måndag 30 april 2012

Sista april i Nyköping

Det kan hända att vi bevittnar den minsta majbrasan någonsin. Vadslagning pågår om hur länge den kommer brinna. En kvart? Fyraochenhalv minut? Vi får se.


/Anna och Elin

Första praktiska researchsteget är härmed taget

Eftersom det här med klockor har en stor plats i mitt bokmanus, har jag läst mig till om hur urverk ser ut och fungerar. Men när det kommer till tekniska detaljer är det hopplöst att försöka göra sig en bild av något med hjälp av beskrivande text till en uppskissad ritning. Bättre då att få besöka ett pampigt original från 1902!



Det här urverket vevas upp för hand en gång i veckan av vaktmästaren på Östra Skolan i Nyköping. Han visade hur det går till. Sedan stod vi en lång stund och lyssnade till det mjuka tickandet från kuggarna och såg skuggan av visarna när de rörde sig på andra sidan urtavlan. Fint!

/Anna

söndag 29 april 2012

Plats för foto

Åh vad typiskt att jag spenderade tre (okej, det kanske var två men det är mycket ändå) timmar av dagen med att laga söndagsmiddag och så glömmer jag bort att fota den! Det blev sjukt fint i alla fall, ska ni veta. Kyckling i ugn och hallon- och blåbärspaj till efterrätt. Sen följde jag spontant med lunchgästerna till en födelsedagsfest, så nu mår jag lite sådär av allt socker. Men det är fint med söndag.

/Elin

Strax: The Avengers

Dagens gyllene regel: Den som kommer i god tid till bion hinner blogga.
Fotografen och jag har fått världens bästa Lillsvägerska mellan oss i salongen.
Annat vi gjort idag: ätit, fikat, träffat folk. Känns passande att rensa hjärnan nu. Eh... och äta popcorn.

/Anna

lördag 28 april 2012

Medan festen pågår någon annanstans

Okej, en gång för alla: När man har på mobilen på "ljudlös" men vibrationen är på, är den inte "ljudlös". Ingenstans, faktiskt. Faktum är att jag kan höra vibrationsljudet från min grannes mobil genom golvet UTAN PROBLEM. Och det här är inte klag, so much, det bara stör mig att detta missförstånd är så utbrett och allmänt accepterat.

För övrigt har jag haft en dag en solitude och tittat på "New Years Eve" (2011) på kvällskvisten. Det var hysteriskt roligt att den var så hysteriskt dålig! Kanske mer om den senare, eller så glömmer vi bara att den någonsin gjordes. Nu ska jag diska och sedan lägga mig och drömma om kycklingen jag ska helsteka i morgon (det kommer att bli EPISKT!).

/Elin

Avestaminglar lite

Det är dags för visning av kortfilmen Hänggubbe och eftersom Fotografen fotade filmen är vi på plats i den charmiga Avestabiografen och grattar Dalarnas sötaste regissör.









/Anna

Hej från Avesta!

Hittills har jag sett skogar fulla av vitsippor, diken fulla av tussilago, Willys fullt av dryck med ciderkaraktär och den gigantiska dalahästen. Ser fram emot själva Avesta med spänning, kan ju bara bli toppen med den upptrappningen liksom.


/Anna

Avdelningen vardagskemi

Vill ni veta något kul? Sandalerna som jag hade med mig till Georgia och som fick vara med på kanotäventyr och eventuellt fortfarande var lite fuktiga när jag packade ner dem i en plastpåse och har legat i den påsen tills idag när jag äntligen har tid att packa upp allt ordentligt... har möglat. Så jag slänger dem nu. Slut på meddelande.

/Elin

Stolt ägare av två nya titlar!

Jag har förstått att det är lite mer av en regel än ett undantag att aspirerande författare som jag själv, efter tillräckligt nätverkande och springande efter utgivna, riktiga författare, enbart läser böcker skrivna (och personligt signerade!) av dessa förebilder.

Nåväl, jag fick förutom Pernillas Alltid Du med mig ett lika fint signerat exemplar av Manne Fagerlinds Berg har inga rötter, lite tack vare det här inlägget. Det visade sig dessutom att Manne var en exakt så skön kille som man kunde tänka sig vilket resulterade i att Strumpan och jag hängde en del i hans sällskap. Strumpan, förresten! Visst har du bildbevis?


