fredag 31 maj 2013

Det som försiggår på en filminspelning stannar oftast på filminspelningen...


/Anna

Men vad sjutton är det som händer?!

Under i stort sett hela våren har jag inte haft mycket andra uppdrag än helger i butiken och den där boken jag skriver. Och så nu, i maj är det som om en bomb slagit ner i min kalender.

Hittills har jag i alla fall inte behövt säga nej till jobb, annat än en dag i butiken, men där har jag ju återkommande tider. (Däremot har jag sagt nej till en finmiddag, en utekväll och... säkert en grej till, men roligheter är ju sekundärt.)

Alldeles nyss blev jag uppringd av produktionen som jag varit platsassistent åt ett par dagar den senaste tiden. Men nu behövde de hjälp med ett av mina favoritområden – statister – och det fyra dagar i sträck! Fyra dagar nästa vecka! Det är typ lång tid hos samma arbetsgivare i filmbranschen...

Men nästa vecka...
Nästa vecka när jag måste ge ett marknadsassistentuppdrag mer tid, nästa vecka när jag ska filma reklam och nästa vecka som jag ska hoppa in extra i butiken. Jag förklarade desperat för tjejen som ringde att jag verkligen är rätt person för jobbet, men att jag tyvärr är uppbokad. Hon förstod precis, branchen är full av snabba vändningar och hon lovade att ha mig i åtanke nästa gång. Fine, men om den personen som tar sig an uppdraget nästa vecka är hälften så bra på sitt jobb som jag skulle ha varit, är det den personen som kommer att få uppdraget även nästa gång. För så funkar branschen. Vill man vara kvar, måste man hänga med.

Suck!

Varför, varför kunde sånt här inte komma mer utspritt?

Jaja, det kanske ordnar sig ändå.

/Anna

onsdag 29 maj 2013

Med fötterna på jorden och huvudet bland molnen

Jo, jag var ju i Ludvika i helgen. Gick på marknad, lekte med barnen, åt god mat och njöt av solen på balkongen. Sedan dess har jag bokstavligt (bildligt? bokstavligt?) inte haft en minut över, det här blogginlägget är inklämt minuten innan jag måste gå och lägga mig. Tre konserter på en vecka, inlämningsuppgifter, antagningsprov, på lördag ska jag ta många djupa andetag. Men kul är det!

Äppelblom i L-A
/Elin

tisdag 28 maj 2013

Nattjobb

This just in: det är aningen tjatigt att lyssna igenom ett musikarkiv med tusen miljoner låtar i jakt på något passande till en bokvideo.

Behind the editing scene...
Och helt ärligt lyssnar vi förstås bara på valda delar ur musikarkivet. Gärna sånt som innehåller orden "erotic", "baroque" och "romance". Men det var underförstått va?

/Anna

Andningspaus

Igår jobbade jag i butiken hela dagen och det var fint. Jag pratade med butikschefen och beklagade att jag var tvungen att ta tillbaka löftet om att jobba på onsdag. Helt enkelt för att jag inte hinner. "Det är viktigt att säga nej när man inte kan", sa han sådär enkelt som han alltid gör och ringde en annan. Det suger bara att jag sa ja från första början, då när jag trodde att jag skulle ha tid.

Ännu mer suger det att vi var tvungna att avboka en trevlig middag på Berns i söndags och det suger att inte kunna ta emot folk i sitt hem i kväll, som planerat.

Den här förmiddagen har jag försökt ta det lite lugnt, tänka efter på det som kommer härnäst.

Närmast ska jag till exempel lämna tillbaka kostym och rekvisita efter lunch, så det är hög tid att samla ihop alla saker som ligger utspridda över hemmet nu.

Och så har jag dagdrömt om det som kommer längre fram. Efter sommaren. I slutet av september. Igår fick jag nämligen hicka när jag läste på twitter om hur mycket billigare det är att flyga till Göteborg och bokmässan än det är att åka tåg. Jag ville genast boka flygbiljetter, men först måste Elin och jag bestämma lite hur/var/när. Hotellet är redan bokat. Och snart är alltså även resan planerad och klar. Vågar jag ens nämna att jag påbörjat packningslista? Är det för mycket? Okej då, men till mitt försvar kommer den att revideras.

/Anna

måndag 27 maj 2013

Inspiration

Är det för att jag har så mycket annat att göra som det plötsligt kliar i skrivfingrarna månne? De VET ju att ingenting kommer att bli skrivet förrän TIDIGAST om en vecka och ÄNDÅ envisas de...

Jag är visserligen smickrad över att de fortfarande hänger kvar så där envetet. Ska eventuellt dedikera boken till dem, fingrarna. Om det inte blir konstig stämning här hemma...

Häromdagen läste/hörde/såg jag någonting som fick mig att haja till och tänka "Å, det där måste jag få med i boken!" Jag som hade släppt alla medvetna tankar på manuset för att koncentrera mig på allt annat. Men det är väl så det fungerar. När man minst anar det, slår det till.

En som inspirerar mig mycket är (som vanligt) Erin Morgenstern. Ingen kan skriva om skrivprocessen som hon. Exakt sådär luddigt och ogreppbart som hon hon beskriver det, tycker jag också att det är. Inga uttalade planer, inget strängt följande av synopsis. Bara ren och skär lust. Läs hennes inlägg!

Min andra inspirationskälla finns på närmare håll, om än på tok för långt borta. Här skriver hon till exempel ett mycket tänkvärt inlägg om berättarteknik.

Jag dagdrömmer om att se på film, gå på museum och läsa hur mycket böcker som helst, men framför allt den bok jag numera har tre exemplar av. Det senaste exemplaret är från biblioteket, min bibliotekarie räddade den åt mig när biblioteket inte längre skulle ha kvar den. Allra helst skulle jag ligga på mage på sängen och läsa den sakta, sakta och stryka under saker och skriva klokheter i marginalen. Jag tänker att man får göra sånt med före detta biblioteksböcker.

Den stora är den nya
Jag skulle läsa andras finurligheter och sedan klottra en hel anteckningsbok full.

/Anna

Vad sysslar ni andra med mitt i natten då? Sover eller?

Okej, det kändes lite surt att behöva ta bort fullt fungerande nagellack för att agera handmodell i ett filmklipp, men allt för konsten och det där.

Vi byggde upp ett sceneri för att fota detaljbilder till annars redan filmad bokvideo och som alltid när det ska kompletteras var det fascinerande att se hur Fotografen tänker när nya bilder i litet rum ska stämma överens med gamla bilder från storslaget slott. Men jag lovar, ingen kommer att se någon skillnad!


/Anna

söndag 26 maj 2013

Mors dag

Den här familjen är den finaste jag sett. Inspirerad av andra djurbilder på tema mamma-barn måste jag bara visa den idag. De bor på en djurpark i Florida och Fotografen och jag hade den stora turen att sitta vid just den plats i safaribussen där den ena ungen kom fram och nyfiket tittade in.



Och jag vet, de här djuren hör inte hemma på den amerikanska kontinenten, men vilken upplevelse att få träffa en livs levande giraff. Förmodligen det bästa djuret.

Grattis mamman!

/Anna

Så mycket innehåll, så lite plats

När jag skriver räknar jag ord. Man gör förstås som man är van vid, men vid stora textmassor tycker jag att det blir mer överskådligt att hålla kolla på orden snarare än antal tecken.

Nu sitter jag och skriver på en artikel för fullt och där är det förstås tecken som gäller. Tecken inklusive blanksteg till och med. När jag satte igång skrivandet på allvar hade jag ingen susning om hur långt 3500-3800 tecken inklusive blanksteg är. Det vet jag nu. Det är ungefär hälften av det jag skrivit. Så nu börjar utmaningen med att korta ner och göra texten koncentrerad. Att varje ord räknas är sedan gammalt. Det är lite mer hardcore när ett tecken hit eller dit kan göra skillnad.

Men, tänker jag, det är lite som mitt liv i övrigt fungerar just nu. Både veckan som varit och veckan som kommer och antagligen även veckan efter den är det inte dagar hit och dit som ska planeras, vilket är vad jag är van vid. Det hänger på att varje timme är så effektiv som möjligt.

/Anna

lördag 25 maj 2013

Medan festen pågår i någons lägenhet tvärsöver gården

I morgon är det söndag. Dagen jag haft som mål hela den här långa veckan då jag hoppat mellan fem olika yrkesroller. Fyra, om man ska vara nogräknad, den femte får vänta till på måndag. Eller vänta, har jag redan bokat annat då?

I morgon blir det inte den sovmorgon och kravlösa dag jag sett fram emot. Först och främst har jag en kalender att styra upp. Sedan har jag ett sjätte jobb att pyssla lite med. Ännu en inspelning, ännu ett slott.

I morgon blir inte vad jag hoppats på och det gör absolut ingenting. Det betyder bara att det är hög tid att gå och lägga sig för att orka upp till ännu en dag.

/Anna

fredag 24 maj 2013

Dagen då jag lekte journalist

Eventuellt återkommer jag senare till det faktum att jag idag intervjuade två personer till en artikel jag ska skriva under helgen. Samma helg som jag också ska agera butikssäljare och platschef inför inspelning nästa vecka, ja. Det är mycket jobb just nu och jag klagar verkligen inte. Jag är bara lite sömnig.

Rundar av den här fredagen med att äta fantastisk trerättersmiddag hos svåger och svägerska. Vi planerar byggprojekt. Ett kontrakt ska formuleras.

/Anna

Ett inlägg tillägnat Vilse

Jag var i Örebro igår, igen. För att söka en utbildning, igen. För att sjunga för samma jury som förra gången, till samma kompband som förra gången. För att göra om ett sångprov som bedömdes "icke godkänt" i mars (hur lyckas man med det? Hallå?)

Jag åkte den långa vägen med tåget igen, jag väntade på bussen igen, jag kom till musikhögskolan med inget annat än dejá vu-känsla och motvilja.

