tisdag 21 april 2015

Långsamheten och den evinnerliga redigeringen

Erin har bloggat igen! Det är sällan nuförtiden och det är fint så. Det betyder att hon skriver på sin nästa bok. Och ni vet ju hur löjligt förtjust jag är i The Night Circus. Typ orimligt.

Nästan ännu mer än jag gillar hennes bok, gillar jag hennes skaparprocess. Jag känner så väldigt mycket igen mig i den och det är stor tröst att hon har lyckats så himla bra trots allt.

"Alla andra" verkar nämligen skriva tio timmar om dagen och få ur sig fem kapitel på den tiden.
"Alla andra" ger med den takten ut minst en bok om året.
"Alla andra" envisas med att tjata om att det där effektiva, snabba sättet är det enda rätta sättet och att man annars kan lägga ner och strunta i sina skrivdrömmar.

Det är då Erins ord blir balsam att linda in sig i, proppa öronen fulla av och täcka hela ansiktet med så man varken ser eller hör "alla andra".

Hon verkar liksom inte riktigt veta vad hennes berättelse handlar om innan hon börjar.
Hon verkar skriva fel mest hela tiden medan hon letar efter berättelsens känsla och kärna.
Hon sätter deadlines som hon aldrig håller och inte verkar ha för avsikt att hålla heller.
Hon verkar känna sig för, gå dit berättelsen tar henne och vara nöjd med det.
Hon verkar inte låta vare sig agentur eller förlag stressa henne (okej, jag drar slutsatser hej vilt nu).

Dock:
Hon verkar ändå alltid komma till slutet, utkast efter utkast.

Plus:
Hon verkar sjukt målmedveten och dedikerad.

Mitt i prick min så kallade skaparprocess ju! Skillnaden är möjligtvis det där med agenter och förläggare, men jag kommer till den saken också. Så småningom.

/Anna


3 kommentarer:

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Åh. Jag känner också väldigt mycket igen mig i allt det där. Själva utforskandet av vad det egentligen ska handla om, det är en jätteviktig del av skrivandet för mig och det måste få ta tid. Så ja, fint att se att det finns riktiga (dvs publicerade) författare som gör likadant.

Och ja, jag tror också att du kommer dit så småningom. :-)
/Liv

Kära Syster sa...

Liv: Misstänker att vi är fler än man kan tro. Vilket får mig att undra hur fördelningen egentligen ser ut där ute i den riktiga författarvärlden...

/A

Vilse sa...

Alltså jag vet att jag egentligen inte får lov att säga något i det här sammanhanget, men jag kan ändå relatera till det här.

Imorse funderade jag ett varv till på den där Nanowrimo-romanen som jag avbröt häromåret när annat kom emellan. Den kommer lura länge till. Visst, jag har skrivit en handfull scener, men jag lurar och undrar och grejar jag med - jättelänge - innan jag vet hur boken kommer att bli. Skillnaden är möjligtvis att jag inte skriver så mycket förrän det mesta ligger klart, men samtidigt skulle jag inte gå och klura på nåt om inte det fanns något litet nerskrivet som jag älskade tillräckligt mycket för att vilja se dess helhet.

Hang in there. Alla måste finna sin egen stig upp för berget, men väl däruppe njuter vi av samma, vackra utsikt.