärlek:

FILM: MOULIN ROUGE!
"The greatest thing you´ll ever learn,
is just to love and be loved in return."

BOK: THE NIGHT CIRCUS (för att det är den enda bok jag vet)
"I suppose there will never be a lack of
things to say, of stories to be told and shared."
/Anna

Mest musik, faktiskt

Jag pluggar. Tiden för alla antagningsprov börjar närma sig och förutom att sjunga oklanderligt förväntas jag också skriva ett prov i jazzteori. Så de senaste dagarna har jag hängt över mitt piano (vilket, när jag nu tänker på det, måste vara varför jag är så spänd i axlarna) och muttrat svårförklarade ord som "mollsubdominantens ersättningsackord" och "mixolydisk".


Så det var en fin avkoppling att få trefika med systern igår, överblivna semlor är de bästa semlorna! Back to work now.

/Elin

onsdag 13 februari 2013

Django Unchained

I helgen var vi på bio och såg Quentin Tarantino´s Django Unchained. Den var så bra! Om man gillar Tarantinos stil (duh!), hans förkärlek till ljusrött, sprutande blod (ehh...!) och hans galna berättarstil (aahhh...!) är det bara att pallra sig iväg till närmaste biograf. För den här ska ses på bio, cinemascope style.


I likhet med Inglourious Basterds (2009) innehåller Django lika mycket intelligent dialog, lika mycket ilande vansinnesvåld och lika mycket av den underbare Christoph Waltz. Men Django är en tightare historia. Mer koncentrerad kring en berättelse och faktiskt bättre. Längtar efter att se den igen.

/Anna

Fodral är grejen

Hos Enligt O kan man fram till på söndag vara med och tävla om pocketfodral. Man har ju blivit eld och lågor för mindre, det har man. Till exempel när jag fick hem mitt första exemplar av en excessbok (med fodral!), den är ju rätt mycket mindre än en pocketbok. Finge man bara vinna ett fodral, kunde man knöla ner böckerna i väskan med mindre risk att sabba omslagen. Det hade varit grejer det.

En mycket liten bok. Med fodral! (Och reklamchoklad.)
/Anna

Ner som en pannkaka och upp som en sol

Har jag sagt att jag älskar frukost? I vår familj (väldigt kollektivt) äter vi alltid fil med fruktsallad och hemgjord fruktsallad. Idag fanns det mango!

Och jag är ganska speedad. Någon sorts konsekvens av att jag gick runt och surade och bara ville sova hela dagen igår. Idag har jag tusen saker att göra och vill helst sätta igång med allting samtidigt! Vi får se lite hur det går.

/Elin

PS. Anna, jag kommer på trefika! DS

tisdag 12 februari 2013

Dagens dagdröm: synopsis

Förut idag (när jag duschade) dagdrömde jag om att jag pitchade min bok. På engelska av någon anledning, för i dagdrömmen träffade jag väl någon internationell och viktig person. I alla fall. Jag pitchade. Och efter att Lillstrumpan knäckte koden förra veckan och kom fram till vad boken egentligen handlar om, har berättelsen äntligen börjat anpassa sig till sitt nya liv. Det var så logiskt, orden bara kom och på kanske fem meningar hade jag sammanfattat hela skiten. Och det var BRA! Dessvärre kunde jag inte anteckna, tillfället var aningen för blött, men jag är inte orolig alls längre. Berättelsen håller. Den är BRA!

Sedan torkade jag mig och klädde på mig och skrev en dagdrömsscen till min huvudkaraktär. Vad nu det betyder.

/Anna

Glöm inte middagen!

Vilket kaos jag har orsakat! ... Och här hemma i kollektivet är det inte ens jag som bakar semlorna, det gör Mini-me (Alltså tjejen som är tio år yngre än mig och gör allt jag brukar göra, så jag inte behöver göra det längre. Eventuellt vet hon inte om att jag kallar henne Mini-me, så ni behöver kanske inte berätta?), som för övrigt sitter framför TV:n och hojtar åt skidåkarna, det ger en märkligt hemtrevlig känsla.

Jag gör soppan, som alla måste äta pliktskyldig av innan de får äta semla. Ordning och reda!

Japp, jag tog en bild på tärnad zuccini.
/Elin

Dumma dumma kardemumma

Spänningen är oliiiglig, men visst. Det bidde semmelbullar. De kommer inte att smaka någonting eftersom det klassiska receptet saknar en synnerligen viktig detalj, men snygga blev de i alla fall.