Jag fick min provtid, jag väntade i cafét, försökte undvika gruppen av andra sökande utanför provrummet med sina beskrivningar av andra prov de varit på, diskuterande av kreddiga jazzlåtar och nojor över provmoment.

Jag gjorde första delprovet, över på fem minuter, och beredde mig på att åka hem. Men först den långa väntan på Listan. Listan de sätter upp på anslagstavlan, där det står vilka som godkändes. Vilka som går vidare till nästa prov. Jag hatar Listan. Vill inte gå och titta samtidigt som alla andra, vill vara ensam med besvikelsen, men vill inte få veta sist av alla.

Så jag trängde mig fram.

Och vet ni?

Mitt namn stod på listan.

/Elin

(Vilse bloggar här om besvikelse och glädje och allt annat som tumlar runt i processen i att försöka bli antagen, om än i en annan branch.)

torsdag 23 maj 2013

Working six to eleven thirty

God natt.

Jag kom nyss hem från kontoret där allt vi filmat idag är förberett för klippning. Arbetsdagen landade på – what?! Dryga sjutton timmar? Är det verkligen möjligt? Inte undra på att jag hallicunerar.

Det där med att sängen inte hann bäddas i morse innan vi hastade iväg, känns som lyx just nu.

Bilder från inspelningen? Jajamen, det finns. Laterz.

/Anna

onsdag 22 maj 2013

Hur långt är ett snöre?

Hur vet man att man är färdig med alla förberedelser inför en filminspelning?

Det gör man inte.

Den långa listan att ta itu med idag, fylld med saker att kontrollera/bekräfta/maila/införskaffa är nästan klar. Men det betyder knappast att det inte finns mer att göra. Frågan är bara vad och varför. Mitt huvud är fyllt med kom-i-håg-noteringar och hjärncellerna kommer inte att börja slappna av förrän kameran startar inför första tagningen i morgon.

Nervös?

Lite.

Fokuserad?

Mycket.

Redo?

Hell yeah.





/Anna

tisdag 21 maj 2013

Tio timmar på fem minuter

Världens konstigaste dag började med ilfärd till en adress på söder där jag skulle agera platsassistent idag. Klockan sex var jag framme. Den andra platsassistenten var redan där, ingen annan. Efter en timme dök platschefen upp och meddelade dagens uppdrag: att se till att gatan hölls tom på bilar fram till eftermiddagen då filmteamet skulle anlända för att filma från kvällen och hela natten. Liksom de gjort föregående natt och platschefen därför var på väg hem för att sova, sju på morgonen. Så där stod vi. Till klockan fyra i eftermiddags som uppgjort. Då blev vi avbytta. Såklart turades vi om att gå på lunch, men den timmen var väldigt kort i sammanhanget. Annars då? Jo tack, vi pratade. Om allt möjligt, men mest om film. Efter tio timmar tillsammans kan man nog säga att vi känner varandra ganska bra, jag och min tidigare alldeles anonyma platskollega. När platschefen svängde in på gatan på eftermiddagen och beklagade vår händelselösa arbetsdag och sa: "Men alltså, det känns som om jag lämnade er här för fem minuter sedan", var jag ändå beredd att hålla med. För ingenting hände idag. Gatan var sig lik, temperaturen var konstant och till och med ljuset hade jämn, grå ton hela dagen. Tio timmar på fem minuter. Det var min dag.

/Anna

Ha! Ha! (desperat skratt medan jag försöker hålla huvudet ovanför ytan)

Det verkar som att jag och min kära syster har ungefär samma vecka, fast på skilda områden... Själv repar jag inför två olika och snart stundande konserter, spelar på bröllop och springer till tåget för att göra antagningsprov (igen). Plus, ett arbete som ska vara klart cirka igår. Tur i alla fall att jag skriver om världens roligaste ämne och måste referenslyssna på sånt här:


/Elin

måndag 20 maj 2013

En av tre

Av alla grejer jag ska göra den här veckan tänkte jag göra rivstart och sätta i gång tre av projekten redan idag. Men information från två av uppdragen (jag vill minnas att det ena är tänkt att utföras under den här veckan och det andra har deadline nästa vecka) har inte dykt upp i inkorgen. Inte mycket att göra alltså. Det blev filminspelningsplanering för hela slanten, inklusive ännu en minnesvärd resa till rekvisitaförrådet. Det stod bland annat "djurskinn" på listan idag. Jag tror att alla som hängde där var äkta. Det var lite läskigt och det bidde inget bildbevis. Det kändes liksom fel att knäppa kort.

/Anna

Tar veckan vid hornen

Ibland har man alldeles för lite att göra. Man söker jobb, jagar uppdrag, lyssnar på telefonen som inte ringer. Andra veckor börjar med att man inser att man på sex dagar ska jonglera fem olika arbeten. Och då har jag inte styckat upp alla arbetsområden jag kommer att nafsa på inför en viss bokvideoinspelning på torsdag. Nämen om man skulle ta och göra lite mer kaffe dårå. Och kasta sig över närmaste budget.

