Veckan innan midsommar såg jag Prometheus med ett gäng glada människor och tagen av stundens adrenalin sköt jag upp recensionen. Tills nu. Adrenalinet har lagt sig, ojojoj vad det har lagt sig, och mer än så borde jag egentligen inte behöva säga.
Men såhär:
Det som är bra med Prometheus är Noomi Rapace som jag älskar här. Krallig och fulsnygg och liksom så på riktigt (kontrasten är stor till hennes svala motspelerska Charlize Theron). Jag gillar också storhetsvansinnet i berättandet, miljöerna och alla specialeffekter. Storyn är larger-then-life och en hel fantasifulla gadgets presenteras (älskar gadgets!). Fantastiskt och sjuuukt äckligt på samma gång. Skrämde skiten ur mig eftersom jag är en fegis som egentligen inte ska se sånt här.
Det som är dåligt med Prometheus är storyn, karaktärerna, dialogen, tempot. Den verkar streta mot det minimalistiska berättandet som äger i den allra första Alien-filmen, men som är omöjligt här med tanke på hur mycket krut som läggs på slemeffekter och larver som bokstavligt talat kryper in under huden. Dialogen är klyschig, karaktärerna ointressanta och när jag började snegla på klockan insåg jag att jag var – huvaligen – uttråkad! Får ju inte hända!
Trots detta tycker jag ändå att man ska kolla på Prometheus, särskilt om man gillar den här sortens filmer. Kanhända är jag inte rätt publik, jag älskar att killen bakom suckade belåtet i samma stund som eftertexterna började rulla och meddelade sin vänner att det var det bästa han sett. Ståpäls på armarna rakt igenom och sånt, sa han lyckligt.
Lika bra att erkänna: jag är lika delad som avokadon i salladen på midsommarbuffén. Jag är nöjd över att ha sett. Men behöver aldrig mer se igen.
/Anna
6 kommentarer:
Bra recenserat! Men... krallig?
/E
Japp. Krallig.
/A
Å jag håller med. Noomi - jättebra, men handlingen liksom! Hade ju kunnat vara svinspännande, men jag kände mig så sjukt ointresserad av hur det skulle gå, brydde mig inte ett dugg om vem som skulle dö och inte. Eller hur saker och ting skulle förklaras. Trist.
Johanna: Exakt! Kom just på att jag tänkte "Kan hon inte bara dö nån gång!" Festligt, det hade jag glömt...
/A
Alltså, jag gillar inte den här sortens filmer men tänkte att jag ändå kan stå ut tack vare bra skådisar, bra regissör/producent osv eftersom min make vill se den. På bio. I 3D. Men svaret borde alltså bli "nej".
Är avengers något bättre, någon som vet?
Kram Frida
Frida: Prometheus är ju en del av en klassisk franchise och som sådan tycker jag man kan se den. Avengers är förstås också ett potpurri av olika franchiser, men av det mer fartfyllda slaget. Kan inte minnas att jag blev uttråkad av Avengers till exempel. Den har ju en mer humoristisk ton som flirtar med det omöjliga, medan Prometheus tar sig an en sci-fi värld på fullaste allvar. Avengers är mer rakt på med slagsmål och underhållningsaction varvat med roliga kulturkrokar mellan de olika actionfigurerna. Och – inte minst – nu blev jag sugen på att se den igen!
/Anna
Skicka en kommentar