Vad skriver man efter drygt en veckas bloggfrånvaro? Kanske ska jag berätta om exakt hur skitigt det hinner bli i ett hem som ingen hinner ta hand om när man filmar ungefär dygnets alla timmar? Eller exakt hur trött man är när man kör bilen från inspelningsplats efter en fjortontimmarsdag? Nä, det kan jag inte för det är redan glömt. Istället minns jag:
- Fnisset när vi lastade in likkistan i familjebilen fem på morgonen.
- Asgarvet när en av skådespelarna skjutsades på lånad vespa till flygbussen för att komma förbi de stillastående bilköerna.
- Den vackra stämsången i kyrkan när kören gick in längs mittgången.
- Intresset hos alla trevliga människor vi stött på kring inspelningsplatserna.
- Jublet när champangekorken flög i luften under slutminglet.
Plus en massa annat roligt/fint/gott. Himla fiffigt det där med att jag lyckats förtränga tröttheten, frusenheten, värken och den eventuella ilskan. (Har jag varit arg under veckan? Tror inte det...)
Några av veckans största (och högst personliga) höjdpunkter är:
Att försöka fånga en brudklänning som kastas från en balkong på sjätte våningen. |
Att jag fick köra lastbil! För första gången! |
Att det stod en likkista helt vanligt mitt på vägen. Passerande tittade konstigt. Filmteamet var avtrubbade. |
/Anna
4 kommentarer:
Grattis och välkommen tillbaks!
/E
Coolt! Men sjukt creepy med likkistan! Haha.
E: tack, tack. Ska försöka bidra lite mer från och med nu.
J: Ojojoj, vad vi har burit omkring på likkista! Den dyker upp på fler ställen och var en ständig källa till oro: Vem vaktar? Kan vi ställa den här? Är det här ovärdigt? etc etc. Men resultatet blir fint och allt annat än creepy:)
Att fånga en kastad brud*bukett* är sååå 1900-tal ...
Skicka en kommentar