Men först ett litet smakprov på livsviktig investering från helgen och som Fotografen tyckte att jag skulle sitta och hålla i när han skjutsade mig från jobbet. Hehe. Det blir bra nog ljussättning:


/Anna

söndag 19 maj 2013

"Gatsby? What Gatsby?"

Den scen som gav mig mest rysningar har en av mina absoluta favoritlåtar som ledmotiv. Helt oväntat. Men att Baz Luhrmann har ypperlig musiksmak och är ett geni när det kommer till att musiklägga sina filmer, det är sedan gammalt. Varsågoda, lite Rhapsody in Blue:


Det är därför filmen är så bra. För att Baz Luhrmann är bra. Och därför kommer jag aldrig att kunna säga någonting om eventuella svagheter. För att jag älskar det Baz Luhrmann försöker göra, för att han får Leonardo DiCaprio att släppa lös sin allra charmigaste sida, den bit av skådespelaren som jag saknat sedan Romeo+Juliet.


Nä, jag kan inte hålla mig objektiv, vill inte leka filmkritiker idag. Sent i natt när jag kom hem från bion la jag mig raklång över sängen med block och penna och plitade ner en ny slutscen till min bok. The Great Gatsby fick mig nämligen att inse någonting. Att jag fullständigt golvas av kärlekshistorier med olyckligt slut. Plötsligt blev det självklart hur jag ska få mer av den efterlängtade bluesen i min historia.

/Anna

Också ett sätt att spendera en lördag

10.59 - Efter att äntligen ha sanerat mitt rum på damm och klädhögar går jag hemifrån för att ta tåget till Örebro.

11.16 - Har fem minuter på mig innan tåget går, prioriterar att köpa strumpbyxor och får skippa kaffe/macka. Jublar högt på perrongen, där två trevliga unga män bjuder på kaffe som någon slags reklamjippo.

13.35 - Sätter mig med en sallad på en lunchrestaurang i Örebro. Hinner äta halva, tar med resten i en låda.

14.15 - Färdas i 120 km/h på landsvägen mot Grythyttan, tillsammans med en människa jag aldrig träffat och i en bil vars säkerhetsbälten blivit avgnagda av en hund.

15.48 - Äter en pizzabit på kyrkans läktare och försöker byta om där uppe utan att bli sedd av gästerna som börjar sätta sig på plats i bänkarna. Nya strumpbyxor.

16.00 - Mendelssohns brudmarch spelas. Alla reser sig.

16.13 - Mitt i prästens bibelläsning om att mannen ska lämna sina föräldrar hörs ljudet av en ukulele i kyrkan. Alla ser sig om. Timmy ställer sig upp, sjunger första versen av Robert Brobergs "Båtlåt". I andra versen börjar jag sjunga, alla vänder sig om. Brudens min är obetalbar.

16.25 - Löften och ringar utväxlas, kameror blixtrar. Vi spelar "Utan dina andetag", brudens far gråter diskret.

16.49 - Tillbaks på läktaren, byter tillbaka till jeans och tröja. Går ut bakvägen.

17.14 - Hänger på T:s blommiga hotellrum. Äter upp pizzan som är kvar.

18.10 - Äter glass på grythyttans torg medan jag väntar på bussen.

19.40 - Går en promenad i Örebros västra kvarter. Himla fin stad, det här.

20.50 - Ringer far, som fyller år, från tåget. Skissar lite på en låt.

23.11 - Hemma igen. Slötittar på tre filmer och äter ett halvt paket Oreo's.

Osannolikt blommig hotellrum

Välförtjänt glass

Underbara bergslagen utanför bussfönstret

Solnedgång från tåg
/Elin

fredag 17 maj 2013

Det enda rätta – releasefest!

Vi minglade på Mosebacke igår och det var fab! Susanne Boll var vacker som en filmstjärna och bubblet sprudlande och utsikten var underbar och hela kvällen kändes lite magisk sådär. 

En författare.
En flitig penna.
En läskigt snygg bok.
Två glada systrar. (Fotograf: Simona Ahrnstedt)
En bedårande utsikt. 
En trio med Manne.
En utspilld goodiebag.
/Anna

Hej från förproduktionen av en bokvideo

Nästa vecka ska jag göra någonting helt sjukt spännande. Nämligen filma bokvideo till Simonas nya bok De Skandalösa. Boken är svinbra (japp, jag har förhandsläst!), den är en mycket bra avslutning på triologin. Den utspelar sig i slutet av 1600-talet och det har varit lite av en historielektion att rota fram alla attribut som kommer att behövas. Förra veckan var vi på guidad tur på Skokloster slott. Igår fick jag hjälp av proffsen på SVT:s kostymförråd med att hitta rätt sorts kläder. Idag har jag spenderat ett par timmar i rekvisitaförråden med det huvudsakliga uppdraget att hitta elektrisk eld till öppna spisar och batteridrivna stearinljus. Jag tror att jag kan lova att det kommer att bli magiskt fint. Om inte annat så för att bokvideo måste vara den bästa kombinationen ever: böcker och film.

Inte mindre än två fuskbrasor till höger om lådan med jox.

/Anna

torsdag 16 maj 2013

Kläder, kläder, kläder

Exakt hela förmiddagen spenderades med att hitta en 1600-talsklänning. Kanske är det därför alldeles för mycket av eftermiddagen gick åt till att rota fram lämpligt plagg till kvällens releasefest? Kan det vara så att det där klädletandet liksom smittade av sig? Ja så måste det vara. Ser ingen annan förklaring faktiskt. Däremot låter jag 1600-talsklänningen stanna hemma på galgen ikväll. Jag tog så att säga en mindre gammal klänning istället. Efter att jag tömt garderoben på allt jag äger. Typ.


/Anna

onsdag 15 maj 2013

Det är på skrivmingel det händer

Har spenderat aftonen tillsammans med skrivande människor, minglat och lyssnat på författare. Mycket inspirerande! Ann Ljungberg bjöd in och det var lika välbesökt och välordnat som alltid. När jag precis var på väg därifrån hann jag träffa debutantbloggaren Annika Estassy. Det var tur, för jag fick med mig den här:


Nu vill jag spendera natten med att läsa och skriva. Det riktigt kliar i fingrarna efter en sån här kväll. Men jag ska såklart sova. En dag i morgon också och allt det där..,

/Anna

Here, at the end of all things

Det kan hända att Elin är hemma hos mig och att hon nyss gett mig sina synpunkter på de sista kapitlen i min bok. De sista kapitlen som består av text hon aldrig tidigare läst eftersom slutet inte funnits tills för bara ett tag sedan. Det var därför en alldeles ofärgad Elin som läste, helt utan förutfattade meningar. Och hon hade många kloka saker att säga om ologiskt agerande och obegripliga tidshopp. Men sånt är lätt att ordna till. Det viktiga, det jag tar fasta på, är att hon gillar slutet. Mycket.


Jag har tydligen skrivit en bok nu.

/Anna

tisdag 14 maj 2013

Kanske en ny förälskelse?

Det finns knappt ord att beskriva hur berusande det är att avsluta en vanlig tisdag med att twittra med sin favoritförfattare! Trots att det börjar bli något av en vana att hon svarar när man frågar... Nu har jag i alla fall en ny bok att leta reda på och läsa. En bok som jag hoppas är minst lika bra som The Night Circus! (As if...)

Kolla blurben högst upp!
/Anna

Och DÄR kom energin jag letat efter sedan september

Det är så oslagbart skönt, den där känslan när man går helt upp i något man älskar och lever för. Hög på sin egen fenomenalitet, liksom. Och det som jag går upp i just nu är inte ens eget skapande, det är en plankning av ett arrangemang för stråkar. Men jag är sjukt bra på det, det blir jag hög på.


På grund av teknisk förbistring sitter jag dessvärre och skriver ut stämmorna för hand, och bara: Seriöst, Mozart? Hela partitur med gåspenna? Inte konstigt att du kolade i förtid.

/Elin

Klänningar också! Tänker rätt mycket på dem med faktiskt.

Min hjärna är som en brokig sjuttiotalstapet idag:

Nagellack
Ansökningar
Blusar
Telefonsamtal
Mail
Skor
Möten
Budget
Frisyrer
Väskor
Logistik
Jackor
Filmmanus
Teknik

Det kanske bara är bra att min bokmanusträff med Lillstrumpan sköts upp till i morgon. Liksom allt annat jag inte får plats med den här dagen...

/Anna

måndag 13 maj 2013

Nöjd

Solen har strålat idag. Det vet jag för jag spenderade exakt hela dagen utomhus. På filminspelning. Som oglamorös trafikvakt iklädd reflexväst och komradio. Eller platsassistent som det heter. Det var roligt, jag jobbade med bra arbetsledare och fick god mat. Det fanns kaffe och jag var alldeles varm i ansiktet när jag åkte hem. Säkert har ett par nya fräknar dykt upp på näsan. Ingen dålig arbetsdag alls faktiskt.


Och så kommer man hem och får finfint omdöme av Strumpan som ÄNTLIGEN HAR LÄST KLART MIN BOK!

Nu undrar jag bara när hon och jag ska ha tid att sitta ner och djupdyka i vad hon egentligen tycker. NÄRNÄRNÄR?! Djupdyka i min egen fenomenalitet är nämligen en av mina favoritsysselsättningar.

/Anna

Kväll på balkongen

... Så mörkt nu så jag knappt ser vad jag skriver. Kul dag idag, först långt rep med klassen och sen ännu längre rep (kändes det som) med bluegrassbandet. För dagen utökat med den tyske banjomannen, så det blev trångt i det lilla köket. Men svängigt!

Och så har jag läst de sista skälvande kapitlen i Syster Ysters bok (surprise, Anna!) och så mycket kan jag avslöja; det är magiskt fint.

Men när, undrar jag, ska jag hinna baka cupcakes? Kanske den största frågan just nu. Och om jag ska se ett avsnitt Grey´s nu eller ta mitt ansvar och gå och lägga mig.

