söndag 23 november 2014

Sover, snorar och... lyssnar på musik

Jag som aldrig lyssnar på musik, som alltid föredrar när det är tyst, har hamnat i en period där jag är beroende av musik. Jag lyssnar på allt möjligt, den gemensamma nämnaren att allt måste passa mitt bokmanus. Att lyssna på musik som inspirerar till karaktärer, händelser och miljöer är det bästa sättet att hålla skrivandet igång när jag inte har tid att trycka på tangenter.

Utflykterna den här helgen har således varit perfekta. Strumpan och jag var på två konserter och de gav uppslag till karaktärsdrag och nyckelscener för två av mina karaktärer.

Konsert nummer 1 var Verdis Requiem i Berwaldhallen. Fantastisk musik, makalös insats av Radiokören och Erik Erikssons kammarkör.


Konsert nummer 2 var med Queen Tribute-bandet Queer på Dieselverkstaden. Det var arenarock i en förhållandevis liten lokal, proppad med hängivna (får jag förmoda) Queen-fans. Strumpans bandkompis från Lureena körar i Queer och vi fick biljetter undanlagda för att komma och rocka loss. Och som vi rockade!


Nu laddar jag telefonen med nya musikaliska influenser att fantisera mig bort i under veckan som kommer.

/Anna

onsdag 19 november 2014

Allt ont... och så vidare

Som på beställning hände alltså det här:



Om jag lutar mig lite lite bakåt på stolen här på jobbet och vrider ansiktet åt höger, ja då har jag minsann solen i ögonen!

Den härliga, tydligen ofrånkomliga motvikten till denna lycka, är att svidet i halsen som kändes som en liten retning efter körsång med dålig stämbandsteknik igår, strax har utvecklats till fullblodigt halsont. Med tillhörande smårinnig näsa. Grattis mig, jag återgår till krypa-under-täcket-längtet så fort solen gått i moln igen.

/Anna

tisdag 18 november 2014

Min nya sänglampa


För att när man måste snooza en och en halv timma varje dag är det dags att uppgradera några watt. 

/Elin

Upp som en sol?

Senast i eftermiddags hävdade jag att jag inte alls tycker att november är så jättejobbigt med allt det grå eftersom jag hade den stora lyckan att tillgodose mig nästan varenda soltimme som bjöds i somras. Jag jobbade utomhus när värmeböljan startade och sedan var jag ledig...

Jag kan till och med ha uttryckt att det är ganska mysigt med det ständiga molntäcket.

Nähä.

Så får man en dålig nyhet, ser tråkiga saker omkring sig, läser om otäckheter i världen och så triggar det igång all möjlig oro så man får hjärtklappning och ont i magen. Skör, skulle jag vilja kalla det. Eller försvarslös.

Ska det vara såhär i tre månader till?

/Anna

söndag 16 november 2014

Interstellar

Vi såg Christopher Nolans nya film Interstellar ikväll. Klokt nog gick på föreställningen som började runt fem, ehuru den var närmare T R E timmar lång. Det kändes lite i baken, lite i magen och lite i blåsan. Men inte det minsta i handlingen.

Jag är så otroligt nöjd med att inte ha läst eller hört så mycket om vad den egentligen handlar om i förväg, det jag råkat höra adderade snarare till förvirringen. Därför vill jag inte spoila någonting här. Bara en sak: Se den och se den på bio. Välj en biosalong med bra bild och framför allt bra ljud. Ta med vatten, något att äta och näsdukar.


Jo en grej till: Kommer ni ihåg när ni såg Inception? Den här har ungefär samma sprängkraft på både intellekt och själ. Plus att Nolan har tagit hjälp av Zimmer igen...

/Anna

lördag 15 november 2014

Skymningsland

Visst är det ingen som förväntar sig att man ska göra något vettigt en lördag i november när det aldrig blir ljust? Bra. Men jag har faktiskt gjort en del vettigheter idag. Till exempel handlat kläder från en favoritbutik som ska stänga igen, lagat chili, målat naglarna, sovit på soffan, läst bok och eh... just det: SKRIVIT PÅ URMAKAREN.

