Glömde blogga igår.
Eller hann inte.
Först skrev jag (SKREV!)
Sedan skjutsade jag Fotografen till stan, letade parkering i city vid lunch, HITTADE parkering.
Promenerade till butiken.
Jobbade till stängning, kl 20.
Åt kvällsmat vid halvtio (kollade första avsnittet av Arrow!)
Stöp i säng.
Men det är inte allt.
I kassan var det så lugnt att jag skrev vidare på avsnittet jag slutade vid på förmiddagen.
Klottrade minibokstäver på ett vanligt A4-papper.
Uppskattningsvis blev det 450 ord.
Strax vet jag om de passar in bland resten.
Och alltså. Arrow. Sådär skönt cheesy, liksom. Fotografen såg ett gäng avsnitt till efter att jag somnade igår. Jag tänker också att jag vill se mer.
Jaha, det blev spretigt så det förslår. Förhoppningsvis är den röda tråden tydligare i bokmanuset. Har en del att skriva nu.
Uppdatering: Det var drygt SEXHUNDRA ord jag fått till. Och SOM de passade in. De var ett SMÄCK!
/Anna
torsdag 7 mars 2013
tisdag 5 mars 2013
Hej då skrivtid
Mindre dålig dag det här. Gick upp i tid, gjorde frukost, surfade, kollade nyheterna på tv (samtidigt, alltså. Man kan sånt.) Sedan läste jag senaste avsnittet jag skrev i Scrivenerdokumentet. OCH KOM VIDARE.
Fast sedan var jag tvungen att klä på mig, plocka undan saker, plocka undan tvätt, städa lite på toaletten, plocka undan disk och... nu väntar jag. Det ska komma en mäklare och värdera bostaden (Tydligen tycker mäklare att man ska göra det ungefär en gång om året och det kanske är tre-fyra år sedan vi värderade sist. Eller fem. Inte så noga liksom.) och jag KAN INTE jobba med annat medan jag väntar. Är alldeles för nervig. Vad ska hon tycka? Vad kommer hon säga? Kommer jag ihåg allt jag ska fråga om? Borde jag plocka lite till? Och alltså, hon får behålla skorna på typ, för så städat är det verkligen inte.
Ni fattar. Värsta pärsen.
Sedan ska jag in till stan och jobba i butiken. Folk är sjuka och vabbar och är allmänt inte på plats och jag har lovat att täcka upp idag.
/Anna
Fast sedan var jag tvungen att klä på mig, plocka undan saker, plocka undan tvätt, städa lite på toaletten, plocka undan disk och... nu väntar jag. Det ska komma en mäklare och värdera bostaden (Tydligen tycker mäklare att man ska göra det ungefär en gång om året och det kanske är tre-fyra år sedan vi värderade sist. Eller fem. Inte så noga liksom.) och jag KAN INTE jobba med annat medan jag väntar. Är alldeles för nervig. Vad ska hon tycka? Vad kommer hon säga? Kommer jag ihåg allt jag ska fråga om? Borde jag plocka lite till? Och alltså, hon får behålla skorna på typ, för så städat är det verkligen inte.
Ni fattar. Värsta pärsen.
Sedan ska jag in till stan och jobba i butiken. Folk är sjuka och vabbar och är allmänt inte på plats och jag har lovat att täcka upp idag.
/Anna
måndag 4 mars 2013
Oh crappy day
Den här dagen skärpte aldrig till sig.
Jag fick ingenting alls skrivet.
Sedan tog jag en promenad och blev jättevarm.
Och så gjorde vi Wallenbergare till middag efter recept. Big mistake. Huge. Man ska aldrig lita på recept. Nästa gång går vi på magkänsla och gör god middag. Inte receptets fel, men vi åt dessutom för sent. Jag var på dåligt humör. Sedan blev jag jättevarm igen.
Nu har jag ont i huvudet.
Det är en sån dålig dag att vi var tvungna att utbryta i spontansång.
Då blev den lite bättre.
God natt.
"It really sucks (choir: It really sucked), It really sucks (choir: It really sucked),
It´s a crappy day,
Oh crappy day..."
/Anna
Jag fick ingenting alls skrivet.
Sedan tog jag en promenad och blev jättevarm.
Och så gjorde vi Wallenbergare till middag efter recept. Big mistake. Huge. Man ska aldrig lita på recept. Nästa gång går vi på magkänsla och gör god middag. Inte receptets fel, men vi åt dessutom för sent. Jag var på dåligt humör. Sedan blev jag jättevarm igen.
Nu har jag ont i huvudet.
Det är en sån dålig dag att vi var tvungna att utbryta i spontansång.
Då blev den lite bättre.
God natt.
"It really sucks (choir: It really sucked), It really sucks (choir: It really sucked),
It´s a crappy day,
Oh crappy day..."
/Anna
Värsta solskenshelgen: en inbördes beundran
Vi var i valet och kvalet, Fotografen och jag, för huruvida vi skulle stanna i stan och knarka Oscarsvinnande filmer hela helgen eller om vi skulle dra hemåt till Ludvika och knarka frisk luft. Det blev det senare. Mycket klokt. I fredagskväll åkte vi och lånade en släpvagn och sedan försökte vi ha fredagsmys i bilen med chips och och godis. Plus för sällskapet. Minus för dålig radio.
Mamman jobbade i helgen och var uppe tidigt i lördags. Så när jag vaknade fem i sju och hörde att hon var i köket tassade jag upp för att hinna prata lite och äta frukost ihop. Sedan var det onödigt att lägga sig igen, så jag gjorde te och tog fram datorn och hann skriva en timme innan pappan vaknade och så åt jag frukost med honom också.
När affärerna öppnade åkte vi ner till stan och gjorde först om våra telefonabbonemang (det är inte klokt hur mycket bättre hjälp man får i en liten stad jämfört med de stora butikerna i Stockholm där säljarna är alldeles slimmade av merförsäljningsteknik. Avskyr!) Sedan handlade vi presenter till en tjej som fyller nio till veckan och kollade på bokrean i bokhandeln i exakt två minuter innan det var dags att träffa svärföräldrarna på en kopp caféfika.
En limousin passerade utanför, det var märkvärdigt.
Jag drack cappuccino, det tyckte jag var mer märkvärdigt.
Svärmodern ville kolla in en loppis i Folkets Hus som var igång just den här helgen, så då gjorde vi det. Jag suktade lite efter en skrivmaskin som en äldre herre kastade sig över sekunden efter att jag slutat leka med tangenterna. Hans egen började bli utsliten, förklarade han och han var van vid just de där tangenterna. Såklart han skulle få köpa den. Själv är jag mer var vid MacBook-tangenter, hade inte mycket att komma med där. Plus att jag misstänker att jag har mer tid på mig att hitta andra exemplar. Men fin var den, så fort jag bor större ska jag ge mig ut på jakt efter en egen skrivmaskin.
Fotografen hittade en taklampa och en gammal koffert han inte kunde leva utan, så dem köpte vi. Sedan tog vi med svärföräldrarna på utflykt till ett spännande gammalt hus. Det har varit maskinhus till en av alla gruvor i länet och liksom alla gamla gruvbyggnader bara tömts på maskiner och lämnats vind för våg.
Fotografen åkte hem till sina föräldrar för att plocka i ordning gamla saker som han samlat på sig men inte fått med sig hem tidigare. Till exempel biostolar och gamla kylskåp. Jag åkte hem till mina föräldrar och fikade med pappan.
Solen lyste och jag lade mig i soffan och läste medan pappan spelade musik ur de nya högtalarna. Världsklass! Jag hann som sagt skriva ett pass till senare, innan middagen.
På söndagmorgon var vi uppe tidigt allihop, Fotografen och jag packade ihop oss och var iväg strax efter åtta, hämtade släpvagnen med alla grejer hos svärföräldrarna och körde hem. Packade in allt i källarförrådet, åkte och lämnade tillbaka släpvagnen och åkte till söder i god tid för att hinna äta lunch innan det var dags för premiärvisningen av en kortfilm som Fotografen har plåtat. Jag hann deklarera för alla jag pratade med att min bok minsann kommer att vara färdigskriven den tjugosjätte april. Himla smart, blev inte alls stressad av det.
Efteråt ville vi inte åka hem, istället körde vi ut på Djurgården och promenerade runt bland de smala kvarteren vid Gröna Lund, där folk bor som om de vore figurer i en Astrid Lindgren-berättelse. Gröna Lund var stängt.
Fotografen blev fikasugen, jag gick med på att dricka varm choklad, lämplig uppassning hittade vi i fåtöljerna på Villa Godthem innan vi gick och hämtade bilen igen. Fast först hamnade vi på Skansenbutiken. Jag köpte påskägg och de är så söta att de får ligga på träbrickan på köksbänken redan nu.
Och efter att helgen i all dess förträfflighet tog slut, har jag nu grav prestationsångest över bokmanuset.
/Anna
Mamman jobbade i helgen och var uppe tidigt i lördags. Så när jag vaknade fem i sju och hörde att hon var i köket tassade jag upp för att hinna prata lite och äta frukost ihop. Sedan var det onödigt att lägga sig igen, så jag gjorde te och tog fram datorn och hann skriva en timme innan pappan vaknade och så åt jag frukost med honom också.
