söndag 30 september 2012

Mest otippade litteraturen idag

Vi flanerade i Pirats monter och samlade på oss pocketböcker när Anna plötsligt utbrast: "Det här är något för dig"! Boken hon höll i var Lucy Ann Holmes' "50 sätt att träffa den rätte". Vi kan kanske låta det vara osagt vad hon menade med det...

I vilket fall, vi köpte boken och eftersom vi åkte bil när vi egentligen bara ville sitta i varsitt tågsäte och läsa så fick jag läsa högt större delen av vägen. Högläsning alltså, grovt underskattat! Eller i alla fall alltför sällan förekommande. Kanske för att man (jag) associerar det till långsamma kvällar med stolpiga recitationer ur dammiga böcker som hade gjort sig bättre i novellform eller vad vet jag, som film. Men chick lit på road trip! Rekommenderas varmt.

Liten, oskarp bild pga sent på kvällen
Boken kan på många sätt jämföras med Bridget Jones' dagbok, tjej i trettioårskris försöker hitta den rätte och få ordning på sitt liv. Möjligtvis med fler könsord. Jag kikade i förväg genom varje kapitel för att se om jag skulle behöva censurera något (det finns ju som gränser, även för en road trip), men de första åtta kapitlen var hyfsat rumsrena. Men om vi säger så här Anna; det var tur att vi hade tagit oss till Solna till kapitel nio, för ojojoj...

/Elin

Vi hade det oförskämt bra, faktiskt


Jag ska erkänna en sak: jag såg inte jättemycket fram emot mässan. Jag målade inte naglarna, köpte ingen ny klänning och tittade inte ens på programmet i förväg. Stora arrangemang med mycket folk tilltalar mig inte och det viktigaste att packa var öronpropparna.

Men OJ så kul det var! Visst, det var trångt och stökigt och högljutt men bokmässa alltså, vilken grej. Nu sitter vi i bilen och lyssnar på Taylor och, visa av erfarenhet, lägger upp strategin för nästa år. Fast då är ju vissa av oss där med sin bok. Bokmässan:

I'll be back.

/Elin

lördag 29 september 2012

Varför det är bra att införskaffa några väl valda titlar på bokmässan

När andra mässdagen är över och man inte orkar annat än äta chips och absolut inte orkar koncentrera sig på att läsa nya böcker, kan man i alla fall använda böckerna för att stötta upp datorn så man kan kolla på tramsig film.


Mycket praktiskt.

/Anna

Vi har himla roligt i alla fall

Det där med att mässbevisen... hrm, hrm... lyser med sin frånvaro har att göra med att Strumpan och jag mest hela tiden knallar omkring i mässhallar och är som Piff och Puff i julgranen: händerna på ryggen och ögon som glittrar ikapp av allt som kräver vår uppmärksamhet.

Det är inte klokt vad mycket det finns att se på och vad många intressanta människor det finns att lyssna till.

Dagens roligaste: Mark Levengood
Dagens sorgligaste: Jonas Gardell
Dagens mest romantiska: Simona Ahrnstedt

Sedan åt vi middag med två systrar vi inte kände men som var precis som oss och vi pratade oavbrutet om kreativitet och skapandeprocesser i flera timmar och hela kvällen blev alldeles magisk på väldigt många sätt.

Vi var hyfsat övertrötta när vi stapplade hem och jag bjuder på en bild som illustrerar vårt tillstånd på det mest smakfulla vis. Vi tog den i bilen på vägen hit när vi stannade för att jag var tvungen att sova middag för att orka köra vidare och vi tog en hel serie värdelösa bilder utan att lyckas pricka in oss båda samtidigt en endaste gång.


/Anna

"Det här är en sådan där kväll då man kan äta hur mycket lösgodis som helst och ändå sova"

Ja, det sammanfattar väl första dagen på bokmässan.

/Elin

torsdag 27 september 2012

Glömmer inte att ladda batterierna

By the way har jag lyckats få telefonen att samarbeta med blogger nu. Så det blir mässbevis här hela helgen! Måste bara koppla in kabeln över natten.

Och på tal om laddning är sängarna rätt sköna. Faktiskt oväntat sköna för att vara slitet vandrarhem. Det är bara badrummen som... Nä, låter det vara osagt.

God natt!

/Anna

Nästan som Hilton

I februari, när vi hade panik över att inte hitta vettigt boende i Göteborg den här helgen för att allt var fullbokat, kändes ett vandrarhem på fem minuters promenad från Svenska Mässan som en bra idé.

Nu, när vi inkvarterat oss i vår skolåda för två: not so much.


Skorna! Var ska jag ställa skorna?! Till exempel.

/Anna

Testing testing

Det sorgligaste har hänt: jag kan inte blogga från mobiiilen!


/Anna

Moving on

Senaste nytt: Systrarna har lämnat Jönköping efter en hamburgebefriad lunch, mycket nöjda. Susar nu vidare genom de småländska skogarna (så SJUKT fina!) förbi Svinhult, Köttkulla och andra sydsvenska metropoler.

/Elin

Men vem är det som bloggar egentligen?

Sveriges ofarligaste systrar är på väg till Göteborg för att göra bokmässan osäker! ... Så det kan gå hur som helst. Nu: Statoil, Linköping.


Tills vidare!

/Elin

onsdag 26 september 2012

Skithöga klackar

Någon har googlat sig hit med sökorden "skithöga klackar". Det tycker jag är komiskt. För eftersom vi båda är rätt skithöga, har vi sällan skithöga klackar. Men nu, när jag just bestämt mig för vilka skor som ska med till bokmässan och kanske ännu mer vilka som INTE ska med, börjar jag ändå tänka om. För det är ju rätt kul med skithöga klackar, ändå. När jag tänker efter är fördelen med att åka i egen bil att utrymmet är i det närmaste obegränsat. Det innebär att man kan ta med sig saker som "kan vara bra att ha" "utifall att". Och ändå få plats med skitmånga böcker på väg hem. Håhåjaja.

Mina skithögaste. Snart på en mässa nära dig.
/Anna

Stissig? Jag?