/Anna

fredag 27 april 2012

Melankolin som lägger sig sig dagen efter

Jag känner mig lite vilsen. Tom, bragd ur kurs. För det är helg, och jag är ledig. Det tar ett tag, när man har varit på högvarv lite för länge, att komma på hur man gör när man är ledig. Men nej, det är inte synd om mig, jag har rest över oceanen och varit på äventyr och kurs och releaseparty, varav allt var högst frivilligt. Jag har tagit chansen och sagt ja, och växt några millimeter till. (Nu i veckan sa jag ja till en annan grej, som kommer att generera en hel del växtvärk, mer om det senare.)

Jag har haft kul, och det var värt det. (Förutom att de två lektionerna jag hade idag blev ganska så apkassa, stackars elever.)

Ja... då så. Då vet ni hur jag känner mig.

/Elin

Dagen efter en release

Pernillas festlokal var fullproppad av människor som var mer eller mindre kända för Lillstrumpan och mig. Så vi gjorde vårt bästa för att lära känna dem lite bättre. Vi attackminglade. Det var vi ganska duktiga på, vi pratade med en hel massa människor vi aldrig träffat förut, varav somliga vi egentligen var osäkra på om vi vågade gå fram till, och hade hur trevligt som helst. (Himla fint att jag får det att låta som om vi gick och höll varandra i handen. Det gjorde vi bara nästan.)

Lillstrumpa och Syster Yster
Anna från Printz Publishing gjorde ett storartat jobb med att presentera förlagets nyaste författare för de församlade. Och författaren Pernilla Alm berättade mer än gärna om sitt skrivande inför massorna.




Fortfarande rätt omtöcknad av alla intryck, alla goda råd och vänliga människor, är jag glad att jag skrev mitt tack-för-festen-inlägg redan i förrgår. Jag visste väl att jag inte skulle kunna samla mig till det idag.

Nu är det dags för en redig köttmiddag på stan. Måste ju fira Fotografen lite till.

torsdag 26 april 2012

Festlig dag

För tillfället är jag rätt sjabbig. Slitna jeans, noppig kofta och rufsigt hår i tofs. Den enda delen av mig som vittnar om vad som komma skall är naglarna. Här i sällskap av skojsig ring som jag sprang på igår. Hej ringen! sa jag. Please följ med mig hem? Okejrå, sa ringen. Bra beslut, sa jag. För den är som en hel parad vilket passar himla bra ihop med cirkustältet som ligger någonstans i gömmorna. Har jag tappat tråden? Nix, självfallet inte:


Nu blir det ett lager till!
Untz, untz, untz...

/Anna

Hurra hurra på en födelsedaaag!

Den där mannen, han vi kallar Fotografen på den här bloggen, FYLLER ÅR IDAG! Vilket betyder att jag hade anledning att duka upp god-frukost på morgonen. Exemplariskt god, skulle jag vilja påstå.


Fast nu har jag allt lite bråttom...

/Anna

onsdag 25 april 2012

Tack Pernilla!

Somliga dagar handlar mest om vilket nagellack som passar bäst till ett par nya byxor och om vädret verkligen tillåter att man kan ha de skor man hade tänkt sig. Idag har jag liksom klämt in jobbet medan jag sprungit på stan. Med tanke på Lillstrumpas inlägg har hennes dag varit ungefär densamma. Fast jag ska klippa mig i morgon dårå.


Och allt är Pernillas fel. Ni vet hon som äntligen debuterar med sin bok. Som har bloggat om sitt skrivande sedan tidernas begynnelse och blivit något av ett fenomen på köpet. Hon som Fotografen kallar min låtsaskompis.

Fotograf: Kristofer Samuelsson
Men ingenting är låtsas i hennes intresse för andra med författarambitioner. Eller i de generösa blogginläggen om hennes kamp mot bokkontraktet. Hon är liksom genuin. Jag vet, för jag har träffat henne en gång. I och för sig blev jag så överrumplad av hennes energi och min egen tafatthet den gången att man knappast kan säga att vi hängde. Men träffades gjorde vi. Och hon hann avslöja att jag skulle blir bjuden till hennes releasefest. Mitt livs första.

