lördag 30 juni 2012

Dagens uppföljningsfråga:

Skulle jag dejta en kille i vinröda tights då (observerad från fönstret)?

Också mycket osäkert.

/Elin

fredag 29 juni 2012

Kvällens bioäventyr


Jag tog med en vän och såg "Snow White and the Huntsman" (2012). Hon fick välja för att hon var födelsedagsbarn, det stod mellan denna och "The amazing Spiderman" och ja... man kan väl säga att jag hade hoppats på den andra.

Men! Glatt överraskad blev jag, för den visade sig vara långt bättre än förväntat. Storyn kan vi ju, Snövit är vackrast i världen och den onda drottningen måste döda henne (med äpplet) för att få evigt liv och fortsätta vara ond. Däremot berättat på ett sätt som ligger närmare bröderna Grimm än Disney, och med en hjältinna som i stället för att sitta och vänta på prinsen ikläder sig rustning och leder slaget om Midgård... förlåt, landet. Men en viss (eller ganska mycket) inspiration från "Sagan om ringen"-filmerna är nog ofrånkomlig. Vart var jag?

Jo, filmen. Kristen Stewart levererar nästan för en gångs skull, jag hörde någon klaga på att hon bara har ett ansiktsuttryck men jag såg i alla fall tre. Chris Hemsworth är en skön antihjälte och Charlize Theron har nog väldigt kul i sin formpressade drottningstass. Regissör och producenter har satsat hela vägen på action, det dundrar konstant i salongen och det intrikata triangeldramat mellan Snövit, jägaren som blir hennes beskyddare och barndomsvännen blir mest en antydning.

Jag vill också, i egenskap av musikens skyddshelgon här på bloggen, slå ett slag för James Newton Howard som har skrivit musiken. Men vadan denna trend med dvärgar som sjunger folksånger som sedan övergår i storslagna arrangemang? (Se senaste Pirates-filmen, samt redan nämnda Tolkien-filmatiseringar och förmodligen alla andra fantasyfilmer som produceras i år). För några år sedan var det maffiga körer som gällde, nu är det soloröster.

Betyg: Värt, bra bioupplevelse.

Men tänk "Spiderman", då snackar vi. Och nästa "Batman"... Mycket att se fram emot nu!

/Elin

Dags för lurar med lugn musik nu, hör alla det?

Det vore synd att påstå att min skrivarkoncentration blev bättre av att kontorsgrannen drog igång värsta techno-beatet (Trance? Disco?) på sina högtalare. Men jag ser heller ingen anledning att be honom låta bli. Istället låter jag mig sporras till att koncentrera mig ännu hårdare.

Först ska jag nog bjuda honom på kaffe.

/Anna

Skärp mig, någon!

Tempo nu då, Anna! Chup chup!
– Men det här ordet känns inge bra och den där meningen låter konstigt och...
Fokus på målet nu! Du vet var handlingen är på väg och hur scenen ska sluta!
– Men åh, sluta tjata... Det är inte fullt så enkelt, man måste ta sig till slutet på ett spännande vis...
Och det kommer du fram till genom att hänga på bloggar och twitter??!
– Ehh...??!
Tro inte att jag inte ser vad du håller på med!
– Ja... men du vet... måste hitta inspiration någonstans...
??!!!
– ...och liksom ba du vet... vila hjärnan lite?
!!!!!!
– Jaja!

/Anna

torsdag 28 juni 2012

En fråga som uppstod när jag cyklade hem

Skulle jag dejta någon i ljusblåa chinos?

Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte.

/Elin

Kaffesugen reder sig bäst själv

Idag tog jag tag i det här med att kaffet på kontoret är i det närmaste odrickbart. Så vad gjorde jag? Rengjorde och avkalkade kaffebryggaren? Nä. Köpte nytt, godare kaffe? Förvisso. Tog med en egen bryggapparat hemifrån? Jajamen!

Kolla bara så uppspelt min mugg ser ut där den väntar på att kaffet ska bli färdigt. Den kan knappt bärga sig!


