måndag 22 december 2014

Hobbiten och lite musiknörderi

Nästa år, när jag får frågan hur mycket jag vill jobba under julhelgen, kan någon då påminna mig om att jag behöver ledigt innan jul? För att tvätta, tindra och slå in julklappar? För nu jobbar jag mest. Och tindrar minst. 

Men det finns ju ljusglimtar. Syster Yster och Fotografen som bjöd in alla Stockholmssyskon på julmiddag häromkvällen, till exempel. Och igår gick vi på bio och såg sista Hobbiten! Anna kommer säkert att skriva ett smart inlägg om dramaturgi och karaktärer och sånt, jag tänkte mest på musiken. 

En ton, i synnerhet: molltersen i kamptemat som sjöfolket spelade i stora tutor från stadsmuren när de skulle ut i strid. Jag köper den inte. Kanske för att jag precis läst på lite om övertonsserien, som jag tror är ungefär samma som naturtonsserien, där ingen mollters existerar (alltså den ton som ligger ett och ett havt tonsteg från grundtonen). De här filmerna, som alla som sett bakommaterialet till Sagan om Ringen vet, görs av människor som lägger kopiöst mycket tid på bakgrundskoll och detaljer. Musiken också, som på äkta hollywoodmanér illustrerar olika folk och platser. Alla naturfolk, som alverna och hobbitarna, har teman som utgår från naturtonserien. Orcherna däremot, har teman som sticker ut för våra 1800-talsöron och hämtar inspiration från industrin. Därför skulle jag gärna vilja veta hur Howard Shore resonerade när han petade dit den där tonen, för jag lovar att det finns ett resonemang bakom.

Jag ska definitivt ta upp det med min teorilärare i januari.

/Elin

onsdag 17 december 2014

Och till slut kom den

Jag tänkte på det här med att det ser ut som att alla träd har blivit doppade i kristyr, och hur konstigt det är för det började ju med att vi dekorerade kakor med kristyr för att det skulle se ut som snö. Vi har således börjat se på världen utifrån bakverk.


Jag vet att det förmodligen är borta i morgon, men jag hoppas hoppas hoppas och tog en bild utifall att.

/Elin

Jullovsplaner

Det här är första julen på ... fåsenu ... fjorton år som jag inte jobbar i butik under julhandeln. Har känt mig färdig med det ett tag och i år är jag oändligt tacksam över att det är slut. Därtill infaller julen med en massa klämdagar, så jag ser fram emot två veckor av:

  1. Ligga på soffa och läsa böcker.
  2. Ligga på soffa och titta på film.
  3. Skriva! Lite varstans, men antagligen i en soffa.
  4. Hänga utomhus (springa om det är barmark, långpromenader om det är snö).
  5. Bada. Inomhus. Duh.
  6. Jobba (dels hålla lite koll på "vanliga" jobbet, dels lektörsläsa).
  7. Ligga på soffa och äta choklad.
  8. Hänga med familj. Gissningsvis i en soffa.
Eventuellt kan jag komma att fylla på listan med saker som börjar med "ligga på soffa och ..." men jag tror poängen framgår.

Att det börjar snöa precis en vecka innan julafton tar jag som ett gott tecken. Trots att det är svårt att koncentrera sig på jobbet med alla vita flingor som virvlar utanför. Jag vill ut och dansa!


/Anna

Köravslutning

I höstas startade Strumpan en ny kör vid sidan om den stora gamla. Den nya kören kom att bestå av ett par engagerade medlemmar ur den stora kören – och jag. Vår grej skulle vara att sjunga klassiska låtar efter noter och fast sättning (till skillnad mot den stora kören där total anarki råder, om man får tro Strumpan själv. Fast det där tar jag med en nypa salt, enväldig härskare som hon är och allt).

Såhär i slutet av terminen har vi lyckats öva in några Christmas Carols så de passade vi på att dra när vi hade en liten publik samlad i form av resten av körmedlemmarna. Allt som allt tryckte 27 personer in sig hemma hos Strumpan som bjöd på hembakat julfika och det var varmt, livligt och allmänt härligt. Vi krävdes på extranummer och fick sjunga en av låtarna en gång till ur den pyttelilla repertoaren. Värdigt!





/Anna

tisdag 16 december 2014

...men hos Syster Yster är det bara stökigt

Det hände något i helgen. Garderobsrensning och syprojekt adderades till julpyntslådor som fortfarande står framme och den där eviga pappersinsamlingen plus allt annat som ska återvinnas. Och så tvättade jag igår, så den hänger på tork. Granen barrar kopiöst (helt rimligt eftersom den fick åka omkring i bilen en vecka och däremellan tas in och kläs och plockas ner igen innan den slutligen landade hos oss) och det är liksom inte ens någon idé att försöka dammsuga vare sig barr, grus eller dammråttor så länge det står saker precis överallt.

Jag har i alla fall varit ganska duktig på att hålla undan disken.

Här hoppar man över eller krånglar sig förbi saker, ja.
/Anna

Julstök hos Strumpan

Jag fick ett roligt infall för några veckor sen och bjöd in hela min kör hem till mig på julfika. Till i kväll, alltså. Så igår, eftersom jag alltid ska envisas med att göra allt själv, stod jag i köket större delen av kvällen och hackade och rörde.

Till exempel så är det ganska svårt att dela skumtomtar.

Fröknäcke är buslätt däremot, bara att röra ihop!
Det blev Rocky Road (Leilas, med skumtomtar), fröknäcke och ostnötter. Adventskakan med saffran ligger redan i frysen, pepparkakor och ädelost är inköpt (jag hade en period när jag bakade egna pepparkakor men jag har aldrig lyckats få dem att smaka ens i närheten av Annas (inte syster ysters alltså utan märket). Och glögg, förstås.

