Ingela Olsson gör rollen som drottning Kristina i ett slags moderniserat scenario i ett drömskt tillstånd. Jag gillade många delar av dialogen, särskilt då skådespelarna hamnar i kringresonemang och återanvänder det nyss sagda i ett slags kanon. Samma ord, ny betydelse.
Tidningsrecensenterna skriver "fragmentariskt", "diffust", "ensemblespel" och "subtilt" (expressen, dn och svd), men jag vet inte. Jag har svårt för berättelser som inte bjuder in mig som publik att begripa vad det hela handlar om. Jag gillar att inte bli matad med en färdig rätt, men jag måste åtminstone få tillgång till alla ingredienser. Hämäläinens handlag resulterar i att varje besökare gör sin egen tolkning av vad pjäsen handlar om. Själv gick jag ut från teatern och tänkte att jag borde ha läst på om drottning Kristina innan jag slog mig ner i salongen.
Utmana gärna min egen förmåga att dra slutsatser, javisst. Men invig mig i någonting som de som inte ser pjäsen missar, tack.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar