Det blev två filmer i helgen, två bra filmer.
I fredagskväll när jag kom hem från tåget hade herr Fotograf precis börjat titta på Hanna (2011) med bland andra Saoirse Ronan, Eric Bana och Cate Blanchett.
Jag hade gillat att se den från början, men handlingen är enkel, en klassisk agent-lever-gömd-för-att-hämnas-och-uppfostrar-sin-dotter-ute-i-skogen-där-hon-växer-upp-och-utbildas-till-lönnmördare-historia. Inga problem att hänga med alltså. Trovärdig, snygg och rätt tät.
Resten av helgen har vi tänkt se Citizen Kane (1941) och igårkväll blev det av medan jag försökte hålla mig vaken i soffan. Det är en Orson Welles-klassiker som jag inte sett tidigare och herr Fotograf var vänlig nog att peka ut alla fenomenala kameraåkningar. Själv fastnade jag mest för dramaturgin vilken skiljer sig en del från det jag vanligtvis ser från den tiden (mest banala musikalfilmer såklart). Det är ingen tvekan om att Welles introducerade en ny berättarteknik till sina filmer.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar