tisdag 31 januari 2012

Och varför han är blodig på näsan och över ögonbrynet

Det sitter en man mittemot mig på tunnelbanan. Han ser vanlig ut och lite trött. Liksom jag håller han sig upptagen med telefonen. Den mönstrade mössan är lite bakåtskjuten och överkroppen lätt kutad under en kraftig fjällräven. Jag undrar lite om någon lagar middag åt honom ikväll. Jag undrar var han har varit idag.

/Anna

Snart hälften

Till helgen kommer jag att ha passerat hälften av mitt bokmanus, det vill säga fyrtiotusen ord. Jag siktar liksom Frida mot att hela manuset ska bli runt sjuttio-åttiotusen ord och att det därefter kommer att tillkomma en hel massa tecken när man gestaltar upp de avsnitt som just nu blir framhamrade av stress mest bara föra att få ner historien "på papper", som det heter. Jag har förresten inte kommenterat Lillstrumpas upprop för pennovärdet, men det är självklart att den här penna-och pappernörden måste ha sitt bläck och blyerts kvar!

I alla fall. Jag är rätt nöjd med dagen, jag tar i vanlig ordning hem datorn och ser om jag åstadkommer något mer. Först och främst ska jag göra köttfärssås.

/Anna

Kära Skrivarmamma

Det är snudd på overkligt att få vara med om att ännu en skrivardröm går i uppfyllelse. Overkligt och fantastiskt roligt! Det betyder nämligen att ingenting är omöjligt för den som jobbar hårt och har tillräckligt mycket vilja för något, en mycket tillfredsställande tanke.

Skrivarmamma har blivit Författaren Pernilla Alm och om bara några månader slutar hennes långa resa mot att bli utgiven. Jag gissar att en annan, betydligt längre resa redan har fasats in, men vad det innebär kan man bara vänta och se. Det ska bli himla spännande att följa fortsättningen på ditt nya liv, Pernilla.

Kom och köp!

/Anna

Ljuva morgonstu-HOST-hund

Jag som dyrt och heligt lovat mina kollegor att efter förrförra veckans långa sjukledighet aldrig mer vara sjuk, jag såg mig själv som färdig med allt sådant. Vaknar upp och bara: Nyser, fryser och allt annat som också slutar på -yser. (Ja, pyser förmodligen lite också.) Jag har inte tid!

Förresten, mina bästa tips för dig som sover i loftsäng: 1. Drick inte en massa vatten innan du går och lägger dig och 2. Om du ska göra det, se till att ha bakat bullar på dagen så luktar det i alla fall gott när du vaknar mitt i natten. Om ni undrade.

/Elin

måndag 30 januari 2012

Dumle dumle gamle vän

Niohundra ord. Det får räcka, tänker jag som skriver mitt bokmanus uppdelat i avsnitt om ungefär tusen ord vardera. Det är en lagom mängd ord att hålla reda på och bygga ett dramaturgiskt intressant scen. Men det finns förstås undantag, stycket jag just håller på med var redan närmare tusen ord när jag började. Det är en viktig scen med mycket innehåll som behöver avhandlas och då krävs det fler ord.

Nu hoppas jag att jag lyckas släpa mig till badrummet och orkar hålla i tandborsten. Det gick åt några sådana här för att klara av texten så jag ska nog borsta extra noga:
/Anna

Bara fyra kvar

Jag trodde aldrig att jag skulle tappa suget till att skriva inlägg här, men nu är jag helt tom på idéer. Eventuellt för att jag avverkar alla tankehjärnceller på kontoret om dagarna. Nu var det dessutom tänkt att jag skulle skriva ett avsnitt till boken och jag vet inte hur det ska gå till. Klockan är som bekant runt läggdags. Men strunt i det, har jag sagt ett avsnitt, ska det bli ett avsnitt. På lördag ska jag sova och det är inte klokt vad jag ser fram emot det!

/Anna

Angående pennor och fängelseutbrytningar

I dagens DN finns ett reportage från Tegelhagens skola i Sollentuna, där alla elever från förskoleklass får en egen laptop. Citat från skolans rektor: "Jag tror inte att pennan kommer att finnas på sikt".


Vad säger ni, dags att starta ett upprop för pennans bevarande? 


För övrigt är det bullbak idag, jag har blivit officiell bagare till en grupp som besöker det lokala fängelset och bjuder de intagna på fika. Man leker ju med tanken att baka in en fil i kaka, det gör man ju. Bara för att, liksom.


/Elin

söndag 29 januari 2012

Same old, new old

Det börjar kännas tjatigt, men here goes dagen:
Jobbade i butiken
Åkte till kontoret
Åt, kollade på ett avsnitt Desperate.

MEN innan tredje punkten uppstod en bubblare: vi åkte och STORHANDLADE inför veckan. Ohoj, det har inte hänt sedan Kristi Födelse och jag är nu mycket nöjd med att ha de fem kommande dagarnas tråkigaste (vadskaviätatillmiddag) moment avklarat.

/Anna

Lillstrumpa har sett


"The conspirator" (2010). Kass bild från IMDB på det amerikanska omslaget, man vill ju se James McAvoy i polisonger ju.


Så där ja! En bra film om mordet på Abraham Lincoln och den efterföljande rättegången. Frågan som kvarstår är: Finns det ett idiotsäkert, demokratiskt rättssystem? Svaret är nej. Men se filmen, han är snygg.

/Elin

Från en syster till en annan

Har haft besök av bästa barndomsvännen i helgen, med allt vad det innebär av klädrea, matlagande, filmtittande och glassätande. För att inte glömma vilt dansande och samtalande om livets viktigheter.

Det är märkligt det där med vänskap. Vi har hängt ihop ända sedan lågstadiet då vi valde ut varandra med kanske lite andra kriterier än med dem man väljer sina vänner idag. Till exempel att vi båda ville leka sjöjungfrur och inte hörde till de allra coolaste i klassen. Sedan dess har vi gått väldigt olika vägar och varit med om olika saker på varsitt håll, ändå är hon den vän som jag verkligen kan prata med om allt och dessutom ha sjukt kul samtidigt. Kände vi på oss att något i våra gener klickade redan då, på skolgården för tjugo år sedan, eller är vi så bra bara för att vi har känt varandra så länge?

I vilket fall, mycket bra helg. Nu; en nypa vila, sedan ska här lagas lammfärsgryta för i kväll får jag andra gäster. Åh vad jag älskar mat.

/Elin

lördag 28 januari 2012

Hoppas lite på mat inom tio

Jahapp, då var man på kontoret igen och här ser det ut så här efter att Fotografen härjat fritt idag:


Men, det ser även ut så här:


Den syns knappt, för den är gjord i glas, men DÖRR, vi har snart en DÖRR in till kontoret och det kan inte nog understrykas hur SKÖNT det ska bli att kunna stänga in sig.

Nu känner jag lite att jag är nöjd med arbete för den här dagen. Vill helst knöla ner mig i soffa.

/Anna

Lördagsgodis

När kollegor fyller år kan det hända att de bjuder på hallonmoussetårta. Om man säger såhär: man har ju rusat till fikarummet för mindre. Ahh...!


/Anna

Rise and shine

Efter en vecka på det egna kontoret var det då dags att fästa på sig namnbrickan och stora leendet och göra sig redo för butiken. Ett hur bra jobb som helst eftersom det är (1) roligt plus att jag (2) får betalt för alla timmar jag är där. En så kallad win-win-situation alltså.

Inte desto mindre är jag helt mör och darrig och TA-DAA startar helgen med kickfrukost på Espressohouse, som vanligt med världens bästa kollegakompis. Win där med.


/Anna

fredag 27 januari 2012

Lösgodis - check

Man kan ju tro att jag bara ätit onyttigt ikväll på grund av att det inte blev mycket sömn natten som var och alla vet att man blir sjukt sugen på onyttigheter när man är trött. Det har jag också. Ostbågar till exempel. Men innan åt jag mat så ingen behöver vara orolig.

Och så har vi sett 50/50, jag har verkligen sett fram emot den filmen där Joseph Gordon-Levitt gör en superbra roll som cancerpatient.

Nu ska jag eventuellt somna i soffan. Hey, klockan är ju strax tio och jag är officiellt gammal så...

/Anna

Googeladihooo...!

Vi hade möte med det lilla produktionsbolaget i går och det blev väääldigt sent. Hence hamburgare till frukost.

Idag kollar jag runt lite på internet och fnular på långfilmsidé. Och är godissugen.

/Anna

torsdag 26 januari 2012

Skäms inte ett dugg för min skämsfilm faktiskt

En av kategorierna i Ett Filmspel som vi testade igår var förstås "citat". Och jag undrar: vem är det som bestämmer vilka av alla citat som är minnesvärda och kanske främst: vem lägger dem på minnet? Inte jag i alla fall. Verkligen inte jag.

Jag kan ett enda citat från en film och det går så här (med reservation för att jag antagligen minns det fel, men ändå):
"Anything less then extraordinary is a waiste of time."
Det kommer från Dreams of an Insomniac (1996) och hela filmen är en kavalkad av pretantiösa citat från alla möjliga håll och kanter och I LOVE IT! Lägg titeln på minnet och se en mulen förmiddag. Förslagsvis redan i morgon.

/Anna

*tar hoppsasteg över alla logiska fällor och låtsas som ingenting*

Killarna här på kontoret funderar över en filmidé de har. Processen har just startat och de kämpar för att täta historien från ologisk följd. Det är rätt underhållande att lyssna till.

Själv tittar jag knappt åt mitt eget kaos som jag envist fortsätter att hamra fram.

/Anna

"Skrivs man inte finns man inte"

Jag fick ett oroligt sms angående den dåliga uppdateringen här. Och vad svarar man på det? Jo, man tackar för omtanken och återgår till den där boken man tragglar med och som ärligt talat suger idag. Men det är idag det och jag tänker att om man bara försöker gasa på och spotta ur sig bokstäver för brinnande livet, så går det sugiga över. Kanske redan till helgen. Det vore fint, tycker jag.

/Anna

onsdag 25 januari 2012

Lillördag

Det är tydligen onsdag idag och Lillstrumpa är hemma hos mig ikväll och strular till dygnsrytmen. Och så gärna så, det är ju så trevligt att hon är här!

Vi har just invigt en av presenterna jag fick av Lillsvägerskan idag: Ett Filmspel. Hur mycket jag än gillar att TITTA på film, kan jag inte påstå att jag vet särskilt mycket som det är värt att skriva frågor om. Som tur var visste vi ungefär lika lite, Strumpan och jag så matchen var jämn, Strumpan vann med en hårsmån eftersom hon håller reda på typ udda skådespelare och sånt.


Ett Filmspel är en välpaketerad frågesport som ser snygg ut i bokhyllan. Och ett trevligt lörd... jag menar onsdagsnöje.


/Anna

Kaffehög

Plötsligt hade jag visst bokat in lyx-lunch och lyx-fika samma dag, vilket innebär att jag idag åtminstone har landat på kontoret mellan alla raster. Under lunchen fick jag ännu mer födelsedagspresenter och själva fikat blev jag födelsedagsbjuden på. En rätt bra dag, med andra ord.

