onsdag 30 oktober 2013

Man vågar knappt yttra det men: Det går bra nu

Det flyter på. Faktiskt. Efter en veckas uppehåll från manuset trodde jag verkligen att det skulle ta lång tid att sätta sig in i vad jag höll på mig. Det brukar bli så. Eller, det brukar bli så att när jag gör uppehåll mitt i en redigering inte alls är nöjd med resultatet efter lite distans och känner mig tvungen att göra om allt från början igen. (Det är därför jag aldrig blir klar.) Inte den här gången. Nu bara: hej och hå vad fint att återse alla bekanta och så bra ni hållit ställningarna, nu kör vi så det ryker! Typ så. Har aldrig varit med om det, så det är en fin känsla. Har heller aldrig varit med om att jag pratar så mycket om mina karaktärer som om de vore på riktigt och tänker att även det måste vara ett gott tecken.


Har det förresten så himla fint här vid mitt nya, vuxna soffbord som smälter samman med mattan så det nästan inte syns, så det är tur att det står frukost där. Till skillnad från det förra soffbordet som är en gammal sockerlåda på hjul vi ställde framför soffan i vår första lägenhet eftersom vi inte hade något annat soffbord. Det har hängt kvar sedan dess. Andra vuxna grejer som händer här hemma: Tv:n är monterad på väggen numera. Till skillnad från att stå på rostig oljetunna som Fotografen hittade i ett dike och tog hem till sin första egna lägenhet något år under gymnasiet. Den har hängt med sedan dess. Sockerlådan och tunnan ska närmast vila upp sig i ett förråd tills vi vet var vi behöver dem härnäst.

Nu har jag ett perspektiv att byta på scenen i apoteket.

/Anna

5 kommentarer:

Vilse sa...

Karaktärerna lever och pratar!! Yes! Det här är ju stort vettja! Så... hur ter sig egentligen Nanofusket? Störtnyfiken på hur du tänker göra på fredag.

Kära Syster sa...

På fredag ska jag såklart ner i gruvan. Jag måste bara prova den berättelsen och se vart jag hamnar! Antagligen jobbar jag på båda projekt ett tag, så får jag se:)
Har inget jobb framöver än så länge, så jag kör så det ryker!

/A

Vilse sa...

Haha, inget jobb! Sicken tajming. Då kan du ta igen förra veckan. Perfekt.

Krönikören sa...

Så härligt när karaktärerna blir levande! Liten varning dock för att börja prata med dem på bussen eller så. Kan ge konstiga vibbar på omgivningen ;)

Kära Syster sa...

Tack för tipset, Krönikören och välkommen hit! Än så länge pratar jag bara OM karaktärerna som om de var verkliga. Men ett samtal på bussen låter härligt, ser fram emot att komma dit. Det är då man vet att man är författare på riktigt va?

/A