lördag 27 juni 2015

Söderut igen

Jag lämnade mina pelargoner ensamma hemma för första gången (hoppas de inte röjer runt för mycket) och tog tåget mot Nyköping. För att gå på 40-årsfest! Det är hemskt vad gammal man känner sig när vänner börjar fylla 40. Men som tröst, hon har ju alltid varit äldre än mig. 

Med på tåget är gitarren och Scott Pilgrim, skön avkoppling efter att senaste tiden ha läst Doris Lessing, Torgny Lindgren och Kristina Sandberg i tät följd. 


Något paraply fick jag inte med däremot, så det blir intressant att se om jag tar mig från tågstationen till festlokalen med frisyren i behåll...


/Elin



torsdag 25 juni 2015

En vecka efter midsommar

Vi kom hem i söndagsnatt efter tre fantastiska dagar i Djuptjärn (ligger nära Björna som ligger nära Örnsköldsvik som ligger i Ångermanland som ligger i södra Norrland, typ) och vände upp och ner på hemmet för att balkongbyggarna skulle kunna påbörja balkongbyggaretappen hemma hos oss på måndag morgon. Samtidigt upptäckte vi att avloppsröret läckt lite i köksskåpet under helgen vi var borta och torkade vatten och drog åt kopplingar. Och detta har satt tonen för veckan, kan man säga.

Men vi klagar inte. Vi är tvärtom vid mycket gott mod trots att kylskåpet är instuvat bredvid soffan (hey, nära till drycken när man kollar på tv!) och köksbordet intryckt framför bokhyllan (hey, ännu större anledning att bara äta i soffan och kolla på tv!). Vi ska ju få balkong för tusan!

På skrivarfronten är ingenting nytt förutom att jag tror mig ha kommit på ett nytt, fantastiskt sätt att börja hela Urmakaren och det hade jag tänkt att göra – ikväll! Jag hade skrivdejt inbokad med min skrivande kompis Sylwi (som jag aldrig skrivit tillsammans med förut, men som jag pratat en massa skrivrelaterade grejer med sedan första dagen vi sågs, på ett av Ann Ljungbergs välarrangerade skrivarmingel, och som jag jobbar tillsammans med ibland på Hoi förlag). Dessvärre är dejten avbokad och jag tänkte ägna mig åt andra saker än att skriva. Träffa Strumpan till exempel, det var så länge sedan.

Jag har i alla fall äntligen fått överblick på inkorgen på mailen och alla projekt som är på gång på jobbet trots att fler och fler susar iväg på semester. Mmmm... semester. Det verkar så himla trevligt. Kanske för att jag fick blodad tand på ledighet under midsommarhelgen. Kanske för att balkongbyggarna tvingar mig att vara uppe och helst även ute ur hemmet senast klockan åtta om morgnarna.

Snart är det i alla fall helg igen.

/Anna

onsdag 24 juni 2015

Det här ville ni inte veta, men jag behövde berätta det

Jag har haft en burk med knäck från julen 2013 stående i kylen. Idag slängde jag den.

/Elin

söndag 21 juni 2015

En midsommarnattsdröm






Midsommaraftonen tillbringades i en bil söderut på E4:an, lunch åt vi på McDonalds. Men det var ingen större förlust, för vi var på väg till det kanske mest uppstyrda bröllopet jag varit på, på den kanske mest idylliska platsen. I Haurida kyrka norr om Jönköping sa Jennifer och Jonas ja till varandra! Sen dansade vi natten lång i ladan vid Åsens by. Eller okej, till kanske halv ett. Man är ju inte tjugo. Ladan var magiskt smyckad med höbalar, pelargoner, gamla nostalgiföremål och levande ljus. Och trevligt folk. 

Stor kontrast mot förra året, då jag strosade runt i den 27-gradiga kvällsvärmen i Las Vegas!

/Elin




fredag 19 juni 2015

Vilse i Dan Andersson-land

För ett eller två år sedan (tiden alltså) åkte jag och Syster Yster upp mot Finnmarkerna utanför Ludvika för att vandra en dag längs en led. Vi hade karta och kaffe i väskan, solen sken, allt var väl. Tills stigen plötsligt tog slut och vi befann oss i ett björksnår som vi med möda forcerade tills vi kom på att konsultera GPS:n som berättade att vi A) hade passerat gränsen till Örebro län och B) gick några meter från landsvägen.

Den här episka utflykten gjorde jag många referenser till när jag och mina föräldrar i onsdags packade väskan för en liknande promenad. "… Fast nu har vi ju en karta som stämmer!" Uthämtad på lokala turistbyrån. Med matsäck i väskorna tog vi så bilen upp mot Skattlösberg och började vår vandring.





Vi hade som plan att gå gruvtrampen, stigen som lokalborna gick varje dag för att komma till gruvan när det begav sig. Ca 1,7 mil, räknade vi med hjälp av kartan. (Enkel väg, sen gick de hem igen på kvällen.) Vi tänkte ta lightversionen, gå en liten bit för att sedan följa grusvägen till en annan led som skulle ta oss tillbaka. Och planen höll till en början, bortsett från det lilla missödet då vi inte förstod åt vilket håll den liggande skylten pekade och gick en kilometer åt fel håll innan vi gick tillbaka och började om. Men efter det, vilken led! Trolska vattenfall, raka tallar omväxlande med myrar och kalhyggen. Vi åt lunch vid en ovanligt blåsig sjö och traskade sedan frusna vidare. På den sträckan gick leden längs med grusvägen, och vi spanade efter avtagsvägen som skulle leda till stigen tillbaka. Inte bakom den svängen, inte där… kanske där? Trötta i benen bestämde vi oss för att prova vägen som svängde av, är det inte rätt så går den åtminstone åt rätt håll, resonerade vi. Så vi gick längs traktorspåret som smalnade och blev en stig som smalnade och blev… ingenting.

