Jag störtade på stan idag och roffade åt mig både kjol och shorts i en butik. Provade. Tvekade. Köpte. För det är ju så varmt! Vad hände liksom?
Ungefär samtidigt som jag fick ett fantastiskt jobberbjudande (Jovisst! Sant! Förra fredagen!) gick tydligen vädret och ändrade årstid. Bara sådär.
Jobbet?
Asch, det är inget särskilt. Bara exakt precis just det uppdrag jag försökt nätverka mig till ungefär lika länge som jag frilansat i den där filmbranschen. I fredags kom telefonsamtalet: "Vi har precis fått produktionsstart, SVT och SFI finansierar vår novellfilm som börjar filmas nu i juni. Vill du vara produktionskoordinator? Och kanske platschef när det behövs?"
Ja, vad säger man? Att man äntligen hittat en anställning? Att man planerar att bygga hus exakt hela juni och juli?
Fotografens svar på mina tveksamma motargument var enkelt: "Är du helt dum i huvudet?"
Tur att jag inte tackade nej på studs. Tur att jag bad att få tänka över helgen, hinna vänja mig vid tanken, släppa paniken, välkomna tanken på att jag skulle kunna göra det här...
I måndags pratade jag med min chef. Tur att jag har en chef som arbetar kreativt, som är en konstnär, som vet vad det innebär att få frågan. "Inga problem, vi får lösa det på något sätt. Kan du ändå hålla koll på ett och annat åt mig?" Klart jag kan. Jag ska vara superwoman från och med nu. För på måndag börjar dubbellivet. Jag ska bara till huset i skogen och andas frisk luft och höra fåglarna kvittra sig yra först.
/Anna
5 kommentarer:
Hurra, du tog det! Min syster, superwoman! Nämnde hon att hon precis har skrivit klart en bok också? Just det.
Så himla stolt.
/E
Ketchupeffekt?! Wihoo! Du är så himla jättebra!! Vilket vi vetat hela tiden, men nu har det spridit sig. Grattis!!
Stort grattis!! Vad roligt!
Det kanske inte alls är samma sak. Men jag har precis fått jobb. Ett sådant som man "ska" ha. Men jag kan inte känna någon glädje. Bara...tomt..för jag har ingen energi. Och jag vill vara ledig. Och jag har inte råd att vara ledig. Folk tror att jag är knäpp pga. aldrig glad. Men. jag.orkar. inte.
E: Men Strumpan då, jag rodnar ju!
L: Ja, nåt sånt kanske:) The word is out... Tack!
Emmelie: Tack så mycket!
Lina: Fattar precis (tror jag)! Jag har knallat omkring lite för länge under parollen "hellre inget jobb än ett jobb som suger ur all must". Och så har jag frilansat sporadiskt och skrivit massor däremellan. Det är skitsvårt det där, att få tillvaron balanserad. Det är oftast för mycket av något och för lite av något annat när man helst bara ville ha lagom mycket av allt.
/A
Skicka en kommentar