Det spelar ingen roll om jag ska på utlandssemester eller hem till mamman och pappan över en helg. Jag får ändå RESFEBER.

Således börjar jag blir darrig nu.

Resväskan är halvvägs packad. Men plötsligt blev det skitviktigt att skaffa rätt slags tvättmedel och handtvätta de där strumpbyxorna man ändå aldrig använder. I fall att. För att det inte räcker de andra paren jag har. Likaså pysslar jag med hemmet som om jag ska hyra ut det. Städar varje vrå, bäddar fint, slänger återvinningsskräp.

Samma sak varje gång.

Det är en avancerad och alltför komplicerad rutin kring mina resdagar. Saker som inte har styrts upp under hela året ska bli av nu, precis nu, när jag samtidigt har väska att packa, planer att göra, vandrarhem att hitta till. Då tar jag på mig allt det andra också.

Men det är nästan klart.


Jag tvingar bort resfebern för att kunna jobba. Tänker mest på resgrejer ändå. Messar hej vilt till Elin (jo, hon får åka med när allt kommer omkring, med eller utan bullar) för att inte glömma något.

Och snart så. Snart ska fyra par skor, tre jackor och en gigantisk resväska följa med mig på bokmässa. Minst.

/Anna

tisdag 25 september 2012

När Strumpan gör läxan

Jag går ju i skolan nuförtiden, som kanske ingen har missat. I motsats till att jobba i skola, där man har en massa ansvar och måste förbereda saker för att det på riktigt går dåligt annars, känns det ganska soft att ha i hemuppgift att utöva sina intressen. Fast det skulle kunna vara så att jag behöver strukturera lite ändå. Som nu:

Kommer hem, läser tidningen. Alldeles för länge. Inser att det snart är middagsdags, men man får ingen mat om man inte har jobbat först. Så jag sätter mig vid datorn för att skriva ett stråkarr, fast stereon är inte inkopplad så jag kan inte lyssna ordentligt på låten. Googlar en Taylor-låt och lär mig spela den i stället (det gills väl? Jag har ju gitarrlektion i morgon). Tittar lite förstrött på rytm-övningarna (gör faktiskt flera stycken), funderar på att spela pianoexemplet. Fast det är för svårt (Debussy tänkte inte på mig när han komponerade), så jag letar upp random annat stycke i stället. För jag behöver ju öva piano. Spelar fyra takter, tröttnar (Stravinskij brydde sig inte heller).

Skriver ett blogginlägg. Klockan är över sex, gör mat. Och tänker att efter maten kommer jag att vara jättepigg... Right?

/Elin

(Himla klagande här på vissa personer över min frånvaro, men ni hör ju! Jag har fullt upp!)

Med andra ord en helt vanlig tisdag hösten 2012

Jag ska sluta upp med att slå upp datorn det första jag gör innan frukost och liksom "kolla läget". Istället ska jag skynda mig iväg till kontoret och inte kolla någonting alls förrän jag sitter på min plats.

Idag tog det till klockan två ungefär tills det där "läget" var under kontroll. Då var det liksom inte längre någon större mening med att ta sig till kontoret. Det enda jag kunde tänka på då var lunch.

Och Lillstrumpa lyser fortfarande med sin frånvaro här. Jag vet varför. Eller egentligen inte. Jag gissar förstås att hon arrangerar orkestrar och dirigerar musiker och sitter uppe hela nätterna alldeles darrig av inspiration och formligen spottar ur sig det ena stycket efter det andra. En annan förklaring kan förstås vara att hon ligger i fosterställning och har svårt att nå datorn. Inte vet jag.

Själv gör jag ett slags mellanting. Är hyfsat darrig av inspiration, men har så mycket annat att göra som är viktigare att jag aldrig kommer till bokmanusdokumentet. Ibland när jag bläddrar bland de öppna programmen stannar jag till i Scrivener och tittar lite och blir så deppig av att inte hinna skriva att jag måste ligga i fosterställning en stund och lugna ner mig.

Nu blir det äppelpaj.

/Anna

måndag 24 september 2012

Dejterna, jag glömde dejterna

Jag har förstås bokat in lite folk att träffa under mässdagarna, vilket jag ser väldigt mycket fram emot. Mestadels är det … nä, det är faktiskt BARA folk jag ser väldigt mycket upp till, så vad de tror att de ska få ut av att träffa mig vet jag inte riktigt. Så, då var det sagt. Jag är i och för sig hyfsat socialt begåvad och rätt charmig (eller för att använda ett outslitligt uttryck från min lektör: MESTADELS BEDÅRANDE), så jag kan nog se till att de här människorna inte ångrade att de gick med på en dejt med mig.

Sådärja.

Är det någon annan som läser här som jag borde träffa i Göteborg till helgen?

/Anna

Bokmässevecka

På många av de bloggar vi (ähum, åtminstone jag) följer har uppladdningen inför den stundande bokmässan varit igång sedan ett tag. Det har exempelvis kommit till min kännedom att denna vecka, dagarna inför mässan och själva bokmässedagarna sammantaget kallas Bokmässeveckan. Med stort B. Och så bloggas det till höger och vänster om böcker man läser, böcker man skriver, frisyrer som fixas, naglar som målas och allt det andra som uppenbarligen har sin centrala roll i det arrangemang som bokmässan är.

Jag kan ju inte vara sämre.

Fast jag vet egentligen inte vad jag laddar upp inför, det här året gör jag mitt första bokmässebesök. Min bokmässedebut, om man så vill.

På icke-allmän begäran kommer här ändå:
Annas Bokmässeuppladdning!

