Sakta men säkert

Är det någon som undrar hur tyst det kan bli på ett källarkontor med en meter tjocka stenväggar när alla har gått hem? Väldigt tyst. Det susar bara svagt i ventilationsrören.

Fast jag tror att det sitter en eller ett par tomtar och trycker längre bort i korridoren. Hoppas det. Jag gillar inte att vara sist.

Sedan någon dag tillbaka håller slutet på mitt manus på att lossna. Alldeles för långsamt, tycker jag. Men ändå. Det kanske kan bli något av den där luntan i slutändan. Och jag tänkte att jag skulle äta vad som finns i kylen här till middag och jobba på i lugn och ro. Därför är jag kvar.

Tyvärr är ögonen sömniga och vill bara hålla koncentrationen uppe när jag kollar på meningslösheter på internet. Ska muta ögonen med att få läsa bloggar/kolla youtube tio minuter mot att hålla stenkoll på manus en halvtimme i taget. Kan gå. Särskilt med hjälp av världens finaste brosch.

Extra fint att den blir spegelvänd på bild.

/Anna