*nynnar på mitt eget superhjälte-tema*

Såhär känner jag mig efter den här dagen:

*NÖJD!*

Det började med frukost/vattenlek/sagoläsning/brottning/golfklubbsinnebandy hos min yngsta kompis. Sedan kom hennes pappa hem igen och så stack de iväg till dagis.

Jag gick hem för att börja arbetsdagen. Det gick trögt. Sedan åt jag lunch. Därefter fortsatte jag arbetsdagen och det gick plötsligt väldigt bra. Vips så blev klockan fem och så var det dags att lugna sig med arbetsuppgifter som kräver att folk svarar i telefon och istället gjorde jag avstämningar och annat man kan göra när som helst på dygnet. Bra blandning!

Resten av kvällen tänkte jag ägna åt bokskrivande om någon undrar. Jag har förresten mitt utskrivna manusexemplar i världens finaste låda, från Åhléns. Komplett med mitt gamla pennskrin som matchar fint ovanpå:

Men tillbaka till rubriken!
Vi såg Kick Ass 2 i helgen och den var mycket mycket bra. Så där så man blir alldeles lycklig över hur väl författaren/regissören lyckas infria publikens förväntningar på uppföljaren samt leverera en lyckad fördjupning hos karaktärerna plus chocka med en massa oväntade vändningar. Ja, språket är grovt, skämten är nedtryckta till fotknölarna medan underhållningsvåldet är pressat till ozonlagret. Men det är liksom ingredienser man måste förvänta sig av filmen. Gillar/står man ut med det, är det en riktigt tänkvärd och bra film. Jag kan till exempel dra paralleller till Flugornas Herre, men låter bli just nu. Är aningen för stirrig efter den här dagen för att en analytisk recension ska bli helt bra. Dessutom har jag ätit lösgodis.

Till alla ni som liksom jag ska bli superhjältar i nästa liv: Se den!

/Anna

Uppdatering: Efter att jag postat inlägget och nöjt lutade mig tillbaka och funderade över vilka stordåd jag skulle ta tag i härnäst, gick luften ur mig. Håglöshet, apati, you name it. Och som ett brev på posten: dåligt humör. Jag håller godispåsen ansvarig.