En valborgsmässoafton senare

Det var en märklig dag igår. Först arbetade jag som platsassistent på en (i svenska mått räknat) svinstor produktion. Min uppgift var att rensa bort så mycket bilar som möjligt från en gata på Östermalm. Eller rensa och rensa. När folk tog sin bil och åkte, var jag snabbt där och spärrade av så att ingen annan kunde parkera där. Killen jag jobbade med gjorde grovgörat och ringde på registreringsnumren till de bilar vi verkligen behövde få bort. En del ägare fick han tag på och de kom faktiskt för att snällt köra undan sina bilar.

Sedan kom filmteamet och bara svosch så var kamera uppe och i rullning. Själv såg jag ingenting, jag stod längre ner på gatan och stoppade förbipasserande under tagning.

Eftersom vädret var så där skönt ostadigt, hade jag gummistövlar på mig hela dagen och när jag kom hem kunde jag knappt gå på grund av överansträngning i ena knät. Det strålade upp på baksidan av låret och var allmänt fruktansvärt. Men jag linkade förstås iväg till en brasa ändå. Man är väl ingen bangare.

Ett par vänner, Fotografen och jag har varit sjukt förutseende och kollat upp var brasorna fanns (inte i Rålis, Strumpan) och den mest traditionella skulle finnas på Lovön. Vilket visade sig stämma.

Programmet från Lovöns hembygdsförening var tydligen detsamma som det varit sedan många år tillbaka. Gubben som höll vårtalet kungjorde att de strävar efter traditionellt firande och var i det stora hela en exemplarisk talare. Kören sjöng Vintern rasat och Kungssången och en massa annat vårigt och när brasan brunnit en liten stund, bjöds det på ett välkomponerat fyrverkeri. Alla programpunkter låg tätt efter varandra och det hela var färdigt vid klockan 22. Mycket föredömligt.

Sedan linkade jag därifrån. Fotografen erbjöd mig att rida på hans rygg en bit och jag klamrade mig fast så våldsamt att jag har träningsvärk i armarna idag. Seriöst kroppen, håll ihop lite bättre tack. Men benet är betydligt bättre idag. Knäna ömmar lite, men jag kan gå.

Och just det: Grattis på första maj!

/Anna