torsdag 31 oktober 2013

I natt smäller det!

Den här sista dagen i oktober ägnar jag ingalunda åt att preparera inför NaNoWriMo som jag borde. Anteckningsboken jag sparat till projekt: Magnetika är helt tom. Researchdokumenten som vid de här laget borde vara fyllda med historiska fakta om gruvarbete kring sekelskiftet existerar inte. Det enda jag har är flera års samlande av detaljer kring gruvor, tåg och elektricitet i Bergslagen vid den tiden – i mitt huvud. Lägg därtill två huvudpersoner från romanprojektet jag skrev på innan jag gav upp och började med Urmakaren istället. De får snällt finna sig i att förflyttas från ett nutida Stockholm till en dåtida, växande metropol inom gruvnäringen: Grängesberg. I och för sig kan de knappast klaga, de hade ingenting att göra i nutida Stockholm från första början, det var därför deras berättelse sög.

I brist på bilder från trånga tunnlar genom bergsmassiv, endast upplysta av svaga facklor, hittar jag följande bilder i samlingen som någotsånär illustrerar Magnetika:







Detta inlägg sammanfattar alla förberedelser som finns inför tolvslaget i natt. Jag har förstås en hel massa idéer om scener och stämningar och personer och händelser och... men ingen riktig berättelse. Den ser jag fram emot att upptäcka. Jag föreställer mig att den finns där, bland gråstenen. Det gäller bara att hacka på rätt ställe. Använda precis lagom mycket dynamit.

Stubinen brinner och jag håller mig fortfarande sysselsatt med nya scener i Urmakaren. Det är bara att inse: Från och med i morgon skriver jag på två projekt samtidigt. Kom an, november!

/Anna

4 kommentarer:

Vilse sa...

Blir sugen på att följa med ner i gruvan av det här inlägget. Älskar både orden och bilderna och blir inspirerad själv! Vilka spännande dagar som väntar oss.

Det är så fiffigt hur man kan flytta karaktärer från en historia till en annan och visst, du hann inte hitta på allt som du hade velat hitta på i förväg, men vet du vad? Jag har suttit i en berså och hört din djupa entusiasm för de här platserna och för tiden och jag tror benhårt på din förmåga att väcka liv den glömda bygden. Heja!

Kära Syster sa...

Tack vännen! Jag försöker lugna Nano-hetsen genom att påminna mig om att alla har olika tillvägagångssätt. Med det inte sagt att jag hittat mitt eget, men jag gör mitt bästa och det får vara gott nog. Nu är det ROCK ON!

/A

Kära Syster sa...

Du har ju allt, det är bara att skriva ut det! Rock on.

/E

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Meh, du skriver ju att du inte har fixat inspirationsbilder, men vad är det här då i så fall? Jag blir inspirerad av dem i alla fall. Och som Vilse säger, jättesmart att återanvända gamla dumpade karaktärer. Heja heja!

/L