Därav rännandet på stan.

Och därav detta inlägg. För jag tänker att risken är överhängande att jag drabbas av samma tunghäfta som sist, alternativt blir alldeles för babblig och ofokuserad, och jag vill ju inte riskera att glömma bort att tacka för inbjudan och en trevlig fest. Alltså gör jag det nu istället, det får folk stå ut med.

Tack Pernilla för att du har suttit framför datorn alla timmar du kunde ha umgåtts med folk istället.
Tack för att du bloggat generöst om vedermödorna med att få till ett bokmanus.
Tack för att du bevisar att det är möjligt att göra sådant man bestämmer sig för att klara av.
Tack för att jag får vara med och fira din alldeles nytryckta bebis Alltid du.




Nu är det hög tid att ta ett slutgiltigt beslut om det där nagellacket. Blått eller orange?

/Anna


Tips för en regnig onsdagskväll

Har ni sett "Titanic" som går på SVT? En miniserie i fyra delar av gänget bakom "Downton Abbey". Jag såg första avsnittet igår och tyckte att det mest kändes som en blek kopia av James Camerons filmatisering från 1997, men nu, i slutet av andra avsnittet, ryser jag lite. Gotta love miniserier, det finns så mycket mer att berätta!

/Elin

Lillstrumpas trafikskola, kapitel 1

När det ösregnar, har cyklister företräde. Särskilt om de har nyklippt hår och hundra kassar med nya kläder på styret.

/Elin

tisdag 24 april 2012

Mellanmååål!

Ungefär nu borde jag fatta att det är dags att gå till affären och köpa nötter och russin och annat nyttigt som håller blodsockret i schack och hjärnan på rätt planhalva. För ungefär den här tiden alla andra dagar brukar jag missa det vilket om exakt en timme kommer att betyda disktraseslut.

Men fattar jag det? Mjo, kanske eventuellt att det har smugit sig på mig nu. Det kurrar nämligen lätt i magen.

Duktig idiot.

/Anna

Uppdatering: Nä, jag lyssnade inte på mig själv idag heller. På plussidan kan jag däremot informera alla intresserade att det blir en tidigarelagd middag istället. Win!

Genom nålsögat

Det är omöjligt att göra film.
Och med omöjligt menar jag förstås att det finns så många hinder att ta sig över innan man sitter på en premiärvisning att det är statistiskt omöjligt.
Så det är tur att jag inte är statistiker. Det lilla jag vet om statistik är att jag fick bakläxa på min kandidatuppsats på grund av bristande statistiskt underlag, men hur skulle jag kunna veta det?

Jag antar att man kan säga att vi på vårt lilla filmproduktionsbolag har kommit igenom det första nålsögat i och med att vi har fått uppdraget att filma en pilot till en tv-serie. Hur många minimala hål vi har framför oss längs vägen återstår att se. Vi kommer knappast behöva leta efter dem, om man säger så.

Till helgen ska jag på en filmvisning av en kortfilm av en alldeles ny regissör. Att hon har lyckats med sitt projekt har varit helt orimligt och jag undrar hur många gånger längs vägen hon fick höra att det hon försökte göra var omöjligt. Längtar efter att fira med Moa!

Bilden lånad från filmidalarna.se
/Anna

Som man bäddar...

Vi fastnade i tv-serien The Firm i går – jag menar i natt. Inte förrän jag sov sittande upprätt i soffan slutade vi. För att det är så sjukt bra. Behöver jag säga att jag inte tog mig upp i morse förrän någon* drog av mig täcket?


/Anna

*Som av en händelse råkar det vara samma någon som tjatade "ett avsnitt till, ett avsnitt till". Fast jag kan inte påstå att jag protesterade. Kaffe?

Nu bestämmer jag att jag är återställd

Igår vid den här tiden låg jag och sov. I fyra timmar till. Men idag! Idag är en annan dag.

/Elin

måndag 23 april 2012

Jobbedi-jobbedaa

Som vanligt jobbade jag i helgen och som vanligt svischade den förbi. När jag inte sålde grejer, gjorde jag mitt bästa med att ta hand om både Lillstrumpa och storebror som båda var i stan av olika anledningar. Lillstrumpa för att gå kurs och storebror för att döma baristatävling som pågått till och med idag. Mest ivrig med kameran var jag tydligen i lördagskväll när vi äntligen tog oss till ombloggade Flippin' Burgers. Efter lång väntan fick vi dessutom både sittplatser och mat. Det var värt varenda sekund, kan tilläggas.





Och eftersom det här var det inlägget jag skrev för länge sedan och därefter gnällde på Blogger om, minns jag inte riktigt ur jag hade tänkt avsluta det. Det blir såhär.

/Anna

Kanske vi lär oss att tycka om varandra. Kanske inte.

Hej nya Blogger. Än så länge kan jag inte riktigt säga att jag gillar dig särskilt mycket. Det grundar jag i att inlägget jag försökt få till i en halvtimme med bilder och så nyss försvann. Tips till framtiden: Gör inte så om du vill bli långvarig. Tack.

/Anna

söndag 22 april 2012

Bilder från Athens, Georgia

Föga originell rubrik, men totalt sanningsenlig marknadsföring. Så här ser det ut!


Fina hus i färger som ingen svensk myndighet skulle godkänna

Grönt, grönt, grönt överallt
Fina skyltar och elledningar över alla gator
och kajakfärd med hundra fulla collegestudenter!
/Elin

lördag 21 april 2012

Flippade burgare

Rapport från Flippin´Burgers: Vi grät lite av lycka, allihop. Jag och systern och brodern och svågern. Sen åt vi lite till. I tell you, jag kom precis hem från den amerikanska södern och där fick jag inte så goda burgare. Sweet!

/Elin

fredag 20 april 2012

Lillstrumpa in da house

Jaha, nähä, nu har Strumpan anlänt för helgen för att gå på kurs. Men när hon inte gör det ska hon matas och sövas och hållas på gott humör och så. Inga konstigheter, det är sånt som kommer när man har med småstrumpor att göra. Nu till exempel, sa jag ordna med varmkorv åt henne. Bra start på helgem!

/Anna

Skärp mig lite nu och kom ner från de höga hästarna tack

Okej, det var en lång dag igår, det var det faktiskt. Till exempel var vi på möte och pratade finansiering och strategi för vår tv-serie. Det var kul. Och vilka ord sen då: FINANSIERING och STRATEGI. Kanske mina favoritord för närvarande.

På kvällen åt jag sexrättersmiddag med extrajobbet. Har jag sagt att jag har världens bästa extrajobb? Kommer antagligen jobba där varannan helg resten av livet. Särskilt när man får äta sexrättersmiddagar. Jag gillar sånt. OCH jag gillade hela grejen med att vi fick vara med en kock och TILLAGA alla rätterna först. Man lär sig ett och annat när man får stå i ett kök bredvid ett proffs. Hur fullkomligt värdelös man är på att filéa en plattfisk till exempel. Inte desto mindre VANN mitt lag med en fin motivering som hade försvunnit spårlöst när det var dags att gå hem. Annars hade jag förstås publicerat den här. Jag gillar nämligen sånt också: fina motiveringar om mig själv. Moahahahaha!

Stiliga förkläden
Vi grundade med att mingla
Pigg-var-den-inte...
Uppläggningsproffset gjorde sitt jobb
Presentpåse på väg hem
 Det blev alldeles för sent och jag var alldeles för mätt och sov alldeles för oroligt och var på kontoret alldeles för tidigt i morse för att ta emot ett stycke uthyrd kamera och åt alldeles för dyr köpefrukost och vilade alldeles för länge på soffan så nu är det banne mig på tiden att jag gör något vettigt.

YIII-HAAA!

/Anna

torsdag 19 april 2012

Det här med jetlag

PLANEN: Att inte sova så mycket på flygplanet, gå och lägga mig när jag kom hem, ergo: ingen jetlag!

VERKLIGHETEN: Sov inte så mycket på flygplanet. Eller natten därpå. Eller natten efter den. Jetlaggad så in i bomben. Plus massa jobb att ta igen, varför jag gick upp klockan fem i morse. Jag är freaking awsome* som ens står upp.