Och alltså.
Det är inte så att jag är snobbig precis.
Efter lunchen (håll för öronen nu alla baristor) micrade (!) jag det som var kvar. Och ändå var det godare än det som tillverkas i köket. Då fattar alla nivån, jag handlade av ren överlevnadsinstinkt.

/Anna

Idag har vi nått framtiden


Tillbaka till Framtiden, kanske den bästa triologin i världshistorien. Se!

/Anna

Uppdatering: Fast alltså... eehhh... det var visst igår. Men skit i det nu. Kul ju!

Sommarlovsmorgon

Knasig kväll igår! Jag var hemma hos T och åt jordgubbar med glass till middag. Sen sminkade jag mig en massa och gjorde korvar i håret för en fotosession, som blev lite avbruten när en tredje part råkade välta ut en kanna te över foten och orsaka en andra gradens brännskada. Men efter lite upptorkande och tröstande och avkylande och yoghurtbaddande var vi igång igen, 545 bilder bidde det till slut! Förlåt för bristen på bevis.

Nu är det frukost framför "Morden i Midsummer"! (Man kan tänka att det är som sommarlovsmorgon för vuxna, lika corny fast lite läskigare.)

/Elin

Kärleken till Scrivener

Mästarinnan på att beskriva skrivarprocesser med entusiasm och generositet har äntligen skaffat Scrivener, ett program jag själv använt i kanske två år (skämmes lite nu på grund av att jag inte ens kan hälften av alla funktioner det användbara skrivverktyget bjuder på).

Det är en ren fröjd att läsa vad Simona har kommit fram till, så här två dagar in i förhållandet med Scrivener.

Eller vad tycks om följande: "Det är som att ha levt i en svartvit film och kliva ut i färg." Det stämmer exakt! Och jag lovar, det är inte ens förälskelse-pirr. Det är kärlek som håller år efter år.


/Anna

onsdag 27 juni 2012

Om en midsommar

Solen var varm, fåglarna var glada, nätterna var ljusa, fötterna var bara, håret var skitigt, getterna var skygga, björnarna var osynliga, myggen var törstig, sjön var kall, bastun var het, traktorerna var gamla, landsvägen var dammig, skogen var sval, hundarna var ivriga, kaffet var gott, bullarna var nybakta och jag gjorde mitt bästa för att spendera så lite tid som möjligt i den mjuka sängen med det fluffiga täcket.

Med andra ord var det ungefär som vanligt. Jag kommer aldrig någonsin att bli mätt på Ångermanland.









/Anna

tisdag 26 juni 2012

Goda vanor

Mina bästa bortförklaringar till att jag aldrig blir klar med mitt bokmanus sammanfattas i den här helt sjukt bra artikeln om att skriva mer effektivt, "How I Went From Writing 2,000 Words a Day to 10,000 Words a Day"

Jag misstänker att mina bästa verktyg för att komma igång med redigering och slutföra projektet finns där också. De tre stegen som författaren bakom texten (hittills) har kommit fram till ökar skriveffektiviteten avsevärt heter Knowledge, Time och Enthusiasm. Hur bra som helst!

Därför tog jag helt sonika datorn i knät efter Allsång på Skansen, öppnade Scrivener-dokumentet, valde modigt och ack så olikt mig ut scenen som innehåller den första dramaturgiska vändningen och SKREV. Sorry, nu berättar jag inte alls det här i rätt ordning så att alla hänger med på hur STORT det här är, men det är för att jag jobbar annorlunda nu.

Alltså.

Förr: Skrev allt från början och när jag fastnade började jag om. Från början.

Nu: Är sjukt effektiv och jobbar där det behövs, vilket kan vara mitt i manuset eller var som helst. I kväll kände jag till exempel för att skriva en scen med action, vilken förde mig till ett avsnitt med en dramatisk vändpunkt. Och jo, jag tror att den är mer dramatisk nu än innan.

Dessutom har jag lagt mig till med ännu en vana (alltså, skratta inte nu för att jag bara har haft min nya skrivarvana i en (1) kväll, gläds istället!), plötsligt förstår jag varför alla bloggande författare återkommer till detta med PRALINER. Jo, för antagligen kan man inte skriva utan dem. (Tusen tack för dem, Lillstrumpa. De är goda!)