  • Måla naglarna – check! (För den intresserade kommer här bonusinformation: Jag ska stryka på ett extra lager med överlack så att det knallrosa lacket håller sig i schack. Det rosa lacket låg i presentpåsen från Simonas releasefest, tänker att det kan vara extra lyckat med ett sådant bokrelaterat nagellack under bokmässan. Lyckat hur? Ingen aning. Magkänsla.)
  • Klippa och färga håret. Det ska jag göra idag. Man kan säga att det blir det stora startskottet inför veckan. Ska bli underbart att bli ompysslad.
  • Packningslista – check! Med några undantag. Antagligen. Jag kommer på nya saker hela tiden som jag läst någonstans att jag absolut inte får glömma att ta med. För första gången på mycket länge har jag kringgått min vanliga packningsfilosofi: Ta med mindre än du tror att du ska använda och handla på plats det som är glömt. Hatar att släpa på saker.
  • Bokmanus … inte check. Jag har fortfarande hela slutet kvar att styra upp. Jag misstänker att jag till och med saknar ett eller ett par kapitel. Men hisspitchen ska jag öva på i bilen på vägen ner, ifall någon vänlig själ visar sig intresserad av att höra vad jag arbetat med är det ju smidigt att ha den korta sammanfattningen av vad bokmanuset handlar om.
  • Själva resan … inte heller så check. Måste studera kartorna noga känner jag. Och när det är gjort ska jag tvinga Elin att göra detsamma. Annars får hon inte åka med. Eller jo, om hon har bullar och kaffe med sig kan jag nog tänka mig att behålla hennes plats.
Kaffe, ja. Det vore gott.

/Anna

fredag 21 september 2012

Skönt med helg

Det ska tydligen vara solsken och fågelkvitter och mogna äpplen den här helgen också. Själv ska jag jobba. Den här helgen också. Börjar känna mig lite tjatig på det viset, men snart är det klart. Nästa helg är det ju bokmässa.

Efter jobbet i morgon ska jag köra 22 mil till en fest. Någon annan får köra mig 22 mil hem igen så jag kan jobba på söndag också.

Sedan är det måndag igen.

Men då är då och nu är nu.

Jag är ensam hemma och när man är ensam hemma får man göra lite som man vill. Tursamt nog har TV3 den dåliga smaken att visa Charlies Änglar (2000). Jag älskar Charlies Änglar! Det är en ohämmad parad av nittiotalets bästa: överarbetad teknologi, Prodigy och extrema spionfilmsmanéer. Plus tre löjligt snygga tjejer som byter kläder till varje scen. Och i varje scen. Och lite däremellan också.

Går ingen nöd på mig trots allt.

Skål!

/Anna

Uppdatering: O-o-o! Jag glömde Matrix-inspirerade highspeed-effekter! I filmen alltså. Charlies Änglar.
Uppdatering 2: Alltså, måste nämna de överspelade skurkporträtten till gangster-rap! Älskar överspelade skurkporträtt. Särskilt till farliga soundtracks. Iiii!

Från vuxen till ansvarslös till vuxen igen

Såklart ballade jag ur igår kväll. Såklart gick vi på bio och åt popcorn till middag. Såklart ... nä, helt oväntat och i linje med resten av dagen såg vi en VUXEN FILM. Eller alltså, jag menade inte så, det bidde Hope Springs (2012).


Det är inte var dag man pressar sig in i en biosalong (överdriven gestaltning, salongen var inte ens halvfylld, uttrycket får ändå stå kvar på grund av effektfullt) och precis ALLA är medelålders och äldre. (Hmm ... hur var det nu igen med de där ålderskategorierna?)

I alla fall. Hope Springs:
Meryl Streep och Tommy Lee Jones spelar paret med äktenskapsproblem som blir botade av terapeuten Steve Carell. Filmen var inte alls lika skojfrisk som jag fick intrycket av från trailern. Snarare underbart långsam, eftertänksam och med perfekt tajmade komiska poänger däremellan. Det är sällan man skrattar och gråter samtidigt av en film. Hope Springs fick mig att göra det. Underbart!


/Anna

torsdag 20 september 2012

Dagen då Strumpan började jobba

... kom hon hem och visste inte vad hon hette, efter att ha tryckt in så mycket kassakunskap i huvudet så den trängde ut genom öronen. Men var mycket mycket nöjd med att ha ett förvärvsarbete!

/Elin (?)

*butiksanställd*

Just idag är jag mycket vuxen

En kompis och jag funderade över det här med när man slutar vara ungdom egentligen. Själv tror jag att jag håller på att sakteliga krypa ur den kategorin. Men in till vad? Knappast medelålder. Och vuxen då? Det är ju mer som en paraplyterm till alla andra. Ändå har jag svårare för att kalla mig vuxen än att inte vara ungdom längre.

Förutom sådana här dagar dårå, som är så kompakta av vuxengrejer att man inte vet vilken fot man ska stå på:
(Yej, det blir en punktlista!)

  • Gick upp kl 6.00. Händer bara vid filminspelning eller som idag, när jag
  • lämnade in bilen på service
  • Satt i bilkö i drygt en timme tillbaka in mot stan i lånebil
  • Hämtade upp Fotografen som filmade event
  • Blev avsläppt i stan och åt frukost på café (sjukt författar-isch)
  • Gick på möte (hallå, vi tar det igen: MÖTE)
  • Promenerade sönder mina hälar i de nya kängorna
  • Köpte skavsårsplåster (okej, listan håller på att balla ur, men fatta vuxet med riktiga silikonplåster, inga stretch-tyg-remsor här inte)
  • Åt lunch på café (återigen sjukt författar-isch)
  • Hamnade på annat möte (tål att upprepas: ANNAT MÖTE)
  • Åkte till kontoret.
  • Skrev viktiga sammanfattningar från dagens MÖTEN för att det kan vara bra att minnas vad folk sa (hello vuxenpoäng!)
  • Rensade hjärnan med att läsa blogginlägg och twitter och allt annat som fyller mig med energi, plus knåpade ihop det här inlägget i ett plötsligt bekräftelsebehov
Jaha, om jag skulle ta och veckohandla och betala några räkningar då. Det hade väl varit den ultimata avrundningen av dagen.

Hehehe...

/Anna

onsdag 19 september 2012

Kvinnorna i sjön

Ärligt talat vet jag inte om jag kommer att våga läsa Lars Rambes senaste bok. Måste kanske lämna över den till Strumpan att börja så hon kan censurera de läskigaste delarna. Eller åtminstone förvarna om det är en sån där bok man bara kan läsa i dagsljus. I så fall är det rätt kört fram till april.

