Det här är ingen recension, det är en hyllning till en helt vanlig bok

Igår låg jag på soffan hemma hos mamman och pappan och läste ut en bok som jag väntat väldigt länge på att läsa. Flera år faktiskt. I början på september fick jag den äntligen i min hand, signerad av författaren som jag lärde känna som den intressanta bloggaren Vilse och därefter som skrivaroraklet Hanna Höglund.

Hanna, som drömde om att skriva ner sin berättelse och kunna hålla den i handen som en helt vanlig bok, liksom alla böcker hon själv läst, drömt sig in i och älskat.

Det enda jag kände till i förväg var prologen (som Hanna högläste vid ett tillfälle) och det är förstås inte mycket i sammanhanget. Utöver det hade jag bara hört spridda rader om huvudpersonen, fragment av fraser på latin som tydligen var viktiga för handlingen samt en och annan kulturell detalj från någon av alla länder som bara existerade i Hannas huvud tills hon bestämde sig för att dela med sig av sin skatt.

Och en skatt är det.

När Elin och jag åkte hem igår kväll pratade vi om detta, hur man förhåller sig till en bok som man redan innan man läst den vet att man kommer hålla hårt tryckt mot bröstet bara för att man älskar författaren så mycket.

Jo, just så förhåller jag mig. Med boken tryckt tätt intill så ingen kan bläddra i mitt exemplar, reserverad till att min egen bild av berättelsen ska färgas av andras. Dessutom är Ljus Som Varit Dolt bara upptakten till de böcker som ska komma och jag bestämmer mig för att stanna i mitt andäktiga tomrum i väntan på fortsättningen av berättelsen om Lianne. Tyst och tålmodigt tänker jag längta till maj när andra boken i serien förväntas komma. Då ska jag kanske få veta om de frön som planteras i första boken sprätter iväg åt de håll jag tror eller om Hanna lyckas överrumpla mig ännu mer med sin berättarkonst (vilket jag tror att hon kommer göra med råge, förväntningarna är höga).

Ja, jag är oerhört stolt över Hanna, jag är lycklig över att vara hennes vän och jag är djupt hedrad över det hon skrev när hon signerade min bok. Jag är partisk och det är en ynnest i sig.

Mitt exemplar av Ljus Som Varit Dolt ligger för närvarande lite nonchalant intryckt bland de andra lästa och olästa böckerna i bokskåpet. Det föll sig liksom mest naturligt. Kanske för att ingen ska hitta den. Kanske för att det är en helt vanlig bok.

Storheten i det.

/Anna