Det är väl bara en tidsfråga innan jag börjar springa också, huvaligen.

/Anna

måndag 25 juni 2012

Man ska hålla det man lovar. Eller: Prometheus

Det är väldans vad jag hej vilt snuddar vid filmer jag sett med ett "fast det tar jag i ett eget inlägg senare!" Jag har upptäckt att de där "egna inläggen" sällan eller aldrig uppstår och tänkte därför motbevisa mig själv.

Veckan innan midsommar såg jag Prometheus med ett gäng glada människor och tagen av stundens adrenalin sköt jag upp recensionen. Tills nu. Adrenalinet har lagt sig, ojojoj vad det har lagt sig, och mer än så borde jag egentligen inte behöva säga.


Men såhär:

Det som är bra med Prometheus är Noomi Rapace som jag älskar här. Krallig och fulsnygg och liksom så på riktigt (kontrasten är stor till hennes svala motspelerska Charlize Theron). Jag gillar också storhetsvansinnet i berättandet, miljöerna och alla specialeffekter. Storyn är larger-then-life och en hel fantasifulla gadgets presenteras (älskar gadgets!). Fantastiskt och sjuuukt äckligt på samma gång. Skrämde skiten ur mig eftersom jag är en fegis som egentligen inte ska se sånt här.

Det som är dåligt med Prometheus är storyn, karaktärerna, dialogen, tempot. Den verkar streta mot det minimalistiska berättandet som äger i den allra första Alien-filmen, men som är omöjligt här med tanke på hur mycket krut som läggs på slemeffekter och larver som bokstavligt talat kryper in under huden. Dialogen är klyschig, karaktärerna ointressanta och när jag började snegla på klockan insåg jag att jag var – huvaligen – uttråkad! Får ju inte hända!

Trots detta tycker jag ändå att man ska kolla på Prometheus, särskilt om man gillar den här sortens filmer. Kanhända är jag inte rätt publik, jag älskar att killen bakom suckade belåtet i samma stund som eftertexterna började rulla och meddelade sin vänner att det var det bästa han sett. Ståpäls på armarna rakt igenom och sånt, sa han lyckligt.

Lika bra att erkänna: jag är lika delad som avokadon i salladen på midsommarbuffén. Jag är nöjd över att ha sett. Men behöver aldrig mer se igen.

/Anna

Återanpassning till verkligheten (går ganska dåligt)

Norrland: Tänk Underbara Claras landskapsbilder, tänk skira blommor i grön mossa, hundar som skäller från hundgården, partytält. Tänk älgar som hoppar fram och viftar med hornen (jo, för det gör de, och jag skulle vara tacksam om Syster Yster kunde lägga in en ljudfil med hur de låter när de viftar), björnar som inte vill visa sig, iskalla dopp i sjön och vedeldad bastu. Och tänk att klockan är tre på natten fast det lika gärna kunde vara mitt på dagen när det är mulet ute.

Och gigantiska myggbett på vaderna!

/Elin

fredag 22 juni 2012

Det här med natt och dag, är det så noga egentligen?

Sitter i underbart lantkök med släktingar jag inte sett på år och dag. Klockan är mitt i natten men ljuset är som mitt på dagen (när det är molnigt). Snart ligger köttet i marinaden, bullarna är redan bakade och gräset är klippt. Nu är det midsommar!

/Elin

onsdag 20 juni 2012

Man bara: har hon hela instrumentförrådet med sig?

Alltså, när jag tröttnar på bloggar läser jag twitter. Man kan säga att Lillstrumpa gör ungefär likadant: när hon tröttnat på gitarren tar hon fram en av alla flöjter ur väskan istället.


/Anna

Mot solnedgången

Hej då, nu drar vi!


Fotografen och jag kom ihåg att ta med oss Lillstrumpa på midsommarfirande i år. Himla fiffigt eftersom manicken vi försökte tvinga till samarbete med bilradion för att spela musik inte fungerar särskilt bra.

Men! Så här ser det alltså ut i baksätet:


Fiffigt är ordet.

/Anna

Trollar med knäna

Hade jag fått välja själv, skulle jag kanske inte lägga in ett massivt arbetspass timmarna innan det är dags att åka på minisemester. Men när jobb trillar in är det bara att ta tag och göra det bästa man kan med den lilla tid som finns. Låter jag missnöjd? Tja, vad kan jag säga. Den här dagen kunde ha varit betydligt bättre.

Lunch på det.

/Anna

tisdag 19 juni 2012

Tips från coachen

Jag googlar försäkringar.
Det är sjukt tråkigt.

Men!
Det hela blir betydligt festligare efter att ha rotat fram ett paket med pepparkakor från längst in i skafferiet. Pepparkakor är ju kända för att vara kanske det allra bästa kaffegodiset. Och lättar upp vilken försäkringsgoogling som helst. Det är säkert!

/Anna

måndag 18 juni 2012

Sjunka ner i biofåtölj – check!

Den här dagen alltså.
Den började svintidigt med att vi roddade rekvisita tillbaka till rekvisitaförråd.
Jag gick på ett lyckat möte och därefter hämtade jag en bil full med kamerautrustning som jag levererade till en kund och därefter lämnade tillbaka bilen till ägaren igen.

Sen lunch.

Och så tog jag tag i anteckningarna från mötet och skrev ihop en produktionsplan.

Men! Sedan blev jag äntligen medbjuden att gå på bio! Bistro och film på Rigoletto! Prometheus! Den filmen förtjänar förstås ett alldeles eget inlägg och vem är väl jag att förvägra den det? Dessutom måste jag nog sänka pulsen ytterligare. Det finaste med den var ändå killarna som satt bakom oss och som bjöd min kompis på tuggummi när det stod klart att ingen i vårt sällskap kunde erbjuda henne det. Hur ofta händer det liksom? Man fick ju lust att bli bästis med dem. Dessutom: Just som eftertexterna började rulla till en lågmäld melodi hördes en tydlig suck av belåtenhet bakifrån: "Ahh... Vilken film!" Själv är jag mer inne på att säga: "Ahhh... vilken kvinna Noomi Rapace är!" Men mer om det i morgon.

Nu har jag tydligen viktiga beslut att ta.

/Anna

söndag 17 juni 2012

Kli!

Snart är det midsommar och vi ska åka bort i frid och fröjd. Och jag fantiserar om att sitta långa, tidiga morgnar och skriva-skriva-skriva.

Ville bara säga det.

Lite synd att jag ska hälsa på min kusin som jag inte har sett på jättelänge och som jag eventuellt kommer vilja prata rätt mycket just under de där tidiga morgnarna. Och resten av dagarna också.

Fast mest lyllos mig som får hälsa på min kusin som jag inte har sett på jättelänge och som jag eventuellt kommer att vilja prata rätt mycket med mest hela tiden.

Fantiserar ändå rätt mycket om att sitta långa, tidiga morgnar och skriva-skriva-skriva. Det skulle vara vackert. Plus att det skulle bota en del av klådan.

/Anna

Maxad helg



I fredags sprang jag på stan i panik över vad jag skulle ha på mig på bröllopet igår och insåg att alla klänningar som inte är svarta eller vita eller kostar minst femtonhundra spänn, är sydda i en form som accentuerar mage och höfter. Kul, för det var exakt vad jag ville framhäva. Inte.

Istället klädde jag mig i det alternativ jag redan hade i garderoben som inte var svart eller vitt utan istället är prytt med höstlöv. Hittade en par gamla skithöga klackar till (som en gång orsakade att jag landade på knä när jag gjorde entré i en bar och fortfarande är känslig för lätta stukningar i vänsterfoten) och tillsammans med en kavaj som jag trots allt fick med mig under den plågsamma shoppingrundan i fredags, kände jag mig snygg.

