Det här med att skriva nästa version av bokmanuset i presens, är i stora drag en mycket god idé. Det blir fina övergångar mellan de delar i berättelsen som utspelar sig då och nu. I stora drag, alltså. För när jag missar övergångarna och glömmer bort presens och tror att jag skriver i preteritum igen, blir det ett himla jobb med att få texten att fungera i presens igen. Det bästa resultatet kommer när jag tänker presens från början, inte när jag i efterhand ska ändra alla -ade till -ar och så vidare. Det ligger så mycket mer språkliga finesser i tempus än bara verbändelser och jag riskerar att tappa dem när jag förlorar mig i preteritum. Det suger lite.
För övrigt har jag dammsugit halva hemmet och nästan diskat klart. Hepp!
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar