Packar kappsäck

Det är lite panikkänsla hemma hos mig just nu. Veckan går mot sitt slut och när målgången är passerad är det tänkt att bilen ska vara packad och vi ska vara redo att dra iväg på ett par veckors semester. Inklusive strandhäng, middagshäng, husvagnshäng och fjällvandring. Man tar med sig mycket av allt, helt enkelt.

Det är här konfliken i mig uppstår.

1. Jag avskyr att släpa på mycket grejer
2. Jag avskyr att ha mer med mig än jag använder
3. Jag avskyr att packa

Den sista punkten är särskilt intressant. Jag har i trettiotvå år levt i den falska övertygelsen att jag är en sådan som gillar att packa. Men det stämmer alltså inte. Jag gillar att visualisera och lajva semester. Jag gillar inte att packa, bära saker och till stor del inte ens tanken på att flytta på mig. (Okej jag överdriver, men det är för att det blir mer dramatik på det sättet, som min mor brukar säga.) Värdefull insikt ändå.

Vår gemensamma taktik är att välta ut allt i garderoben som man kan tänka sig behöva och vilja ha på sig under de kommande dryga två veckorna. Oavsett väderlek. Alltså ligger fleecekläder, underställ, badkläder, korta kjolar och mössor i en enda härlig hög på sängen just nu. Hörde någon ironin? Den fortsatta tekniken går ut på att vi faktiskt måste ta tag i det där berget för att överhuvudtaget ha någonstans att sova i natt. Vår lilla soffa är inget alternativ.

Men alltså. Hur ska jag någonsin vara mentalt redo för avfärd på fredag eftermiddag? Varför var jag tvungen att tjata mig till gemensam packning just ikväll? (För att alternativet hade varit att vänta till i morgon eller, huvaligen, fredag med hundra procent mer panik. På det här viset hinner jag liksom vänja mig vid känslan av spretig tillvaro. Semester... varför utsätter man sig nu igen?)

Det här ska bli så härligt!

/Anna