Plus att det regnade lite vilket innebar att jag fick användning för mitt allra finaste paraply, voilá:

Gammalt är bäst!
I morse vaknade vi efter alldeles för lite sömn hos mina svärföräldrar i Ludvika och åt frukost med dem innan vi packade in oss i bilen och åkte hem till Stockholm eftersom jag – tadaa, jobbade i butiken idag. Eftersom det regnade så mycket att gatorna förvandlades till floder var det ganska tomt på kunder. Istället blev dagens höjdpunkt en inblick i lyftkranspussel. En lyftkran som har använts för att lyfta in delarna till den vansinnesstora lyftkran som monterats ihop på en innergård i närheten av butiken för att riva typ ett helt kvarter av city, plockades isär på gatan utanför. Olidligt spännande. För jag vill ju typ köra lyftkran.

Tuffa människor i neongult jobbar med lyftkran.
Okej, vars var jag nurå... Jo, sedan mötte jag upp Fotografen (som har filmat grejer till en trailer tillsammans med våra regissörer idag) och var behjälplig satt i en stol och åt chips medan han jobbade klart.

Och nu måste jag sova. Morgondagen kommer starta lika maxat som hela helgen har varit och jag är redan alldeles för trött och är uppe alldeles för sent.

Ps. Jag längtar verkligen efter att gå på bio nu. Kan se vadsomhelst bara det innebär att sitta nedsjunken i en röd plyschfåtölj...

/Anna

fredag 15 juni 2012

Och en glad sommar

Jag har uppdaterat dåligt i dagarna, mest fokuserat på att bli klar med allt innan semestern. Men, saker jag tänkt skriva:

Anna; Jag vet, de är söta! Fast filen funkar inte på min dator.

Plats för foto på grym gräddtårta med berg av bär på, till en avslutning. God var den också.

Hårborttagning, borde finnas någon slags skatteavdrag för det. Tar sjukt lång tid ju.

Nu springer jag till tåget, utan dator!

/Elin

Gårdagens låt

Okej Strumpan, nu har jag haft den här låten på hjärnan ett tag, så nu tänkte jag dela med mig av den. Ingen fara, den är supersöt och det är våra favoriter som sjunger. Men när man vaknar med texten: "Every single time I come on this show it´s really weird, really weird..." är det dags att göra något åt saken. Och alla vet att det bästa man kan göra med låtar som går på repeat i hjärnan är att outa dem på ett eller annat sätt. Så, varsågod:


Aahhh.... Dom är så söta! Dör faktiskt.

/Anna

Att leva sin dröm

I uppladdningen inför sommaren fixar somliga strandkroppen genom att träna eller banta. Andra gör sig redo för semesterpulsen och slappnar av och unnar sig. Men författare, kanske framför allt wannabes som jag själv, ser fram emot extra skrivtid och energi att slutföra sina romanprojekt.

Därför är det ju väldigt lägligt att ställa upp i en novelltävling för att boosta skrivandet med både en deadline och fina vinster som morot. Hos författarcoachen Ann Ljungberg finns det en fin-fin tävling på temat "Att leva sin dröm." Den som vinner där får gå på skrivarkurs i Las Palmas!

Då så.

Nu har jag inte tid med det här.

Har ju novell att skriva.

/Anna

onsdag 13 juni 2012

Utspiration

Jag värmer upp inför bokmanusredigeringen med att skriva en novell som utspelar sig i mitt bokmanus. Mycket praktiskt att känna karaktärer och miljö redan från början, visst? Dessutom är huvudpersonerna två av karaktärerna som inte har fått så mycket plats i boken och som riskerar att vara alldeles bortredigerade när jag är färdig.

Målet är att den ska vara färdig strax efter midsommar och skickas in till tävling. Det är enda sättet för mig att slutföra noveller, har jag märkt. Ordentlig deadline.

Förhoppningsvis blir jag mer på det klara med hur bokmanuset ska utformas av novellskrivandet. Kanske hittar jag rätt uttryck bland all inspiration.

Det här inlägget av Amanda kommer i alla fall vara till stor hjälp. Jag börjar inse att lektören kan ha rätt i att mina 74 000 ord borde strykas ner till 60 000. Ja men ni hör ju, det börjar klia ordentligt i skrivarfingrarna!