/Elin

söndag 12 maj 2013

En helg senare

Fotografen och jag gick på guidad tur på slott i helgen. Det var makalöst fint. Som vanligt blir jag alldeles chockad över hur mycket som finns bevarat, som här på Skokloster till exempel. Historien är alldeles hisnande närvarande.

Filmkameran var med för att testa lite bilder inför ett kommande uppdrag. Location scouting, jojomän.


Det kan också hända att vi i jakt på lämpliga bildvinklar smög oss in på mer eller mindre privata vägar. Allt för konsten.


Men helger alltså, alldeles för korta. Jag hade väldigt många grejer jag hade velat få gjort. Som att läsa en bok jag ska jobba med till exempel. Som att putsa fönstren är ett annat exempel. Men vi tog oss äntligen i kragen och bytte däck på bilen! Från en dag till nästa var det ju sommar ute, så det har känts helknäppt att ha vinterdäcken på. Av bara farten tvättade vi den också. Och dammsög och torkade av hela insidan! Hodilade, hodilade och hoppsan vilken bra dag.


Och eftersom kroppsarbete kräva stadig kost, svängde vi in på Lilys Burger på hemvägen. För man gillar ju burgare.


/Anna

lördag 11 maj 2013

God nattsömn är så överskattat... eller?

Äh, nu har jag tittat på för mycket Arrow. Och ätit för mycket glass. Och inte varit ute.

Oh, well.

/Elin

Vi såg Iron Man 3!

Jag älskar superhjältefilmer. Har jag sagt det? Min absoluta favoritfilmkategori. Och den bästa superhjälten? Beror lite på utförande, men på vita duken absolut Robert Downey Jr:s tolkning av Iron Man. Han är lite som jag tänker mig att alla andra superhjältar vill vara, men inte riktigt vågar.

Så när den tredje uppföljaren efter en formidabel etta och sevärd två är på väg, blir man ju lite nervös. Se den och riskera att bli besviken? Särskilt efter att ha läst några inte så lyriska recensioner kändes det som att det kanske var bättre att bevara de fina upplevelserna i minnet i stället?

Men så kan man ju inte hålla på. Så, i fredags, efter en underbar dag på balkongen och en fantastisk middag (om jag får säga det själv), åkte jag, Syster Yster och Fotografen till Sickla.


Jag kan egentligen inte säga något om filmer jag ser på bio. Allt blir ju så bra, jag älskar bio. Så filmen kanske var medelmåttig. Intrigen för tillkrånglad. Konceptet urvattnat.

MEN DET VAR DEN INTE, FÖR DEN VAR HUR BRA SOM HELST!

Det är ungefär min recension. Jag älskar Iron Man-filmerna, de gör mitt liv lite bättre.

/Elin

(Syster Yster kanske vill säga något om manus, 3:D-effekter, kameravinklar och andra banaliteter? Nu när jag har täckt det väsentliga, menar jag.)



fredag 10 maj 2013

Och så blev det sommar

Man vet att det är sommar när man spenderar dagen på en balkong med de bara benen utsträckta i solen och resten av kroppen i behaglig skugga och man äter kall sallad och dricker hemmagjord citrondricka till lunch.

Är mycket mycket nöjd med den här fredagen. Inte bara för att det var varmt och skönt på Strumpans balkong, utan också för allt vi fick uträttat.


/Anna

Manusgenomgång med Lillstrumpa

Hon går igenom sina kommentarer kring de sista delarna av bokmanuset, de vi inte hann gå igenom innan deadline.

Jag antecknar ivrigt, lycklig över att hon så väl lyckas fånga vad som inte fungerar. Vilka reaktioner som inte stämmer överens med scenen, vilka syften som känns påklistrade och utan sammanhang. Därefter ger hon förslag på hur jag istället kan göra för att förtydliga. Jag kan inte låta bli att bli imponerad över hennes analyseringsförmåga.


Det är nu två veckor sedan jag senast öppnade dokumentet och pausen har gjort gott. Igår slog det mig nämligen vad svaret är på den till synes enkla frågan: "Men vad handlar den om då?"

Tillfredställande.

/Anna

torsdag 9 maj 2013

Ett inlägg av mig själv, om mig själv och för mig själv (men läs gärna)

Så här var min dag:

Vaknade med huvudvärk. Spenderade förmiddagen med att vara grinig på den tryckande och klibbiga värmen. Hatar klibbigt.

Tänkte att jag borde springa lite. Fast då skulle jag bli tvungen att duscha, och då skulle jag först behöva rensa avloppet i badrummet. (Kanske mest för att jag hade planerat att rensa det och då verkade det mest logiskt att göra det innan jag duschade.) Fast jag hade inga städhandskar, så det gick ju inte.

Gick runt i lägenheten och nojade över att jag inte gjorde något. Kände mig tjock och klibbig. Surade lite mer på värmen. Slängde lite skräp. Åt lunch.

Gick och handlade, hade torgskräck hela vägen. Folk tittade på mig. Handskarna var slut i min storlek. Gick hem och surade lite till. Tittade på Grey's. Åt glass. Blev lite tjockare.

Till slut, i ren uttråkning, började jag med avloppet. Med ett par engångshandskar och en pinne jag hittade på gården (pga har inget bra petverktyg). Fixade duschen, handfatet, torkade av, gjorde fint, lagade vädringspärren i fönstret som varit trasig sen september.

Gick ut. Tog på mig springskorna och lätta kläder och tänkte att jag kan ju åtminstone ta en promenad, men vet ni vad, när jag väl var där ute kunde jag ju lika gärna springa. Så jag sprang.

Nu är jag duschad och fin och snygg, badrummet luktar så fräscht att jag måste gå in och lukta lite då och då, och jag fipplar med några låttexter. Jag är ganska bra, faktiskt.

Sensmoral? It's all in the head. Det visste jag innan, kommer att veta det nästa gång också, men det är så skönt när man lyckas vända på det. Och kan påminna sig själv om att det går.

/Elin


onsdag 8 maj 2013

Det jag läser om vilket jag inget kan blogga

2 böcker.
1 iPad.

Pdf:er direkt från förlagen.

Det är ungefär så jag spenderat de senaste dagarna.
Det, och kontaktspammat alla jag känner det allra minsta på LinkedIn.

/Anna

Nattsuddaren är mitt nya namn

Tre kvällar i rad nu har jag kommit hem oproportioneligt sent, träffar knappt mina lägenhetskamrater längre. Igår var det showcase på Göta Lejon där en klasskompis var med, hon varvar vår utbildning med en musikallinje. Jag och två andra från klassen kom lagom till andra akten (okej, jag kom kanske något senare pga hittar ingenstans i den här staden och var tvungen att ringa efter instruktioner) och fick se en rad i kvalitet skiftande musikalnummer. Men, vi kunde i alla fall stolt konstatera att vår vän var klart bäst.

Sen hamnade vi två stycken på puben bredvid där vi satt till alldeles för sent och pratade om drömmar och besvikelse och trots att jag kommer att hålla en väldigt låg funktionsnivå idag var det precis vad jag behövde.

Och hörni, snart är det helg!

/Elin

måndag 6 maj 2013

En chatt-bokcirkel senare

Först pratade vi läsare med varandra i en timme.
Det var ett terapisamtal som pågick under följande former:




Därefter bjöd vi in författaren Mattias Edvardsson som vi turades om att skriva frågor till på Sandras dator. Det gick till ungefär så här:


Grejen med att skriva frågorna istället för att framföra dem muntligt är förstås att det blir en del väntetid medan man väntar på svar. (Frågorna blir också ytterst välformulerade.) Ypperliga tillfällen att lätta upp stämningen mellan de svåra frågeställningarna. Det tog ett tag, men till slut hade vi ventilerat allt vi funderat över. Mattias svarade snällt på varenda fråga och förhoppningsvis hade han också en både givande och trevlig kväll. Skulle Mattias råka hitta hit: Tusen tack igen och varmt lycka till med den nya romanen!

/Anna

Dit drömmar färdas för att dö

I afton blir det bokcirkel och jag har just läst ut boken, Dit drömmar färdas för att dö, skriven av Mattias Edvardsson. Det här är hans debutroman och det är en berättelse som baseras på det så kallade Bobbyfallet. Den tioårige pojke som misshandlades till döds av sin egen mamma 2006. Läsningen har varit minst sagt fruktansvärd. Jag var tvungen att blanda den med glättiga komedier och eftersom Elin och jag jobbade ihop i helgen (och hon också ska vara med på cirkelträffen och alltså läst), terapipratade vi en del på jobbet. Hade det inte varit för cirkeln hade jag aldrig läst ut boken. Så vidrig är den. Det är ingen tvekan om att det är en viktig historia, men för min del räcker det med nyhetsrapportering kring sånt här. Jag klarar mig utan detaljerade tortyrbeskrivningar. Tv:n har stått på hela morgonen med sportprogram och allehanda tramsigheter. Jag har inte fixat att låta texten helt och hållet ta över min hjärna.


Det är i alla fall en mycket välskriven bok, inget snack om det. Och titeln, å den är så bra. I den ryms hela berättelsen, hur det som kämpar för att vara mänskligt sugs in i en ond cirkel och ohjälpligt dras ner mot en bottenlös, grym svärta. Utan en chans till lyckligt slut.

Nu ser jag mycket fram emot att höra vad de andra tycker, det kommer att bli en intressant diskussion, det är jag säker på.

/Anna

Den stora chipsrevanschen

Kroppen höll ut och kom tillbaka.
Jag jobbade igår utan problem, tackar som frågar.

Eller, utan problem är kanske att överdriva en smula. Den här helgen har vi fått de mest underliga frågor i butiken. Som han som bara "Grispittar, det borde ni ha här, det är ju en järnaffär!" som om vi har koll på varenda osmakligt slanguttryck som uppstår på byggen. Eller hon som nästan skällde ut min kollega för att vi inte har toapappershållare i limegrönt! Dålig stil, liksom.