Behöver jag säga att jag för säkerhets skull gjort ett tillägg i min receptbok, till nästa gång? Just det, never again att jag lägger tid på smaklösa bullar. Och om någon mer råkar befinna sig i samma beklämmande situation som jag, lovar Strumpan att man kan addera smakingredienser till mandelmassesmeten. Där fick de så de teg, semmelbullarna!


/Anna

måndag 11 februari 2013

Kvällens tips från coachen


Bästa bakboken, ever. Punkt. Visst, Lomelinos tårtor är jättetjusiga och Leila gör böcker som man kan läsa bara för kul, men vilken annan bok behandlar de absoluta grunderna i vårt bakarv? (OBS, retorisk fråga, det finns säkert hundra.) "Sju sorters kakor" kom ut 1945 första gången och har sedan dess varit en grundsten för det svenska fikat. 

Här finns semmelreceptet jag använder, med ägg i degen för den rätta tunga konsistensen. Jag har inte så mycket emot konditorisemlorna, men hembakt är helt enkelt en annan sak.

Kvällens andra tips: baka bara en halv sats, gör små semlor. Annars ligger det en påse i frysen och är i vägen tills man upptäcker den i juni någon gång mitt i flyttstädningen och DÅ, då är man inte så sugen på semlor.

Nu gör jag stavfel i varenda ord, det betyder att det är dags att sova.

/Elin

Svar: Exakt vad jag behövde! Du hade i och för sig kunnat berätta vilken sida jag ska slå upp och besparat mig det besväret, men men, jag antar att jag ska göra någonting själv också. Och alltså, om jag inte hittar några stavfel, betyder det att jag också borde sova? Är inte det minsta trött efter min slödag nämligen. I morgon är det jag som handlar semmelingredienser det första jag gör! /Anna

Hit me with your best shot!

Okej, Strumpan. I morgon ska jag slå på stort och baka semlor. För att i morgon är i morgon. Så... Hur gör man?

Bevis på att hon kan, Strumpan

/Anna

En ledig dag är en ledig dag

Min dag har nog varit ungefär som helgen var för dem som var lediga. More or less.

Here goes:
  1. Sovit massor, till exempel på soffan
  2. Fikat lite för mycket
  3. Kollat på orimligt många avsnitt av en tv-serie
  4. Plockat undan lite grejer som låg framme
  5. Slängt skräp (okej, riktigt dit har jag inte kommit än, men nästan)
Men kolla: halsontet är nästan helt borta, det svullna tandköttet runt visdomstanden har lugnat sig och jag är liksom mer redo för resten av veckan nu än när jag vaknade.

Ledighet gör underverk!

/Anna

lördag 9 februari 2013

Lördag rockar mindre fett

Av någon anledning tyckte jag att det var en bra idé att vara uppe jättesent och hänga med på bio igår (mer om filmen sen) plus dricka en mellancola. Hel. Själv. För att hålla mig vaken. Verkade smart just då.

Klockan tre i natt vaknade jag och kunde inte somna om. Sedan var det dags att gå upp och gå till butiksjobbet. Med svart flimmer för ögonen. Som en liten fluga i perferin. Min kollega döpte den till Günther. Halsen har värkt sedan jag gick upp och vid lunch svullnade ena visdomstanden. Eller alltså, tandköttet runtomkring. Sedan skar jag mig på tejphållaren och när vi bar in kassalådorna vid stängning snubblade jag så att lådan skakade till och skar upp ett jack i ena nagelbandet.

Att det var en lättnad att åka hem och äta tacos är en underdrift. Att det är ljuvligt att sitta i soffan i pyjamas och kolla på film med Lillstrumpan och Fotografen ännu än. Alltså, när jag tänker efter rockar den här lördagen lite trots allt. Får ju sova snart!

/Anna

fredag 8 februari 2013

Fredag rockar fett!

Fredagsfika hos Syster Yster som fortsatte i sjukt bra middag med vin, ett avsnitt av "How I met your mother" från säsongen jag inte har sett än, sen hämtade jag upp paket på posten på vägen hem. När jag kom hem var jag tvungen att sjunga två låtar, öppna paket, prova kläder, läsa katalogen som följde med paketet, titta på Skavlan och lyssna på Regina Spector. SAMTIDIGT.

... Sa jag att jag drack en stor cappucino innan allt det här hände? Ny fredagsvana.

/Elin

Invasion

I helgen kan man se en metautställning på Konstnärshuset, Smålandsgatan 7. Den handlar just om konstnärshuset och dess uteslutande manliga medlemsskap. Så konstnären Helena Byström har tagit sju unga kvinnor till hjälp när hon invaderar de robusta miljöerna.