/Anna

tisdag 12 juni 2012

Inspiration är tid

Ända sedan jag såg Wes Anderson´s nya film Moonrise Kingdom (knasig, vacker, rolig, estetisk) har inspirationen bubblat. Fast sedan drunknade jag i jobb och har liksom inte hunnit omsätta inspirationen i arbete. Men nu! Nu är dagarna lugnare och idag tänkte jag att jag lätt skulle hinna ta igen förlorad skrivtid. Så vad gör jag? Twittrar och läser bloggar såklart, duh! Plus skissade på en novell.

Jag tror i alla fall att all den där texten som ingår i mitt bokmanus börjar forma sig till någonting som skulle kunna bli bokens språk, själva uttrycket liksom. Om det går att omvandla i verkligheten visar sig när jag väl sätter mig och skriver.

I morgon kanske.
I morgon är en annan dag.

/Anna

måndag 11 juni 2012

Drygt en filminspelning senare

Vad skriver man efter drygt en veckas bloggfrånvaro? Kanske ska jag berätta om exakt hur skitigt det hinner bli i ett hem som ingen hinner ta hand om när man filmar ungefär dygnets alla timmar? Eller exakt hur trött man är när man kör bilen från inspelningsplats efter en fjortontimmarsdag? Nä, det kan jag inte för det är redan glömt. Istället minns jag:

  1. Fnisset när vi lastade in likkistan i familjebilen fem på morgonen.
  2. Asgarvet när en av skådespelarna skjutsades på lånad vespa till flygbussen för att komma förbi de stillastående bilköerna.
  3. Den vackra stämsången i kyrkan när kören gick in längs mittgången.
  4. Intresset hos alla trevliga människor vi stött på kring inspelningsplatserna.
  5. Jublet när champangekorken flög i luften under slutminglet.

Plus en massa annat roligt/fint/gott. Himla fiffigt det där med att jag lyckats förtränga tröttheten, frusenheten, värken och den eventuella ilskan. (Har jag varit arg under veckan? Tror inte det...)

Några av veckans största (och högst personliga) höjdpunkter är:

Att försöka fånga en brudklänning som kastas från en
balkong på sjätte våningen.
Att jag fick köra lastbil! För första gången!
Att det stod en likkista helt vanligt mitt på vägen.
Passerande tittade konstigt. Filmteamet var avtrubbade.
Förutom detta projekt (som kommer att bli en tv-serie för weben som jag berättar mer om senare) har jag arbetat en helg i butik och varit en gnutta behjälplig vid en pilotinspelning för eget projekt. I dag har jag sanerat köket, sorterat papper, rensat kläder, skrubbat badrum. Kvar att göra är att dammsuga, våttorka och bädda rent. Eventuellt äta middag och läsa en bok också. Kort sagt: Jag andas ut.

/Anna

Och ingen kommer att hångla i korridoren

Strax ska jag gå till jobbet. Det är en skola utan elever, för de slutade i fredags. Och inte så att jag inte tycker om dem, för det gör jag, men... mmm. Inga elever. Bara vuxna, som har vuxna samtal. Och gör vuxna saker. Och uppför sig vuxet.

Jag tror jag behöver jobba med vuxna ett tag.

/Elin

Lillstrumpa har sett


"The rum diary" (2011). Estetiskt tilltalande, Johnny Depp är sjukt bra på karaktärer, annars ganska tråkig. Slut på rapport.

/Elin

lördag 9 juni 2012

Är det fika? Är det lunch? Det är lördag!

Vad är det som låter så trevligt här? Jo, det är bacon som fräser i pannan, kaffe som kokar upp och jordgubbar som ligger och myser på sidan om.


Et voila: BLT sandwich the Lillstrumpa way! Score!


Och så efterrätten. Boken är för övrigt Cecilia Aherns "PS: Jag älskar dig!". Behövde lite enkel romantik efter min Murakami-period.

Jag är så ledig!

