torsdag 8 januari 2015

Ett plus ett är inte två

Man lullar runt här hemma i sitt eget tempo och övar saker, mestadels piano. Tragglar, tragglar, tragglar. Tänker ibland att det är nog hopplöst, det kommer aldrig att bli något. Ibland tar man upp gitarren och sjunger en sång eller två, som för att komma ihåg vad som egentligen betyder något. Men sången klingar ut i tystnaden och försvinner bort, så är man ensam med tragglandet igen.

Men så händer något. Man bjuder hem en vän, för lite oskyldigt skolarbete. Man brygger te, värmer mat. Pratar annat. Plötsligt sjunger man en sång. Och en sång till. Plötsligt finns det en till röst, en till stämma, tillsammans med ens egen. Och man inser hur långt tonerna egentligen kan nå.

Ett plus ett är inte två, det är upphöjt till oändlighet. Och det är magiskt.

/Elin