måndag 21 juli 2014

En måndagskväll i förorten

Kassörskan på Coop hälsar kort, börjar blippa mina middagsingredienser. Tittar upp igen, utbrister:

- Du har klippt håret! Jag kände inte igen dig.

Det var fint.

/Elin

söndag 20 juli 2014

En liten notis om Låtskrivarmånad

Ni vet, det årliga eventet då ni får följa min dagliga kamp att skriva en låt om dagen i en månad?

Augusti är det nya juli i år.

Fast tro inte att jag ligger på latsidan för det, å nej herrn. Idag skrev jag till exempel en rad. Som rimmade med föregående rad (som skrevs i mars, ungefär). Jojomen! I den här takten är jag rik om... 130 år, sisådär.

Slut på meddelande.

/Elin

lördag 19 juli 2014

Mitt liv i testläsares händer

Veckan har varvats mellan husbygge och lönearbete. Plus läsande av eget bokmanus, Urmakaren. Den härliga upptäckten att jag inte blir uttråkad eller måste dra fram skämskudden vid varannan mening, att jag kan stå för den senaste versionen trots att berättelsen långt ifrån är färdig, är fenomenal. Några snabba småändringar har jag ändå gjort.

Men så igår, när jag som vanligt gick upp i tid för att hinna äta långsam frukost i lugn och ro innan arbete, läste jag färdigt hela boken.

Det var dags att göra ett distribuerbart dokument av det hela. Så jag och Scrivener slog våra kloka ihop varpå en dragkamp om huruvida bokmanuset i pdf-form skulle bestå av den ena eller andra informationen tog fart. Scrivener är väldigt knöligt på det viset, ska erkännas. Inte bjuder snåljåpen på förhandstitt heller. I alla fall, till slut fick jag till en version där texten var läsbar och fin och så skrev jag ihop ett mail till en liten grupp testläsare, bifogade pdf-manuset och vips hade Urmakaren hamnat i fyra personers inkorgar. Tre personer han aldrig träffat förut, en fjärde som han ska bekanta dig med på nytt.

Jag är hyfsat lugn.

Det pickar bara en aning i bröstet.

Men tomheten som uppstod nu på morgonen när jag gick upp och gjorde frukost, är surrealistisk. Jag liksom stannade upp och bara: VAD SJUTTON SKA JAG LÄSA NU?!

Är således en lite avis på mina testläsare.

Och väldigt väldigt glad över att ha tusen miljoner fönster att måla.


/Anna

fredag 18 juli 2014

Nackdelen med att bo på första våningen i ett villaområde:

Alla envisas med att sitta ute och prata och föra oväsen, som att det vore nån himla fredagskväll. Det är det  i n t e. Jag jobbar i morgon.

Schsch!


/Elin

torsdag 17 juli 2014

Personalen på Coop är ju i och för sig ganska trevliga

Jag har varit ledig i två dagar. Två somriga dagar i Stockholm - och alla är bortresta. För att vara en person i behov av mycket ensamtid är jag faktiskt ganska dålig på att vara ensam, har jag upptäckt. Det var kul ett tag, att ligga på soffan och läsa och baka citronkaka. Men sen blev jag liksom trött på det. Låg på sängen och hoppades att någon skulle komma in och säga åt mig att rycka upp mig. Tvättade inte. Städade inte (förutom badrummet). Gjorde inte någon kul utflykt, förutom för att handla mat. Jo förresten, jag klippte mig igår. Hos fina Hillevi på Novo. Nu är håret kort och fluffigt. Ska nog ge det en omgång med plattången i morgon.

Och så ringde någon och upplyste mig om att jag är finalist i en tävling om en resa till Mauritius, plus 10 000:- i fickpengar. Kul, sa jag. Har inget minne av att ha gått med i tävlingen, men kul. I och för sig handlade samtalet mest om brun utan sol-piller som hon försökte kränga, så hon kanske bara sa det där med tävlingen för att få mig på gott humör. Hon blev lite kränkt när jag inte tyckte det var värt att betala 49:- i frakt för att få gratis piller.

Såatte... jobba i morgon. Det blir bra. Jag tar med citronkaka och försöker att inte klänga på arbetskamraterna.

/Elin

måndag 14 juli 2014

Tillbaka till verkligheten. Fast inte.