Läget just nu: Borde åka hem för att hinna i tid till lyx-(okej, rätt random thaihämt-)middagen, men är rätt sprudlande efter massa koppar kaffe på två rosterier (hence lyxfika, tänk kaffeturné) och helst skulle jag vilja sitta och skriva i några timmar nu.

Se, det går inte.

Till middagen hör nämligen ett stycke middagsgäst/mötesdeltagare. Det är nämligen dags att ta tag i tv-serie-skapandet igen och ikväll ska vi ha årets första möte!

/Anna

tisdag 24 januari 2012

Kalaskväll

Världens bästa grupp människor har ätit varma mackor och fikat tårta och delat livet hemma hos mig i kväll, såsom vi gör varje tisdag (minus tårta). Fotografen gjorde ett tappert försök att fylla tårtan med trettioen ljus, men jag undrar vad han egentligen ville bevisa. Halvvägs fick jag komma till undsättning och blåsa ut dem då de blev för varma och droppade ner på marsipantäcket.





Antagligen borde man nog diska nu, men pffhhh!

/Anna

Vi gratulerar, vi gratulerar...

SÅ här va: jag satt uppe alldeles för sent igår kväll och komponerade en födelsedagshyllning till världens bästa syster, sen slutade alltihop med att musikprogrammet kraschade och inte ville lämna ifrån sig ett endaste ljud. AAAGH!

Men, tänkte jag för mig själv, jag ska ju träffa min orkester idag! SOM TUR VAR så ställde de upp med mycket kort varsel och... ja, här är de.

GRATTIS BÄSTA KÄRASTE OCH MESTA SYSTER YSTER!!!




/Elin

31

Tja, vad ska man hitta på så här en tisdagsmorgon på årets fattigaste dag?


JAG SKA BAKA TÅRTA!

/Anna

måndag 23 januari 2012

Film! Här var det film!

Men vad har hänt? Här har vi varit duktiga och tittat på två filmer och början på ett stycke spännande tv-serie och så finns det inte ett ord som bevis här. Så kan vi inte ha det. Jag bjuder på snabbgenomgång:

Se inte!
Se! And weep!

Jamen hur ska det gååå?!
Over and out.

/Anna


Lirk, lirk, lirk

Jag är aningen lamslagen över starten på den här veckan. Ingenting särskilt har hänt alltså, det bara slog mig hur mycket jag har att göra. Det är naturligtvis relativt vad man tycker är mycket, men när ett par saker i agendan är saker som man egentligen inte kan eller tycker särskilt mycket om att göra, då tar det åtminstone stort tankeutrymme.

Det blir inte  mycket utrymme kvar för blogghjärnan.

Nu ska jag försöka mota undan allt annat och ägna någon timme åt att skriva bok.

/Anna

Så gick en dag utan väsen

Hallå, storasyster, vart är du någonstans? Jag har i alla fall gjort ingenting idag. Skrivit fyra noter, spelat in ett gitarrspår, tittat på senaste avsnittet av "Homeland"(det är spännande nu) och köpt ny mascara i stället för den jag glömde hos dig. Tittade lite på byxor och kom än en gång fram till att jag bara ska klä mig i kjol i vår. O, just det, gjorde fenomenal saffranspasta med tonfisk och kapris också. Det var bra.

Tråkmåndag, som sammanfattning. Men nu blir jag snart hämtad för att åka på hemgrupp!

/Elin

Nu blir det andra bullar

Japp, nu är det måndag och således slut på allt helgfirande, all löjligt god mat, allt strosande (okej, småspringande) på Skansen och brakfikande i soffan framför bra film. Nu ska här jobbas! Men tack, kära syster, för en fin helg. Vi gör om det, tycker jag.

Underbara grannen under mig sitter vid pianot, tragglar sig genom "Vi gratulerar". Övar inför morgondagen, kanske?

/Elin

lördag 21 januari 2012

Aningen upptagen

Lillstrumpa kom som sagt i går och sedan dess är det aningen upp och ner. På ett bra sätt. Hon är ju hyfsat lättomhändertagen, det är mest bara att se till att hon har mat framför sig så är hon så snäll så. Sedan kom mamman och pappan till storstaden i dag (med paket!).


Efter lite fika åkte vi till stan och åt ypperlig fyrarättersmiddag på Le Rouge. Otäckt mysigt, vi kämpar fortfarande med att smälta all god mat.


Jag fick mer paket (!) och ljus i efterrätten. Man gillar verkligen att bli uppvaktad.


Och jag vet, man kan lätt få för sig att orsaken till all denna uppståndelse är att jag fyller år idag. Men så är det alltså inte. Jag fyller ju år till veckan och nu när jag tänker efter kan det vara därför jag fått paket och lyxmiddag idag. Eller så är det en ny lördagstradition, får se hur det blir nästa helg.

Nu hänger hela familjen hemma i soffan där vi suckar i kapp över trånga byxor. Det är rätt fint. Och så ska vi titta på film. Också fint.

/Anna

Lördagsfeeling

Slänga skräp på tippen och kolla bräder på Byggmax. Som synes håller jag mig kvar i bilen så långt det går.


/Anna

fredag 20 januari 2012

Fredagsfeeling

Det är något särskilt med fredagar ändå, även om måndagar rent generellt är snäppet bättre. Jag märker det så sällan eftersom jag jobbar hälften av alla helger men nu så! Den här helgen får jag gäster och ska vara så ledig, så ledig. Därför försöker jag trötta ut mig ordentligt vid tangentbordet idag för att åstadkomma den där nu-har-jag-verkigen-gjort-mig-förtjänt-av-helg-känslan.

*tar en kaka till och letar grejer på youtube*

/Anna

Se där, än finns det hopp

Efter en veckas koma, mjukisbyxor och kaksmulande i soffa så bara: TADA, här är jag! Vaknade med ett leende efter en dröm på italienska, hoppade upp till frukost med färska hallon och tog tag i dammsugningen så fort det kändes godtagbart att föra oväsen.

Det verkar lagom att börja jobba igen en dag då man bara har två lektioner och det dessutom är fredag. Mjukstart, liksom. Och i eftermiddag ses vi, allrakäraste syster!

/Elin

torsdag 19 januari 2012

Nära-döden-upplevelse

Här sitter man och skriver etiketter till inläggen för glatta livet (jajamen, här tar vi vår undanflykt i att tag i saker som egentligen inte alls behöver tas tag i, jämfört med det man verkligen borde göra) när det slår en att tvättstugetiden tog slut för tolv minuter sedan. GULP!

Så man ställer ifrån sig dator på soffan för att rusa iväg när man hör en duns bakom sig. DATOR HAR TRILLAT NER I GOLVET OCH JAG SOM INTE HAR SÄKERHETSKOPIERAT PÅ EN MÅNAD ELLER TVÅ. Gissa hur mycket bok man hinner skriva på en månad eller två. Just det: DUBBELGULP!

Kollar snabbt så att dator mår bra, det verkar den göra, rusar ner i källaren där granntjej tålmodigt väntar, blir högröd och säger ursäkta och förlåt tusen gånger, rafsar ihop sakerna ur tumlaren, inte glömma ta bort luddet, rusar upp igen, skriver några kommandon och – puh! Dator verkar fatta kommandon. Dator är okej. Men i kväll är det jag som backuppar, hör jag det.

/Anna

Den som väntar på något gott...

Hmm, det verkar som att Lillstrumpa bakar något?


Undrar vad det blir. Luktar gott i alla fall.


Åh! Smet!


Jo, det skulle kunna bli bra, det här. Annars kan vi alltid ha semmelpremiär i helgen, right?

/Elin (gett upp att försöka "få något gjort" under sjukskrivningen)

Ingenting är omöjligt

När jag googlade på "Hur bygger man en tidsmaskin" (till BOKEN gott folk, till boken) fick jag träff på en länk som ställde motfrågan "Hur backar man med släp?" En i sammanhanget mycket relevant fråga.

Bilden är lånad från websidan för Kultur och Miljö, tecknare Paul Söderholm
/Anna

onsdag 18 januari 2012

Hamilton: I nationens intresse

För några dagar sedan tog vi oss till en pytteliten biograf där vi såg en jättestor svensk film, Hamilton: I nationens intresse. Mycket har sagts om stenhård träning hos Navy Seals och långa pass med proffsiga stuntmän från världens alla hörn och förväntningarna har varit skyhöga. Hur ska de tjugotal (japp, jag höftar friskt) svenska produktionsbolag som är inblandade i produktionen stå sig mot de amerikanska jättar man strävar efter att likna liksom.

Ett svar kommer här:
Det är i actionsekvenserna som filmen har sin styrka. Stundtals är det riktigt bra. Andra stunder är det mer tafatt, som när Hamilton åker till ön i Stockholms skärgård där en viktig person hålls i förvar. Så fort han kommer i land är det uppenbart att någonting har hänt, men man missar att ta till det enkla konstgreppet att få publiken att tro att fara fortfarande lurar runt husknuten. Ingen kan vara mer säker än jag på att det saknas eftersom det inte finns någonting inom filmkonsten som skrämmer mig mer än när en ensam karaktär smyger in på okänt område och man bara väntar på att någon eller något ska hoppa fram. Det spelar ingen roll inom vilken genre, jag gömmer mig ändå alltid och utan undantag bakom en kudde tills överraskningen är över. Men här knallar Hamilton raka vägen in och hittar genast bevis för vad som har hänt. På samma sätt tappar filmen fart och spänning under de scener då karaktärerna diskuterar vad som har hänt alternativt vad de ska ta sig för härnäst. De flesta av dessa informativa och därför viktiga scener utspelar sig i trista miljöer där skådespelarna inte får någonting annat att jobba med än att leverera replik och reagera på motspelaren i halvbild.

I stort är det en imponerande produkt och om man som jag gillar action ska man verkligen se den. Man önskar ju verkligen det bästa för en svensk film som den här och kanske är det därför som man drar så många paralleller till utländska succéer.

Till exempel kan jag inte låta bli att jämföra det svajiga tempot i Hamilton med hur varenda sekund av The Bourne Identity (2002) berättas effektivt i högt tempo för att hela tiden driva historien framåt. Ett liknande grepp i Hamilton hade gjort storyn och Persbrandt gott. Och när vi ändå pratar om honom, Mikael Persbrandt, så sköter han sig väl. Det är inte mycket mer att säga om saken i en filmgenre som handlar mer om berättelsen än om människorna i den. Det hör till.


/Anna

Att vi är av samma skrot och korn?

I den aldrig avstannande jakten på den perfekta headern, kollade jag igenom bildarkivet på datorn för att se om där råkade finnas något som illustrerar det Lillstrumpa och Syster Yster gör här (flamsar, tramsar, höjer oss till skyarna, gnäller, ja det vanliga ni vet).

Vad jag hittar? Tja, eftersom det är herr Fotograf som tagit de bästa bilderna är det mest sånt här:


Men vad säger det om oss?

/Anna

Kära syster ringsignal

Hej på dig som googlade på sökord och hittade hit. Det är inte utan att jag börjar associera lite.
Tankarna går ungefär så här: En melodi till bloggen! Som ackompanjerar alla våra inlägg! Och så kan man ladda ner en snutt av den till sin mobil! Att använda som ringsignal! Kanske lansera en parfym också när vi ändå är igång!