Vi var på förhandsvisning igår och tittade in i det mörklagda Stora Galleriet. Utställningen består av fotografier av kvinnorna som placerats i huset i ett slags uppgivna poser, ett par filmade sekvenser av samma kvinnor där de allvarligt och uppfordrande tittar på besökaren rakt genom kameran, samt en filmad rundvandring i huset med fokus på alla fantastiska inredningsdetaljer.


Ett fascinerande ögonblick uppstår när man står i galleriet och tittar på filmen där kameran gör en svepning genom samma galleri. Gillar meta.


Vernissagen är på lördag klockan 12-16, därefter kan man se utställningen ungefär tre veckor framöver. Gå vetja! Tankeväckande, vacker och som sagt ganska mörk.

/Anna

Idag är det...

FREDAGSMYS!

Jag kommer efter skolan, kära syster! Och en fråga att fundera över: Varför har vi inte sett "Les Miserables" än?

/Elin

torsdag 7 februari 2013

Mycket upptagen och viktig person

Från en dag på skolan med ensemblespel och övning i att stå framför en publik (man tror att det är lugnt, jag blir inte nervös, och så finner man sig själv hysteriskt babblande om något man inte ens själv ser något sammanhang i) via apelsinpaus hemma i soffan och vidare till rep och inspelning med bluegrassbandet. Kul dag, det här!

Till bakgrunden av arg metal från köket.

/Elin

Genialiskt, sa Strumpan

Jodå, när jag läser igenom anteckningarna från igår, de som gäller bokmanusets nya handlingsförlopp och hjältens uppumpade agenda, kan jag fortfarande inte hitta några logiska brister. It´s on! helt enkelt.

Fast det finaste är Strumpans hejarop i anteckningarna när hon tycker att hon löst en viktig del i storyn. Rätt bra egenskap det här med att klappa sig själv på axeln... Kan eventuellt vara genetisk.


/Anna

onsdag 6 februari 2013

Infinity and beyond

Tack för mailet, Strumpan!

Med tanke på spoilers kan jag inte återge mycket av det, men de här raderna är fina (och råkar visst innehålla en del smicker):
"Språket är bra och kapitlen bra berättade, så oroa dig inte för det. Om ovanstående kommer in blir det förhoppningsvis lite klarare vad som behöver hända härnäst. Men jag gissar... 
TRAPPA UPP KONFLIKTEN!!! (Det brukar vara det.)"
Du har säkert alldeles rätt, kära syster. Tack för dina ansträngningar och omsorger, jag tror manuset är redo för nya höjder.



/Anna

Workshop baby!

När man inte kan tänka själv längre (till exempel för att musiken man satte igång för att inspireras av medan man låg på soffan stängde av sig vilket gjorde att man somnade fortare än man hann tänka "dramaturgi"), är det himla fiffigt att man kan buda hem en lillasyster. Detta budande går lämpligast till så att man försäkrar sig om att det finns fika och mat hemma i ohyggliga mängder. För äter gör vi ju gärna när vi ses, det är inget att hymla om.

Och medan mellanmål, fika, middag och fika igen avklarades, lyckades Strumpan klämma fram vad min berättelse saknar.

Lyssna nu: Det finns plötsligt EN PLAN för min bok (som Strumpan lydigt antecknade medan jag lagade mat) och ETT MÅL för min huvudkaraktär!
Medan allt började falla på plats syntes det så logiskt och smart och enkelt att vi firade med ännu en kopp te typ. Så kan det gå.

Ser fram emot i morgon när det visar sig hur hållbara våra hypoteser om manusets fortsatta väg egentligen är. I dagsljuset brukar sådant bli väldigt tydligt. Men det tar vi då. Nu: sova lite va?

/Anna

Ps. Strumpan, glöm inte att maila mig, okej?

Måste tänka lite

Alltså, det går fortfarande segt, så segt. Ingen idé att förneka.
Hälften av boken är skriven, andra halvan är kvar.
Allt är utskrivet på mer än femhundra sidor så i praktiken är det bara att bläddra fram till mitten och fortsätta redigerandet av all den där texten som redan finns.
Det är bara det att jag hade tänkt mig att det skulle bli... bättre.
Inte bara fixa till orden, meningarna, styckena. Utan sortera om kapitlen, göra dramaturgin snävare. Skärpa karaktärerna. Hitta berättelsen. För tjugofemte gången.

Ska lägga mig på soffan en stund nu. Faktiskt.