/Elin

Denna dagen, ett läsår

Skolavslutning gå upp tidigt ändra fel i betyg bära högtalare stämma gitarrer vart är barnen, vi måste öva nu en trumma går sönder fort koppla in alla sladdar akta rundgång nu är klockan tio Äppelbo gånglåt Barfotavisan skit, pappret med ackorden blåser iväg mitt i sången allting går fort jag får en krans på huvudet glömmer andra versen Uti vår hage men det märks inte så mycket alla står upp och sjunger Den blomstertid nu kommer jubel och tårtkalas hem och andas ut igen, fota studentkortege och gå på mottagning, varva ner med film hos T och nu...

Sova. I morgon ska jag vakna med ingenting att göra.

Förutom att kanske skriva en låt.

På svenska.

/Elin

torsdag 7 juni 2012

Firar lite så här en torsdagskväll

Kommer ni ihåg min beslutsångest i december huruvida jag skulle ta på mig ett besvärligt vikariat eller inte (klart ni inte gör, men nicka bara)? Har precis jobbat sista dagen, förutom en skolavslutning att ro ihop nästa vecka.

HURRA FÖR MIG!!!

/Elin

onsdag 6 juni 2012

Grattis på nationaldagen!

Tror ni inte att ett ånglok precis åkte förbi? Och att jag inte reagerade förrän jag hörde visslan och därför bara såg sista vagnen skaka bort ur syhåll?

Jo. Precis så var det.

/Elin

tisdag 5 juni 2012

Apropå de nya nordiska kostråden

Om man är väldigt trött, sjuk och hungrig och det är röd dag i morgon och således nästan helgkväll nu... Är det då okej att äta ugnsstekt potatis med jordnötssmör till middag?

/Elin

Planeringstid

Gulligt: Turister som fotar varandra kikandes ut från den lilla pittoreska telefonkiosken mitt emot mitt fönster. Och poserar framför järnvägsstationen!

Jag KAN verkligen inte tänka på jobb, jag checkade ut mentalt för en vecka sedan.

/Elin

måndag 4 juni 2012

JAG SER SOLEN!

Bäst att titta, eller hur? För övrigt dricker jag en sjuk massa te för att bota fyra-dagar-innan-skolavslutning-förkylningen.


/Elin

Sorry Simona...

...men jag tyar icke mer spam. Ordverifieringsskiten är tillbaka och Lillstrumpa och Syster Yster hoppas på bättre nattsömn framöver.

Så var det med den saken.

/Anna

En helt vanlig filmarbetare bara

Är det en svampplockare? Är det skogsmulle? De praktiska kläderna skulle förstås kunna betyda både ett och annat, men komradion talar sitt tydliga språk. För att inte säga den urdruckna kaffekoppen.


/Anna

söndag 3 juni 2012

Jag är nog tuffare än somliga tror

Ville bara säga hej, tack för omtanken och visserligen regnar det, men det går ingen större nöd på mig.


Knasigheterna väger upp när man filmar, om man säger så. Som till exempel när vi lastade in likkistan i bilen igår.


Eller när ljudkillarna pimpar stand in-bebisen. (Kom igen, det är kuuul ju!)


Fast det är klart att det nog hade varit lättare att göra en solskenshistoria om solen verkligen sken.


Men rekvisitan är hur vacker som helst och det som är ätbart är sjuuukt gott (vilket vi vet eftersom den här doptårtan var halv när den bars bort från inspelningsplatsen igen).


Ska jag vara riktigt ärlig är jag väldigt trött efter två mastodontdagar. Förhoppningsvis blir det kortare dag idag, men framför allt filmar vi bara en vecka och jag vet att när allt är klart kommer det att kännas som om bara ett ögonblick har passerat.

Tystnad tagning!

/Anna

lördag 2 juni 2012

Och jag måste ha retat gudarna...

Mycket bra dag, det här! Jag läser bok, tittar på TV och ligger däremellan och stirrar upp i taket. Precis vad jag behövde. Och vädret hjälper till. Tycker lite synd om Syster Yster bara, som är ute på äventyr blöt om fötterna.

/Elin

fredag 1 juni 2012

Grattis på första juni

Första scenen filmas just i detta nu och den här bilden säger väl allt:


/Anna