Och allt är Pernillas fel. Ni vet hon som äntligen debuterar med sin bok. Som har bloggat om sitt skrivande sedan tidernas begynnelse och blivit något av ett fenomen på köpet. Hon som Fotografen kallar min låtsaskompis.
![]() |
Fotograf: Kristofer Samuelsson |
Därav rännandet på stan.
Och därav detta inlägg. För jag tänker att risken är överhängande att jag drabbas av samma tunghäfta som sist, alternativt blir alldeles för babblig och ofokuserad, och jag vill ju inte riskera att glömma bort att tacka för inbjudan och en trevlig fest. Alltså gör jag det nu istället, det får folk stå ut med.
Tack Pernilla för att du har suttit framför datorn alla timmar du kunde ha umgåtts med folk istället.
Tack för att du bloggat generöst om vedermödorna med att få till ett bokmanus.
Tack för att du bevisar att det är möjligt att göra sådant man bestämmer sig för att klara av.
Tack för att jag får vara med och fira din alldeles nytryckta bebis Alltid du.
Nu är det hög tid att ta ett slutgiltigt beslut om det där nagellacket. Blått eller orange?
/Anna
3 kommentarer:
Hmm kör...orange!
Och haha, min sambo kallar också mina bloggvänner för låtsasvänner. Mkt konstigt.
Konstigt, men roligt. Och det blev blått. Sorry, men röstlängden var aningen knaper...
/A
TACK för att du är en sådan fantastisk bloggdeltagare! Puss!
Skicka en kommentar