Men för att hålla sig till ämnet:

Jag var på Lars Rambes releasemingel ikväll och det var otroligt trevlig! Kände ingen när jag kom, hade hälsat på en hel hög människor innan jag gick.


Ja, och så var det med det.


/Anna

Middagstipset, nu med kikärtor

Man kan tro att vi har en vegetarisk vecka här på bloggen? Men lite så är det ju, Syster Yster vill ha lite grönsaksinspiration. Och vem är jag att förvägra henne den?

Tyvärr orkade jag inte glömde jag fota igen, men om vi tänker oss gyllenbrun falafel med tomatsås on the side så är vi där. Un peu färglöst kanske någon påpekar och har då alldeles rätt, det finns fortfarande ingen avokado här hemma. Men när vi ändå fantiserar, tänk för all del på avokado!

Så: Gör tomatsås på lök, vitlök, tomatpuré och -kross, riven morot och palsternacka. Krydda med örter och salt och peppar (eller glöm pepparn, det gjorde jag). Låt koka medan du gör falafel:

Mixa kikärtor, vitlök, ett ägg, lite ströbröd, koriander, paprika och pressad lime (egentligen citron men jag kände mig lite spexig i kväll). Glöm för allt i världen inte salt! Gör små biffar, vänd dem i mjöl och stek i olivolja. Om oljan tar slut i pannan, häll i mer. Annars blir köket lätt rökfyllt, just saying.

Sen då? Tja, jag åt en tallrik falaflar med tomatsås. Ganska tråkigt. Funderade lite på vad som fattades. Avokado (ett himla tjat om avokado), pitabröd, något milt? Så jag gjorde vad man gör med all tråkig mat: la den på en macka! Alltså lyder kvällens mattips såhär: Rosta bröd, lägg på tomatsås och ost, toppa med falafel. Kanske den konstigaste mackan, men vet ni vad? Jag fick middag, så jag klagar inte.

Slut på poänglöst matinlägg.

/Elin

Cider! Här vare äppelcider!

Min svåger har ställt in ett ordentligt lass med äpplen nere i vår källare. Det vet jag för jag bar nyss ner råsaftscentrifugen och möttes av en härlig syn. Med centrifugen ska han göra äppeljuice som sedan ska förvandla sig till cider. Exakt hur detta går till är för mig oklart och därför hade jag hoppats kunna vara med vid tillverkningen. Det går dessvärre inte, ciderfabriken verkar tuffa igång ikväll och jag har annat för mig. Förhoppningsvis får jag i alla fall provsmaka!


/Anna

Hur man än vänder sig har man rumpan bak

Det vill sig inte.
Den sista stora vändpunkten som leder berättelsen in till den sista sjättedelen, där allt är tänkt att listas ut, nystas upp, träda fram, vill sig inte.

Scenen finns redan, men den är inte som jag vill ha den. Innebörden är på plats, men stämningen är skev, oäkta, flytande.


Är det för att jag själv är okoncentrerad, splittrad, onöjd?

Är det för att jag (ve och fasa) insett att min berättelse i själva verket är värdelös och inte duger? Åh, vilken ångest, det orkar jag inte! Den måste duga! Alla mina karaktärer är värda mer än att oombedda ha placerats i en historia som inte duger. De är bättre än så.

Så.

Med det sagt ska jag återgå till en liten, ruffig lägenhet. Ett rum och kök nästan helt utan möbler eller saker. Två kvinnor som länge känt till varandra träffas för första gången. Ett spöke har fört dem samman och det ska visa sig att... Jamen HUR kan det inte bli SUCCÈ?

Bara jag får till den där vändpunkten.

/Anna

tisdag 18 september 2012

Middagstipset: Halloumisallad

Anna ringde mig och undrade vad jag skulle äta till middag. Så här kommer tipset i efterhand, kära syster:

Stek halloumi tills den har fin färg, krydda med oregano. Gör sallad i tallrik på isberg, gurka utan kärnor och skal och tomat utan kärnhus. Ja! Och så avokado om det finns. Det finns inte hos mig. Rödlök är ju också kul, om man är okej med att allt man äter resten av kvällen smakar rödlök. Jag är inte det. Kanske några oliver? Ja, du fattar. Gör sallad. Lägg halloumi på sallad.

Men here comes the magic:

Blanda yoghurt (helst grekisk, men frukostyoghurt går bra så länge den inte smakar jordgubb) med lite tahini och krydda med salt, peppar, spiskummin och paprika. (Eller blanda yoghurt med hummus, vem har tahini hemma?) Häll över sallad. Ät med stenugnsbakat och fullkornsbefriat bröd!

Och kom ihåg att ta en bild om du ska blogga om det.

Trevlig kväll!

/Elin

Inte alls samma sak

Sisådär efter lunch verkade det lagom att ta en uppiggande promenad och dricka kaffe i Johan och Nyströms konceptbutik. Lagom avstånd och himla trevligt ställe.

Såklart det började regna precis då.

Såklart somnade jag på soffan av sömnighet. Sedan gjorde jag påste och bredde messmör på en gammal hårdbrödbit.


Får man gå hem nu?

/Anna

Men vad bloggar du om då?

I lördags var jag på en mycket festlig tillställning hemma hos en kompis som fyllde år. Vi var nio tjejer som grattade henne och hon fyllde oss med mat och dricka och såg till att vi hade svinkul. En mycket proffsig värdinna.

Inledningsvis bjöds vi på bubbel och ett gäng mystiska lappar stod uppradade på soffbordet. Var och en med en bild på. Varje bild visade sig symbolisera oss själva och vi ombads ta den lapp som vi tyckte att vi hörde ihop med. Jag tog lappen med en skrivmaskin på.

Därefter gick vi laget runt och man fick svara på varför man valt den lapp man tagit. Jag tror ingen valde "fel" lapp, så väl känner hon oss, värdinnan, att hon vet hur hon ska särskilja våra personligheter.

När det blev min tur började jag trevande berätta om mitt bokprojekt. Det är alltid lite märkligt att berätta att man skriver i ett sammanhang där ingen annan gör det. Alla som gjort detsamma känner igen sig. Ni andra förstår nog vad jag menar. Vem har inte känt sig som ett ufo i något sammanhang, liksom.

Men värdinnan var inte nöjd med bara det svaret. Hon tyckte att jag skrev annat också. Och det tog ett tag innan jag fattade: bloggen! Det enda jag skrivit som hon läst (förutom c-uppsatsen).

Det blev ännu märkligare att prata om bloggen. För den finns ju bara på låtsas. Statistiken som påpekar att folk tittar in här varje dag och läser vårt trams är på låtsas. Alla människor jag tycker mig känna för att jag läser och kommenterar deras bloggar är på låtsas. Den bild man får av mig när man läser den här bloggen är på låtsas. Tills man pratar om det, tills man träffar de där människorna som känner till vem man är tack vare bloggen, tills man berättar vad bloggen heter så att alla som för tillfället sitter livs levande runt soffbordet senare kan söka upp bloggen och bli ännu en siffra i låtsasstatistiken, ännu en låtsaskompis.

Nu ska jag återgå till det där bokmanuset. Det finns i allra högsta grad på riktigt och är nästan-nästan klart. Och är alldeles på låtsas.

/Anna

måndag 17 september 2012

Jag får nog ta med öronproppar till sånglektionen i morgon

Var det här jag skulle komma med en ursäkt för frånvaro? Den uteblir tyvärr, det blir så himla mjäkigt att ursäkta sig hela tiden. Jag kan istället rapportera att jag var  Nyköping, hämtade dokument som behövs för att CSN ska tro att jag faktiskt gör något när jag säger att jag pluggar, missade tåget, satt och pratade i på kyrkogård med fin kompis i två timmar i stället. Det blev ju bra, liksom.

Kan också rapportera att jag har gjort musikteoriläxan och än en gång konstaterat att jag är ett musikaliskt underverk utan dess like. Fast jag skolkade från min egen sångövning idag, fick ont i huvudet av att höra mig sjunga. Så... ja. Det finns lite kvar att jobba på.

/Elin

The Five-Year Engagement (2012)

Jason Segel (älskar Jason Segel!) och Emily Blunt (älskar Emily Blunt!) spelar paret som aldrig kommer till skott och gifter sig. Trots att det är det enda de tänker på, låter de andra saker i livet komma emellan både planer och dem själva och så skjuts bröllopet hela tiden upp.

Det är en klassiskt romantisk komedi. Visserligen kryddad med scenerier och karaktärer som känns nya i genren, men det är i grund och botten en romantisk komedi. Gillar man liksom jag Segel och Blunt, kommer man att gilla mycket. Annars gillar man nog bara lagom. Det är en bra film. Och förresten är Rhys Ifans med, honom gillar väl alla?

/Anna

Väger upp de senaste dagarnas tomhet med lång tillbakablick

I helgen jobbade jag som vanligt i butiken och däremellan var det så mycket annat att det uppenbarligen inte blev ett endaste litet blogginlägg. Vad Strumpan har att säga till sitt försvar vet jag inte. Hon har förstås varit en sväng till sin gamla hemstad, men det är så vitt jag vet det enda hon kan skylla på. Inte riktigt tillräckligt kanske.

I alla fall.

I fredags gjorde Strumpan som utlovat och bjöd på tacos. Vi blev ditbjudna, matade och roade till sent på kvällen. I lördags åkte jag direkt från jobbet till min bästaste plugg-vän och firade hennes födelsedag, Girls Only! Det var fantastiskt på alla sätt och vis: roligt, trevligt, gott, mysigt, lättsamt, uppstyrt, galet. Jag förstår inte varför den kvinnan inte arbetar med event, hon är en proffs-värdinna!

Igår åkte jag hem från jobbet med ambitionen att städa. Det slutade ungefär med att Fotografen gjorde hela jobbet medan jag stod i duschen. Win-win till mig.

Andra saker jag gjort i helgen: Tänkt på att jag är trött jämt. Lite beror det kanske på att jag i slutet av augusti tackade ja till att jobba alla helger i september (utom den sista, är på bokmässa då, duh!). Men mest verkar det bero på snuvad på värme och sol den här sommaren. Jag som vanligtvis gillar höst, får rysningar av att mörkare och kallare och blötare tider oundvikligen närmar sig. Gräsligt! Men! Har i alla fall äntligen införskaffat nya höstkängor. Det piggade upp avsevärt, var alldeles darrig av lycka när jag betalade och energin höll i sig sisådär i en timme igår. Känner att det kommer att bli dyrt om jag ska köpa mig till energi under resten av hösten, dock. Det där med kängorna kan verka banalt, men jag hittade de perfekta för ganska länge sedan och har inte tagit mig varken tid eller lust att åka in till stan och prova. Istället har jag haft ångest för att de ska ha tagit slut alternativt inte passa och att jag skulle behöva hitta en annan sort. Det är ungefär det tråkigaste som finns att leta andra skor när man redan bestämt sig för vilka man ska ha. Man vill ta skon man sett ut, prova den i två storlekar, besluta sig för vilken storlek som sitter bäst och betala. Samma gäller de mesta i klädinköp faktiskt. Är omåttligt icke intresserad av så kallad shopping nu för tiden.

/Anna

fredag 14 september 2012

En tidsmaskin är ingen klocka

Den som har slängt ett öga på vår header och kanske har läst något inlägg om bokmanuset jag skriver, behöver inte gissa om jag blev exalterad över dagens blogginlägg av min nyaste favoritförfattare, rubriken lyder: A Time Machine Is Not A Clock.

Erin Morgenstern publicerar någon gång i veckan en kort historia till ett foto. En underbar idé av en underbar författare och jag ser fram emot att se dem alla inbundna som en slags dikt/novellsamling. Historierna består av tio meningar och är alla underfundiga, magiska och har en härlig knorr.

Nu ska jag kasta mig över min egen tidsmaskin/klocka-problematik och hoppas att jag hittar någon lösning under dessa sista skälvande timmar innan helg.

/Anna

Dissekering av ett snöfall

Jag såg Sara Stridsbergs pjäs Dissekering av ett snöfall (regi av Tatu Hämäläinen) på Dramaten igår. Den var... konstig.

Ingela Olsson gör rollen som drottning Kristina i ett slags moderniserat scenario i ett drömskt tillstånd. Jag gillade många delar av dialogen, särskilt då skådespelarna hamnar i kringresonemang och återanvänder det nyss sagda i ett slags kanon. Samma ord, ny betydelse.

Tidningsrecensenterna skriver "fragmentariskt", "diffust", "ensemblespel" och "subtilt" (expressen, dn och svd), men jag vet inte. Jag har svårt för berättelser som inte bjuder in mig som publik att begripa vad det hela handlar om. Jag gillar att inte bli matad med en färdig rätt, men jag måste åtminstone få tillgång till alla ingredienser. Hämäläinens handlag resulterar i att varje besökare gör sin egen tolkning av vad pjäsen handlar om. Själv gick jag ut från teatern och tänkte att jag borde ha läst på om drottning Kristina innan jag slog mig ner i salongen.

Utmana gärna min egen förmåga att dra slutsatser, javisst. Men invig mig i någonting som de som inte ser pjäsen missar, tack.


/Anna

Recept på en fredag när det regnar och man kommer hem hyfsat tidigt

Gör scones enligt grundrecept, valfri källa. Addera valfri mängd mörk choklad i små bitar. Medan de står i ugnen, brygg kaffe (eller te, man måste unna sig att tänka outside the box då och då). När sconesen är klara och har svalnat såpass att man inte bränner sig, lägg på smör, ost och fikonmarmelad.

Skiva ett äpple också, så känns det hälsosamt och man får äta fler scones.


Ja, vad säger man? (Vad skulle Ernst säga?) Det blir inte mycket bättre. Ikväll blir det tacos, men det är ju en parentes i sammanhanget.

/Elin

Om att hålla sig till saken

Alla ni som skriver välformulerade blogginlägg som likt en uppsats innehåller både problemformulering, vändande och vridande samt en liten snygg sammanfattning; HUR GÖR NI? När  jag försöker skriva något blir det mest hej, jag äter en macka, igår tänkte jag på elefanter och visst är lyftkranar väldigt vackra?

Jag lider av någon slags blogg-ADHD.

Anyways, idag har jag musikteori hela halva dagen och ikväll blir det fredagsmys!

/Elin

torsdag 13 september 2012

Att vara sin frisör trogen till livets slut

Det här med bokmässan alltså. Ser så väldigt mycket fram emot den och en grej som jag snappade upp på bloggarna förra året var: HÅRET. Man måste få ordning på håret inför mässan. Tydligen.

Själv tänker jag även att: Jag måste få ordning på håret sedan efter sommaren. Det är långt, blekt och mycket slitet i topparna. Klarar jag av att vänta ända till slutet av oktober med att klippa mig? Neeej. Vore det lagom att bli klippt och färgad i slutet av den här månaden? Jaaa. Råkar det sammanfalla med bokmässan? Jo. Det gör ju det.

Så jag har varit otrogen mot min frisör, gått bakom ryggen på henne och hört mig för om någon annan på samma salong kan göra det hon gör och göra det om ett par veckor istället för om ett par månader. Det gick.

Men min frisör kommer att vara på plats med annan patie... förlåt, kund och instruera frisören som ska klippa mig. Så lätt slipper man tydligen inte undan och lika bra är väl det. Har aldrig varit så trygg (eller så snygg!) som med min frisör. Himla synd att alla andra i Stockholm också har fattat det.

/Anna

onsdag 12 september 2012

Sakta men säkert

Är det någon som undrar hur tyst det kan bli på ett källarkontor med en meter tjocka stenväggar när alla har gått hem? Väldigt tyst. Det susar bara svagt i ventilationsrören.

Fast jag tror att det sitter en eller ett par tomtar och trycker längre bort i korridoren. Hoppas det. Jag gillar inte att vara sist.

Sedan någon dag tillbaka håller slutet på mitt manus på att lossna. Alldeles för långsamt, tycker jag. Men ändå. Det kanske kan bli något av den där luntan i slutändan. Och jag tänkte att jag skulle äta vad som finns i kylen här till middag och jobba på i lugn och ro. Därför är jag kvar.

Tyvärr är ögonen sömniga och vill bara hålla koncentrationen uppe när jag kollar på meningslösheter på internet. Ska muta ögonen med att få läsa bloggar/kolla youtube tio minuter mot att hålla stenkoll på manus en halvtimme i taget. Kan gå. Särskilt med hjälp av världens finaste brosch.



Extra fint att den blir spegelvänd på bild.

/Anna

tisdag 11 september 2012

Jag bakar kakor! alternativt Tankar på kvällskvisten

Och gör müsli, det är sjukt varmt i köket och snart ska jag sätta mig på balkongen (inglasad, man är väl inget kylfreak) och läsa bok.

Jag jobbar på mina sånger, letar ord som inte vill komma. Och så ska jag repa med bandet i helgen. Tänk om man kunde tjäna pengar på sitt intresse? Då skulle jag inte behöva oroa mig för om CSN tänker godkänna min ansökan eller inte.

/Elin

Ps. Roliga felstavningar under skrivandet av inlägget: "Jag bajar kakor" och "kylfresk". Ds.

Och jag som inte har frisörtid förrän om en och en halv månad!

Man vet aldrig vad man har att vänta sig när man ringer folk runtom i landet i jobbärende. Den största skräcken innan de svarar: Kommer jag att förstå vad de säger i Skåne? Blekinge? Halland? Kalmar? Jag rattar in dialekten i förväg i huvudet som jag förväntar mig att höra och hittills har det gått bra. Men huvaligen att behöva säga: "Ursäkta, nu hörde jag lite dåligt" på grund av bristande dialektförståelse.

Eftersom jag är norrlänning och uppväxt i Dalarna är jag dock rätt lugn med att ringa alla som bor från Stockholm och uppåt. Där gäller bara ordinarie telefonskräck.

Mellan telefonvarven försöker jag komma på hur boken ska sluta. Ann Ljungberg skrev lämpligt nog ett inlägg om det häromdagen och själva slutet är nog inte det egentliga problemet för mig. Det skrev jag för väldigt länge sedan. Vad jag kämpar med är den lilla detaljen om hur i hela världen historien ska landa i slutscenen. Jag har en del logiska luckor att fylla, förklaringar till saker som sker i berättelsen som jag inte har tänkt på att jag kanske måste förklara. Och sånt.

Inte konstigt att man blir gråhårig.

Ska damma av mina hattar och bära dem på bokmässan. Det är inget konstigt va?

/Anna

måndag 10 september 2012

Bill Cunningham New York

Igår tog Sandra med mig för att kolla på en dokumentär om Bill Cunningham, den legendariska fotografen som högaktningsfullt skiter i vem som är vem bland kändisarna i New York. Istället fotograferar han alla som ser modemässigt intressanta ut, oavsett yrke eller status. För honom finns inget "ute" eller "inne". För honom finns bara människor som uttrycker sig mer eller mindre väl genom hur de klär sig.

Hans bilder publiceras i NY Times och har stor betydelse för modevärlden.


Som dokumentär betraktat tycker jag att det var oerhört fängslande nittio minuter. Bill ingår själv i nästan varje bildruta med undantag för ett par intervjusekvenser med folk i branschen och i hans närhet. Eftersom jag inte kände till honom sedan tidigare, kan jag inte avgöra om det som framkommer i filmen var av något avslöjande slag. Men om man gillar människor, att lyssna till en fascinerande levnadshistoria och när folk får prata till punkt i ett samtal, gillar man den här filmen. Sysslar man dessutom med någonting kreativt är detta ett måste att se. Bill Cunningham har levt sitt liv genom att knäppa bilder av folk på stan, någonting annat har han inte fått plats för. Allt annat har han prioriterat bort.

Jag tycker särskilt mycket om de sekvenser när Bill slänger käft med filmteamet bakom kameran. Deras ordväxlingar är fulla av ömsesidig respekt och förtroende och det höjer trovärdigheten på filmen. Jag vet inte hur vanligt det är att den som står bakom kameran pratar i filmen på dokumentärer, men jag hade gärna sett ett ansikte på den osynliga men väl så närvarande personen/personerna.

Han är sannerligen ett original, Bill Cunningaham, och när han inte längre kan riskera livet på sin cykel i Manhattan-trafiken, undrar jag om någon kan ta över.

Sandra skrev att hon gärna skulle få syn på honom vid sitt nästa New York-besök. Jag kan bara hålla med, klart man ska spana efter en fransk arbetarskjorta komma susande på cykel om man befinner sig i New York!

Nu är jag sugen på att inom kort klä mig i Fotografens blåblus. Det var alldeles för länge sedan den lämnade garderoben. Vem vet, kanske fungerar den också för stordåd?

/Anna

Hamilton 2: Men inte om det gäller din dotter

Vi promenerade hem efter bion, det tog 45-60 minuter. Hela vägen diskuterade vi allt som inte fungerar med den nya Hamilton-filmen. Lite pratade vi om vad som fungerar också, men mest det förstnämnda. Det är ingen bra film.

Storyn är full av spännande detaljer, resultatet är bara platt. Efter kidnappning, tortyr, explosioner och amerikanskt dubbelspel var filmen plötsligt slut utan att någonting egentligen hade hänt.

Vad det bästa var? Peter Eggers. Lägg honom på minnet.

/Anna


söndag 9 september 2012

Sovpaus

Hur pinsamt är det att vakna på tåget av att man snarkar och inte veta hur länge man har gjort det? Ganska så.

Annars har helgen varit toppen, brudparet sa ja (båda två), flaggan blev hissad och jag hann med tåget både dit och tillbaka. Det här med bröllop och tvåsamhet, alltså. Det skulle jag skriva om om jag inte var så jämrans trött efter att ha sovit två nätter på soffkuddar på golvet. Så... godnatt!

/Elin

lördag 8 september 2012

Lång lördagmorgon

Frukost, Gilmore Girls, kaffe, Greek, praliner, mer kaffe.

Snart är jag redo att klä på mig och åka till butiken. Ska bara titta till internet först.

/Anna

fredag 7 september 2012

The Next Three Days

Vilket guldkorn vi hittade i The Next Three Days. Först en långsam första halva och därefter en riktigt spännande upptrappning mot slutet.

Den baseras på en fransk film och handlar om en man vars fru hamnar i fängelse för mord. Han bestämmer sig för att få ut henne därifrån.

Russel Crowe och Elizabeth Banks. Vid första anblick ett omaka par. Men de är förstås lysande båda två. Seså, se den bara.


/Anna

Mitt i veckan?

Det är tydligen fredag idag.
Jag har inte fått särskilt mycket gjort.
Mest laddat om inför att jobba hela helgen.
Sedan är det måndag igen.

Jag klagar inte.
Jag konstaterar fakta.
Det är som det är.
Och det är okej.

/Anna

torsdag 6 september 2012

Och där någonstans tappade jag mig själv

Ölen är märkt och prydligt paketerat och nötterna rostade! Och kortet till brudparet påskrivet. Jag har valt klänning och accessoarer (och lärt mig att stava till accessoarer) och lagt morgondagens skolböcker i en hög med pennskrinet på toppen.

Målet för morgondagen: Att befinna sig i Örebro klockan sex för att bli upphämtad för vidare färd mot Halmstad och bröllop.

Eventuella hinder: Försovning, trafikstockning, utebliven studentrabatt hos SJ, ...jag ser ju ju när jag skriver det att mina problem är förhållandevis små. De blir så stora när man är trött och det är sent. Nu svamlar jag. Vi sover i stället. Ok.

