söndag 4 maj 2014

...och sedan kom Vilse!

Inte undra på att det blev så tyst här igen, jag skriver ju! Det känns helt otroligt, från att inte ha tittat till Urmakaren på ... kanske flera veckor, till att öppna dokumentet, läsa igenom det sista jag skrev (som jag inte riktigt minns hur jag tänkt att det skulle bli) och så bara fortsatte jag skriva. Två kapitel blev det igår, sedan gjorde jag en grov planering för resten. Så nu, om ett ögonblick när jag öppnar dokumentet för att fortsätta, vet jag förhoppningsvis exakt vart texten är på väg.

Vadan denna plötsliga inspiration/hängivenhet/skärpning?

Jo, Vilse dök upp här i fredags (som planerat förstås, men det låter roligare och vi kan låtsas att det var helt oväntat) för att sova på min soffa hela helgen (och lite för att ha möte med sin redaktör och jobba med sitt manus och prata skrivande och utgivning med mig och äta middagar med Strumpan inkluderad och så) och då vill man förstås inte vara sämre. Så man rycker upp sig.

Nu undrar jag mest hur jag ska utnyttja denna uppryckthet till att få in skrivrutin i den så kallade vardagen. Jag tänker lite att det kanske kan gå av bara farten?



/Anna

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vad roligt! Hoppas inspirationen håller i sig till vardagen, vill läsa snart ju! :)

Kära Syster sa...

Tack! Räknar iskallt med vardagsinspiration ju.

/A

Vilse sa...

Tack för fantastisk helg! Ska bli spännande att se om redigering resp hopknytande nu kan ske med dunder och brak efter denna uppstart, fast nu på var sitt håll. Lets do it!

Kära Syster sa...

Yeah, Vilse! Let´s!

/A

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Vilket fint besök, och vilken fin tårta! :-)

/Liv

Kära Syster sa...

Liv: Hur fint som helst! Nu är man peppad!

/A