Eftersom jag är snål och dessutom inte orkar hålla på och skriva ut mitt manus på papper varje gång jag ska läsa igenom det, har jag lärt mig att läsa manuset på datorn, som pdf. Att redigera direkt i Scrivener gills inte, det är alldeles för lätt att börja redigera direkt i texten, vilket alltid medför att jag tappar flytet och fastnar.
Istället läser jag pdf-dokumentet mer eller mindre rakt upp och ner samtidigt som jag markerar alla ställen som ska fixas och lägger till kommentarer. Manuset ser dessutom annorlunda ut som pdf, med annan radbrytning och annat typsnitt och det gör underverk för att vara lite mer objektiv till sin egen text. Det går dessvärre långsammare än jag skulle önska, men med en skrivarhelg inplanerad om två veckor, har jag ett mål: genomläsningen måste vara klar till dess så jag kan ägna dyrbar skrivhelgstid åt effektiv redigering. Det steget kommer ta ännu längre tid än genomläsningen och det kommer att vara guld att starta det jobbet i ett rum med andra som också skriver. Finns inget som är så motiverande som att lyssna på andras tangentbordssmatter.
Mina kommentarer är så specifika som möjligt, efter tidigare redigeringsrundor har jag lärt mig att mitt framtida jag inte alltid fattar vad mitt lektörs-jag menar med "gestalta!" eller "mer känsla". Alltså består nästan alla kommentarer numera av förslag på ny formulering. Får se hur det mottas när det är dags att ta tag i själva skrivandet. I undantagsfall är jag dock mer vag, om jag inte vet hur jag vill ändra på texten direkt när jag läser, lägger jag inte tid på att krysta fram en formulering. Som nyss till exempel, när jag skrev en kommentar med hälsningen "skriv bättre" till mitt framtida jag. Hoppas jag vet vad som ska göras.
/Anna
4 kommentarer:
Detta MÅSTE vi prata mer om när vi ses: kommentarer! Intressant att dina är så specifika - känner du inte att du likagärna hade kunnat skriva om direkt i manus om du kommer med färdiga formuleringar? Ingen frustration där?
Mina kommentarer är allt från spydiga och fula i mun till entusiastiska idéer till sarkasm av "Vi skulle ju kunna prova att gestalta den här scenen istället"-slaget.
Man skulle kunna skriva en bok bara med olika författares kommentarer. Skulle bli en skrivarhandledningsbok i kortfattat stackato-format. Men DU vilken bra idé! Samla mångas kommentarer till sig själva och sen sortera dem under ett antal uppenbara rubriker som gestaltning, dramaturgi och karaktärer och sen bara låta folk läsa och INSPIRERAS och dra sina egna slutsatser! Mellan-raderna-läsning när den är som bäst.
Jag lovar. En bästsäljare.
Vilse: Hahahaha, älskar entusiasmen! Och alltså, förstår att det kanske låter som om jag lika gärna kunde redigera direkt i manus, men 1) objektiviteten förstärks av det nya formatet som uppstår när manuset blir pdf, 2) pdf:en påminner mig hela tiden om att jag faktiskt läser-och-kommenterar och inte redigerar, det piskar mig att snabbt kommentera och gå vidare, samt 3) kommentarerna är inte bara att slaget "ändra den här formuleringen till detta" utan innehåller även mer svävande och omfattande direktiv såsom "flytta det här avsnittet till nästa kapitel" och liknande och får man för sig att göra såna operationer direkt i manuset är man snart förvirrad.
Apropå hur man formulerar sig till sig själv, eller "kommentarshyfs" som jag tycker om att tänka på det som, har jag gått från att vara spydig och arrogant alternativt peppig och uppmuntrande till denna mer rakt-på-sak-stil. Jag blir helt enkelt för nedslagen av min egen översittarattityd och förstår inte hurra-rop till mig själv. Istället blir jag irriterad och tycker att jag kunde ha uttryckt mig utan krusiduller eller försök till att väva in kommentarer i fluff för - ja varför? För att inte såra mig själv? Det har liksom motsatt effekt. Därför försöker jag nu vara så rakt på sak som möjligt och det bästa sättet tror jag är att skriva precis vad jag tänker. Tydligare än så borde jag inte kunna vara till mig själv. Fast vi får se.
Den där boken måste vi prata mer om när vi ses! Låter som en underbart knasig idé ju!
/A
Naturligtvis har jag rakt-på kommenterar med! Men du får tänka att jag är ny på det här med kommentarer. Jag brukar mestadels komma ihåg vad jag tänkt, men åldern har kommit ikapp och jag har börjat öva på att anteckna. Plus att jag är ny på Scrivener och då är det så roligt att kunna anteckna direkt i dokumentet. Innan hade jag listor med frågor och tankar på andra ställen: post-its, gamla kuvert i köket, anteckningsböcker i både analog och digital form. Scrivener gör ju att jag vill kommentera även när det inte behövs. =)
Älskar ordet kommentarshyfs. Precis lika livsnödvändigt som provpacka.
Vilse: Var och en får nog hitta sitt optimala arbetssätt både kring kommentarer och själva romanskrivandet. :) Får erkänna att jag bli lite svettig av din beskrivning av lösa lappar, kuvert och anteckningsböcker. Men alla sätt funkar ju, bara man får rutin. Jag tyckte själv det var obekvämt och svårt att överhuvudtaget skriva på dator och sedan släppa taget om lösa anteckningar när jag skaffade Scrivener. Faktum är dock att jag har tusen gånger bättre koll på var allt finns nu, men som sagt, det är en vanesak.
Alldeles tills nyligen började jag med att läsa på pdf och kommentera där istället för i Scrivener (för du har ju helt rätt i att programmet verkligen inbjuder till anteckningar, sammanfattningar och kommentarer medan man jobbar.) Däremot märkte jag att det lätt blev så att jag började redigera direkt i dokumentet och då blir det rörigt när man inte har nån struktur utan bara ändrar på känsla så fort man får lust. Nu när jag är i sluttampen behöver jag en mer strukturerad redigering och då hjälper det verkligen att utgå från pdf. Det arbetssättet blev jag van vid tack vare lektörsläsning, så det känns också helt naturligt nu.
/A
Skicka en kommentar