De senaste veckorna har jag jobbat med filminspelning och det har varit hur kul som helst! Kreatörerna har haft visioner jag inte riktigt hänger med på, arbetssätt som jag aldrig varit med om tidigare och ett så proffsig och generös attityd att jag ville vara med det där gänget för evigt. Så ganska bra att det var dags att ta farväl, med andra ord (sentimentalitet är inte min stil). Detta gjordes med en hejdundrans fest i lördagskväll.

De allra sista scenerna den allra sista inspelningsdagen var också manusets allra sista sidor. Mer meta än så blir det inte. Vi hade kul teknik där i slutet också. En lyftkran till exempel. När allt var klart och teamet firade med glass och jordgubbar, uppstod ett ögonblick då ljussättaren och jag fick ögonkontakt och därefter rusade till kranen där jag fick åka upp! 22 meter låter lite på papper och ser inte så märkvärdigt ut från marken. Men när man står högst upp i en liten korg som rymmer exakt två personer och som balanserar i änden på en fullt uppsträckt arm, då skakar benen. Underbart!

Lyftkranen såsom den var tänkt att användas – hänga lampa i. 
Högt uppe i korgen, som en liten fluga i änden på ett snöre!
Taken i Midsommarkransen. Gillar tak! Och lyftkranar.
I söndags morse var jag lagom mosig när jag tryckte ner allt jag kunde hitta i en liten resväska och drog till tåget. Där bredde jag ogenerat ut mig på två säten i ett desperat försök att tvinga undan min servicegen som ryckte till varenda gång någon gick ombord och jag fick för mig att jag måste hjälpa till med andras resväskor (det är tydligen vad fyra veckors inspelning där jag ständigt varit "pass på" gör med mig). Upptäckt: jag kan vara arrogant också. Skönt.

Jag blev hämtad från tåget av Fotografen (o, vad härligt att äntligen ses igen!) och sedan hoppade han av i bygget på Nyberget och jag tog bilen till Grängesberg för att fira Vilses födelsedag med en guidad tur till mina allra bästa ställen i trakten. Så sjukt orealistiskt att befinna sig vid världens ände (aka "dagbrottet") med den här tjejen på hennes födelsedag!

Jag och min bästis författaren/förläggaren.
Sedan åkte vi till svärmors café som var stängt för dagen och dukade upp ett födelsedagsfikabord med tända ljus och åt tårta! Och ja, jag fick klappa på provtrycket av Ljus som varit dolt.

Och nu? Nu är det dags att styra upp fyra veckors frånvaro från det riktiga jobbet i fotostudion. Fast från Ludvika, distansjobb rockar. Först ut: bokföring.

/Anna

söndag 13 juli 2014

På väg hem, helt ospännande


Vi sitter och sover i baksätet, regnet slår mot vindrutan och Bob Dylan spelar i stereon. Det är en helt behaglig dagen efter.

/Elin

lördag 12 juli 2014

Lureena på Nääsville


Hittills har vi roadtripat genom sommarsverige, checkat in på mysigt vandrarhem, repat vid en sjö med trevliga gubbar som spelade med, kört ett gig framför en väldans trevlig publik och ätit grillat utomhus. Nu regnar det så smått och vi sitter i rotundan och lyssnar på ett riktigt svängigt band. Nääsville levererar!

/Elin

Oväntad semester (i två timmar)

Såhär fint hade jag det igår:


Alldeles oväntat, också! Jag åkte till Stora Essingen för att repa med Lureena. Kom fram precis klockan fyra, skyndade mig uppför trappan och ringde på dörren. ... Som ingen öppnade. Tittade på klockan igen och insåg: Repet började inte förrän sex! Ni vet, 6, 16, lätt att blanda ihop. Händer mig oftare än man kan tro (och jag vill erkänna). Anyhowders, jag tog mig en tvåtimmars semester på ön, hittade en iskaffe och ett träd vid strandkanten där jag kunde sitta och läsa min bok. Oväntad semester är den bästa!

Idag händer det spännande grejer, Lureena åker på roadtrip! Ner till ungefär Falkenberg och en festival som heter Nääsville. Vi går på i kväll vid sjutiden!

/Elin

fredag 4 juli 2014

...Och här omnämns vi i dagens DN! I en bisats och felstavat, men who's counting?

/Elin