När affärerna öppnade åkte vi ner till stan och gjorde först om våra telefonabbonemang (det är inte klokt hur mycket bättre hjälp man får i en liten stad jämfört med de stora butikerna i Stockholm där säljarna är alldeles slimmade av merförsäljningsteknik. Avskyr!) Sedan handlade vi presenter till en tjej som fyller nio till veckan och kollade på bokrean i bokhandeln i exakt två minuter innan det var dags att träffa svärföräldrarna på en kopp caféfika.
En limousin passerade utanför, det var märkvärdigt.
Jag drack cappuccino, det tyckte jag var mer märkvärdigt.
Svärmodern ville kolla in en loppis i Folkets Hus som var igång just den här helgen, så då gjorde vi det. Jag suktade lite efter en skrivmaskin som en äldre herre kastade sig över sekunden efter att jag slutat leka med tangenterna. Hans egen började bli utsliten, förklarade han och han var van vid just de där tangenterna. Såklart han skulle få köpa den. Själv är jag mer var vid MacBook-tangenter, hade inte mycket att komma med där. Plus att jag misstänker att jag har mer tid på mig att hitta andra exemplar. Men fin var den, så fort jag bor större ska jag ge mig ut på jakt efter en egen skrivmaskin.
Fotografen hittade en taklampa och en gammal koffert han inte kunde leva utan, så dem köpte vi. Sedan tog vi med svärföräldrarna på utflykt till ett spännande gammalt hus. Det har varit maskinhus till en av alla gruvor i länet och liksom alla gamla gruvbyggnader bara tömts på maskiner och lämnats vind för våg.
Fotografen åkte hem till sina föräldrar för att plocka i ordning gamla saker som han samlat på sig men inte fått med sig hem tidigare. Till exempel biostolar och gamla kylskåp. Jag åkte hem till mina föräldrar och fikade med pappan.
Solen lyste och jag lade mig i soffan och läste medan pappan spelade musik ur de nya högtalarna. Världsklass! Jag hann som sagt skriva ett pass till senare, innan middagen.
På söndagmorgon var vi uppe tidigt allihop, Fotografen och jag packade ihop oss och var iväg strax efter åtta, hämtade släpvagnen med alla grejer hos svärföräldrarna och körde hem. Packade in allt i källarförrådet, åkte och lämnade tillbaka släpvagnen och åkte till söder i god tid för att hinna äta lunch innan det var dags för premiärvisningen av en kortfilm som Fotografen har plåtat. Jag hann deklarera för alla jag pratade med att min bok minsann kommer att vara färdigskriven den tjugosjätte april. Himla smart, blev inte alls stressad av det.
Efteråt ville vi inte åka hem, istället körde vi ut på Djurgården och promenerade runt bland de smala kvarteren vid Gröna Lund, där folk bor som om de vore figurer i en Astrid Lindgren-berättelse. Gröna Lund var stängt.
Fotografen blev fikasugen, jag gick med på att dricka varm choklad, lämplig uppassning hittade vi i fåtöljerna på Villa Godthem innan vi gick och hämtade bilen igen. Fast först hamnade vi på Skansenbutiken. Jag köpte påskägg och de är så söta att de får ligga på träbrickan på köksbänken redan nu.
Och efter att helgen i all dess förträfflighet tog slut, har jag nu grav prestationsångest över bokmanuset.
/Anna
söndag 3 mars 2013
Det är bara surkartar som surar. Och ingen vill väl vara en surkart?
Jag hade föredragit att sova hela natten, i stället för att vakna med jämna mellanrum av halsont, nästäppa, mensvärk och storm mot fönstret. Men det blir ju som bekant inte alltid som man tänkt, eller för att citera min senaste lästa bok: "The world is not a wish-granting factory".
Så nu tar jag min skrovliga röst och skrovlar iväg till jobbet (där den torra luften inte lär göra den piggare), för att sedan hoppa på tåget mot Malmö i kväll.
Prov nummer 2, här kommer jag!
/Elin
Så nu tar jag min skrovliga röst och skrovlar iväg till jobbet (där den torra luften inte lär göra den piggare), för att sedan hoppa på tåget mot Malmö i kväll.
Prov nummer 2, här kommer jag!
/Elin
lördag 2 mars 2013
Jag tänker ofta på att jag borde dansa mer
Jag läste ut "The fault in our stars", det blev inte hållbart att bara läsa ett kapitel åt gången. Vad ska man göra resten av tiden, liksom... Gav omedelbart bort den, till bästa vännen som flög till Gran Canaria i morse. "Läs!" sa jag. "Ok", sa hon.
Nu läser jag "Konsten att tala med en änkling", av Jonathan Tropper. Den är inte hälften så bra, jag stör mig på tempot och det ängsliga behovet att allt ska vara så tragikomiskt och tokroligt hela tiden, men den kanske tar sig. Jag fortsätter ju läsa.
Ontet i halsen åker hiss mellan svalget och bihålorna, jag försökte kurera det med citron- och ingefärste och Oreo's. Exakt vilken effekt oreo'sarna skulle ha är lite oklart, de fick mest vara med för att det är bästa kakan. För det är synd om mig.
