söndag 9 februari 2014

Reality check

Ljusen har brunnit ut, muffinsen är uppätna, ord är skrivna (andra strukna), sånger har sjungits, fina saker har sagts och till sist har alla vännerna åkt hem.

Det var trevligt att vara ensam i en och en halv timma (så länge det senaste Sherlock-avsnittet varade), sen blev det dööödens tråkigt. Slog ihjäl andra halvan av kvällen med Den engelska patienten, och det var ju ärligt talat mest deppigt (förutom prime time Ralph Fiennes).

Tack systrar för all inspiration, pepp och matkoma! Det behövdes. Nu tar jag mig igenom februari.

/Elin

2 kommentarer:

Vilse sa...

Nej, blev det dödens tråkigt? Trots att Sherlock var superduperbra (eller?)

Själv har det också blivit tillbaka till verklighet med berg av tvätt och sportlovsplaner. Jag är naturligtvis glad att vara med barnen igen, men på tåget hem igår tog jag det där sista steget in i texten, det som gör att jag går vilse och inte riktigt kan kliva tillbaka ur. Helgen hade bäddat för det och konsekvensen blir att datorn blir svår att släppa. Fick till och med till antagonist-grejen sent igårkväll, mot all förmodan.

Och manusframstegen är er förtjänst, systrar. Mat och samtal och kreativa nerver som spritter. Tusen tack för allt!

Kära Syster sa...

Ja! Jag är så lycklig över att vara tillbaka i min värld igen. Ska bara jobba lite, men snart ska jag spatsera omkring i manuset... Känner på mig att där också finns ytterligare gränder att gå vilse i...

/A