/Anna

tisdag 5 februari 2013

Krogveckan hos Serwito

Sofia och Sandra styrde upp middagstid på Serwito och det var ju väldans lyckat. Sitta länge och äta god mat (gemensamt betyg: 4/5) och prata om film, missbruk, litteratur, podradiosändningar, restauranger, hemlöshet och säkert några andra grejer. Vi babblade i ett hela middagen igenom och hela vägen hem. Så nu ska jag väl klara mig utan sällskap ett tag till. Fast i morgon ska jag i och för sig agera taxi till Arlanda. Dallas-familjen på snabbvisit ska hem igen. Och sedan kommer Strumpan på mellanmål och då ska jag tvinga henne att styra upp min planering för mitt bokmanus och det blir hur bra som helst. Har eventuellt tappat krogveckotråden nu. Det var väl ingen som förväntade sig en slags restaurangrecension eller en ingående beskrivning av vad vi åt? Tänkte väl det, sånt är bara tråkigt. Men den här veckan är det alltså dags att gå ut och äta på ställen man annars inte våga pröva. Bara gör´t. Och är man sugen på en vällagad italiensk måltid med bra service vilken dag som helst och råkar befinna sig i Stockholm city kan man mycket väl ta sig till Regeringsgatan. Just sayin´. Serwito råkar till exempel ligga där.


/Anna

måndag 4 februari 2013

Så går en dag medan man läser en bok

Idag har jag ägnat mig åt att läsa vidare. Hela dagen har gått åt. Rättare sagt runt åtta timmar eller mer. Jag vet, för jag håller räkningen av nyfikenhet.

Fotografen kollar på Cast Away. En mycket passande film att läsa till i allmänhet (på grund av långa partier utan dialog) och läsa denna läskiga bok i synnerhet (på grund av vissa likheter i miljöerna).

/Anna

söndag 3 februari 2013

Jag är lite som en hyfsat bra uppföljare, kan man säga

Efter att ha legat i nästan-koma en vecka, är det helt underbart att ta tag i livet igen. Spela på barnvälsignelse, check! Jobba söndag i butiken, check! Planera teaterpedagoguppdrag som fått mig att darra av skräck hela januari, check! Inga problem för Lillstrumpa, inte. Jag rundade av kvällen med "Iron Man"(2008) också. Min absoluta favoritfilmkategori är superhjältefilmer, och Iron Man är nog coolast av alla. Och jag upptäckte precis att trean kommer i år! Hurra!

Vad många utropstecken det blev. Men jag är ju tillbaka!

/Elin

Lättskrämd? Jag?

När det är mörkt ute och jag är själv hemma som nu, bör jag egentligen inte läsa läskiga böcker. Alltså sådant som innebär mysterier, ondska och/eller folk som smyger efter varandra i syfte att skada/tortera/mörda. Nu är det som så att jag har fått ett nytt uppdrag jag inte kan säga mycket annat om i nuläget än att det först och främst innebär att läsa en läskig bok. En sådan där man bara måste veta hur det ska gå. För att där varje avsnitt slutar måste man låta nästa ta vid. Av den anledningen kan jag inte förmå mig till att sluta trots att jag borde laga middag för länge sedan. Istället sitter jag blickstilla i ett hörn och vågar inte andas. Typ så.

Som kontrast bjudet jag på en bildserie från förut idag när det var ljust och vackert ute och ingenting farligt lurade i skuggorna. Vi promenerade runt vattnet över ett antal broar och gjorde en lunchpaus där vi åt ihjäl oss på galetter och crepes hos Bon Coin på Stora Essingen. Hur idylliskt som helst.

Från en bro till en annan
Under varje bro passerade horder av skridskoåkare
Varmrätt: rostbiff, stekt potatis, brieost, inlagda päron,
hasselnötter...
Efterrätt: med salt karamellsås...
Då ska jag bara läsa ut kapitlet...

/Anna

lördag 2 februari 2013

På den sjätte dagen spelade Lillstrumpa på en barnvälsignelse

Vi hörde alla att det var gott. Amen.


Efteråt firade vi ledighetslördag med att kolla på The Avengers. Också gott.

/Anna

fredag 1 februari 2013

Grattis på första februari!

Det är sent, men såhär i backspegeln blev det en fin dag. Trodde man knappt klockan ett i natt när ett stycke otröstlig snart-tvååring låg och gallskrek i rummet intill. Hennes föräldrar kom såklart till undsättning, det jetlaggade lilla livet fick kolla på film och så var det frid och fröjd i hemmet igen.

Solen sken, vi åt långfrukost, fikade och tog påtår ända tills det var dags att äta lunch. Ungefär då vaknade snart-tvååringen också ur sin skönhetssömn.

Sedan skjutsade jag hela Dallas-familjen till Enköping. Efter det var jag slut som värdinna. Fast jag borde verkligen ha folk att ta hand om hela tiden. Det är mitt bästa.

Slutsats: Februari går verkligen ut starkt. Ska bli intressant att se hur resten av månaden lever upp till denna första dag.

/Anna