FRÅGA: Varför får jag kramp i fötterna när jag sitter i soffan och bloggar? Och nej, det har inget med föregående rader att göra. Jag bara tänker på det.

/Elin

* Autentiskt uttryck använt av tjock amerikanska i kanot i syfte att uppmuntra sina vänner på deras färd genom en trixig del av floden

onsdag 18 april 2012

Mmm... lösgodis

Den där bostadsrättsföreningen som vi är en del av har haft extrainsatt stämma i afton för att låta föreningen ta beslut om styrelsen ska jobba vidare i frågan om att bygga balkonger. Två experter var på plats för att förklara operationen och så var det dags att rösta.

Under de tio år som vi har bott här (ja, vi är egentligen pensionärer men säg det inte till någon), har jag under de senaste sju åren aldrig sett så mycket folk. Och vi är en rätt stor förening. Men oavsett årsstämma, informationsmöten eller städdagar har det aldrig dykt upp mer än kanske tio personer. Och nu: sjuttio!

Lite synd att vi inte passade på att dansa långdans genom samtliga fem trappuppgångar, kan jag tycka. Sådant livar ju upp och hade kanske gjort att vi hade fått med oss övriga sjuttio.

Och så tycker jag förstås att styrelsen kunde bjuda på någonting, något litet, något vadsomhelst när de kallar in till festlighet... jag menar stämmor. En hallonbåt per skalle kunde man åtminstone kosta på sig. Eller alltså, nu kanske jag tänkte på något annat.

*jag har INTE en godispåse bredvid mig i soffan*

/Anna

Dötid – MIXa och läs

Tjoho! Tydligen har jag vunnit Boktipsets tävling om en novellapp: Dötid – MIXa och läs. Man knappar in hur lång tid man har på sig att läsa (till exempel om man sitter hos sin frisör och färgar håret och hon bara: "Nu ska färgen verka i tjugotre minuter", vilket var mitt tävlingsförslag på hur appen skulle kunna användas) och vips väljer appen ut en lämplig novell! Undrar om den kommer att fatta att jag är en rätt långsam läsare... Återstår att se.

/Anna

Undrar om jag borde skaffa hemlig nummer för att inte bli nedringd?

Sökes: Etablerad (skitkänd) manlig skådespelare som talar övertygande engelska och helst är snygg.
Finnes: Galet pilotprojekt utan ekonomi.

Sådärja, då var det bara att copy-pastea in annonsen i valfritt media. Det borde bli susen!

/Anna

tisdag 17 april 2012

Home, sweet home

Athens, Georgia: Ljudet av vrålande tåg som dundrar fram. En gunga som svingar högt över dalen. Oändligt med barer. Fågelkvitter och djungelgrönska. Veganska alternativ. Människor som vet vad de vill, och slappnar av i det. Enorma hus med pelare. Värme. Kajakpaddling. Lunch på filt i gräset.

Det kommer bilder.

/Elin

Om att läsa bokmanus

Jag har fått den stora äran att läsa ett bokmanus av en ganska nyfunnen vän som absolut inte läser här eftersom hon håller sig så långt borta från internet en modern människa kan. Det är otroligt spännande att läsa och låtsas som om man kan någonting om hur man skriver böcker. Å ena sidan: O, det här var spännande! Å andra sidan: Men varför? Fint då att ha en anledning att fundera över varför vissa delar av texten funkar medan andra inte gör det. Dessutom är det mycket nyttigt för mitt eget bokmanus skull. Tror jag.

Jag tänker också på vad Sandra och jag pratade om sist vi sågs. Om vad som är ett bra språk och hur man använder perspektivet i berättelsen för att gestaltningen ska bli genuin. Vad kan man förlägga "mellan raderna" utan att tappa bort läsaren i otydliga svängar och hur konkret kan man vara utan att språket blir ointressant och platt? Jag tycker nämligen att jag ser vissa likheter med hur jag själv skriver i min väns manus. Vi är liksom båda av sorten "jag-skriver-hur-mycket-text-som-helst-och-ser-vad-det-blir-för-slags-berättelse-av-det". Inget fel med det, men det blir en aning tungredigerat med långa stycken som inte alltid passar ihop (menar mig själv nu).

Bakom alla ord min vän har kämpat fram under mycket lång tid finns hursomhelst en historia som gör att jag längtar hem till iPaden där manuset är inladdat. (Modernt va! Man kan säga att jag läser mitt livs första iBook eftersom manuset är omgjort till iBooks-formatet och ser ut som en riktig bok!) Mycket överskådligt och lättläst på det viset. För att inte tala om att det blir långt eftersom sidorna är så små. Jag är just nu på sidan 120-någonting av 1100-någonting.

Berättelsen är bra. Den är lätt att låta sig svepas med i historien och svårt att ta sig i kragen och skriva upp stödord för vad man tycker. Men nu har jag gjort det. För att inte tala om bloggat om det.

Det var bara det.

/Anna

måndag 16 april 2012

Touch

Bara fem (?) avsnitt har kommit ut av serien Touch med Kiefer Sutherland i huvudrollen, men ojojoj vad bra den är! Precis så spännande och smart som man önskade att Alcatraz skulle vara.

Martin Bohm är en ensamstående pappa till Jake, ett minst sagt speciellt barn. Han kan nämligen se hur allt i världen hänger ihop och räkna ut hur det som har varit kommer att påverka det som kommer. Han meddelar sina intryck genom att skriva ner nummer till pappan som måste förhindra olyckor och brott och föra samman människor och tja, i korthet rädda världen. Hur bra som helst.


/Anna

ALIEN (1979)

I fredags tog jag mod till mig och såg en film som omgivningen tjatat ett tag på mig om att jag måste se. Den del av min omgivning som gått filmarutbildning och sånt och är typ proffs på att analysera en film, närmare bestämt.

Eftersom jag inte kan se skräckfilmer har jag envist vägrat, men nyfikenheten tog över hand. Så jag såg. Skrämdes. Och gillade.

Mest gillade jag långsamheten. Och det lilla man fick se av Alien när det var litet och gulligt och inte hade käkat upp besättningen än. Och specialeffekterna! De måste man bara gilla.

Mer än så kan jag inte skriva om en gammal filmklassiker, särskilt inte efter att ha spoilat handlingen.


Men är jag redo att se Prometheus (2012)? Jag undrar jag...


Den som lever får se...

/Anna

Berg har inga rötter

Idag är det en speciell dag för en alldeles speciell bok. En nybakad debutbok, som jag inte vet mer om än det författaren Manne Fagerlind har berättat på Debutantbloggen, har nämligen officiell release just idag. Och det värmer och inspirerar så ofantligt att läsa om Mannes resa, hur han längtat, kämpat och våndats för att komma fram till den här dagen.

Det kanske verkar märkligt att uttala sig om en bok man inte har läst, men jag tvivlar inte för en sekund att Berg har inga rötter är en välskriven historia. Så mycket förstår man av Mannes inlägg i Debutantbloggen. Man vill liksom läsa mer. JAG vill läsa mer. Och jag ser så mycket fram emot att läsa att jag måste skriva det här blogginlägget. Tydligen.

Bilden har jag lånat från Debutantbloggen. Okej?
/Anna

Fail

Hej jobbet! Ni vet det där med att jag är utomlands över påsken och att jag ska börja jobba igen på tisdag? Trodde ni ja! För jag har liksom råkat titta fel på datum, så jag kommer inte förrän onsdag. Sånt som händer. Det gör väl inget?


ÅÅÅÅåååååhhhh vad trött jag blir.

/Elin

(Fast det har varit en mycket bra dag, vi har paddlat kanot i forsar och solat på klippor och nu är det pizza i ugnen.)

Helgen i repris

Helt vanligt satt vi i soffan ikväll och tittade igenom helgens skörd av små filmsnuttar. Som Fotografen filmat. Som alla handlar om saker som "halvvissna tulpaner i blekt morgonljus", "kvarglömda frukostostar på köksbänken" eller min personliga favorit "Anna går till jobbet". Lite mer action i den eftersom jag var tvungen att kränga på mig gummistövlarna. Eller nåt (not).

Det visade sig att Fotografen har filmat allt möjligt, visserligen för att testa kamerafunktionerna, men inte desto mindre sammanfattar bilderna dessa dagar, 14-15 april 2012 på ett rätt udda sätt. Vemodigt, folktomt och ofrånkomligt korrekt.

