måndag 4 maj 2015

Alla dessa deadlines som kom och gick, inte visste jag att det var livet

Som vanligt passerade deadline framför näsan på mig och jag kunde inte göra annat än att snopet stå bredvid och se den segla förbi. So long! (fredags)

Men sen somnade jag alldeles för sent, sov alldeles för oroligt, drömde alldeles för märkligt och vaknade på småtimmarna, kallsvettig av tankar-attgöra-måsten-livsmål och annat härligt man har en förmåga att klamra sig fast i just när man behöver vila som mest. (lördags)

På nåt sätt lyckades jag ändå koncentrera mig på novell-problemet och den missade deadlinen. Och där i mörkret i gästrummet hos mina svärföräldrar kom jag på hur den skulle sluta, hur hela ploten skulle ändras och hur de två karaktärernas olika personligheter, syfte och mål borde formas för att förstärka hela berättelsen. Såklart skrev jag inte ner det då, mitt i natten. Dock upprepade jag huvuddragen för mig själv några gånger för att inte glömma och somnade om.

När jag vaknade var första tanken: Å nej, varför skrev jag inte ner? Och nästa: Ah, men jag MINNS JU!

Däremot hann jag inte få nån sammanhängande tid under resten av helgen att skriva om hela manuset (istället byggde jag hus, åt middag med familjen och spenderade några timmar på att se film eftersom jag var trött), så igår kväll när alla helgplaner var uppfyllda, satte jag igång.

00.41 i natt mailade jag det till Pinter och hela skrivargruppen. Då hade jag även hunnit läsa igenom det en gång och justera några sista smågrejer.

11.31 idag mailar Pinter: "Anna! Vilken fin berättelse du fått ihop!" plus ett ledigt resonemang kring varför han tycker så samt hänvisning till kommentarer i manus. OCH DÄR FINNS HUR MYCKET KOMMENTARER SOM HELST! (för den oinsatte: mycket = bra)

Bara för mig att fixa till enligt anvisningar nu med andra ord.

För till helgen kommer nästa deadline: maila färdigskrivet och grovt översatt manus till översättare som ska se till att jag framstår i god dager även på engelska.

Helgen efter det: deadline för SUBMISSION.

Det är inte klokt, men det här kan faktiskt gå.

/Anna

6 kommentarer:

Kära Syster sa...

HURRA! Du vet att du är bäst i världen, va? Om inte så påminner jag nu: Du är bäst i världen. Så!

/E

Kära Syster sa...

Tack kära kära du! Känner mig aningen sliten efter rejset i natt och nu ser det ut som om det behöver bli ett till. Minst.

/A

Vilse sa...

Okej, kanske behövs fler rejs, men det här är så STORT! Kan vi inte bara ta ett ögonblick och begrunda det? SUBMISSION-premiär, ju!

Kära Syster sa...

Vilse: Jag vågar inte riktigt hojta hurra och kasta konfetti än men DET HAR DU FÖR TUSAN RÄTT I! Jag har i och för sig skickat nåt bidrag till novelltävlingar, men det är alls inte samma sak som att SUBMITTA TILL ANTOLOGI. Ha! Där ser man. Målet syns i horisonten etc etc.

/A

Lugn. Det ordnar sig. sa...

HURRA! Och heja heja! Du kommer att klara det! Och ja. Jag instämmer med Vilse. Det är ju stort det där, att skicka in.

/L

Kära Syster sa...

Tack Liv! Och det känns sannerligen möjligt, just nu i alla fall. Den kommer och går liksom lite som den vill, den känslan.

/A