Inte undra på att jag tog med mig Strumpan hem efter jobbet och såg till att Fotografen ordnade caipirinha och så frossade vi i tacosbuffé.

Sedan lyckades vi komma överens om vilken film vi skulle se, för ingen av oss hade sett den än: Silverlining Playbook. Äntligen! Med lösgodis och te var det världens bästa helgavslutning.


/Anna

lördag 4 maj 2013

Ont i magen

Helst skulle jag vilja äta chips och popcorn, lösgodis och glass. Istället sippar jag blåbärssoppa och hoppas att kroppen går med på att jobba i morgon också.

Nä, så illa är det väl egentligen inte. Bara då och då när det kniper till.

Tvingar mig att vara vaken lite till, sjuan visar Star Trek!

/Anna

... And that's all I have to say about that

Vad sjukt dåliga vi är på att blogga just nu! Jobbar helg båda två och försöker hålla kreativitetens fana högt. Jag, i alla fall. Jag skrev en rad i kassan idag.

Jag gick förbi 7eleven på vägen hem.

Nu sitter jag i sängen.

/Elin

fredag 3 maj 2013

Det spirar

Långt bort i horisonten anar jag hur någonting närmar sig med full kraft. Kollisionen är oundviklig, det är bara fråga om när.

Det är bokmanuset som är på väg, så mycket vet jag. Men vad vill det? Det är otydligare. Än så länge.

Det är en vecka sedan jag lyfte händerna från manuset och lämnade det vind för våg. Och suget återvänder nu, starkare för var dag som går.

Jag spenderade eftermiddagen på Strumpans balkong och vi pratade bland annat om form. Kapitelindelning och sånt.

Någonting är i antågande och det närmar sig med stormsteg.

Jag vill skriva.


/Anna

torsdag 2 maj 2013

Vilken dag som helst nu tänkte jag vända tillbaka dygnet

Strumpan spelade med ett av sina band på Tribunalen igår! Det var det mer vänstervridna bandet hon är med i och utgör en tredjedel av. Man kan nog säga att en tredjedel av bandet är väldigt vänstrigt medan två tredjedelar gillar att spela finurlig musik Av det kan man dra slutsatsen att de vet hur man delar ut uppgifterna sinsemellan.

Såhär såg det till exempel ut under spelningen (fast just på den här bilden ser frontmannen i mitten märkligt arbetslös ut medan Strumpan tagit över solosången):


Efteråt samlade vi ihop ett gäng människor som mer eller mindre hade en koppling till bandet och åt indiskt. Det var gott.

Om nu Strumpan skulle vilja vara så vänlig att lägga upp smakprov på musiken, gör jag plats för det här nedan:




/Anna

onsdag 1 maj 2013

En valborgsmässoafton senare

Det var en märklig dag igår. Först arbetade jag som platsassistent på en (i svenska mått räknat) svinstor produktion. Min uppgift var att rensa bort så mycket bilar som möjligt från en gata på Östermalm. Eller rensa och rensa. När folk tog sin bil och åkte, var jag snabbt där och spärrade av så att ingen annan kunde parkera där. Killen jag jobbade med gjorde grovgörat och ringde på registreringsnumren till de bilar vi verkligen behövde få bort. En del ägare fick han tag på och de kom faktiskt för att snällt köra undan sina bilar.


Sedan kom filmteamet och bara svosch så var kamera uppe och i rullning. Själv såg jag ingenting, jag stod längre ner på gatan och stoppade förbipasserande under tagning.

Eftersom vädret var så där skönt ostadigt, hade jag gummistövlar på mig hela dagen och när jag kom hem kunde jag knappt gå på grund av överansträngning i ena knät. Det strålade upp på baksidan av låret och var allmänt fruktansvärt. Men jag linkade förstås iväg till en brasa ändå. Man är väl ingen bangare.

Ett par vänner, Fotografen och jag har varit sjukt förutseende och kollat upp var brasorna fanns (inte i Rålis, Strumpan) och den mest traditionella skulle finnas på Lovön. Vilket visade sig stämma.



Programmet från Lovöns hembygdsförening var tydligen detsamma som det varit sedan många år tillbaka. Gubben som höll vårtalet kungjorde att de strävar efter traditionellt firande och var i det stora hela en exemplarisk talare. Kören sjöng Vintern rasat och Kungssången och en massa annat vårigt och när brasan brunnit en liten stund, bjöds det på ett välkomponerat fyrverkeri. Alla programpunkter låg tätt efter varandra och det hela var färdigt vid klockan 22. Mycket föredömligt.


Sedan linkade jag därifrån. Fotografen erbjöd mig att rida på hans rygg en bit och jag klamrade mig fast så våldsamt att jag har träningsvärk i armarna idag. Seriöst kroppen, håll ihop lite bättre tack. Men benet är betydligt bättre idag. Knäna ömmar lite, men jag kan gå.

Och just det: Grattis på första maj!

/Anna