Alla dessa deadlines, är det livet?

Igår kom alltså storebror hit och åt kvällsmacka och så bäddade vi ner honom i soffan. I morse studsade jag upp ur sängen såsom jag alltid gör när vi har besök som sover över och aldrig gör annars, och fixade frukost. Sedan kom som sagt Lillstrumpan också hit och det blev en sådan där idyllisk syskonfrukost som ingen hade tid att fotografera för vi var fullt upptagna med att uppdatera oss på nya arbeten och skolor att söka och allmänna planer som uppstått sedan sist vi sågs alla tre. En skapligt effektiv timme.

Disken däremot:

Han är i stan för att döma under uttagning till Barista-SM, storebror, och jag skjutsade honom till plats och så åkte jag hem igen. Och SKREV. Kollade knappt bloggar och twitter alls, läste inte ens igenom arbetsmail som jag lovat mig själv att jag skulle ha gjort redan igår kväll men som inte blev av då heller på grund av mackätande storebror på besök. Jag skrev. Med ett enda mål framför mig: till på söndag ska jag komma upp i 50 000 ord. Kommande söndagar ska manuset ha växt med 10 000 ord varje vecka för i vår ska jag ha ett manus klart att skicka in. Så är det bara. Gah! Får ångest bara av att skriva ner det här, men det fungerade ju fint senast jag outade deadline här på bloggen.

Det stora datumet, den dag jag siktar på att boken ska vara färdig, bestämde Fotografen huxflux igår. Det är väl inte mer än rätt att han får lägga sig i det, antar jag. Den tjugosjätte april valde han. Då smäller det.

/Anna