tisdag 30 september 2014

My lord, vad har jag gjort?

Jag leder en kör. En fantastisk, musikalisk och färgstark samling människor som ger mig så mycket livskraft varje gång jag träffar dem. Vi sjunger popmusik, på gehör. Noter existerar inte, på sin höjd ett papper med låttexter. Krux: på den här utbildningen jag går, på den Kungliga musikhögskolan, är det inte så mycket popmusik på gehör.

Så jag frågar om det finns några som skulle vilja sjunga lite mer klassiskt, så jag får öva på den grejen. Det finns det. Men vad ska vi sjunga? Och var?

Tid för eftertanke.

Om vi börjar nu, kan vi ha en repertoar färdig... runt mitten av december.

...suck...

Japp. Jag måste börja leta jullåtar.

/Elin

Inside KMH

Sitta på toa och lyssna på en kontrabasist som övar särskilt svåra passager ur Mozarts 40:e symfoni.

/Elin

De man beundrar på avstånd, det man missade samt nya upptäckter man bara gör efter intensiva dagar i sällskap med andra som skriver

Somliga människor vill man tydligen inte träffa pga att de är så himla coola, smarta och roliga i sina bloggar att man inte vill riskera att spräcka glaset. Tydligen. För jag gick till Ordfronts monter för att kika på Mera Vego, kokboken som bloggaren Lisa Bjärbo gjort tillsammans med ... sak samma. Det är Lisa som är viktig i sammanhanget. Eller Onekligen som hon ju heter på nätet. Jag gick till och med dit vid en tidpunkt då jag visste att hon skulle vara där och signera. Och jag såg henne! Klappade på boken! Och gick igen. Inte av blyghet, tror jag. Men jag vet inte vad annars det kan ha varit, förutom att jag är så väldigt nöjd över att Onekligen fortfarande existerar i mitt huvud precis sådan som hon alltid varit, lite som en seriefigur som aldrig åldras eller ändrar sig. Tryggt, liksom.

En annan bloggare som jag hyser största respekt för och gillar så mycket i bloggform att jag inte är så intresserad av att träffa henne irl är Underbara Clara. Men när jag passerade henne på mässgolvet kunde jag inte låta bli att le stort och hojta "läser din blogg, den är fantastisk!" och ge tumme upp eftersom jag inte var säker på att hon uppfattade vad jag sa i sorlet medan vi gick förbi varandra. Fast hon log stort och sa tack. Tror jag.

Det märkligaste mötet var nog när vi var några från förlaget som hamnade på ett privat mingel och en av tjejerna hämtade Peo Bengtsson till vårt bord. Han verkade lite chockad över uppmärksamheten och jag sa ingenting till honom trots att han stod precis bredvid. För vad säger man till en som använder sin blogg till att skriva förskönande och överdrivna berättelser ur vardagen som författare/förläggare? Det är så dråpligt och välsvarvat och utesluter så väldigt mycket av det vi kan kalla verklighet att det liksom inte finns så mycket att ta fasta på. Förutom att han är välformulerad och kul i textform och det känns som en märklig sak att säga när man ses på ett mingel.

Något jag verkligen sett fram emot var att passera Litet Förlags monter och vara med i deras kampanj #läsfler. Det handlar om att uppmuntra till att läsa debutanter och under mässan kunde man fota sig vid deras vägg medan man höll upp nyheter man hittat under mässdagarna. Säkert hittar man många fina bilder om man söker på #läsfler på sociala medier. Ett mycket bra initiativ ju! Tre av de böcker jag köpte är av debutanter (och som av en händelse är samtliga från Hoi Förlag): Dödlig Åtrå av Susanne Ahlenius, Bergtagen av Rickard Elmqvist och Oavsett Vad av Daniel Wångsten. Kanske en spretig trio, men jag tror att de kompletterar varandra bra. Plus att de alla har omslag i grönt!

Såhär efter mässan när jag suttit och kollat runt lite hur alla andra sammanfattar dagarna i Göteborg på sina bloggar, hittade jag Göras Redins sida. En författare vars första bok jag till och med jobbade med, så man kan ju tycka att jag borde ha hittat den för länge sedan. Hans berättelser utspelar sig under 1600-talet i Sverige och han bloggar jättefint om historia och skrivande och sånt (den ligger som länk här till höger nuförtiden). Men nu när jag gillar hans blogg får vi alltså se om jag törs hälsa nästa gång vi ses eller om det förstör min uppfattning om honom.