Vad som bland annat inte fastnade på film, men däremot i min iPhonelins, var årets första (tror jag) utomhuslunch.


Och så har vi kollat på film, knarkat lite tv-serie och varit på bio. Utan att dokumentera. Det hade liksom varit olagligt. Mer om innehållet i dessa i morgon.

Nu är det hög tid för skönhetssömn och jag hoppas att morgondagen för fräknar med sig på min näsa!


/Anna

lördag 14 april 2012

100 år senare

Det är lite märkligt att sitta i en biosalong för att strax titta på en dramatisering av en historisk händelse som inträffade för exakt hundra år sedan. Man bara: undrar hur det ska gå?


/Anna

fredag 13 april 2012

Sandra och jag

Jag blev bjuden på trevlig långlunch på sockersöta Frida och jag, och dit går jag gärna tillbaka.



Vi pratade massor om läsning och skrivande, såsom det lätt blir när en skrivande bibliotekarie och en författarwannabe träffas. Och nu har jag eventuellt kommit ett litet, känslomässigt steg närmare vad jag vill åstadkomma med mitt bokmanus. Svårspecificerat, men dock. Tack Sandra!

/Anna

Blänger oturen i vitögat

Fredagen den trettonde.
I morse, när jag gick ner till tvättstugan tjugo minuter efter att tvättiden hade startat trots att jag var uppe i mycket god tid men av någon anledning tyckte att jag måste läsa ur internet innan jag satte igång med tvättandet, tänkte jag att det vore just typiskt otur om någon hade hunnit ta min tvättid. Det hade ingen.
Så nu har jag tvättat.
Tagit mig till kontoret och städat i köket här.
Puttrat igång kaffebryggaren.
Börjat gå igenom ett ton med mail från folk som svarat på en annons.
Känns som att det kommer att bli en rätt vanlig dag det här.
Förutom att jag ska äta lunch med världens bästa bibliotekarie.
Tur för mig!

/Anna

torsdag 12 april 2012

Det är bra att ha något att falla tillbaka på, har jag hört

Det här med att försöka slå sig in i filmbranschen är verkligen inget strategiskt yrkesval. Det är lite som att försöka knuffa sig in till en lägenhetsfest på sjunde våningen när det är packat av folk i hela trapphuset ner på gatan.

Alltså satsar man all tid man har på att skriva ett bokmanus för att det ska publiceras och sälja som smör. Att bokbranschen är som filmbranschen fast i ett ännu högre hus, ignorerar man förstås.

För man kan ju alltid vifta med diplomet man fick när man tog fonetikexamen, en något svårplacerad kompetens snarare än yrke.

Jaha, det var lite om mig.

Nu ska jag iväg till kompis och utveckla vidare på en science-fiction-grej som vi hoppas få amerikanska pengar till för att spela in säsong efter säsong i Sverige. Kommer bli hur stort som helst och så vidare.

Tjipp!

/Anna

onsdag 11 april 2012

Men jag är inte bitter...

Sammanlagt har Fotografen och jag just nu fyra syskon, en svägerska och ett syskonbarn fördelade lite här och där i nord- och sydamerika. Ett stycke svärföräldrar är visst också på väg över Atlanten (nästa vecka) så snart är det bara vi kvar. Typ. Tur då att jag får trevliga inbjudningar till middagar och sånt att pryda almanackan med. Så jag slipper ligga i fosterställning, menar jag.

/Anna

Bättre sent än aldrig?

Såhär inför hundraårsdagen av Titanics förlisning börjar det tydligen gå upp för den moderna världen att fartyget inte är blott ett påhitt av Jim Cameron.


/Anna

What´s up?

Bara hänger lite, i all vardaglighet, i GEORGIA! Japp, folks, nu är jag här. Tog mig genom hundra säkerhetskontroller och blev till slut insläppt i the Land of Freedom.

Hittills: Bilåkning på amerikanska motorvägar (varannan byggnad på vägen ett Waffel House, varannan en kyrka), lunch på filt på gräsmattan och lång promenad i en state park där vi såg inte mindre är två ormar (varav den första var giftgrön) och höll på att bli nedblåsta i plötsliga stormvindar. Nu på kvällen häng utomhus med mexikansk mat och lokalbrygd öl.

