tisdag 11 september 2012

Och jag som inte har frisörtid förrän om en och en halv månad!

Man vet aldrig vad man har att vänta sig när man ringer folk runtom i landet i jobbärende. Den största skräcken innan de svarar: Kommer jag att förstå vad de säger i Skåne? Blekinge? Halland? Kalmar? Jag rattar in dialekten i förväg i huvudet som jag förväntar mig att höra och hittills har det gått bra. Men huvaligen att behöva säga: "Ursäkta, nu hörde jag lite dåligt" på grund av bristande dialektförståelse.

Eftersom jag är norrlänning och uppväxt i Dalarna är jag dock rätt lugn med att ringa alla som bor från Stockholm och uppåt. Där gäller bara ordinarie telefonskräck.

Mellan telefonvarven försöker jag komma på hur boken ska sluta. Ann Ljungberg skrev lämpligt nog ett inlägg om det häromdagen och själva slutet är nog inte det egentliga problemet för mig. Det skrev jag för väldigt länge sedan. Vad jag kämpar med är den lilla detaljen om hur i hela världen historien ska landa i slutscenen. Jag har en del logiska luckor att fylla, förklaringar till saker som sker i berättelsen som jag inte har tänkt på att jag kanske måste förklara. Och sånt.

Inte konstigt att man blir gråhårig.

Ska damma av mina hattar och bära dem på bokmässan. Det är inget konstigt va?

/Anna

Inga kommentarer: