Om att vara lite äldre

Här fanns förut ett inlägg om hur jag förhåller mig till att de flesta av mina klasskamrater är yngre än mig och förundras över insikter som jag själv hade för nio år sedan. Men det kom inget gott ur det, så jag strök allt. För jag förhåller mig inte särskilt bra just nu. Just nu känner jag mig mest dryg och uttråkad. Inte på livet alltså, bara bristen på intressant konversation. Men jag antar att problemet är det vanliga, jag måste skapa det själv.

"VET ni att det finns positiv stress?"

Jag orkar inte.

/Elin

(Oops, det blev visst ett helt inlägg ändå. Jag kanske stryker det sen.)