Alla bilar ser ut som leksaksbilar, fast stora, och man hör polissirener och tågtutor hela natten. Fantastiskt land, det här!

/Elin

tisdag 10 april 2012

Meddelande till Lillstrumpa, helt utan baktanke

Hej Strumpan!
Hoppas du mår bra och allt sånt där. Jo, jag tänkte på det här med iPhone-lurar. Är dom billiga i Amerika? I så fall önskar jag mig ett nytt par.

Mvh
Elchock i öronen

/Anna

Äggen! Maten! Kakan! Chokladen!

Av allt jag skrivit den senaste kvarten för att få ihop ett blogginlägg om påskhelgen sparar jag: Ägg är dögott. I alla fall, jag blev nöjd med lökskalsinfärgningen. Det var nog allt.






Mer än så får jag inte ihop. Fast jag kan tillägga att Lillstrumpas super-chokladtårta och var dögod. I kväll ska jag bjuda fikagästerna på resterna!

/Anna

måndag 9 april 2012

Hej iPhonen, har du saknat mig?

Idag åkte jag ifrån telefonen och har således klarat av en arbetsdag, ett snabbt restaurangbesök plus ett biobesök helt utan koll på omvärlden! Typ värt en medalj, visst?

Däremot var den med i morse, tidigt i ottan när vi lämnade Lillstrumpan på Arlanda. Mer om det i morgon gissar jag, nu är det sovdags på den här sidan om Atlanten.

Trevlig resa, Strumpan!


/Anna

söndag 8 april 2012

Bara en lugn söndag

Gårdagen: Sjukt god mat, sjukt bra vänner, SJUKT mycket tårta. Vi målade ägg och gick promenad i solen mellan varven så vi inte skulle äta ihjäl oss.

Dagen: Tidigt i kyrkan för att koka kaffe och spela på gudstjänsten och nej, det är ingen höjdare att ansvara för både och. Men det gick strålande, förutom ett litet musikaliskt missöde (ni vet i slutet på psalm 152 när hela församlingen stå upp och sjunger, det är slutet på påskdagsgudstjänsten, Kristus är uppstånden och flöjtisten gör ett ritardando i det sista "halleluja":t och man tänker sig de vita duvorna som stiger mot taket ...och så råkar man lägga fel baston på flygeln? Händer det aldrig er?).

Nu: packa!

/Elin

lördag 7 april 2012

Och här blir det memma

Jordgubbar och grädde! Årets första! Vi tar det igen: JORDGUBBAR! Men pratas det om det? Nix. Inte ett jota.


/Anna

Nu blir det fest!



Det blev en lång kamp, men jag vann över tårtan! Nu ska bara jag bli fin också. Glad påsk!

/Elin

Det var en lång fredag igår

Okej, så det där projektet jag satte igång igår? Det kanske inte riktigt är klart än. Den här kakan tar knäcken på mig.

/Elin

fredag 6 april 2012

Långfredagsstatus

Vi åkte hem till mina föräldrar och är nu mitt inne i en lååång middag. Pappan pausar med att spela upp en ny skiva jättejättehögt. Mamman har deklarerat att vi får "röra oss fritt ett tag medan hon ordnar med desserten". Dom är med andra ord precis som vanligt.


Marängswiss!

/Anna

Vi kanske ses på andra sidan. Eller så gör vi inte det.


När jag var i New York för två år sedan passade jag på att köpa den absoluta guiden till amerikansk bakning: "The complete Magnonila Bakery Cookbook". Magnolia Bakery är ju, som alla vet, trendbageriet nummer ett där alla kändisar köper sina cupcakes och kön ringlar flera kvarter på lördagar. Boken innehåller ett stort antal dregelframkallande recept, från vanliga chocolat chip cookies till saker som "Red Velvet Cake with Creamy Vanilla Frosting". När jag inte har annat för mig, läser jag den.

Idag gör jag en "Devils Food Cake", hur opassande namnet än ter sig. Den ultimata avslutningen på en påskmiddag, tänker jag.

Jag har delat äggen.

/Elin