/Anna

måndag 29 september 2014

Det som händer i utkanten av en bokmässa

När man står i en monter och jobbar blir timmarna på mässgolvet så självklara att man varken dokumenterar dem särskilt noga eller har så mycket att formulera kring upplevelsen. Istället tar man fasta på de där ögonblicken man inte alls hade planerat, de som tycks kasta sig över en som ett varmt täcke och de som man virvlar in i och inte alls förstår storheten i förrän de är förbi. Allt det där pratade Hanna och jag om på söndagkvällen när vi kröp ner i ett mysigt café och beställde in vad som visade sig vara ett berg av räkor på en stackars brödbit och det var sagolikt gott; både räkorna och summeringen. En minst sagt värdig avslutning på mässan.

Annat som fångats på bild:

Utsikten en sovmorgon när jag tog mig tid att studera molnens
rörelser över himlen. Och lyssnade till dämpade skrik från Liseberg.
Montern med den fantastiska Steampunk-konsten. Okej, detta
var på mässan. Men ballong! Med klocka!
The berg-och-dalbana: Helix. Som vi smet in och åkte fast vi
inte hade tid. Med loopar och skruvar och helt vansinniga fall! 
...och så den där Hanna. Med räkbergen. Post bokmässelycka.
/Anna

Böckerna och de fåniga selfiesarna

Det är väl ingen som läser fotnoter antar jag (för jag gör inte det), men i förra inlägget jag skrev, då när Bokmässan låg i startskottet, råkade jag låta något stå kvar om att ta selfies med författare. Jag tyckte det var en rolig utmaning och det visade sig att jag var precis så feg som jag trodde. Ynka fyra liksom, varav jag känner en sedan tidigare, jobbade i samma monter som en annan och har haft massor med bloggkontakt med en tredje. Det är faktiskt bara den fjärde som räknas. Och nej, de ligger inte i ordning nedan:

Oavsett Vad – Daniel!
Vackra Kyrkor och Debutantbloggen-Johannes!
Från Holmes till Sherlock – Mattias! 
Så-många-bra-titlar – Simona!
Årets bokhög är full av böcker jag inte alls visste att jag skulle ha. Och några som jag spanat in och planerat att införskaffa förstås. Jag gillar blandningen massor. Snyggast handstil har Maj-Gull.


/Anna

Didn't see that one coming

OMG OMG OMG, jag träffade precis en skotte som har vackra ögon och skägg och går folkmusik och sjunger och spelar gitarr och nu är jag så knäsvag att jag inte vet om jag tar mig hem. Jag höll ut så länge det gick, frågade intresserat och artigt saker (när han bad om ursäkt för sitt långa svar med kommentaren att han tycker om att höra sin egen röst (på engelska, med skotsk accent) var jag SÅ nära att säga att det är okej, jag tycker också om din röst) men till slut satt jag och stirrade så fånigt på honom att jag var tvungen att gå. Hur GÖÖÖR man?

/Elin

Måndag morgon

En sån där dag när man packar två matlådor. Första lektionen: piano!


/Elin

söndag 28 september 2014

Lördagskväll

Överdoserar dålig science fiction (det är min bästa drog) och jublar åt den här vansinnigt roliga krönikan av kloka Hanna Fahl, som sätter fingret på precis vad som är problemet (och vinsten!) med hela Emma Watson-historien. Jag vet inte,  jag bara gillar när folk blir arga. I alla fall på saker som spelar någon roll.

/Elin

fredag 26 september 2014

Fredagskväll

Gör pasta med svamp och en massa ost. Ser "Inception" och ryyyser av sista scenen (ljudet! ljudet!).

Sjunger sjåpiga kärlekslåtar. Jobbar i morgon.

Allt väl.

/Elin

torsdag 25 september 2014

Det är okej, jag går på Musikhögskolan

Ni vet hur bebisar låter när de precis har upptäckt sin röst och börjar prova olika ljud? De kan hålla på i det oändliga, byta mellan A och E och lite dregel däremellan. Lite så låter det från min lägenhet. Mina grannar har nöjet att lyssna på samma fem toner, om och om igen, med fem olika vokaler. Och slightly olika vokalljud, vill jag tillägga, men det kan vara så att de inte uppfattar skillnaden på ett A långt bak i munnen eller framme i näsan. Ibland slår jag till med ett långt PRR också, så att det händer något.

När jag inte spelar D-durskala på pianot, det vill säga.

/Elin