lördag 2 mars 2013

Medan det snöar i Stockholm

Det visade sig att det går att sitta ner och skriva i Dalarna också! Särskilt om man går upp sju en lördagmorgon och jobbar en timme innan alla andra vaknar. Och gömmer sig med datorn i gästrummet en timme eller två innan middagen. Däremellan kan man kolla på gamla ödehus medan solen strålar från blå himmel.


Och ta en fika á la 2002: morotskaka och capuccino!


Är med andra ord inte missnöjd alls över beslutet att hasta iväg.

/Anna

5 kommentarer:

Vilse sa...

Låter helt underbart! Älskar Dalarna, inte alls avundsjuk...

Kära Syster sa...

Älskar morotskaka och cappucino, jätteavundsjuk!

/E

Kära Syster sa...

Men skit också, jag har ju stavat alldeles galet ser jag nu. Pinigt! Tur att jag är så cool att jag låter bli att redigera och nöjer mig med denna kommentar om fadäsen:)

Vilse: Vilken del av Dalarna älskar du?

/A

Kära Syster sa...

Efter lite googlande finner jag att det stavas cappuccino... Så vi hade rätt tillsammans.

/E

Vilse sa...

Vilken del av Dalarna älskar jag? Vilken del älskar jag inte? =)

Har frivilligt firat födelsedag i Älvdalen på campingen vid älven, har bestigit Nipfjället och Städjan åtskilliga gånger, har beundrat Njupeskär ännu fler gånger (det borde alla svenskar göra), plockat blåbär i Orsa Finmark, ridit på röda hästar i Nusnäs, gått på konsert i Dalhalla, besökt Sundborn (tre, fyra gånger), klappat hantverk i Tällberg, hoppat ner i iskallt vatten och flutit med strömmen...

Listan kan bli lång och jag älskar alltihop. Mest av allt är jag svag för utsikten av älven mot skogen, samma som jag njuter av ännu längre upp i norr; den spelar ljuva molltoner som genljuder så skönt i mitt jämtska blod. Hade inte haft något emot en liten skrivarstuga någonstans bland tallarna.

Ni får ursäkta att jag låter som en turist. Är antagligen det. =)