Sedan kollade vi på Så Mycket Bättre och jag blir kär i Amanda varje lördag och nu har vi tydligen köpt Taylors nya album som går på repeat och jag är helt i gasen och kan absolut inte sova än.

Det pratas om att gå en promenad. Det vore hemskt bra. Eller så kollar vi på en dålig film. Det är ändå ingen som kan döma en i detta eviga mörker.

/Anna

torsdag 13 november 2014

Saker jag skriver

Men alltså vad har hänt egentligen? Varför bloggar jag inte som en normal människa? Inte är det för att jag har bättre saker att skriva i alla fall, det är då en sak som är säker. (Bättre saker = Urmakaren. Det är den enda anledningen att inte blogga faktiskt.)

Så vad skriver jag då nuförtiden? undrar alla. (Jorå, innerst inne.)

Tja, typ:


  1. Sms. Inget mer att orda om den saken. Det är ett behändigt kommunikationssätt.
  2. Tweets. Samma här. Det är nödvändigt utlopp för stora tankar i litet utförande. Det roar mig och dämpar mitt bloggbehov.
  3. Mail. Förvånansvärt många arga sådana på sistone. Jobbmail till kunder alltså, och jag kan inte sticka under stol med att det är pyttelite härligt att ryta ifrån nu och då. Fast mest obehagligt, det passar inte min stil att vara hård hur mycket jag än önskar det.
  4. Nyhetsbrev. Yej! Gjorde ett förslag till vårt allra första nyhetsbrev på jobbet och det blev den versionen som gick ut till våra kunder. Kan låta obetydligt, ja. Men ruset!
  5. Lektörsutlåtande. Det händer då och då att jag får äran att lektörsläsa och oj vad det är roligt! Det bästa är när man ska skriva utlåtande och tvingas fundera en massa över det man just läst, bläddra tillbaka i sina anteckningar och formulera begriplig kritik på ett ärligt och medmänskligt sätt. Som att vädra sina åsikter i en bokcirkel fast ingen säger emot en.

Ack Urmakaren, så himla försummad.

/Ann

onsdag 12 november 2014

Halvtid: onsdag

Jag gjorde det där YouTube-träningsprogrammet igår (datorn höll ut hela halvtimmen) och HAHAHA vilken träningsvärk jag har idag! Ni vet, sådär så att man skrattar när man kliver (rullar) ur sängen.

Idag har jag soft morgon pga har bestämt att jag är ledig på onsdag förmiddag, efter alla körer på tisdagskvällen. Det går helt enkelt inte att somna. Men de är så fina, alla mina körsångare! Igår träffades vi efter ett uppehåll på en vecka (pga feber) och det var ett glatt återseende. De kommer fram och pratar efteråt och är så glada, och skriver fina saker på FB om hur kul de hade. Alla borde ha en kör.

För övrigt blev jag väldigt glad av Stina Oscarsons krönika i dagens DN, om den eviga konflikten mellan konsten och kapitalismen. "Ett riktigt samtal bygger på försöket att förstå och att därefter söka bemöta motståndarens starkaste argument, inte det svagaste", skriver hon. Jag älskar när man eftersöker samtal i stället för diskussion, det känns så mycket mer konstruktivt.

Nej men, om man skulle ta sig ut i ljuset ett tag? Innan det försvinner.

/Elin

måndag 10 november 2014

När inte ens datorn orkar

Jag fick ett tips om en träningskanal på YouTube, med en tränare som går igenom ett program som tar en halvtimme varje dag i en månad. Bra grej för att komma igång, tänkte jag.

Halvvägs in i första avsnittet stannade videon, datorn orkade inte spela mer.

Himla svikare.

/Elin

Titta inte på mig sådär, jag är uppe nu

Nu var ju förra veckan slö och jag unnade mig sovmorgon mest varje dag, så det borde ju inte komma som en sådan chock. Men när klockan ringer och det är helt mörkt ute? Känns ju som ett himla skämt.

/Elin