Och så började det regna.

Jag snabbspolar genom diskussionen som följde, med det slutade med att vi, med pappan i täten, tog ut rätt vädersträck och trängde oss fram genom snårskogen. I regnet. Över stenar, genom mjuk mossa, mellan täta träd.

Tills vi äntligen nådde landsvägen, som efter ett tag inte visade sig vara den väg vi trott, men den ledde åtminstone åt rätt håll. Två timmar senare satt vi äntligen i bilen med skakiga ben, helt eniga om att hoppa över den planerade utflykten till Grangärde musteri. I stället åkte vi hem, hängde in alla kläder i torkskåpet och duschade varmt. Efter att ha tagit igen oss åkte vi ner till stan och åt middag på den grekiska restaurangen, följt av tårta och TV hemma. Så sjukt värda!

Så här efteråt, trevlig dag. Skulle jag rekommendera lederna kring Skattlösberg? Pja, om man håller sig till en och går den. Men fri terräng har jag fått nog av för ett tag.

/Elin

onsdag 17 juni 2015

Det osynliga skrivandet

Urmakaren tar form, utan att jag öppnat dokumentet än och utan att jag tryckt ner en enda bokstav på tangentbordet.

Men den formas i tankarna, ständigt. Jag gör mitt bästa för att snappa upp alla impulser som är tillräckligt tydliga för att fångas in, utforma och antecknas.

Ibland består anteckningen av en fråga, som häromdagen. Den frågan blev en kommentar till ett blogginlägg på en annan blogg där jag hävde ur mig:
"Den här jättegrejen som täcker större delen av andra halvan av boken och är kopplad till alla viktiga karaktärer, måste den inte ha ett rimligare syfte?"
Svaret från bloggaren var ett självklart: "Låter som om du skulle prata lite med dina testläsare?"

Förstås.

Det var ju bara att ringa!

Men inte gjorde jag det.

Och så idag, när testläsar-Hanna plötsligt hör av sig (vi hörs a l d r i g eller okej hemskt sällan då), passade jag på att dra mitt dilemma och hoppades att hon skulle komma ihåg den där delen i berättelsen i manuset hon läste för ett helt år sen.

Jag hann knappt halvvägs i min beskrivning av problemet, hade inte ens ställt en konkret fråga, förrän hon drog efter andan i luren, sa att hon förstod EXAKT vad jag menade och gav mig lösningen på allt.

Så nu vill jag hoppa till tredje aktens början, till scenen där allt skiter sig och huvudkaraktären lika gärna kan gå och dö för det är så hopplöst, och skriva dit allt smart vi kom fram till.

En minut i telefon är allt som behövs ibland, och Urmakaren fortsätter att formas.

Visst skriver jag.

Till exempel i anteckningsboken.


/Anna

tisdag 16 juni 2015

Kort semester i Ludvika

Jag tänkte att det skulle bli fem dagar på soffan, men icke! Idag har jag till exempel shoppat med mamman, hjälpt pappan att skaffa e-legitimation (och ansöka om lärarlegitimation!) och lagat vegetariskt. Nu sitter vi och inviger verandan och firar pappans sommarlov. 


I morgon blir det vandring runt Luossastugan! Komplett med matsäck. 

/Elin

lördag 13 juni 2015

Jobb jobb jobb och lite sol

Sommar är lika med jobb. Men det är ändå ledigt på någon sätt, härom kvällen åt jag middag hos Syster Yster och kvällen efter var jag hembjuden till bästisen. Vi lagade risotto, tog en skogspromenad och jag provade alla hennes klänningar. Stannade över natten och åkte direkt till jobbet på morgonen! Semesterkänsla. 

       Balkong och solsken, så himla bra!

/Elin

torsdag 11 juni 2015

Slå mig hårt i ansiktet

Men varför skriver jag inte bara?

Dagarna går och nu har jag nog funderat klart, egentligen. Ändå sätter jag mig inte och skriver. Inte på riktigt.

Istället har jag gjort följande:
  • Skrivit om början. Petat i vartannat ord, granskat resultatet för att sedan ändra tillbaka alltsammans.
  • Googlat inspiration och hittat citat! (Högst godkänt av Elin så det är ju toppen. Däremot avrådde hon från att dela här, så sorry. Man får läsa i boken sen, som det heter...)
  • Antecknat lösrykta tankar som uppstått och det är massor! Har inte skrivit så mycket i anteckningsboken som hör till Urmakaren på säkert ett år!
  • Hittat ett fantastiskt foto av en person som är lite som min huvudkaraktär. Den ligger som bakgrundsbild i min telefon nu, så det kanske hjälper.
Men i slutändan måste jag förstås öppna dokumentet, se texten objektivt och fortsätta fylla i det som saknas, ta vid där jag slutade nån gång i vintras. Vad krävs egentligen för att jag ska göra det? 

Skärp mig!

Och medan jag gör det, här är hon, Rakel:

(Nån som känner igen vem hon är på riktigt?)

/Anna

onsdag 10 juni 2015

En till avslutning (sommarlov igen!)


Det blev precis en så episk kväll som vi hoppats! Solen sken, publiken var glad och hade inget emot att vi sköt på konserten en halvtimme pga pendeltågsstrul. De satt på picknickfiltar i gröngräset och applåderade lydigt så vi fick köra vårat extranummer. Körledaren tackades med blommor, bubbel och choklad och efteråt satt vi länge i solen och njöt. 


Tack för det här året, Kompiskören!

/Elin