There and back again (eller: Från en kyrka till en annan)

Den sista dagen i Köpenhamn blev intensiv, precis som hela resan var. Äta frukost, få plats i hissen, vänta på gatan, alla med, gå i samlad trupp, vänta på bussen, alla på bussen, alla av igen ("Kammarkören av!"), hitta till rätt lokal, vänta, fylla på vattenflaska, seminariet börjar, sjunga svensk körlyrik, slut på seminarium, hitta sin väska, tåga ut, något att äta, hitta till kyrkan, vänta...

Och så vidare.

Vi var alltså där som en del av ett konvent för danska körledare, plus att vi fick några workshops på danska Radiohuset tillsammans med danska dirigentstudenter. Vi avslutade alltsammans med en konsert med verk av tonsättare verksamma runt Östersjön i Vor Frelsers Kirke, för deltagarna på konventet och andra intresserade. Tyvärr fick jag aldrig någon bild på den faktiska kören jag sjunger i (pga upptagen med att sjunga and such), men kyrkan var väldigt fin.

Inte helt oväntat var jag helt slut resten av helgen. Syster Yster kom hem till mig efter en All helgona-mässa på lördagen, och vi blev i stort sett liggande med varsin bok/dator hela dagen. Mot kvällen kom fotografsvågern och gled in i det allmänna tillståndet. Slött så det stod härliga till.

På söndagen passade vi på att gå på en av alla dessa konserter som uppstår vid den här tiden på året (men varför ska de vara samtidigt allihopa?). Det blev Rutters Rekviem, i Kungsholms kyrka. Med två körer (Kungsholms kyrkokör och Kammarkören Cantate), Stockholm Concert Orchestra och solist.

Jag är ingen stor kännare av rekvier (heter det så i plural, Hanna?), känner mest till Mozarts (som fick mig att älska Mozart) och Brahms' (som vi gjorde förra året med Kammarkören och är mycket mycket bra), så det var kul att se något inte lika framfört. (Vilket jag inte alls har något belägg för, det är ett totalt antagande.) Rutter var verksam i Storbritannien och USA på senare delen av 1900-talet, men är ovanligt lättlyssnad för att vara nutida musik. Lite för lättlyssnad för min smak, för många "Disney-moments", men det är otroligt vackert och både kören, orkestern och de båda dirigenterna gjorde ett mycket bra jobb med att framföra det.

På bussen hem: Ung kille mittemot, runt 16. Slitna jeans och skepparkavaj, lurar i öronen, halloweenmask på sätet bredvid. När vi passerar den stora kyrkogården, med alla tända ljus, gör han ett diskret korstecken.

Jag älskar dessa högtider.

/Elin