Fast det är helt okej.
/Elin
Nu läser jag "Konsten att tala med en änkling", av Jonathan Tropper. Den är inte hälften så bra, jag stör mig på tempot och det ängsliga behovet att allt ska vara så tragikomiskt och tokroligt hela tiden, men den kanske tar sig. Jag fortsätter ju läsa.
Ontet i halsen åker hiss mellan svalget och bihålorna, jag försökte kurera det med citron- och ingefärste och Oreo's. Exakt vilken effekt oreo'sarna skulle ha är lite oklart, de fick mest vara med för att det är bästa kakan. För det är synd om mig.
Fast det är helt okej.
/Elin
Medan det snöar i Stockholm
Det visade sig att det går att sitta ner och skriva i Dalarna också! Särskilt om man går upp sju en lördagmorgon och jobbar en timme innan alla andra vaknar. Och gömmer sig med datorn i gästrummet en timme eller två innan middagen. Däremellan kan man kolla på gamla ödehus medan solen strålar från blå himmel.

Och ta en fika á la 2002: morotskaka och capuccino!

Är med andra ord inte missnöjd alls över beslutet att hasta iväg.
/Anna

Och ta en fika á la 2002: morotskaka och capuccino!

Är med andra ord inte missnöjd alls över beslutet att hasta iväg.
/Anna
fredag 1 mars 2013
Vi tar väl ett: Grattis på första mars!
Traditionsenligt måste jag ta tag i ett ordentligt välkomnande till den nya månaden innan klockan slår över till den andra.
Jag slår mig ner hemma hos mamman och pappan nu med en kopp te. Hittade min egen mugg från någon gång på nittiotalet som fortfarande överlever mammans skåprensningar. Man kan säga mycket om den, men stor och bra är den i alla fall. En kopp te är ju alltid en kopp te precis som mars trots sin start har alla möjligheter att bättra sig. Skål!

/Anna
Jag slår mig ner hemma hos mamman och pappan nu med en kopp te. Hittade min egen mugg från någon gång på nittiotalet som fortfarande överlever mammans skåprensningar. Man kan säga mycket om den, men stor och bra är den i alla fall. En kopp te är ju alltid en kopp te precis som mars trots sin start har alla möjligheter att bättra sig. Skål!

/Anna
En dålig nyhet och två bra
Så jag gick inte vidare, på antagningsprovet. De satte upp listan och mitt namn stod inte där, fast jag tittade flera gånger. (Som jag hatar listan, det är 2013, kan de inte skicka ett SMS?)
Så det gjorde ju lite ont.
Men:
Sen kom jag hem, trött och sliten, och bästa rumskompisen mötte mig med en kram och en vas med tulpaner. Så fint så jag grinade lite.
Sen:
Fick jag ett mail från skolan jag jobbade på, vidarebefodrat från en före detta elev som skrivit ett långt brev om hur hon saknar oss, skolan, vad vi betytt för henne, hur hon har det nu, på det brutalt ärliga sätt som bara en 17-åring kan skriva. I slutet skrev hon om mig, vilken förebild jag varit för henne.
Jag storgrät.
Konklusion: De jobbiga grejerna, motgångarna, stenarna som faller ner i huvudet på en, är inte värda några tårar. Vännerna däremot, storheten i att finnas till för någon annan, det vill jag känna.
/Elin
Så det gjorde ju lite ont.
Men:
Sen kom jag hem, trött och sliten, och bästa rumskompisen mötte mig med en kram och en vas med tulpaner. Så fint så jag grinade lite.
Sen:
Fick jag ett mail från skolan jag jobbade på, vidarebefodrat från en före detta elev som skrivit ett långt brev om hur hon saknar oss, skolan, vad vi betytt för henne, hur hon har det nu, på det brutalt ärliga sätt som bara en 17-åring kan skriva. I slutet skrev hon om mig, vilken förebild jag varit för henne.
Jag storgrät.
Konklusion: De jobbiga grejerna, motgångarna, stenarna som faller ner i huvudet på en, är inte värda några tårar. Vännerna däremot, storheten i att finnas till för någon annan, det vill jag känna.
/Elin
Nähä om man skulle ta och dra från stan?
Veckan har varit långt ifrån så produktiv som jag önskat och vips blev det helg. Den verkar i och för sig bli härligt gråmulen och trist, vilket betyder att man kan sitta inomhus och skriva med gott samvete. Man får se lite hur det går. Huxflux bestämde vi nämligen att vi behöver andas frisk luft, så vi drar hem till Dalarna en snabbis. Såvitt jag vet går det att sitta ner och skriva där med.
/Anna
Min nya övernattningsväska! Hoppas datorn ryms. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)