Jag tror jag drabbats av en lätt släng av hybris. Det sticker jag inte under stol med.

Slut på dagdrömmeri.

/Anna

Work in progress

Nu är jag rätt snurrig efter ett intensivt surfande efter koder att ändra headern med. Vet ni hur mycket information det finns om CSS-koder på nätet? Jag skulle gissa på hur mycket som helst, men innan jag har full koll på begreppen om vad som är vad, vågar jag inte testa att slänga in några random bokstavs- och sifferkombinationer. Bloggen kan ju brinna upp, tänker jag. Ska studera lite mer senare. Sedan, när jag är expert, blir det vind i håret på Kära Syster.

Och alltså sorry Lillstrumpa, men det är naturligtvis bara att hojta till om du har några idéer för headern/bloggen. Jag tänkte bara att du ändå är så upptagen med viktigheter...

/Anna

tisdag 17 januari 2012

Ta-daa!

Vad tycker hon om vitt? Tråkigt? Ljust och fräscht?

Jag hann precis återställa alla mina specialinställningar i Blogger-mallen som jag gjorde för den förra mallen (och som såklart var så briljanta att man vill bevara dem för framtiden in i evigheters evighet och så vidare) och så var det dags att gå hem för dagen så fortsättningen följer, som man säger.

Storebror väntar på mat där hemma så det är bara att bege sig. Tur, för annars löper jag stor risk att bli gnällhungrig.

/Anna

Så här låter det hemma hos Lillstrumpa idag

- Buhu, buhu, bu- HOST! (Harkling) Klunk, klunk, klunk... (Från inmundigande av vatten, te, kaffe)

Ritsch, ritsch, från pennvässaren. OBOE spelar. Random toner från PIANO, ass dur skala. Scratch, scratch, på notblocket. Harkling. Melodi på KLARINETT, Bb. Vänta nu, transponera f-moll för Bb-klarinett... hmm... (Riva sig i huvudet lite) ...SKIT!

- Buhu, buhu buhu... HOST!


/Elin 
(Som kanske inte ska söka till Musikhögskolan, kan man tänka.)


Tisdagslyx

När man lägenhetsvakar kan det hända att man får en söt present som tack för besväret. Och då är risken stor att man testar några till eftermiddagstekoppen.


Mmm... fika. Kanske den bästa uppfinningen någonsin.

/Anna

Ibland skriver hon en bok också

Tolvhundra ord före lunch. Jag är nöjd.


/Anna

Invirad

Min första Photo Booth-bild! Och ja, man är väl tuff och tar den första det blev.

Det är kallt på kontoret och jag hade helst velat ha en filt att lägga om axlarna, men man tar vad man har, det var mest det.

Behöver klippa luggen ungefär omgående!
/Anna

Söderfika

Tillbaka på kontoret matchar jag teet med adressen. Jag borde stanna till en sväng inne i stan på vägen hem så har jag prickat in alla malmar idag.

Nu: slut med prat – äntligen mat!


/Anna

Definiera en halvtimme är du snäll

Jag börjar bli vansinnigt hungrig, men eftersom Stadsmissionen skulle ha varit här för cirka tjugo minuter sedan enligt telefonsamtalet jag fick, vill jag inte rota fram min macka.

Nåväl, det är fortfarande mysigt.


Hurra, nu kommer de!

/Anna

---

Vilken tur att jag fortfarande är sjuk så jag får lite mer tid till hemarbete

ELLER

Vilken otur att jag är sjuk och inte orkar göra ett endaste dugg.

Det beror lite på hur man ser det. Steg ett av dagen avklarad i alla fall: Duscha och sätta på sig en massa kläder. Nu: Ingefärste.

/Elin

Idag av alla dagar

Och så var det det här med ström till datorn.

Räck upp handen alla som trodde att jag har fått med mig laddningskabeln.

Right.

Batterinivån sjunker medan jag tittar på den.

Kan bli en väldigt lång förmiddag det här.

/Anna

Lägenhetsvaka

Idag väntar jag på Stadsmissionen i en kompis lägenhet. Jag kan ju lika gärna sitta här och skriva, resonerade hon. Och se, det har hon rätt i!

Jag har möblerat om lite för att komma intill vägguttaget, och så hittade jag tursamt nog en lampa bland alla noggrant ihopplockade möbler och saker att koppla in.


Sakta men säkert ljusnar det över taken på innergården. Folk i lägenheterna tvärsöver sysslar med morgonbestyr.

Jag vakar.

/Anna

måndag 16 januari 2012

Måndagsmusik

Lillstrumpan öser ur sig filmrecensioner och jag tar tag i den musikaliska avdelningen här, vart är världen på väg?

Hörde nyss en sats ur Haydns 101:a symfoni i P2:s program "Klassiskt på hemväg" och måste ju dela med mig eftersom det passar så bra till min bok. Och här får jag nog be Lillstrumpa om hjälp i det musikhistoriska: Att den andra satsen numera kallas "uret" lär väl vara en efterhandskonstruktion som så mycket annat inom den klassiska musiken. Men går det att få reda på om Haydn ändå var lite inspirerad av klockor när han komponerade stycket?

Lyssna och njut!


/Anna

Eftermiddagar, alltså. Inte alls lika bra som förmiddagar.

Seriöst, kan någon sparka lite på mig? Jag har cirka två veckor på mig att sammanställa mitt arbetsprov till musikhögskolan, varav båda veckor är hyfsat fullbokade med en helgkurs däremellan, och jag bara *tar trefika och läser lite bok* ARBETSMORAL MINUS NOLL!

Och så visar det sig att min frisör är ledig på måndagar. Elin, snart en fluffboll nära dig.

