På tal om dagsverke

Kom nyss hem från bion, Fotografen och jag gör vårt bästa att se åtminstone några av de Oscarsnominerade filmerna innan Oscarsgalan i morgon. I MORGON, jag fattar knappt att det är dags nu igen.

I torsdags såg vi till exempel Safe House (fast den är nog inte nominerad till något, men ändå), den har jag visst inte skrivit någonting om.

Resten av lördagen har jag spenderat i butiken där jag i år har varit anställd i tio år. TIO ÅR. Det är ju värt sin rosa prinsesstårta, så det bjöd jag mina arbetskamrater på idag. Såklart, det är ju min favorittårta. Av dagens fyra schemalagda arbetskamrater har jag jobbat ihop med alla sedan jag började utom en. Det är sega typer.

Men alltså, jag har inte lagt på minnet vilket datum jag började jobba där. Däremot vet jag att det var dagen efter en Oscarsgala (jo tack, jag var rätt trött) och därför känns det helt rätt att fira nu i helgen. Eller beklaga sorgen som en av mina kollegor sa.

För övrigt har jag fortfarande svallande lockar efter frisörbesöket igår. Helt otroligt att de hänger kvar i mitt tunna, raka hår. Och skitsnygga brallor. Dem fyndade jag efter frisörbesöket, längst inne i hörnet i en outletbutik där provkollektionskläder reades ut till nästan gratis. Eventuellt kommer jag aldrig ha något annat på mig än de byxorna. Eh... naturligtvis med tröja till...

Så, vad såg vi för film i kväll då? Jo, årets mest storslagna, välorkestrerade och motljusbelysta film:

Dags att sova!

/Anna