måndag 11 november 2013

NaNoWriMo – dag 11

Efter två mål kvällsmat får man efterrätt – och därefter choklad!

Nej men allvarligt talat. Det där med att flytta in Strumpan i eget hem ena dagen och tokröja hemma den andra dagen lämnar inte mycket tid över åt skrivande. Särskilt inte när man i alla pauser passar på att titta på Glee. Å andra sidan är det inte mycket att göra när maken är ledig och studsar omkring, jag får ingen ro. Kan inte gärna lämna honom med Glee i soffan och försöka stänga in mig i sovrummet. Det vore ju för bisar... det vore exakt vad riktiga författare skulle göra, jag förstår det nu. Men det gjorde jag alltså inte. Istället surade jag ungefär hela helgen över att jag inte fick umgås med mina låtsasvänner. Skyllde på pms som ett annat proffs.

I alla fall.

Det viktiga nu är att se framåt, visst?

Nåväl, då denna dag gick åt till saker som att ordna med försäkringar, aktivera kreditkort och tvätta/plocka/greja, förutom att jag faktiskt fick styrsel på en scen i Urmakaren, har jag inte fått något skriver på mitt NaNoWriMo-manus idag heller. Tre dagar kort med andra ord. Det är femtusenett ord om jag räknat rätt. (Hittills har jag skrivit tvåhundrafem ord i detta inlägg, såatte...)

Bara att köra igång?

Om det inte vore för att jag också behöver

  1. lära mig ett nytt faktureringsprogram
  2. fakturera
  3. diska (okej, det är rätt lågprioriterat i sammanhanget)
  4. göra research för ett jobb
  5. läsa bok för samma jobb
  6. styra upp biblioteksböcker som är försenade från och med idag
  7. skriva på Urmakaren eftersom jag har flow där
En sak som är säker? Jag borde inte blogga.
(Fast alltså, nu har jag sjukt mycket bättre överblick med sjupunktslistan och allt, så tack bloggen.)

Chokladen på efterrätten verkar inte helt orimlig längre va.

/Anna

7 kommentarer:

Vilse sa...

Aha-ha! Det är nu tvillingen kliver in och peppar och säger att det där, det tar du ikapp under veckan minsann och kära vänner, sätt nu inte för höga krav på dagar där du måste flytta sängramar på biltak och choklad det är bra grejer det, i alla väder.

Jag har bara en invädning. Har du flow i Urmakaren så kan jag inte riktigt heja på Magnetika. Inte helhjärtat.

Kära Syster sa...

Tack, tack! Precis vad jag behövde höra. Jag kämpar vidare.

/A

Kära Syster sa...

Tack, tack! Precis vad jag behövde höra. Jag kämpar vidare.

/A

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Jag känner igen det där. Det börjar bli svårt att få ihop det. Det är ju knepigt att prioritera skrivandet stenhårt i en hel månad. Jag ligger också efter nu.

Men du, vi kommer ikapp. Nu gör vi ett ryck så att vi hamnar on track igen. HEJA HEJA HEJA! :-)

Fast lite håller jag med Vilse, kul om du har flyt med Urmakaren, vad vet jag, det kanske är bäst att glida med det. Du får väl smygräkna lite sådana ord också i värsta fall. Men jag undrar ändå: känns det som att du har flyt med Urmakaren för att du har hamnat i den obligatoriska vecka-2-svackan med Magnetika? Isåfall tycker jag nämligen att du ska kämpa vidare med Nanoprojektet. Ingen pardon. Men massor av pepp!!! Nu kör vi!

/Liv

Kära Syster sa...

Liv, jag tror att du avslöjat mig. Faktiskt. Texten till Urmakaren ligger liksom kvar, jag redigerar bara, flyttar stycken och formulerar om. Jag ska skärpa mig nu. Tack för pepp och piska:)

/A

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Been there done that. :-)

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Hej Anna!

Det var några dagar sedan du uppdaterade din wordcount på Nanoforumet och jag vill bara säga: GE INTE UPP NU. Det kanske känns som att du är så mycket efter att det är alldeles hopplöst, eller som att du inte vet vad du ska skriva, men det kommer att gå ändå. Du kan fortfarande komma igen, och även om du inte skulle nå 50000-ords-målet så kan du komma helt fantastiskt långt på det som är kvar av månaden. Allt är bättre än ingenting. Skriv en kvart på lunchrasten, skriv några scener mitt i, skriv slutet om du vill, släng in en ny karaktär. Snart lossnar den där vecka-2-proppen som alla talar om, men om den ska lossna måste vi fortsätta skriva. Det är enda sättet. ”You only fail if you stop writing” stod det i min nano-kalender häromdagen. Det försöker jag tänka på när det känns som att det bara blir skit. Allt går att rädda, senare.

Heja heja heja! :-) Du klarar det här.

/Liv

PS. Om du möjligen skulle känna dig spammad av sådana här meddelanden i olika forum så har du helt rätt. But it was for a good cause.