/Elin

Pimp my office

I helgen ordnade Fotografen en "pläd" till soffan på kontoret och i vanlig ordning när han själv får välja ska det helst se ut som ett dött djur. Jag har nu matchat med tulpaner i vas. Det hela är mycket fint att titta på och jag ser fram emot att komma hit resten av veckan.


/Anna

17 rätt av 20 möjliga

Klart jag var tvungen att göra Expressens webtest "Hur mycket kan du om Stjärnornas Krig?"

Vad jag drar för slutsats av poängen? Jag måste så klart se om dem, så där kan vi inte ha det!


/Anna

Finn fem fel

Hrrm... alltså, min arbetsplats ser ut så här:


1. Mörkt
2. Stökigt (fast inte mitt skrivbord, det är mittemot det är rörigt, tyvärr i mitt blickfång)
3. Inga tulpaner! Ska nog skaffa det i dag
4. Men hallå, inget kaffe! Fast nu är kaffebryggaren fritagen igen från sina gisslantagare filmteamet som ockuperade köket med några viktiga scener.
5. Ingen banankaka. Men väl en smörgås och en kardemummabulle med surdeg i.

Summa summarum: Mmm... måndag

/Anna

Mmm... måndagar


Ystra tulpaner som gör sitt bästa för att hoppa ur vasen och banankakan som jag har varit sugen på i två veckor. Kaffe, dator, förmiddagsljus. (Man kan se det som överexponering, men jag väljer min mer poetiska förklaring.) Det blir en bra vecka, det här!

/Elin

söndag 15 januari 2012

Vi provar den där Hamilton då

Vi är på okänd mark och ska se Persbrandts omtalade sexpack på äventyr runtom i världen. Närmare bestämt i/på Lidingö, en biograf vi aldrig besökt förr.


Tack Strumpan för att du tog tag i inlägget nedan. Själv är jag fortfarande i chock.

/Anna

Denna länken den ska vandra, från den ena till den andra...

Simona har skickat en massa kärlek till oss och vi kan bara tacka, bocka, rodna och fnittra lite nervöst över uppmärksamheten. SAMT skicka vidare (vilket inte riktigt är min grej heller, egentligen, men ibland får man böja sig för the greater good), eftersom det från början handlade om en utmärkelse till bloggar som har få läsare och borde ha fler.


Vi (Lillstrumpa och Syster Yster, vilka annars?) har enats om att ovanstående i högsta grad gäller Sandras eminenta blogg, med motiveringen att hon dels skriver om bra och tankeväckande saker (och är en av de främsta biblioteksförespråkarna jag träffat på) men framför allt skriver hon så in i bomben BRA. Sådär så att man ryser lite grann och tänker att man nog ska sluta blogga tills man lärt sig skriva ordentligt. Okej, det där sista kanske var en mer personlig tanke från bara en av oss. Men bra är det! Läs! Och...

Låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå...

/Elin

Second breakfast

Tips på lunch som måste avklaras på femtonminutersrast: platt mat.


/Anna

AAH, we're under attack!

... Eller i alla fall så är datorn det. Min stackars Macbook blev precis överfallen av en bit banan. Okej, det var roligare i stunden än i skrift.

/Elin

Tjejsöndag

Det är bara när vi är enbart tjejer i butiken en hel dag som man kommer att tänka på att det faktiskt är en järnaffär. I dag kan man alltså inhandla skruv och plugg och färg av mycket piffiga säljare. Känns fint.

/Anna

lördag 14 januari 2012

"A kind of magic"

Efter en högst oinspirerande men ändå helt okej dag i butiken, lagade jag mat och damp ner i soffan. Och så tog jag mig äntligen för det där som jag tänkt på så sjukt länge: Bokmässan.

Antal hotellrum kvar: några
Antal flygresor kvar: få
Antal tågresor kvar: noll

Och då har jag inte ens börjat fundera över det där med att ta sig in på mässan. Hur går det till egentligen? Jag menar, av alla tusen varianter av inträden man kan välja, vilket är mitt?

Den enda ljuspunkten just nu är att vi har köpt ett samlingsalbum med Queen´s bästa låtar. Det är nog femton år sedan jag hörde dem sist, och ändå kan jag vartenda solo, varenda stämma...

/Anna

Den här filmbloggaren ligger i lä

Vanligtvis är det jag som skriver om film här, men sedan Lillstrumpa förvandlades till Väääs har någonting hänt. Och inte mig emot. Jag ser fram emot fler djupanalyserade recensioner som den nedan. Mighty impressed!

Om jag får tag i biljetter till Hamilton i kväll, skriver jag kanske några rader om den. Annars är det bara att hoppas på att Väääs inspireras av smickret här och guidar vidare genom filmdjungeln.

/Anna

Lördag förmiddag med surpris

Precis såhär ska lördagar vara! En enkel "glömde köpa mjölk till bullbaket"-promenad tog mig förbi en skylt jag aldrig sett förut:


På skylten står det "Antikvariat Boksamlaren" - öppet fredagar 10-14 eller när flaggan är uppe". Flaggan var uppe! Efter ett tags velande om jag hade tid/ork/lust kom jag fram till att det var självklart, gick ned för trappan och möttes av denna syn:



Book heaven! Prydligt sorterade böcker i kategorier som vilket bibliotek som helst skulle vara stolt över. Efter att ha slukat det mesta med blicken bestämde jag mig för de här små godbitarna:


Men gissa om vi ska dit nästa gång du kommer till stan, Syster Yster!

/Elin

"Short Cuts" eller Varför 90-talet är ganska över


Så: Jag såg "Short Cuts" (1993) igår. Anledningen att jag hyrde den var att jag alltid har gillat den sortens filmer där man får följa en rad olika personer som förmodligen, men inte uppenbart har någon koppling till varandra. En av mina favoriter är "Magnolia" (1999), som brukar beskrivas som just "Short Cuts-inspirerad". 

Kort bakgrund: Robert Altman har, inspirerad av åtta noveller och en dikt, delvis skrivit och helt regisserat denna historia som innefattar 22 olika karaktärer ur olika samhällsskikt. Det handlar om äktenskap i upplösning, barn som ligger i koma på sjukhus, otrohet, alkoholism och diverse andra moraliska dilemman. 

Filmen är tre timmar lång och jag satt i samtliga tre timmar och funderade på varför jag inte tycker om den. Den fick mycket bra kritik vid premiären för snart 20 år sedan, på Imdb har den fått betyget 7.7 av 10 och jag har hört talas om den många gånger, kanske inte den säkraste kvalitetsmarkören men det säger ändå något. 

Och jag tror att det är så här: en del filmer är så hopplöst förenade med tidsandan att de inte går att förstå i efterhand. "Short Cuts" är en klockren dokumentation över det tidiga nittiotalet, precis som "Vänner" ett år senare skulle bli den officiella krönikan över resten av årtiondet. Frustrationen över en generations vilsenhet efter 60-talets idealism, 70-talets frihetsromantik och 80-talets individbygge lyser igenom i varje relation som portätteras. Karaktärerna är desillusionerade, lite smågnatiga och ja, rent ut sagt bittra i en del fall. Det skriks och det grälas, det visas upp nakna könsorgan och det festas i något slags kollektivt utrop från generation X: Se mig! Och jag förstår att filmen togs emot väl när den kom. Äntligen en film som förklarar hur det verkligen är! Eller, för att citera baksidestexten på DVD:n: "Ingen film, varken före eller efter, har lyckats fånga komplexiteten i människans känsloliv och samspelet människor emellan som Short Cuts". 

Ja, så är det säkert. Inom en tioårs-period, i alla fall. Men, för allt i världen, om ni intresserar er för 90-talets anda (som jag faktiskt ändå gör), se den! Se även "Reality Bites" (1994), med Ethan Hawke (som kanske personifierar eran mer än någon annan).

Vill ni bara se en bra film i samma stil, välj "Magnolia". Eller svenska "Sånger från andra våningen" (2000), som kommer att stå sig ett bra tag till.

Varsågod för tips!

/Elin


fredag 13 januari 2012

That's all, folks

Sammanfattning dagen:

  • Lukten i badrummet borta. Bra. 
  • Såg "Short cuts". Inte bra. (Jag kanske återkommer i ämnet)
  • Gick ut en sväng, pratade med trevliga människor. Bra (för att det var trevligt) och inte bra (för att det gör ont i halsen)
  • Lagade cannelloni med lax. Mycket bra. För lite sås. Inte bra.
  • Drack oräkneliga koppar te. 
Ja, det var den dagen. A tiny bit deprimerande, faktiskt.

/Elin

Dagens craving


För när man är sjuk får man göra en sats och äta upp den själv, det står i reglerna. Strax ska jag göra lite cannelloni också.

/Elin

AW på kontoret!

Några kritiska ögonblick gick innan korkskruven dök upp. Nu är allt frid och fröjd.

/Anna

Men vad handlar den om då?

Lillstrumpa efterlyste en fortsättning om skrivminglet i går när jag ringde upp henne för att höra om det verkligen var så illa ställt med rösten som hon påstått. På ofrånkomligt storasyterligt manér höll jag på att skratta ihjäl mig och måste eventuellt ge henne smeknamnet Sir Väääs ett tag. Vi får se.

Hur som helst, jag är inte den som är den, så jag har bläddrat lite i anteckningsboken (jojomen, man är väl förberedd när man ska bli matad med utgivna författares visdom!) och kommit fram till följande:
Skrivminglet med tillhörande skrivprat handlade väldigt mycket om utgivning, både hur man på bästa sätt gör intryck på förlagen, men också hur man kan gå tillväga om man vill ge ut boken på egen hand genom att bland annat utnyttja sitt kontaktnät och sociala medier. Mycket intressant. Mest handlade det förstås om hur omöjligt det är att få sin bok utgiven, men det är fullkomligt ovidkommande.

Författarna som uppträdde på scenen gav också några bra råd kring själva skrivandet som:

  • Karaktärerna måste ha ett liv innan historien börjar
  • Boken måste handla om något (låter självklart, men men)
  • Låt det som händer hända ordentligt
  • Skriv om kanske en sak av hundra av allt man lärt sig genom research
När jag pratade med Simona efteråt kom mitt eget skrivprojekt på tal och jag berättade ospecifikt om vad det är för slags historia. "Men vad handlar det om?" undrade hon och jag förklarade att jag inte ville berätta riktigt än. Men det är en viktig fråga att bära med sig och inom en kort framtid kommer jag att behöva en sammanfattning av min historia om jag vill börja skapa intresse för min bok. Och det vill jag ju.

Någon som verkligen lyckades skapa intresse för sitt skrivande var Susanne som har gett ut sin Morgongåvan själv (hon var en av dem som generöst delade med sig av alla sina erfarenheter kring det) och jag passade på att köpa ett exemplar. Det är ju bara så fint med en hälsning från författaren själv på första sidan.

Det var ungefär det hela.

/Anna

Boktrailer

På kontoret vädrar jag begreppet boktrailer i dag och vi letar inspiration för hur sådana ser ut. Den här var så fin att den får pryda ett inlägg:


/Anna

Har man inget annat för sig, så

Det luktar skumt i mitt badrum. Jag städade, men det hjälper inte.