Bring it, kören!

Eller ja, det blir ju jag som bringar det. Ni måste ju bara komma.

/Elin

måndag 15 december 2014

Var god stör ej

Vi var på fantastisk julshow igår, Strumpan och jag och det hade jag tänkt blogga om. Istället blev det den mest meningslösa måndag någonsin och lusten rann ut i sanden. (Lugn bara, har redan hängt med vänner och ätit risgrynsgröt och skinkmacka och pepparkakor med ost så allt är frid igen. Plus att nu är klockan så mycket så nu är dagen äntligen slut.)

Men om jag kör en till runda med måndag i morgon är det okej med alla va? Fint, då tror jag vi säger så.

Vad som hände idag? A b s o l u t INGENTING.

Jag 
har
väntat
punkt

På FedEx (som kan komma när som helst).
På tvätten (för när man ändå jobbar hemifrån för att kunna ta emot ett bud passar man på att boka tvättstugan).
På Bredbandsbolaget (för när man jobbar hemifrån är det enda som krävs en fungerande uppkoppling till internet och såklart fick den hicka så till den milda grad att jag var tvungen att ringa supporten).
Telefonkö till Bredbandsbolaget: 1 timme.
Ville jag knappa in mitt nummer och bli uppringd i stället för att vänta kvar?
– DRIVER NI MED MIG ELLER? Jag kan för sjutton inte uppehålla mig en timme i telefon när FEDEX VÄNTAS NÄR SOM HELST OCH MÅSTE KUNNA NÅ MIG PÅ TELEFON FÖR ATT KOMMA IN GENOM PORTEN annars åker de och man får ÅKA UT TILL ARLANDA OCH HÄMTA SITT PAKET SJÄLV!!!
Så jag knappade in mitt nummer.

Använde nätdelningsfunktionen på telefonen för att surfa på datorn.
Men att få arbete gjort när man väntar?

Och sedan! Framemot eftermiddagen infann sig ett hiskeligt spänningsmoment när Bredbandsbolaget plötsligt ringde upp. (Kommer FedEx knacka på samtidigt? Är det dags att ladda om tvättmaskinerna i samma sekund?)

Internet löste sig.
FedEx-killen kom.
Och jag hann tömma sista omgången tvätt innan tiden löpt ut.

Om jag helst av allt velat ligga i soffan under en filt och kolla på film hela dagen idag? Eehhh... Ja. Hade tyvärr varit mer värt.

Godnatt Måndag och tack för ingenting. Tänk att det skulle komma en vecka då jag tycker bättre om din kusin Tisdag. Skärpning!

/Anna

Frid och åter frid

Vad fint det är när man sprungit i regnet med paraplyet i högsta hugg för att hinna med bussen, hunnit förbi lilla kiosken på väg ut till perrongen och kan sjunka ner i sätet på det tysta pendeltåget med sitt kaffe och känna FRID. 

Frid önskar jag er alla denna måndag.

(Påminn mig gärna om detta vid tretiden idag då jag har examination i dirigering, så får vi se hur fridfull jag är då...!)

/Elin

söndag 14 december 2014

10. Snö

Sista inlägget i temat "saker jag tänkt på men inte tagit mig för att blogga om", vilket nu alltså inte är sant längre. Jag h a r bloggat om dem. Det var dock redan från början osäkert om alla ämnen ens var värda ett inlägg, men det blev så ändå. Rätt ska vara rätt.

Detta sista inlägg har haft nio inlägg på sig att formas. Jag tänkte från början att "det kanske faktiskt finns snö ute när det är dags att blogga om ämnet". Men det finns det förstås inte. Inte hos mig i alla fall.

Ska jag vara ärlig så har jag inte saknat snön. Jag kan ha mina tunna läderkängor som passar till arbetskläderna. Jag behöver inte skrapa rutorna på bilen. Men jag inser att marken nog behöver snötäcket för att komma till ro. Den behöver antagligen vattnet som blir när snön smälter. Och själv behöver jag snön för ljusets skull, det är ju den enda förstärkare av det bleka solljuset som erbjuds. Jag börjar också tro att min hy behöver snön, särskilt ansiktet. Det är för torrt ute och reaktionen blir hud som kliar alternativt stora finnar. Inget mittemellan.

I fredags när vi skulle kolla på film, valde jag Snowpiercer, lite för att jag var upplagd för genren, men mest för att: SNÖ! Det är en film som handlar om snö! (Nu visade den sig mest vara en postapokalyptisk historia som utspelar sig på ett tåg varifrån man inte ser mycket av snön, så det var en besvikelse. Den märkliga ploten var också ett minus, så jag kan inte rekommendera den. Fast Chris Evans gör en imponerande roll.)

Hej snön. Du kan komma nu.

*lämnar vitt utrymme nederst i inlägget*










/Anna

Ett julbord senare

Jag var på julbord med extrajobbet igår! Mötte upp några kollegor i butiken efter stängning, sen drog vi oss mot gamla stan där resten av gänget redan var i full färd med att lasta sill på tallriken. Trevligt hade vi, fast trivseln dämpades något av den långa kön som oavbrutet häckade precis bredvid vårt bord. Jag blev av hipsterkollegan stämplad som "normcore", ett uttryck jag aldrig hört förut. Det innebär tydligen att vara så mainstream att det blir hipster. Jag vet fortfarande inte om jag ska ta det som en komplimang eller förolämpning.

Trevligt i alla fall, men när snapsvisorna började bli lite väl orediga tog jag min väska och tackade för mig. Gick hem och såg ett avsnitt "House of cards" innan jag gick och la mig. Normcore? Kanske.

/Elin