Öl och nötter är alltså presenten. De är ganska hemgjorda.
Och ja! Jag har ju målat naglarna också. Tops!
/Elin



Som av en händelse: en blodig action med Jeremy Renner

Bättre än så här kan det inte bli. Passar mitt humör exakt:


När Fotografen kollar på tjejfilm: "Men kyss varandra någongång då!"

Gårdagen började okej och sedan hände något. Eländena avlöste varandra och slutligen var vi tre håglösa själar som satt i soffan. Alldeles tomma.

Så vi gjorde det enda rätta: Tittade på en film.

Men vad?

Om folk som går vidare i livet? Nä, för mycket identitet.
Hajen? Nä, för lite identitet.
Romantiska komedier? I think not.
Dramatiska skildringar? Nä, för jobbigt.

Vi behövde en film som vi kunde kommentera till. Göra oss lustiga över eller helt ignorera och prata om annat. En film som lämnade efter sig en gnutta hopp om framtiden. En film som gav stort utrymme att drömma sig bort. Någonting fullkomligt orealistiskt. Det bidde – ta-daa: The Lucky One.

Bättre än vi trodde.

Men mer än så har jag inte att säga om saken.


/Anna

onsdag 5 september 2012

Låtskrivarmånad: Lillstrumpa talar ut

Nej men hörni, hur gick det här egentligen? (Med att skriva en låt om dagen i en månad, alltså.)

Jo... ehh...

Okej. Jag började starkt och inspirerat, första låten halkade ut under en tågresa på en timma. Yes, tänkte jag, man är väl född låtskrivare. Bara att börja spela in och skicka demos till närmsta skivbolag! Nästa dag... lite kämpigare. Sedan fortsatte det. Ofta satt jag klockan elva, halv tolv på kvällen och skrev med den enda motivationen att jag var tvungen att bli klar (note to self:  deadline = bra) innan tolvslaget. Jag levererade till och med med föräldrar på besök, i en etta på 26 kvadrat under tre dagar.

Sen åkte jag till Gotland... och fortsatte skriva. Det hackade lite här och var, någon gång skickade jag klockan två på natten och någon gång fuskade jag och skrev bara en vers, utan refräng (man kan ju alltid hävda att den är instrumental).

Kom hem från semester, började flyttpacka, och där... rann all motivation iväg. Bland alla flyttkartonger, avtal, blanketter, skurtrasor och snabbmat fanns det helt enkelt ingen plats. Jag satte mig med penna och papper och det hände absolut ingenting (en av de sista låtarna jag skrev börjar "Tom i bollen, har tappat kontrollen..." Fint rim va?).

Så man kan säga att jag föll på målsnöret, med en sisådär fyra dagar kvar. Men vet ni vad? Jag förlåter mig själv. Nu har jag börjat skolan, spelar och sjunger på heltid, och är sjukt motiverad att ta tag i det jag skrev under den här tiden. Det mesta är trams och ovärt att spela upp, men några låtar är jag faktiskt nöjd med. Dem jobbar jag vidare med och vet ni vad mer? Jag har en spelning bokad, i Stockholm. Så ni får komma och höra! Mer info kommer snart. Man vill ju vara lite hemlig, bygga lite förväntan. Stoppa mig om ni dör av nyfikenhet.

Så:

Sammanfattning låtskrivarmånad: Bra grej, kan göra igen, min insats: 3,5 av 5.
Motivation efter låtskrivarmånad: 5 av 5, lätt! Nu ska här skapas.

Vad blir ni motiverade av?

/Elin

tisdag 4 september 2012

De på tunnelbanan tittar konstigt, men jag dirigerar ju bara

Nu börjar det ta sig! Jag har en sånglärare som tycker att jag ska öva på att sjunga opera, jag har blivit tillfrågad om att spela på ett evenemang, jag ska prova på ett eventuellt extrajobb på torsdag och jag går i största allmänhet en utbildning där man får i läxa att gå i takt och andra helt livsnödvändiga saker.

Hello nya livet, nu åker vi!

/Elin
(Och, som grädde på moset, vi har internet igen efter tre mycket mörka dagar. Hello bloggen, did you miss me?)

Ett paket kommer lastat med fräknar

Jag har hämtat ett paket med två exemplar av Sofia Hallbergs debutroman Mina Fräknar. Ett till oss var. Jag har redan tjuvkikat på de fina orden som Sofia har skrivit till oss, det är inte var dag man blir kallad kollega till en författare. Det kan jag vänja mig vid. Men mer än så har jag inte bläddrat. Ännu.


/Anna

Då var hösten igång

Jag jobbar.

Jag har börjat studera. Läser en distanskurs i projektledning.

Och så var det det där med bokmanuset. Jag sa till någon på debutantbloggspicknicken i söndags att jag hade som mål att ha skickat in manuset till förlag innan bokmässan. Hade. Jag vet inte längre. I går stack jag ut hakan bland vänner jag inte träffat på länge och sa att det ska vara inskickat till jul. För det är nära nu.

Dags att lägga i andra växeln.

/Anna

söndag 2 september 2012

Butiken+bio+middag+picknick = helgen som gick

Men var tar helgerna vääägen?

Om jag tar den som nyss varit som exempel skulle jag gissa ungefär här:

  1. Butiken. Där ligger rätt mycket av mina helger. För jag jobbar tydligen på helgerna.
  2. Bio/soffan hemma. För att jag ägnar tydligen rätt mycket tid åt att kolla på film på helgerna. Till exempel: Easy A, The Bourne Identity, Haywire.
Ja, och så är det någon middag här och någon fikadejt där och så lite att göra på kontoret och vips! är det måndag igen.

Den här helgens bubblare på listan var lätt DEBUTANTBLOGGSPICKNICK! Jag susade in när halva styrkan (uppskattar friskt, har ingen aning om hur många tappra som sågs från början) hunnit droppa av. Jag var kraftigt försenad på grund av mycket kunder i butiken (vilket såklart är roligt, chefen). Och jag hann ändå lära känna tre bloggare, fråga ut två författare och stämma en träff till bokmässan. Fantastiskt!

/Anna