Jag är så där med lukter, lite som en hund. Jag kan inte ha parfym, för då går näsan hela dagen och frågar hjärnan vad det är som luktar. Hjärnan svarar, näsan säger jaha och frågar igen fem minuter senare eftersom den har minne som en guldfisk. Om jag råkar glömma att bädda sängen ordentligt innan jag steker purjolök vaknar jag mitt i natten av oset och kan inte somna om förrän jag bäddat rent i sängen.

Lukter stör mig. Jag kan leva med att det är stökigt ibland (okej, ganska ofta), att nagellacket har flagat och det stör mig inte det minsta att jag har två månader gammal kladdkaka i kylen (fast jag eventuellt ska slänga den snart) men skum lukt, det klarar jag inte av. Det blir till att totalrengöra hela badrummet och rensa avlopp om det inte går över snart. Hoppas det gör det.

Men först, varm soppa.

/Elin

Och ingen har köpt honung

Jaha, så sitter man här med filt runt sig och känner sig allmänt ynklig. Jag försöker mig på ett "Aaa" ibland, men det enda som kommer ut är "Vääs". Det verkar som om jag får ställa in kören idag...

För att se det från den ljusa sidan: Om jag är sjuk så betyder det att jag kan ställa in helgens millioner alla aktiviteter, såsom "baka bullar till kyrkfikat", "delta på församlingsfest", "spela i kyrkan" (I know, mycket kyrka den här helgen, det råkade bli så) och bara koncentrera mig på det viktigaste; "Sammanställa arbetsprov till musikhögskolan". Man måste ju tänka positivt, liksom.

Jag blir nog tvungen att sjukskriva mig via sms, tror inte rösten ränker ens till ett "Hej, det är Elin"...


/Vääääs

Tur att jag är så proffsigt sval

Skrivarminglet var precis den kick off jag visste att det skulle vara. Hur bra som helst! Och mycket fint att äntligen träffa arrangören av det hela, Ann Ljungberg, som ska läsa min bok senare i vår. Jag har ju blivit med lektör!

Vad jag däremot aldrig kunde ana var att prata med så många genomintelligenta och innerliga människor, en handfull nya bekanta på bara en kväll. Man bara: Hej hur länge har du skrivit? och så pratar man som om man har känt varandra hur länge som helst tills: Vad var det du hette? för att man glömde presentera sig av bara farten.

Dessutom fick jag äntligen träffa några av mina bloggidoler, och jag kallar dem det eftersom jag insåg när jag hälsade på Pernilla och Simona (kolla gärna in bilderna hos dem, den här coola katten hade inte sinnesnärvaro att ta fram kameran) att typiskt, jag är starstruck! Tur att de var hur jordnära och fina som helst.

I morgon kanske jag reflekterar om vad som faktiskt hände på minglet. Men eventuellt inte, måste smälta intrycket av att bli plåtad tillsammans med någon ungefär två sekunder efter att man träffats först. Sa jag starstruck?

/Anna

torsdag 12 januari 2012

Svammel med lite sammanhang

Lillstrumpa är mycket riktigt hes, började vikariat på ny skola idag och som någon lite fint uttryckte det, det var ganska högt i tak. Det blir nog en sån där natt när man måste vakna hela tiden för att man behöver svälja. Men, första dagen avklarad i alla fall och det måste ju firas.

På tal om motsatsen, dagens mest desperata: Jordnötssmör och Noblesse. Räknas icke som att fira, så det har jag fortfarande innestående.

Undrar hur länge man får spara firande?

Ja, nej, men tack för ikväll då, hoppas du har det bra på skrivargalejet kära syster!

/Elin
(Ska inte prata mer för idag, ska nog inte ens skriva verkar det som)

Rapport från någonstans mitt i

I dag är ingen bra dag. Men nu har jag äntligen fått ner på papper det där som jag länge försökt hålla i huvudet. Det fina med att plita kortsynopsis för varje avgörande händelse är att man ser om historien blir logisk eller inte. Själv är jag nöjd, äntligen ser jag hur de kommande nitton avsnitten kan komma att avlöpa varandra och det fungerar. Om avsnitten bara kunde fylla sig med text lika snabbt som jag tänker ut handlingsförloppet vore det toppen.

Nu är det dags att avsluta, äta något och klä på sig riktiga kläder. Bevis för att det inte är någon bra dag.

/Anna

Medan man äter två mackor med avokado

Det undgår väl ingen att det regnar idag. Då och då slår skurarna mot fönstret. Det ackompanjerar radion fint. Jag hoppas att de nya tulpanerna håller längre än de gamla och att knopparna på orchideen i fönstret ska slå ut, liksom de två som redan vecklat ut sina blommor. Tänk om jag hade antecknat vad som ska hända härnäst i min historia, efter att huvudpersonen blivit kallad till stadshuset. Då hade jag kunnat skriva om det i stället för det här. Jag ska tänka ut någonting smart medan jag sorterar tvätt, snart är börjar min tvättid. Och i kväll ska jag på skrivkickoff. Det är inte det officiella namnet, det var bara något jag hittade på nu. Men det passar bra. För jag tror att jag kommer vakna i morgon bitti med en helt ny energi att få boken klar.

/Anna

Ps. Lillstrumpan är nog hes nu.

onsdag 11 januari 2012

Upside Down-matlåda

När Fotografen gjorde i ordning matlådorna i går förkunnade han stolt att matlådan skulle vändas upp och ner över tallriken när man la upp maten eftersom han hade fyllt lådan tvärtom.


Tyvärr var jag tvungen att massakera innehållet för att tvinga isär pastan. Tanken var god, liksom maten i sig, men...


/Anna