Beror det kanske på att jag gör så många saker jag aldrig gjort förut (med nytt jobb och så), att jag glömmer skitviktiga saker som händer för att de "bara var kul"? Ja, eventuellt. Lite rädd för mig själv blir jag dock. I fredags var jag till exempel på en superbra konsert med Strumpans kammarkör och Radiokören. Radiokören! Fatta vad bra de var! Första låten var helt magisk och fick mig att grina lite i bänken i St Jakobs kyrka. Men minns jag ens att jag var där två dagar senare? Nej då, för efteråt gick jag på bio och så var det med den saken. Likaså i lördags. Då träffade jag massor med (gamla) kollegor från butiken, en helt osannolik konstellation där alla hade lika roligt. Men dagen därpå var jag på treårskalas och så var lördagskvällen glömd.
För tillfället längtar jag till helgen så det svider i själen. Dagarna är röriga nu, studiojobb och frilansuppdrag flyter in i varandra och det är fullt upp samtidigt som det inte känns som om jag uträttar något. Framför allt: jag s k r i v e r ju ingenting! Blir galen.
Kan jag skylla på fullmånen?
/Anna
1 kommentar:
Japp, det är det vi har den till. Månen alltså. Se bara "Mångalen" (1987) med Cher och Nicholas Cage. I rest my case.
/E
Skicka en kommentar