onsdag 25 mars 2015

Har vi en ny deadline i sikte?

Min bok Urmakaren och jag går mycket på känsla. Ibland trivs vi ihop, ibland är det jobbigare att umgås. Tydligen är det såhär på våren vi brukar hinna varvet runt med varandra i alla fall.

För två år sedan hade jag stor nedräkning till deadline här på bloggen. Då var datumet den 26:e april.

Nyss snubblade jag över ett tweet från den 12:e maj förra året som skvallrade om att vi gått i mål med ännu en version.

Det våras. Både i kalendern och där ute.

Jag känner vibrationerna från Urmakaren. Ska vi fixa att få denna (sista!) version färdig innan sommaren? Ska vi det?

Mja, den känner sig förstås lite överkörd, lelle boken, nu när jag ballat ur och skriver skräcknovell med deadline i maj. Kan man förstå. Samtidigt vet den att jag inte glömt, långt ifrån. Förresten är glömskan ömsesidig, ibland undrar jag om Urmakaren vet vem som egentligen är författare.

Tids nog hittar vi varandra igen. Men om det hinner bli innan maj är slut, undrar jag. Vi kanske får lov att ägna sommaren åt varandra åtminstone.

Värre saker kan jag föreställa mig.

*klappar version 9 ömt*

/Anna

7 kommentarer:

L sa...

Som din egna nedräknare måste jag nog be dig att vara lite mer specifik. Kan "innan sommaren" ens räknas som deadline? Är inte det mer en deadarea?

*börjar leta vykort*

Kära Syster sa...

L: poängen är nog dessvärre: nej, jag kan inte vara mer specifik. Men kära söta nedräknare vad jag älskar att du kavlar upp ärmarna igen. Outtröttlig är du. Trogen. Så in i bomben hejjig! Tusen tack, både från mig och Urmakaren. Jag hör av mig när det blir skarpt läge.:)

/A

Kära Syster sa...

Kom igen allihop, tillsammans nu: "Deadline, deadline, deadline…!" (Med meagafoner och uppmuntrande knytnävar i luften)

/E

Kära Syster sa...

E: Du tar till dina värsta körledartalanger märker jag. Grupptryck på min ära! Jo ja tackar jag.

/A

Skriviver sa...

Alltså, det är ändå så fantastiskt uppmuntrande att läsa om när du "klappar version 9 ömt". Jag menar, nio versioner. Det är kärlek, det.

Jag är ju formellt sett fortfarande på min första version, men eftersom jag jobbat på den i sex år ungefär, så innehåller den förstås en hel del omskrivningar och liknande. Den KÄNNS mer som typ, femte versionen.

Hur som helst. Hoppas på att det går hur bra som helst med deadlinen och att boken inte känner sig alldeles för överkörd.

Vilse sa...

SISTA VERSIONEN! SISTA! *höjer sin knytnäve och instämmer i Elins kör*

Nu pirrar det i magtrakten, vill jag lova!

Kära Syster sa...

Skriviver: Tack så mycket! Jag har varit rätt manisk på att spara versioner och inte redigera i ursprungstext, men jag har inte ens tänkt på vad det innebär att ha skrivit nio versioner. Om det är bra eller dåligt liksom.

Vilse: YEJ! Tack! Men jag vet inte riktigt hur vi hamnade här? Jag har ju för tusan ingen deadline! Hehehehehe...

/A